Jag har en del funderingar, min morsa accepterar inte min diagnos, hon tror att det är nåt jag kan jobba på, jag vet inte vad jag ska göra eller säga, jag har försökt flera gånger att tala om det för henne, men hon slår bort det varenda gång

Nu så tjatar hon på mig att jag ska börja jobba, tjatar på mig att vi ska gå till arbetsförmedlingen, men jag klarar inte av det, jag minns när jag sommarjobba på gkn, det var ingen rolig upplevelse, när jag var tvungen att fråga efter hjälp, rasterna var jobbigast, klarar helt enkelt inte av det,vad ska jag göra?

Plugga?

plåtmonster skrev:Plugga?

Jag är efterbliven

Hej Legacy, och välkommen till forumet.

Medan jag läste ditt inlägg tänkte jag på om den handläggare du har på Arbetsförmedlingen känner till något om Aspergers syndrom. Om du känner dig trygg med honom eller henne så kanske du kan fråga om du kan få ett utlåtande från handläggaren om hur det är för dig att jobba? Kanske att din handläggare kan ta kontakt med din morsa och förklara hur du känner inför att jobba?

Jag själv har haft ett tiotal olika anställningar, men det var bara på ett fåtal av de som jag verkligen trivdes på. Bäst mådde jag då jag fick jobba för mig själv, eller tillsammans med bara en person "i taget". Skolan var för övrigt också ett jätteelände för mig. Efter att jag började fjärde klass satt jag mesta tiden och längtade ut till de vackra vilda djuren i skogen.

Jag skickar massor av förståelse och omtanke till dig nu. Skriv gärna igen och berätta hur du har det, här eller i pm.

Din mamma har rätt i att det går att jobba på det, vissa aspekter och viss problematik kan man lära sig att hantera.
Dessutom är en diagnos är inte en fribiljett till att aldrig behöva jobba.
På arbetsförmedligen har de mer än jobb att erbjuda t ex arbetsträning och praktiker för att hitta någonting där du passar in. De har psykologer och konsulenter som kan vägleda och stötta de med diagnoser.
Att du inte klarat ett jobb betyder inte att det inte finns andra arbetsplatser där du skulle passa.
Med en diagnos kan man även få anpassade uppgifter och arbetstider, man gör två sysslor men slipper en tredje som alla andra gör men som man själv inte orkar med pga diagnosen t ex.

Dels tycker jag att det inte är bra om folk inte accepterar diagnosen. Framför allt ens egna föräldrar. Man känner sig inte förstådd då. På andra sidan tycker jag att du ändå ska sträva efter att bli så självständig som möjligt, att försöka komma ut i arbetslivet på något sätt. Man mår ju bättre då än om man bara sitter hemma. Jag vet inte hur mycket du orkar. Du vet det bättre. Om din mamma vet det - det kan jag inte bedömma. Kanske har hon helt fel och du orkar verkligen inte mycket. Kanske säger hon så bara för att hon är orolig och vill att du ska lyckas. Då kan det ju vara så att man inte vill höra att det inte går, det MÅSTE bara gå. Men det hjälper inte om det nu är så att du inte orkar. Så småningom kommer hon säkert att förstå det.

Men det kan också vara så att hon ändå känner dig ganska väl och tycker att du orkar mer än vad du tror. Jag tycker du ska fundera på det. Fråga gärna också andra som känner dig väl vad de tror du kan klara. Och ge inte upp för tidigt. Du klarar säkert mer än vad du tror nu.

Förresten, din mamma har inte själv Asperger, eller tror du att hon också kan ha? I så fall kan det nämligen vara så att hon känner igen sig själv i dig och tycker att hon själv ju också ha klarat olika saker. I så fall är det förståligt att tänka så, och man kan ha rätt där också. På andra sidan är mamma och dotter/son inte likadana, även om de har likheter. Så det är inte säkert att det är så heller.

Myrkr skrev:Din mamma har rätt i att det går att jobba på det, vissa aspekter och viss problematik kan man lära sig att hantera.
Dessutom är en diagnos är inte en fribiljett till att aldrig behöva jobba.
På arbetsförmedligen har de mer än jobb att erbjuda t ex arbetsträning och praktiker för att hitta någonting där du passar in. De har psykologer och konsulenter som kan vägleda och stötta de med diagnoser.
Att du inte klarat ett jobb betyder inte att det inte finns andra arbetsplatser där du skulle passa.
Med en diagnos kan man även få anpassade uppgifter och arbetstider, man gör två sysslor men slipper en tredje som alla andra gör men som man själv inte orkar med pga diagnosen t ex.

Ja, så är det. Det är ett helvete men det går att komma ganska långt om man bara vill.

Legacy: Har du fått din arbetsförmåga utredd?

Din mamma är bara en person även om hon är din mamma,
det viktiga är att du förstår din diagnos och dina behov.

Men det geocache tipsade om var ju bra, sen om du har samtalskontakt eller någon annan du går och pratar hos så kan du ju be denne förklara läget för din mamma.

Huggorm skrev:Det är ett helvete men det går att komma ganska långt om man bara vill.

