Orkar inte leva

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: Alien, Puzzle, marxisten, atoms, Sjuckert

Orkar inte leva

Inläggav Liis91 » 2018-05-14 17:45:18

Hej

Orkar snart inte mer och vet inte vad jag ska göra. Får ingen hjälp för min PTSD. Har många andra diagnoser men får ingen hjälp med PTSD:N Orkar snart inte leva mer. Snälla någon hjälp mig innan allt är slut! SNÄLLA HJÄLP! ORKAR SNART INTE MER!!!
Liis91
Ny medlem
 
Inlägg: 11
Anslöt: 2013-11-09
Ort: Olofström

Orkar inte leva

Inläggav Sisyfos » 2018-05-14 17:51:53

Ge inte upp! Jag och de andra på forumet kan hjälpa dig.
Sisyfos
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 656
Anslöt: 2017-06-04
Ort: Uppsala

Orkar inte leva

Inläggav KrigarSjäl » 2018-05-14 17:55:05

Det blir bättre.

En dag i taget. En timme i taget.

Försök att göra saker du blir lugn av.
Ett varmt bad kanske.

Sen naturligtvis kontakt med psykiatrin.
KrigarSjäl
 
Inlägg: 32969
Anslöt: 2006-08-10

Orkar inte leva

Inläggav Sisyfos » 2018-05-14 18:21:04

Liis91 det verkar som att psykiatrin har gjort mer skada än nytta för dig. Jag läste om hur du hade blivit våldtagen, endast detta är för mycket att tåla. Dessutom ska du inte behöva ifrågasätta om du har blivit våldtagen eller inte. Jag har förstått det som att du upplevde obehag inför samlaget och det genomfördes mot din vilja; alltså har du blivit utsatt för våldtäckt.

Om du går på medicin, så skapar medicineringen besvär som jag förstått det. Du blir beroende av din medicin och kan inte sluta använda medicinen. Har du slutat medicinera dig själv eller påbörjat medicinering?

Att du blev nekad psykolog tror jag kan ha berott på att de inte kunde hjälpa dig. Då borde du ha fått en annan psykolog. Att prata mycket om sina problem är precis vad man brukar göra hos en psykolog, du har inte ältat det.

Att du fastnade i något är anledningen till varför man går till psykolog. Om man inte har fastnat i något så behöver man inte gå till psykolog.
Senast redigerad av Sisyfos 2018-05-14 18:27:05, redigerad totalt 1 gång.
Sisyfos
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 656
Anslöt: 2017-06-04
Ort: Uppsala

Orkar inte leva

Inläggav ankhh » 2018-05-14 18:26:19

Ja, det mesta blir faktiskt bättre med tiden. Men det känns förstås inte så när man är mitt upp i det.

Om du känner att du inte orkar leva just nu behöver du prata med någon. Om inte psykiatrin, så prova med att kontakta https://mind.se/ - där finns rentav telefonnummer till Självmordslinjen, där det finns förstående människor att prata med (ringa, chatta eller mejla).
ankhh
 
Inlägg: 1644
Anslöt: 2016-06-27

Orkar inte leva

Inläggav Sisyfos » 2018-05-14 18:35:15

Om ni läser Liis91 inlägg är det så att personen har råkat ut för en våldtäckt och inte kan gå vidare. Hur ska det då kunna bli bättre? Att endast påstå att något blir bättre är ingen vägledning. Till råga på allt förmenas hon sina rättigheter och det finns inget erkännande från vårdens sida om misstaget de har begått. Följaktligen bär Liis91 på en skuld för en orätt som hon inte kan klura ut, skulden bör inte vara placerad hos henne; det finns inget samband mellan hennes agerande och det lidandet hon fått utstå.

Liis91 måste försöka förstå vad som hände och att det som hände var fel; framförallt ska hon inse att det som inträffade inte någonsin ska tillåtas ske igen och att det förmodligen inte kommer inträffa igen för henne -- hon ska känna sig trygg och kunna identifera faror korrekt. När hon inser att händelserna inte kommer inträffa igen till följd av hennes agerande kommer stress släppa. Då kan hon uppleva trygghet och känna sig säker på hennes omgivning.

