Hej!

Jag är ny på forumet och har dessutom själv precis fått diagnosen asperger efter 40 år. Nu är det så att jag har alltid har starkt misstänkt att min 15-åriga dotter har någon neuropsykiatrisk diagnos, men inte fått någon möjlighet att få någon utredning av diverse orsaker. Hon bor i alla fall hos mig sedan drygt två år nu i en annan ort än tidigare. Jag har bett att få en utredning på BUP. De hänvisar till att skolan ska göra den första delen av utredningen. Skolan vägrar att göra en utredning då de säger att hon inte har någon diagnos, med kommentaren att hon inte är "dum" utan hon har svårigheter med koncentration etc. Det dummaste jag har hört, och dessutom anser jag att det rent ut sagt är en kränkning mot oss med en diagnos.

Kan man gå en annan väg för att de ska göra en utredning eller måste det vara dessa okunniga människor som avgör huruvida min dotter får en utredning eller inte? Skolan anklagar i stället mig för alla problem som min dotter har. Min dotter vill inte gå till skolan, vilket har lett till hög frånvaro. Det beror på att hon har svårt med kamratrelationer och blir hyperstressad av alla saker hon måste göra på skolan på skolans vis. Skolan anser att hon inte kommer till skolan för att hon mår dåligt hemma. Min dotter har kraftig övervikt pga en ätstörning och har blivit mobbad för detta. En incident som skedde på gympan, var att ett par tjejer fotade henne och visade runt på skolan. Vem vill gå till skolan då? Problemen är betydligt fler än så här och alldeles för komplex för att skriva ner kort.

Det jag vill veta är om jag kan gå någon annan väg för att få till en utredning. I den kommun som jag bor i är det inte så lång väntetid om vi bortser från att skolan hindrar en utredning på det här sättet.

Kan jag be en socialsekreterare eller något att skicka en remiss till BUP för en utredning, så att vi kan strunta i skolan till att börja med. Kan jag vända mig till någon klinik någon annanstans för att få en utredning?

Snälla, jag måste ha ett svar. Jag håller på att bli tokig. Jag har nog med problem att hantera.

Mvh
Suzanne

Moderator: Flyttat från Aspergare och vården och ändrade rubriken något.

Kort sagt hon får ingen diagnos för att skolan inte utrett och skolan utreder inte för att hon inte har diagnos? AD*D har ju svårigheter med koncentration i namnet till och med, så varför skulle det inte vara skäl att utreda? Det verkar snarare som att antingen din dotter eller skolledningen är dumma och det är inte din dotter.

Låter horribelt ju.

Går det att prata med skolledningen och förklara att just det de tycker sig se i din dotter kan vara relaterat till en möjlig diagnos? Tycker du att det är jobbigt att prata (i telefon eller live) så skriv, du skriver ju mycket bra. Kanske kan du be de på BUP kontakta skolan och förklara att de bör göra utredningen? Kontakta högre instans, skriv brev, vänligt och sakligt.

Först och främst, välkommen.

Kan inte den enhet/läkare som utredde/diagnosticerade dig hjälpa? Det låter absurt att skolan skulle kunna sätta käppar i hjulet. Fast å andra sidan kommer det att kosta pengar för skolan om din dotter får diagnos. Då måste de ju hjälpa.

Apropå rubrikfrågan.

Jag tror inte att skolan måste utreda, om du menar utreda om hon har diagnos.

Å andra sidan bör de inte sätta käppar i hjulet. Skal flickan få en diagnos får du nog gå till andra ställen. BUP eller nåt.

Välkommen till oss! Jag önskar att du kom hit under trevligare omständigheter dock. Jag lider verkligen med både dig och din dotter och blir så äckligt arg när jag hör sådant här.

Min dotter (11 år i juli) har till och från mått väldigt dåligt. Hon har en AS-diagnos, men trots detta skulle skolan ha det till att det var p.g.a mig hon mådde dåligt och inte gick i skolan. (Hon var senast dit i januari, sedan dess har hon varit hemma p.g.a utbrändhet och depression)

Det första jag inte förstår är vad skolan har för del i en utredning öht? Min dotter fick sin utredning genom BUP så snart jag informerade dem om min diagnos (som jag då fick) och mina misstankar att även hennes problem berodde på AS. Skolan hade inte ett dugg med det att göra och de blandades inte in förrän diagnosen var klar.

