"Roddarpinne" - etymologi?

Här diskuterar vi språkfrågor på ett brett plan.

 Moderatorer: Alien, atoms

"Roddarpinne" - etymologi?

Inläggav nallen » 2013-09-12 19:39:14

Eftersom man helt missade den intressanta aspekten när diskussionen om handtag och lås bröts ut från sin ursprungliga plats får man väl bygga en ny tråd här.

Bali påstår här att axeln mellan dörrhandtagen i vanliga låsmekanismer kallas "roddarpinne", något som styrks av en snabb googling.
Nu undrar i alla fall jag över det ordets etymologi. Är det någon som kan och vill förklara för mig?
nallen
 
Inlägg: 19461
Anslöt: 2006-08-27
Ort: Vid Skogen

"Roddarpinne" - etymologi?

Inläggav Kvasir » 2013-09-12 19:49:36

SAOB vet besked, som vanligt. Visserligen inte om det exakta ordet "roddarepinne", men väl om "roddare" såväl som några andra låsrelaterade ord. Det förefaller logiskt att föremålet ifråga skulle kunna kallas "roddarepinne".


Ur SAOB:

RODDARE
...
b) (i fackspr.) i vissa typer av dörrlås: metallstycke som (rör sig fram o. tillbaka o.) tjänar till att överföra rörelse från ett handtag o. d. till en låskolv o. d., nöt (se NÖT, sbst.¹ ⁴ c; jfr RODER, sbst.³ ⁵. Ett dubbelt salslås har en låskolf med vred och roddare och en låsregel för nyckel. ROTHSTEIN Byggn. 502 (1859). IndTNorden 1930, bil. s. 356

– RODDARE-ARM, r. l. m. i fackspr. om den del av roddaren som trycker mot låskolv o. d.
DE JONG Terminolås (1942).

– (4 b) RODDARE-FJÄDER. (i fackspr.) i lås: fjäder som återför roddaren i neutralt läge, sedan låset öppnats. DE JONG TerminolLås (1942).

– RODDARE-HÅL.
[RODDARE-HÅL.ssg 2]
2) (i fackspr.) till 4 b; i roddare till dörrlås: hål i vilket låsvredets fyrkant sticks in.

Kvasir
 
Inlägg: 14628
Anslöt: 2007-11-04
Ort: Vilse någonstans mellan coNP och P/poly

"Roddarpinne" - etymologi?

Inläggav nallen » 2013-09-12 20:12:12

Skumt. Då frågar i alla fall jag mig hur det ordet kommit till :-)063
nallen
 
Inlägg: 19461
Anslöt: 2006-08-27
Ort: Vid Skogen

"Roddarpinne" - etymologi?

Inläggav HGJ » 2013-09-12 22:00:47

Om ordet roddare i den aktuella betydelsen säger SAOB också:

[RODDARE 4]
4) i bildl. anv. av 1 (motsv. RO, v.¹ 7;

Alltså bildlig användning av det vanliga roddare ('person som ror'). Denna användning motsvarar verbet ro i följande betydelse:

[RO.v1 7]
7) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 o. 3 (jfr 1 b, l, fl, 3 a, b, 5, 6, 8), i fråga om rörelser som likna årtag o. d. Han ror med händerna, när han går. ÖSTERGREN (1936). – särsk.
[RO.v1 7.a]
a) förflytta sig (framåt) gm att röra lemmarna på ett sådant sätt att rörelsen påminner om årornas rörelser vid rodd; särsk. om flygande fågel (äv. i sådana uttr. som ro med vingarna); äv. om lem o. d.: röras upp o. ned l. fram o. tillbaka (som åra vid rodd). När genom Luften hon (dvs. lärkan) med sina vingar ror. FRESE AndelD 11 (1715, 1726). En fiskmås kring de låga grunden / Med skarpsynt flygt i luften ror. JGOXENSTIERNA 1: 23 (1772, 1805). (Den badande flickan) låg flytande, orörlig i alla lemmar utom händerna, hvilka omärkligt rodde smått som fenorna på en stillastående fisk. STRINDBERG SvÖ 3: 310 (1890); jfr α. särsk. α) Om simmande person(s lemmar): simma l. ta simtag; äv. refl.: förflytta sig simmande. (Han) rodde sig med starka armar / Och friska tag till stranden. HAGBERG Shaksp. 11: 320 (1851). Jag (dvs. Odysseus) .. sam med roende armar / bort därifrån (dvs. från skeppet). LAGERLÖF HomOd. 173 (1908). β) om simfågel(s ben o. d.): simma l. ta simtag; stundom äv. tr.: förflytta (ngt) framåt gm att simma. Änderna rodde på vatnet. LINNÉ Sk. 19 (1751). Gåsens roende fötter. RUNEBERG 5: 322 (1860). Svanen .. ror / Sin prakt med årlik fot. ÖMAN Milton 206 (1862). Doppingarna ro med skönt lyftade halsar. ENGSTRÖM Penn. 43 (1927). b) (i vissa trakter) röra sig av o. an, gunga; äv. i uttr. ro med kroppen. Han sätter båda händerna för ansigtet och sitter ett par minuter, roende fram och tillbaka under ett sakta vojande. SUNDBLAD GBruk 345 (1888). Tyst satt han där i bänken, rodde sakta med kroppen. NILSSON Bock 155 (1933).
[RO.v1 7.c]
c) (†) röra om (ngt); jfr RODER sbst.³, 3. Då formarna blifvit fyllda, lemnas de 1/2 timme i hvila, hvarefter man börjar att, såsom det plägar kallas, ro sockret. PASCH ÅrsbVetA 1840, s. 162.
[RO.v1 7.d]
d) (i vissa trakter, om ä. förh) i uttr. ro isläggar, förflytta sig framåt på ett par isläggar gm stakning med en ispik. NordKult. 24: 36 (1933).
HGJ
Assistent
 
Inlägg: 5313
Anslöt: 2007-06-02

Återgå till Språket



Logga in