Jag tror att problemet är medicinering och allmänt slarv hos vården som orsakat vådan. Medicinering är ingen permanent lösning. Det krävs också komplementterande samtal och stöd i vardagen. Liis91 har inte fått kvalificerat stöd helt enkelt.
Sisyfos
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 656
Anslöt: 2017-06-04
Ort: Uppsala

Orkar inte leva

Inläggav KrigarSjäl » 2018-05-14 18:40:23

Sisyfos skrev:Om ni läser Liis91 inlägg är det så att personen har råkat ut för en våldtäkt och inte kan gå vidare. Hur ska det då kunna bli bättre? Att endast påstå att något blir bättre är ingen vägledning.

Har ingen kompetens att ge vägledning.
Kan inte heller problematiken kring PTSD.

Ville mest vara medmänniska.
KrigarSjäl
 
Inlägg: 32969
Anslöt: 2006-08-10

Orkar inte leva

Inläggav Sisyfos » 2018-05-14 18:48:05

KrigarSjäl skrev:
Sisyfos skrev:Om ni läser Liis91 inlägg är det så att personen har råkat ut för en våldtäkt och inte kan gå vidare. Hur ska det då kunna bli bättre? Att endast påstå att något blir bättre är ingen vägledning.

Har ingen kompetens att ge vägledning.
Kan inte heller problematiken kring PTSD.

Ville mest vara medmänniska.


Det var mera riktat åt Ankh som faktiskt har skrivit om våldtäckt. Jag tror att vi alla har kompetens att ge vägledning om vi sätter oss in i hennes problematik. Det ska inte krävas en yrkestitel för att vara en medmänniska och finnas där som ett stöd.

Vad jag menar med att ge klander för påståendet om "att det blir bättre" -- förvisso är det en god intention och ett tecken på medmänsklighet -- som dock blir fel, särskilt i detta fallet. Jag hyser tvivel mot inlärda beteenden som vi förvärvat från samhället, eftersom flera inlärda fraser och övriga förmågor inte har hjälpt mig, har jag en mycket kritiskt inställning. Frasen "att det blir bättre" är en inlärd fras som jag föraktar. Det har inget med dig personligen att göra.

Det är så att det inte är praktiskt och inte hjälper henne ur krisen. Hon behöver förankras i vardagen. För att exemplifiera: Låt oss anta att en person upplever allting mycket hotfullt och inte vet vad hon ska ta sig till, personen har prövat allting men lyckas ändå inte må bättre, dessutom påstår de som ska hjälpa henne att problemet inte är ett problem. Följderna av att hävda problemet inte är riktigt och att hon borde må bättre, trots hon inte blir bättre, kan endast leda till en starkare känsla av maktlöshet.

Vården har allvarligt skadat den här individen genom att inte erkänna problemet och därefter vägra hjälpa henne. Om ingen kan bistå henne med ett problem som hon desperat försöker komma till rätta med men vården och övriga i hennes närvaro varken erkänner problemet eller ger henne en lösning så hamnar man där hon har hamnat.
Senast redigerad av Sisyfos 2018-05-14 18:54:44, redigerad totalt 1 gång.
Sisyfos
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 656
Anslöt: 2017-06-04
Ort: Uppsala

Orkar inte leva

Inläggav Solblomma » 2018-05-14 18:52:48

Liis91 skrev:Orkar snart inte mer och vet inte vad jag ska göra.


Snälla ge inte upp! Vi är flera här som har varit nära att ge upp allt, men vi är fortfarande här. Det finns alltid något eller någon att leva för. Hittar du en enda tanke om något eller någon som är värd att leva för, så håll fast vid den. Och ring någon för att få hjälp.

Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80

Jourhavande präst nås via 112

Fortsätt kämpa, du är värdefull, ditt liv är värdefullt. Låt inte någon som har gjort något hemskt mot dig ta ditt liv ifrån dig! :-)Hug :-)154
Solblomma
 
Inlägg: 128
Anslöt: 2018-03-10
Ort: Halland

Orkar inte leva

Inläggav Liis91 » 2018-05-14 19:33:04

Får ingen hjälp från psykiatrin och nu vet jag inte vad jag ska göra. Är helt desperat. Ja det är sant, psykiatrin har gjort mer nytta än skada. Hade jag aldrig hamnat i psykiatrin hade jag aldrig haft dessa problem och svårigheter. Hade aldrig haft PTSD som diagnos. Det gör ont bara jag tänker på det. Det var inget jag ville...Det har gjort mitt liv till ett helvete rent ut sagt! Det har hänt mycket annat med men det är en av sakerna till att jag mår dåligt. Vad fan gör man? Det är precis vad som hänt! Jag blev beroende av benzo och till slut så var jag så desperat att jag köpte det som fanns liksom. Kunde vara Fentanyl, Olika sorters benzo, smärtstillande och alkohol. Vad som helst som kunde dämpa all smärta liksom.

Jag har medicinering för depression, ångest och ADHD just nu...Det ändå som hjälper är dock bara Ritalinen och Elvansen. Jo tyvärr berodde det på att jag hade just Asperger...Det sa de direkt till mig. Blev så förstörd att jag sket i allt och tog ännu mer tabletter. Tänkte bara "vem fan bryr sig?" och började ta ännu mer droger.

Nej det var inte något jag valde. Absolut inte. Min sköterska som jag pratar med nu tror att allt blir bra bara jag är bland andra människor....Jag känner själv att så inte är fallet. Det kvittar hur många som är runt mig, jag tänker ändå på det som hänt.

Har nu slutat gå dit. Känner mig så ensam. Känns som att ingen riktigt förstår mig. Orkar snart bara inte mer snart. Det de sa till mig efter det hade hänt var att "det här hänt innan"... jag tänkte "Men varför har ni inte gjort något åt det då?". Fick aldrig något svar på det.

Är väldigt orolig att hamna där igen nu och ärligt talat så tar jag hellre mitt liv än att åka dit igen. Vill bara att någon ska lyssna på mig. Vill inte känna mig så ensam. Orkar inte kämpa mer
Liis91
Ny medlem
 
Inlägg: 11
Anslöt: 2013-11-09
Ort: Olofström

Orkar inte leva

Inläggav Liis91 » 2018-05-14 19:44:58

Har redan förberett hur jag ska ta mig liv. Är så jävla desperat bara...Sitter bara och gråter. Känns som att jag bara vill skrika efter hjälp
Liis91
Ny medlem
 
Inlägg: 11
Anslöt: 2013-11-09
Ort: Olofström

Orkar inte leva

Inläggav Sisyfos » 2018-05-14 19:56:25

Liis91 skrev:Får ingen hjälp från psykiatrin och nu vet jag inte vad jag ska göra. Är helt desperat. Ja det är sant, psykiatrin har gjort mer nytta än skada. Hade jag aldrig hamnat i psykiatrin hade jag aldrig haft dessa problem och svårigheter. Hade aldrig haft PTSD som diagnos. Det gör ont bara jag tänker på det. Det var inget jag ville...Det har gjort mitt liv till ett helvete rent ut sagt! Det har hänt mycket annat med men det är en av sakerna till att jag mår dåligt. Vad fan gör man? Det är precis vad som hänt! Jag blev beroende av benzo och till slut så var jag så desperat att jag köpte det som fanns liksom. Kunde vara Fentanyl, Olika sorters benzo, smärtstillande och alkohol. Vad som helst som kunde dämpa all smärta liksom.

Jag har medicinering för depression, ångest och ADHD just nu...Det ändå som hjälper är dock bara Ritalinen och Elvansen. Jo tyvärr berodde det på att jag hade just Asperger...Det sa de direkt till mig. Blev så förstörd att jag sket i allt och tog ännu mer tabletter. Tänkte bara "vem fan bryr sig?" och började ta ännu mer droger.