Stämmer det verkligen att skolan måste göra något? Varför kan inte BUP dra igång en utredning baserat på dina misstankar och din egen diagnos?

Det där förstår jag inte. Vad jag erfar så har tjejen rätt att få en utredning genom BUP utan att skolan har något alls med det att göra.

Hej igen!

Och tack för alla svar. Mitt nästa steg är att vända mig till Bup ännu en gång. Kanske ser de det annorlunda nu när jag har fått en diagnos. Det räckte inte tidigare med att det fanns i släkten, min bror hade diagnosen. Redan för drygt två år sedan gick jag på Bup om att jag ville ha en utredning på henne, men hur mycket jag än ansträngde mig menade de att det är alltid skolan som gör ett första utlåtande och om skolan då tycker att det finns anledning för Bup att göra en utrednig, då görs det en utredning.

Under min utredningstid nämnde jag den här problematiken till de på vuxenpsyk. De förstod mig, och talade dessutom om för mig att de inte tyckte att skolan hade tillräckligt med kompetens för att vara så viktiga i en utredning. Tyvärr har inte vuxenpsyk något med barn och ungdomar att göra, så de har ingen befogenhet att göra något. De kan alltså inte skicka en remiss till Bup för min dotter.

Mvh
Suzanne

Måste iväg nu, men svarar längre sen. Tror BUP vill att skolan betalar för WISC-test, det är brukligt. Sen brukar BUP vilja att det initieras av någon mer än föräldern, det är vad jag hört själv. Ge dig inte, om inte BUP-människan du talat med vill ta emot dig så gå högre upp. Och på skolan ska du klaga, om de kör med idiotier om att det är du som X och Y.

Sånt psykodynamiskt bjäfs om mammor som skyldiga till allt ska ner i soporna. (Sånt kan ju vara sant, men det känns fel i det här fallet, som du beskriver det.) Tala med rektor eller skolpsykiatern, som finns på Utbildningsförvaltningen.

Din dotter har rätt till en adekvat skolgång, och utan diagnos har hon inte rätt till stöd, resurser, kanske skolbyte eller medicin. Dessutom får ni större förståelse om ni vet att det handlar om en annorlunda konstruerad hjärna.

Gå in på Allt för föräldrar och ställ din fråga under tråden Barn- funktionshinder- Autismspektrum samt Bokstavsbarn, om du vill ha fler svar än du får här.

Lycka till. Återkommer.

Nämn Patientnämnden eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd också... ("Måste man gå till PN eller HSAN för att få igenom sina rättigheter eller?").

Själv önskar jag att jag varit mycket karskare mycket tidigare, så hade det inte behövt bli så eländigt som det blivit för MIN femtonåring! Jag bad om en utredning för fem år sen och blev nekad, för vi hade "en för bra relation", de hade "inga resurser" och det var "inte tillräckligt allvarligt".

Nu är hon placerad på statlig institution, som är sjunde stället på ett och ett halvt år. Innan det jobbade vi med soc i ett år, soc som BUP hänvisade till...

Hade vi fått utredning och fått veta VAD vi jobbar med är jag säker på att det inte hade behövt bli så här, även om det säkert hade varit svårt ändå... Fi fan, rent ut sagt. Och sånt här är nästan vanligare än att utredning och bemötande från vården flyter på som det ska. Skandal är det.

alfapetsmamma skrev:Din dotter har rätt till en adekvat skolgång, och utan diagnos har hon inte rätt till stöd, resurser, kanske skolbyte eller medicin. Dessutom får ni större förståelse om ni vet att det handlar om en annorlunda konstruerad hjärna.

Rätt till det stöd hon behöver får att få en adekvat skolgång har hon oavsett diagnos eller ej. Möjligen kan det vara enklare att motivera det med en diagnos men har hon problem i skolan så har hon rätt till stöd.

Min dotter är nyligen utredd (jag tog det med BUP direkt men skolan hade tidigare gjort en sk basutredning för två år sedan) och det resulterade inte i en AS-diagnos som vi misstänkte även om hon har en del tydliga drag av det. Oavsett detta tar skolan hennes problem på största allvar och att hon inte fick någon formell diagnos har inte förändrat saken.

En utredning kan, oavsett diagnos, vara till hjälp när det gäller hur stödet bäst skall utformas utifrån hennes egna styrkor och svagheter.

