Det här är ett mycket svamligt inlägg så jag ber om ursäkt för det redan i förväg. Det kanske inte handlar om asperger heller och jag kanske krånglar till någonting självklart. Men jag skulle verkligen vilja ha hjälp med att formulera det på ett begripligt sätt!

Jag har ingen aspergerdiagnos men det känns inte osannolikt att jag har tillräckligt starka drag för att det ska göra mitt liv besvärligare. Om jag nu skulle ha det så känns det som att det här har med det att göra, om inte, ja skriv det om ni tror det. Min psykolog, som jag inte träffat så många gånger än vill ha mig till att ha social fobi och generaliserad ångest vilket kanske stämmer men det saknas en viktig del av mitt problem nämligen det jag inte riktigt lyckas formulera.

Jag försöker förklara och får höra att så känner alla ibland. Eller att jag inte ska vara så hård mot mig själv. Eller att det beror på ångest. Jag skulle vilja kunna förklara detta på ett betydligt tydligare sätt för min nya psykolog att jag inte tror att det (bara) är ångest jag har problem med.

Jag försöker mig på en liknelse... Om mitt liv vore ett partytält så känns det som om det hänger ner tältdukar och jag famlar omkring därinne och har fullt upp med att hålla undan tyget medan min fest/mitt liv pågår där inne. Andra människors tält känns mer tydliga, bättre uppspända och mer utrymme i tältet.

Det känns som om andra har större utrymme. Och jag har en rätt tydligt känsla av vad jag menar med utrymme men jag kan inte formulera det!

Det har med energi att göra, men inte bara. Det har med simultanförmåga att göra, men inte bara. Det har med att vara vuxen att göra, om jag med vuxen menar någonting mer än att vara vuxen rent i ålder. En del vuxna människor är liksom så vuxna, de har en vuxen överblick och är, jag vet inte, så livskompetenta på något sätt.

Om sådant som att kunna svänga ihop en middag utan så stor ansträngning. Att kunna koka pasta och göra en gryta och planera så att de blir färdiga ungefär samtidigt. Att städa upp i köket och förutom att varenda gång klara av att hålla ut tills diskbänken är ren, dessutom få den att se glänsande ren ut och inte ens känna att det är plågsamt. Att kunna steka pannkakor utan att det varje gång verkar som om det är första gången eftersom man misslyckas med de första för att plattan är för kall och sedan för varm för att sedan sänka alldeles för mycket - trots att man är över 30 och stekt pannkakor många gånger.

Inte bli så stressad av när det händer mer än typ en sak på samma gång. Bättre kunna överblicka och ha koll. Att få saker gjorda trots att ens barn är vaket utan att ta en massa extra energi i att vara splittrad. Att inte ens uppleva sig splittrad.

Att det inte ska ta en sådan massa energi att göra saker som måste göras som egentligen är enkla med Så Tråkiga att man knappt står ut. Att inte ha de svårformulerade problem med jobb som jag har- att det är så många timmar av att vara aktiv, varje dag, varje vecka, år efter år hur orka liksom?

Med att vara aktiv menar jag nog att handla, att driva sig själv, att få saker gjorda. Det ligger inte riktigt naturligt för mig vilket låter illa om jag försöker förklara. Ett heltidsjobb är så många timmar av att få saker att hända, få saker gjorda.

Att snabbare förstå vad människor menar, att snabbare förhålla sig till det. Inte behöva vara så i det man gör för att om man tappar fokus kopplas en opålitlig autopilot in.

När jag har mer utrymme så går dessa saker lättare, det är som om jag kan kompensera med utrymme, eller någon slags energi för att kunna anstränga mig lite mer för att lägga i pastan i vattnet så att den inte har kokat färdigt långt före grytan eller anstränga mig för att vara lite mer fokuserad i samtalet med en främling för att förstå vad den säger och klara av det samtalet, eller för att formulera en åsikt om någonting som kräver att jag processar någonting för att plocka fram en åsikt.

När mycket saker är på gång- eller snarare det helt vanliga liv jag försöker leva som de flesta därute ändå klarar av- då räcker inte mitt utrymme.

Nu är jag sjukskriven. Det är liksom någonting jag har problem med som jag inte riktigt lyckas få fatt i. Och visst det är kanske bara sådan jag är men det gör mig utmattad!

Svårt att säga. Jag tänker att det kan vara lite av varje. Eller vad som helst, kanske jag ska skriva istället.