Nej det var inte något jag valde. Absolut inte. Min sköterska som jag pratar med nu tror att allt blir bra bara jag är bland andra människor....Jag känner själv att så inte är fallet. Det kvittar hur många som är runt mig, jag tänker ändå på det som hänt.

Har nu slutat gå dit. Känner mig så ensam. Känns som att ingen riktigt förstår mig. Orkar snart bara inte mer snart. Det de sa till mig efter det hade hänt var att "det här hänt innan"... jag tänkte "Men varför har ni inte gjort något åt det då?". Fick aldrig något svar på det.

Är väldigt orolig att hamna där igen nu och ärligt talat så tar jag hellre mitt liv än att åka dit igen. Vill bara att någon ska lyssna på mig. Vill inte känna mig så ensam. Orkar inte kämpa mer


Du vet vad som är fel. Det var psykiatrin. Nu kan du åtminstone ta dig vidare och lägga det bakom dig. Allt du behöver är att ha en plan. Göra något som du blir glad av.

Om det inte finns något som gör dig glad, finns det något du är nyfiken på? T.ex. åka ut resa? Bygga en stuga på landet? Vad som helst kan det vara, men det måste vara något annat än vad du gör nu. För vad du gör nu, fungerar inte för dig. Du vet att varken psykiatrin eller deras råd är goda. Därför måste du lita på dig själv. Har du några funderingar om vad som kan hjälpa dig?
Sisyfos
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 656
Anslöt: 2017-06-04
Ort: Uppsala

Orkar inte leva

Inläggav triggerhappyD » 2018-05-14 20:08:00

Håller med Sisyfos i stort.

Har själv avsagt mig kontakten med psykiatrin sen många år.
Det är ju dock inte så lätt o göra om man är beroende av dom för att få sin medicin eller sjukskrivning.
Den Svenska psykiatrin är ett stort skämt i mitt tycke och dom vanvårdar väldigt många som dom egentligen borde hjälpa istället.

Har tyvärr inga bra råd o komma med, men jag hoppas och önskar dig allt gott och att du kommer ta dig igenom det här för att sedan få må bättre. :-)154
triggerhappyD
 
Inlägg: 1178
Anslöt: 2015-06-01

Orkar inte leva

Inläggav Kahlokatt » 2018-05-14 20:10:52

Solblomma skrev:
Liis91 skrev:Orkar snart inte mer och vet inte vad jag ska göra.


Snälla ge inte upp! Vi är flera här som har varit nära att ge upp allt, men vi är fortfarande här. Det finns alltid något eller någon att leva för. Hittar du en enda tanke om något eller någon som är värd att leva för, så håll fast vid den. Och ring någon för att få hjälp.

Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80

Jourhavande präst nås via 112

Fortsätt kämpa, du är värdefull, ditt liv är värdefullt. Låt inte någon som har gjort något hemskt mot dig ta ditt liv ifrån dig! :-)Hug :-)154


En jättebra post, tycker jag.
Hoppas att du har kraft nog att kämpa vidare, Liis91. Vi tror på dig. :-)Hug
Kahlokatt
 
Inlägg: 17162
Anslöt: 2008-10-08
Ort: I exil

Orkar inte leva

Inläggav Liis91 » 2018-05-14 20:13:49

Förlåt men ser ingen framtid överhuvudtaget längre. Önskar jag gjorde det. Har redan förberett allting. Ifall jag inte skulle orka mer. Söker desperat efter något som kan få mig att fortsätta leva ett tag till. Har en fråga: Varför ska man leva?
Liis91
Ny medlem
 
Inlägg: 11
Anslöt: 2013-11-09
Ort: Olofström

Orkar inte leva

Inläggav Sisyfos » 2018-05-14 20:35:00

Psykiatrin eller vården har inte svar på allt. De vet inte hur de ska hjälpa oss med AS. Så enkelt är det. Vi är alla individer med olika behov, och fungerar inte vården finns flera andra alternativ för oss. Det ska vi aldrig glömma.
Sisyfos
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 656
Anslöt: 2017-06-04
Ort: Uppsala

Orkar inte leva

Inläggav Fabela » 2018-05-14 20:45:43

Liis91 - du orkar :-)Hug
Vi har en överlevnadsinstinkt inbyggd i oss, låt den jobba för dig.