Tråden kanske passar bättre i föräldraforum om Tjatterfia vill vara där?

Ganesh skrev:Tråden kanske passar bättre i föräldraforum om Tjatterfia vill vara där?

Moderator:

Jag har funderat över det men avvaktar att Tjatterfia i så fall registrerar sig för att skriva där eftersom hon annars inte kan svara i sin egen tråd. Flyttar så snart jag fått klartecken!

Välkommen.
Om BUP envisas med att skolan ska ta första steget och att skolan envisas med att inte ta första steget så är nog min bästa idé att gå över huvudet på dom bägge två. Ring till patientombudsmannen och klaga där, skolombudsman finns det något som heter också tror jag väl? Skolor har en tendens att bli väldigt medgörliga när dom får tryck på sig från högre instans.

Hej igen!

Jag har funderat på att hitta lösningar för att just gå över huvudet på dem, men vet inte riktigt vart jag ska vända mig och hur, via mail, telefon etc. Skriver självklart bättre än att prata i telefon, men det finns en risk att de nonchalerar brev eller åtminstone inte agerar så snabbt.

Appropå, Föräldraforum, menar ni det som står som undergrupp? Registrerar man sig en gång till för den? Eller vad menar ni?

Mvh
Suzanne

Skicka bara ett PM till nån moderator för föräldraforum eller JOR. Så blir du registrerad föräldraforumanvändare.

Tjatterfia skrev:Hej igen!

Jag har funderat på att hitta lösningar för att just gå över huvudet på dem, men vet inte riktigt vart jag ska vända mig och hur, via mail, telefon etc. Skriver självklart bättre än att prata i telefon, men det finns en risk att de nonchalerar brev eller åtminstone inte agerar så snabbt.

Mvh
Suzanne

Ett förslag är att skriva brev för dom är tvungna att diarieföra dessa och ring ett par dagar efter och ställ en fråga om dom läst och förstått allvaret.

Tjatterfia skrev:Hej igen!

Jag har funderat på att hitta lösningar för att just gå över huvudet på dem, men vet inte riktigt vart jag ska vända mig och hur, via mail, telefon etc. Skriver självklart bättre än att prata i telefon, men det finns en risk att de nonchalerar brev eller åtminstone inte agerar så snabbt.

Appropå, Föräldraforum, menar ni det som står som undergrupp? Registrerar man sig en gång till för den? Eller vad menar ni?

Mvh
Suzanne

Brev till myndigheter och liknande ska diareföras om jag inte har fel. Ett telefonsamtal kan man alltid förneka, eller missförstå. Bäst är kanske att först skriva och sen ringa upp och tjata lite? Vad vet jag?

Edit: Föregående skribent var snabbare.

[Korsade en massa inlägg fr.o.m. Ganesh 13:02]

Välkommen hit!

Så trist att behöva höra det här igen, igen, igen, igen och igen: skola (eller soc) som förutsätter att barnet behandlas illa hemma, jämställer NPF med utvecklingsstörning eller liknande och inte begriper att kolla efter fast de har både ansvar för folk (att hjälpa eller stjälpa) och mycket bättre möjligheter än vanliga människor, instanser som hänvisar till varandra för att ingenting göra...
Står om i många trådar på FöräldraForum - också med tips som inte jag har i huvudet (har inga barn själv).
Ja, man måste registrera sig dit enkom. Men som en formsak, ingen personkoll eller så. Extrasteget infördes (vad jag har förstått) för att öka chansen till en hygglig ton och relevanta inlägg, eftersom ens barn och föräldraskap är så viktiga och svåra saker och känsliga för många.

All skriftlig kommunikation inklusive e-post MÅSTE diarieföras. Enligt lag.

Tjatterfia. Hör av dig till Barn- och elevombudet. Finns på Skolverket. Du vinner mycket på det, förmodligen:

http://www.skolverket.se/sb/d/1333

Titti skrev:

alfapetsmamma skrev:Din dotter har rätt till en adekvat skolgång, och utan diagnos har hon inte rätt till stöd, resurser, kanske skolbyte eller medicin. Dessutom får ni större förståelse om ni vet att det handlar om en annorlunda konstruerad hjärna.

Rätt till det stöd hon behöver får att få en adekvat skolgång har hon oavsett diagnos eller ej. Möjligen kan det vara enklare att motivera det med en diagnos men har hon problem i skolan så har hon rätt till stöd.