Kanske har du asperger. Kanske du helt enkelt lever ett för hektiskt liv? Då menar jag inte i jämförelse med andra. Så som samhället ser ut i dag passar inte alla helt enkelt, även om man inte har mer att hålla reda på än de flesta andra.
Kanske är du en väldigt introvert person som behöver mycket egentid för att orka med även vardagliga saker? Kanske är du "HSP" - high sensitive person?

High sensitive person:
http://en.wikipedia.org/wiki/Highly_sensitive_person
http://sv.wikipedia.org/wiki/Highly_sensitive_person

En bok som du kanske känner igen dig i när du läser den:
http://www.bokus.com/bok/9789137140483/ ... olutionen/


Du kanske måste försöka omprioritera saker i ditt liv eller göra stora förändringar för att du ska må bra. Vad det kan vara vet jag inte riktigt. Dra ner på prestationsförmågan och känslan av att inte räcka till, kanske flytta till ett lugnare ställe, försök skaffa ett lugnt jobb, etc.

Någon annan kanske har bättre tips än vad jag har

Jag tolkar detta mer som ADD.
Men det kan ju vara lite av varje också såklart.
För att det jag läser tolkar jag mest som oförmåga att hålla ordning på saker och att livet känns kaotiskt.
Det är väl kanske inte så lätt att formulera sig så precist kring problematiken heller,
jag fick min diagnos och tyckte den var jättekonstigt satt på mig, tog mig ca 2 år att förstå allt vad det var som var relaterat till just min problematik.

@Meliza, texten i ditt startinlägg kan du mycket väl visa för din psykolog, den beskriver väl dina problem rätt bra.

@Meliza, det är definitivt ngt åt AST hållet det kan man ju ana men det är som @Miche säger visa det för din psykolog. Exakt vad är det du menar att vi ska hjälpa dig med? Ge oss en hint, så kanske vi kan ge tips

antonius skrev:@Meliza, det är definitivt ngt åt AST hållet det kan man ju ana men det är som @Miche säger visa det för din psykolog. Exakt vad är det du menar att vi ska hjälpa dig med? Ge oss en hint, så kanske vi kan ge tips

Det är nog just det här som jag vill ha hjälp med. Lite input.
Helst skulle ju någon skriva du menar så här eller hur -och här skrivs en mening som sammanfattar allt som jag inte kan formulera själv -

Det är som om jag saknar ord för att beskriva någonting som känns viktigt att beskriva. Jag vill hitta de orden.

Miche skrev:@Meliza, texten i ditt startinlägg kan du mycket väl visa för din psykolog, den beskriver väl dina problem rätt bra.

Ja, du har nog rätt. Jag har tänkt att jag behöver hitta bättre ord först men om jag visar vad jag har skrivit så blir det ändå betydligt mer effektivt än att försöka berätta det.

Vaniljflickan skrev:Jag tolkar detta mer som ADD.
Men det kan ju vara lite av varje också såklart.
För att det jag läser tolkar jag mest som oförmåga att hålla ordning på saker och att livet känns kaotiskt.

Jag tycker inte att jag har några uppmärksamhetsproblem när det gäller teoretiska saker. Jag hade inga problem med min utbildning det var snarare optimalt för mig- ett ämne som verkligen intresserade mig som jag kunde fokusera helt och hållet på. Men annars så tycker jag en del av ADD stämmer in på mig. Definitivt uppmärksamhetsproblem när flera saker är på gång. Som det liksom lätt är. Som det där med att liksom hålla ordning på livet. Men det känns som om det kan vara en aspergergrej också. Eller bara en personlighetsgrej.

Exploitbat skrev:Kanske har du asperger. Kanske du helt enkelt lever ett för hektiskt liv? Då menar jag inte i jämförelse med andra. Så som samhället ser ut i dag passar inte alla helt enkelt, även om man inte har mer att hålla reda på än de flesta andra.

Ja, precis så känns det. Att det inte är så att jag har högre krav eller har det mer hektiskt -snarare mindre - utan att jag bara mindre bra passar in i tempot än de flesta. Och det kanske bara är sådan jag är men det blir ju ett problem eftersom det resulterar i att jag mår dåligt. Det betyder kanske att jag inte har någon diagnos men jag behöver fortfarande hjälp med att få till ett liv jag funkar i och då känns det om en diagnos skulle underlätta...

Tack för länkar förresten. Introvert är jag definitivt med ett behov av egentid för att liksom förhålla mig till allt. HSP har jag funderat på men inte så mycket mer.