Som andra redan skrivit - vi är många här, som balanserat på den där kniveggen som du står på nu. Och vi grejade det.
Det kan du också göra, men det går inte på ett ögonblick, inte två heller.

Försök hålla huvudet kallt och hitta nån som kan hjälpa dig. För mig låter det som att du kanske kan ha svårt att orka hantera allt själv.

Tyvärr har jag inga konkreta råd att ge dig, men tänker på dig och önskar dig allt gott. :-)154
Fabela
 
Inlägg: 426
Anslöt: 2013-12-08

Orkar inte leva

Inläggav Fretshi » 2018-05-15 9:10:02

Jag tror din sköterska har rätt när hon säger att det inte är bra att isolera sig då förvärras ens tankar och man får svårt att bryta det, jag vet det är lättare sagt än gjort.

Jag höll på att gå under när jag bara gick hemma och var sjukskriven för jag visste inte vad jag skulle göra på dagarna, jag hade dock förmågan att söka hjälp akut då det vart för mycket och jag inte stod ut.

Att isolera sig är aldrig bra när man mår dåligt du behöver folk att ventilera med som förstår dig och som kan finnas där som en tröst, för det här kan nog ta tid.

Jag har själv aldrig haft PTSD så vet inte vilken hjälp man kan få när man har det, jag vet bara att ett medium jag besökte sa att man skulle skriva ner alla sina tankar man har på ett papper och sen spola ner i toaletten och gör det om och om igen när tankarna kommer upp. Hon sa att den behandlingen gjordes vid PTSD.

Andra saker som kan hjälpa är att vara fysiskt aktiv, en promenad eller en löprunda, du kanske kan hitta en löpgrupp att springa mer?
Samt försöka ägna sig åt en hobby där man träffar folk, allt för att bryta ensamheten för det förstärker bara dina tankar.

Lyssna på stand upklipp har också hjälpt mig då man kan få en annan syn på saker samtidigt som man får skratta lite, jag tycker Carl Stanley och Magnus Betner är bra. Carl Stanley har ett klipp om optimistiska förlorare som är väldigt bra på youtube!

Jag har skrattat mycket åt det.

Du måste nog hitta tillfällen när du kan släppa dina problem ett tag så att du förstår att de inte är permanenta och att det finns lösningar.

Sen skulle du kanske kunna åka till psykakuten och bli inlagd då får man ju mer hjälp snabbt och folk omkring sig man kan prata med.
Fretshi
 
Inlägg: 344
Anslöt: 2015-05-26

Orkar inte leva

Inläggav Fretshi » 2018-05-15 9:11:02

Fabela skrev:Liis91 - du orkar :-)Hug
Vi har en överlevnadsinstinkt inbyggd i oss, låt den jobba för dig.

Som andra redan skrivit - vi är många här, som balanserat på den där kniveggen som du står på nu. Och vi grejade det.
Det kan du också göra, men det går inte på ett ögonblick, inte två heller.

Försök hålla huvudet kallt och hitta nån som kan hjälpa dig. För mig låter det som att du kanske kan ha svårt att orka hantera allt själv.

Tyvärr har jag inga konkreta råd att ge dig, men tänker på dig och önskar dig allt gott. :-)154


Bra skrivet!

Vi är många här som har eller går igenom jobbiga saker!
Fretshi
 
Inlägg: 344
Anslöt: 2015-05-26

Orkar inte leva

Inläggav Fretshi » 2018-05-15 9:15:10

Liis91 skrev:Förlåt men ser ingen framtid överhuvudtaget längre. Önskar jag gjorde det. Har redan förberett allting. Ifall jag inte skulle orka mer. Söker desperat efter något som kan få mig att fortsätta leva ett tag till. Har en fråga: Varför ska man leva?