Min dotter är nyligen utredd (jag tog det med BUP direkt men skolan hade tidigare gjort en sk basutredning för två år sedan) och det resulterade inte i en AS-diagnos som vi misstänkte även om hon har en del tydliga drag av det. Oavsett detta tar skolan hennes problem på största allvar och att hon inte fick någon formell diagnos har inte förändrat saken.

En utredning kan, oavsett diagnos, vara till hjälp när det gäller hur stödet bäst skall utformas utifrån hennes egna styrkor och svagheter.

Tyvärr har jag en annan bild. Ni tycks ha haft tur. Jag har nyligen hört att utan diagnos kan de numera INGET göra mer än lite anpassningar här och där, inte ens ha resurstimmar och sånt. Skulle inte sagt det här om inte jag nyss hört det. Rektorn säger att det är nya direktiv som ligger bakom. Det går inte ihop med det jag hört står i Skollagen men är iaf det de sagt oss. Därav vår stora angelägenhet när det gäller att få diagnos.

Fast Titti, det känns inte meningsfullt att dryfta huruvida skolan är tvungna att göra ditt eller datt, när de ändå inte gör det, eller gör det trots att de inte måste, ville bara förklara att jag inte hade påstått det jag påstått om inte jag nyss hört just att diagnos krävs för att göra förändringar i schemat osv.

För oss har det inte hjälpt mer än lite grann och under en kortare tid, så vi behöver byta lillan till AS-skola, för som hon har det där hon är är det ovärdigt och att likna vid barnmisshandel. (Hon får inte följa med på utflykter, får vara med andra klasser istället för sin, blir kallad knäpp och konstig av klasskamrater hela tiden osv.)

alfapetsmamma skrev:Fast Titti, det känns inte meningsfullt att dryfta huruvida skolan är tvungna att göra ditt eller datt, när de ändå inte gör det, eller gör det trots att de inte måste, ville bara förklara att jag inte hade påstått det jag påstått om inte jag nyss hört just att diagnos krävs för att göra förändringar i schemat osv.

För oss har det inte hjälpt mer än lite grann och under en kortare tid, så vi behöver byta lillan till AS-skola, för som hon har det där hon är är det ovärdigt och att likna vid barnmisshandel. (Hon får inte följa med på utflykter, får vara med andra klasser istället för sin, blir kallad knäpp och konstig av klasskamrater hela tiden osv.)

Nej, vi kan konstatera att det idag är ganska godtyckligt hur skolan agerar, diagnos eller ej. Jag som har ett barn med och ett barn utan diagnos (båda med problem) tror att det beror mer på skolan och främst skolledningen än på diagnosen.

Anpassningar av schema har aldrig varit aktuellt för någon av dem, däremot extra resurser och ett anpassat arbetssätt. Någon annan skola finns inte, de går på den enda skola som finns tillgänglig. Så är det ofta i små kommuner. Den ena (utan diagnos) bytte lågstadieskola då det inte fungerade på den första men nu på mellanstadiet finns bara en - och på högstadiet bara en i hela kommunen (och gymnasieskola ingen alls).

Ofta känner jag mig lycklig över att bo i en liten begriplig kommun med korta beslutsvägar och stort personligt ansvar men det är klart att valfriheten blir mindre.

När jag sa anpassningar av schema tänkte jag egentligen på alla anpassningar man kan göra, som att tänka på hur man talar till just det barnet utifrån dess begränsningar, skriva sms till varann mellan lärare o förälder, ha tätare kontakt, sänka kravet på läxor, ha kortare dag och vad du vill.

Till oss har de sagt att de inte kan göra mer än de gjort utan diagnos och nu hoppas jag INNERLIGT att vi ska få byta skola, för som det är är det bara en plåga att ha henne där, som sagt. Bedrövligt har det varit, ingen vet vad som gäller. När jag ringde Utbildningsförvaltningen talade jag fem personer.

Gissa vad? De sa diametralt olika saker, men ändå hänvisade de till samma beslut från ett nämndsammanträde i juli 2007! Sanslöst. Det är ett jädra heltidsjobb att vara förälder till barn med npf. Rena turen att man själv har lite extra driv genom adhd-n! (Många har sagt att de hade dött om de hade haft mitt liv, och att jag ska vara tacksam för att jag också är Duracellkanin, inte bara dottern.)