Hej.

Det sägs att en person med Asperger kan ha en del olika ryck, t.ex att man behöver gå iväg en stund för att vifta eller vrida med händerna.

Men ändå så hänger jag inte med riktigt,syftas det på att inte kunna sitta still med benen under en konferans eller menas det vara mer komplicerade rörelser.

Är detta vanligt vid asperger eller finns det lika många personer med asperger som inte gör några ryckningar alls?.

Tacksam om någon ville fördjupa sig lite i detta och förklara för mig

tack på förhand.

drakcir skrev:Är detta vanligt vid asperger eller finns det lika många personer med asperger som inte gör några ryckningar alls?.

Jag behöver inte rycka någonting medvetet så jag kan sitta still länge. Dock brukar jag röra lite på leder under längre stillasittande perioder så som under föreläsningar eller tentor för att inte bli för trött. Annars vibrerar jag alltid lite grann men det är inte medvetet. När jag reser mig efter att ha suttit länge så kan ibland den där snurriga känslan i huvudet följas av att mina armar skakar i några sekunder men det är ju inte heller något medvetet. Det är ändå ett intressant ämne för repetitiva rörelser kan jag använda mig av ibland men inte så att jag tvunget måste. Det blir spännande att läsa vad andra skriver om detta.

Till Gripandekylig

så som du beskriver det, så verkar det ju inte vara några invecklade rörelser, däremot så skrev du att du ofta vibrerar lite grann fast det är omedvetet.

Det blir så svårt att föreställa sig när man läser om aspergers i färdiga texter, hur det ser ut i verkliga livet.

jag hade mer en bild av stora tydliga rörelser typ som en uppvärmning i gymnastiken att vrida hela överkroppen samt underkroppen.

Men det skiljer sig säkert från person till person.

Så med tanke på vad du berätta så borde dina ryck inte vara speciellt uppmärksammande om man får säga så? det blir väl som vilken person som helst som bara sträcker på sig i stort sett?

Jag "stresshoppar" också med benen när jag sitter ned, till den grad att jag stressar upp och irriterar folk. Det ser jag som en form av stimming (vilket nog är det du syftar på - självstimulans).

drakcir skrev:Så med tanke på vad du berätta så borde dina ryck inte vara speciellt uppmärksammande om man får säga så? det blir väl som vilken person som helst som bara sträcker på sig i stort sett?

Ja nej precis det är inget som märks direkt, förutom mina vibrationer (tremor) som kan göra att jag missar ibland när jag häller upp vin åt andra exempelvis; då märks det ju. Annars mina mer lugnande repetitiva stimmingrörelser gör jag bara när jag är ensam. Det kan handla om att gunga vid svårare ångest eller att bara vifta på foten lite taktfast vid lättare nervositet. Större helkroppsrörelser som jag gör är väl när jag tar kurvor i inomhusmiljö och använder överkroppen med armarna för att kompensera eller för att accelerera. Det gör jag dock aldrig när andra människor ser.

Visserligen brukar jag ibland i brist på handduk/torkmaskin vifta på händerna i hög hastighet och med smala mellanrum mellan fingrarna för att pressa luften däremellan och torka snabbare. Det gör jag när andra ser och vissa tycker att det ser konstigt ut. Det är ju dock inget stim utan en mer uppenbart praktisk manöver.

Ibland när det kryper en myra på mig kan jag dansa runt lite och flänga med kroppen för att bli av med djuret. Det ser också ganska konstigt ut och det måste jag ibland göra i andra människors närvaro. Det handlar dels om att rent praktiskt få insekter att ramla av, men är även lite mentalt renande efter att ha upplevt sin kropp bli invaderad. Det är ju ändå inte heller något stim.

Det mest anmärkningsvärda tror jag ändå vore ifall någon såg mig bli så snurrig efter att ha rest mig så att jag började skaka. Det ser lite ut som epilepsi eller krampanfall så det skulle nog folk oroa sig över. Lyckligtvis har det bara skett om mornarna när jag varit ensam och rest mig från sängen. Främst brukar det vara armarna som skakar med en amplitud om cirka 15 cm, frekvens om cirka 2 Hz och varaktighet om cirka 10 s. Jag har ännu inte brytt mig om att läsa på om vad det beror på. Är det fler som får sånt av att resa sig efter en tids sittande/liggande?

Oj. Det finns nog rätt många olika. Jag har själv flera olika men som döljs rätt bra om jag måste.

En sak är ren rastlöshet. Det kan nog en iakttagare få för sig är ett stim, men så upplever jag inte det som. Utan det är bara ett utlopp för för mycket stillasittande t ex eller att min hjärna mal på och kroppen vill ifatt på något vis.

Sedan har jag tics oxo. En slags rörelse eller liknande som bara måste få göras. Den kan laddas upp och hållas tillbaka, men förr eller senare måste den få utlopp.

Sedan har jag något jag upplever som stims oxo. De brukar förklaras med att man på något sätt försöker hålla uppe sin aktivitet eftersom man inte är känslig för yttre eller inre impulser till handling. Lite tveksam till detta. Jag upplever det mer som ett självtröstande eller självlugnande beteende (även vid positiv uppspelthet), eller något att fokusera på för att kunna fokusera på annat (kan inte förklara det bättre). Men detta har jag ytterst sällan och kontrollerar eftersom det inte är ett accepterat beteende.

Tror att flaxa med armarna eller gå runt runt är en sån sak. Jag måste traska runt runt hela tiden när jag pratar i telefonen, förutom om jag sitter ner.

En del med asperger gör rörelser med fingrarna. Det brukar stå om det i information om asperger och jag kviterar in i den rörelsen.

Jag kan sitta och skaka med benen ungefär som när man stampar takten till musik fast utan musik. sitter och pillrar på nagelbanden om jag sitter sysslolös för länge.

En yngre man jag känner som är lite AS brukar gå omkring på tå ibland, särskilt när han tänker och det känner jag igen från när jag var yngre

Annars går jag runt i cirklar och gör vissa rörelser med händerna, när jag är orolig och har ångest, som en riktig dåre. Men inte ryck eller spamsmer, annat än när jag ibland försöker sova, det är väldigt irriterande för då vaknar man ju till och får börja om

Mina tics yttrar sig med att jag flaxar med armarna(sällan), gnuggar fingertopparna mot varandra och just det gör jag när jag blir glad, exhalterad. När jag får ångest brukar jag gunga fram och tillbaka. När jag blir överlycklig eller när jag ser på något komiskt på tv så kan jag reagera med att dansa alltså sparka med ena foten och sen den andra ser ungefär ut som man kan se på väldigt gamla filmer. När jag pratar i telefon brukar jag gå fram och tillbaka från mitt sovrum och sen tillbaks till köket.

När jag har ångest gungar jag med överkroppen som många andra, annars brukar jag gnugga fingrarna mot varandra, oftast i situationer jag upplever som stressande.

Jag rycker lite med armarna när jag står still. Märks inte särskilt, men jag märker att min dotter (som också har AS) gör samma sak.

Annars kan jag få rätt kraftiga ryck med nacken om håret liksom "är fel" där. Det händer bara när jag har långt hår, och det har jag inte nu.

Gör en del miner ibland, samt överslagshandlingar.

Samtliga ovan kan jag lätt låta bli att göra om jag koncentrerar mig.