På ett sätt blir ju livet litet intetsägande och meningslöst om man inte gör saker.
Så ett råd är nog att försöka aktivera dig lite mer även om det kan kännas jobbigt, för när man aktiverar sig så får man en chans att fokusera på något annat än sina problem för ett tag och man kan få avlastning för jobbiga tankar.

Finns ett klipp på youtube som handlar om självmord som heter "Understanding suicide" av ajahn brahm som nog kan vara värt att lyssna på.
Fretshi
 
Inlägg: 344
Anslöt: 2015-05-26

Orkar inte leva

Inläggav Solblomma » 2018-05-15 10:13:17

Liis91 skrev:Förlåt men ser ingen framtid överhuvudtaget längre. Önskar jag gjorde det. Har redan förberett allting. Ifall jag inte skulle orka mer. Söker desperat efter något som kan få mig att fortsätta leva ett tag till. Har en fråga: Varför ska man leva?

I din presentation skriver du om din familj. Det låter som om de betyder mycket för dig. När jag mådde som sämst hade jag en tanke som jag upprepade för mig själv. "Jag vill inte göra min familj illa. Om jag tar mitt liv kommer jag göra dem väldigt illa. Jag ska kämpa för deras skull." Kanske den tanken kan hjälpa dig också?
Och det som flera här har sagt är verkligen sant: det finns en väg ut. Ge inte upp, du är värdefull och den här världen skulle vara en sämre plats utan dig!
:-)Hug
Solblomma
 
Inlägg: 128
Anslöt: 2018-03-10
Ort: Halland

Orkar inte leva

Inläggav geocache » 2018-05-15 10:30:31

Hallå Liis91.

Jag har levt med PTSD och olika rädslor nästan hela mitt liv, och också haft stunder då jag haft långt framskridna planer på att "ge upp slutgiltigt". Jag har sökt hjälp inom psykiatrin mot sådant som min autism har inneburit för mig, men precis som du och andra som svarat i din tråd har jag upptäckt att de inte alls kunnat hjälpa mig, så jag bröt kontakten med de redan efter ett eller två samtal. Istället har jag sedan länge börjat se till att hålla mina "säkerhetsventiler välsmorda".

Jag tänker på dig, förstår av egen erfarenhet var det är du är med om.
geocache
 
Inlägg: 8594
Anslöt: 2008-06-16
Ort: Ludvika

Orkar inte leva

Inläggav Fretshi » 2018-05-15 10:42:10

geocache skrev:Hallå Liis91.

Jag har levt med PTSD och olika rädslor nästan hela mitt liv, och också haft stunder då jag haft långt framskridna planer på att "ge upp slutgiltigt". Jag har sökt hjälp inom psykiatrin mot sådant som min autism har inneburit för mig, men precis som du och andra som svarat i din tråd har jag upptäckt att de inte alls kunnat hjälpa mig, så jag bröt kontakten med de redan efter ett eller två samtal. Istället har jag sedan länge börjat se till att hålla mina "säkerhetsventiler välsmorda".

Jag tänker på dig, förstår av egen erfarenhet var det är du är med om.


Tolka inte detta fel nu, men psykiatrin ska väl hjälpa det är ju det de är till för?

Det är olyckligt att bara ge upp sin kontakt med de om man inte har något annat istället, man borde kunna byta behandlare om man är missnöjd tills man får en som passar en.

När man är som djupast nere så behöver man allt stöd man kan få så det vore nog inte så smart att bara ge upp alla kontakter. Man behöver nog ha så mycket kontakter som möjligt som man kan ventilera med.

Skulle även rekommendera Liis att prata med en präst då de också är visa människor med erfarenhet av olika livsöden, och de är utbildade för att hjälpa.
Det är gratis också!
Fretshi
 
Inlägg: 344
Anslöt: 2015-05-26

Orkar inte leva

Inläggav Solblomma » 2018-05-15 13:16:48

Om du har svårt för att prata i telefon finns chatt där man kan få hjälp.
https://chat.mind.se
https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta
Solblomma
 
Inlägg: 128
Anslöt: 2018-03-10
Ort: Halland

Återgå till Aspergare och vården



Logga in