Jag ser det jag inte kan beskriva hos min mamma. Hon höll ihop allt, men hon klarade inte av att hålla ordning och det var någonting hon led av (nu har hon hjälp). Det var verkligen snuskigt hos oss. Hon klarade inte av passa tider. Hon missade ofta sådant som mina tandläkartider. Hon brukade sätta upp gardiner utan att stryka dem och låta blommor stå vissna länge innan hon kommer sig för att slänga dem. Allt blev väldigt halvhjärtat på ett sätt som jag känner igen hos mig.

Det gör att jag tror att det är någonting jag ärvt av henne. Jag försökte ta upp det med min förra terapeut som bestämt hävdade att det var socialt arv bara men jag tror inte det. Jag tänker snarare drag av något NPF.

Min mamma är bara intresserad av det som intresserar henne. Om man kan kalla andlighet för ett specialintresse så har hon definitivt ett specialintresse som hon på olika sätt ägnar timmar åt dagligen sedan så länge jag minns. Jag har aldrig sett henne läsa en vanlig tidning eller en vanlig roman- hon läser bara böcker med andligt tema eller möjligen som har med personlig utveckling att göra. Umgås bara med människor som delar hennes intresse och är helt ointresserad av småprat. Mycket snäll och kärleksfull men rätt så egocentrisk.

Det är som om jag är så precis på gränsen mellan att fungera och inte fungera. Jag anstränger mig så och kämpar förtvivlat för att framstå som normal samtidigt som jag nog framstår som tillräckligt normal för att inte bli förstådd utan att få mina problem förminskade "så känner alla ibland". Nej jag tror faktiskt inte det.

Meliza skrev:Ja, du har nog rätt. Jag har tänkt att jag behöver hitta bättre ord först men om jag visar vad jag har skrivit så blir det ändå betydligt mer effektivt än att försöka berätta det.

Jag tycker du ska inte ändra på ngt alls, det är det som är vitsen

Jag klarar saker jag inte skulle klara annars för att jag har mer tid på mig. Jag har ingen aning om hur folk hinner med och orkar göra saker på en dag som jag inte ens gör på en vecka. Jag fattar verkligen inte dessa superkrafter.

Det jag har problem med kallas exekutiva funktioner. Och jag har inte någon bra autopilot. Detta kan förvirra människor eftersom jag kan ha ett bra flyt när jag gör mer teoretiska saker.

Men det praktiska. Hå hå ja ja... Lång tid för inlärning av praktiska saker. Det krävs många, många, många repetitioner för att jag ska få ett program som körs i hjärnan så att jag automatiskt ska klara saker som kräver flera moment samtidigt. Ibland orkar jag inte ens tänka på alla delar. Då kanske jag gör köttfärssåsen först, sedan ställer jag av den och kokar sedan pastan och sedan värmer på såsen lite. Det tar tid men inte lika mycket tankekraft.

De saker jag väldigt ofta gör, går bra. De jag gör bara ibland glömmer jag bort hur man gör mellan varven, jag vet alla moment men just att göra dem blir lite främmande. Det blir inget flyt.

Jag tänker länge innan jag börjar med något. Kommer inte igång lätt, och samtidigt kan jag inte börja med något utan att tänka över det innan för då vet jag inte vad jag håller på med. Då kan jag stå mitt uppe i något och känna mig förvirrad. Jag är oxo rädd för att börja för jag vet hur hemskt det kommer bli. Att göra mycket praktiska saker gör ont i själen.

Jag har både AS och ADD så kan inte hjälpa med vad det är. Problem med exekutiva funktioner och ha taskig autopilot kan finnas i båda tillstånden.

Jag känner att jag måste bevaka mig själv när jag gör något, andra gör det men omedvetet. När jag har det riktigt jobbigt så låtsas jag att jag är två personer. En som instruerar och ger order och en som utför. Det låter jättebarnsligt men ibland måste man ta till saker när det inte funkar.

kiddie: känner igen mig jättemycket i allt det du skriver! Tack!

Exekutiva förmågor alltså! Jag har hört det förut men mer kopplat problem med det till mer allvarliga problem än de jag har men det är ju klart att det finns många steg mellan att inte klara av att duscha med alla steg i rätt ordning och att vara välfungerande.

Praktiska saker som jag inte gör så ofta som om jag gör dem för första gången, igen. Om att ha svårt att komma igång så känner jag inte igen mig i det där att det svåra är att komma igång- det svåra är ju att genomföra hela vägen tills det är klart. Jag behöver också tid för att tänka innan, för att ha kontrollen över vad jag sysslar med.