Förlåt, men nu låter du lite som en självhjäpsbok.

Om man vill och har orken. Det senare kan tryta pga problemen och energitjuvar i närheten..

Just så.

tahlia skrev:

Huggorm skrev:Det är ett helvete men det går att komma ganska långt om man bara vill.

Förlåt, men nu låter du lite som en självhjäpsbok.

En fungerande sådan?

Legacy skrev:

plåtmonster skrev:Plugga?

Jag är efterbliven

Vad menar du? Att du inte klarar av att plugga? Har du gått ut gymnasiet?

Men nu har jag i alla fall ett hum om hur jag ska göra, tack

Myrkr skrev:Din mamma har rätt i att det går att jobba på det, vissa aspekter och viss problematik kan man lära sig att hantera.
Dessutom är en diagnos är inte en fribiljett till att aldrig behöva jobba.
På arbetsförmedligen har de mer än jobb att erbjuda t ex arbetsträning och praktiker för att hitta någonting där du passar in. De har psykologer och konsulenter som kan vägleda och stötta de med diagnoser.
Att du inte klarat ett jobb betyder inte att det inte finns andra arbetsplatser där du skulle passa.
Med en diagnos kan man även få anpassade uppgifter och arbetstider, man gör två sysslor men slipper en tredje som alla andra gör men som man själv inte orkar med pga diagnosen t ex.

Jag kan lära mig hantera saker och ting, det kan jag däremot göra. Jag har aldrig sagt att en diagnos är en fribiljett till att aldrig behöva jobba, utan jag bara berättade om min problematik, så sluta vara så dryg nu.

Arbetsförmedligen även kallat arbetsförnedringen skall man hålla sig borta ifrån. Då de är oseriösa och inkompetenta.

Legacy skrev:Jag kan lära mig hantera saker och ting, det kan jag däremot göra. Jag har aldrig sagt att en diagnos är en fribiljett till att aldrig behöva jobba, utan jag bara berättade om min problematik, så sluta vara så dryg nu.

Din inställning var att du "helt enkelt inte klarar av det".
Jag menade bara på att en arbetslivserfarenhet knappast är tillräckligt för att dra den slutsatsen, eftersom det finns olika typer av arbetsplatser med olika arbetsuppgifter, vilka kan anpassas efter behov.

Myrkr skrev:Din inställning var att du "helt enkelt inte klarar av det".
Jag menade bara på att en arbetslivserfarenhet knappast är tillräckligt för att dra den slutsatsen, eftersom det finns olika typer av arbetsplatser med olika arbetsuppgifter, vilka kan anpassas efter behov.

Nu tror jag absolut att det finns hopp för TS - det verkar finnas outforskade möjligheter.
Tänker ändå protestera lite mot ditt inlägg. Själv sitter jag i sitsen att jag "helt enkelt inte klarar av det", trots brist på försök med flertal yrken och anpassade yrken. Den inställning du har här var den inställning jag mötte hos myndigheter och sjukvård och tvingades slåss mot om och om igen. Sedan dess är jag aningen allergisk mot resonemanget i stort.

tahlia skrev:Nu tror jag absolut att det finns hopp för TS - det verkar finnas outforskade möjligheter.
Tänker ändå protestera lite mot ditt inlägg. Själv sitter jag i sitsen att jag "helt enkelt inte klarar av det", trots brist på försök med flertal yrken och anpassade yrken. Den inställning du har här var den inställning jag mötte hos myndigheter och sjukvård och tvingades slåss mot om och om igen. Sedan dess är jag aningen allergisk mot resonemanget i stort.

Jo, men jag riktade mig ju faktiskt inte till dig utan till någon som, du säger, verkar ha "outforskade möjligheter".
Jag hade inte använt samma resonemang mot någon som dig, det är inte annat än beklagligt att myndigheter inte förstår sig på det där, men inget jag kan ställas till svars för.

Ja man kan lära sig saker som NT klarar av, men det är också något som är lätt att säga men svårt att göra, det kan ta halvår eller år att habiliteras. Det kan vara lång väg till att kunna ha ett lönearbete även om det finns de med AS som har det.

Sredna skrev:Ja man kan lära sig saker som NT klarar av, men det är också något som är lätt att säga men svårt att göra, det kan ta halvår eller år att habiliteras. Det kan vara lång väg till att kunna ha ett lönearbete även om det finns de med AS som har det.

Det gäller att lära sig det viktigaste och sedan får resten gå som det går. NT accepterar ett visst avvikande i många egenskaper.

plåtmonster skrev:Arbetsförmedligen även kallat arbetsförnedringen skall man hålla sig borta ifrån. Då de är oseriösa och inkompetenta.

Njaa, problemet kan vara att förstå hur såna här offentliga verksamheter fungerar. Man måste testa sig fram så man kan använda dem i eget intresse. Det handlar om att lära sig hur man hanterar, t.ex. af, för att få det man vill ha.

Man lär sig manipulera dem i eget intresse. Ibland skall man vara öppen och ärlig, ibland skall man vara väldigt tystlåten. Man måste förstå att det är jag som styr skeppet. Det är liksom jag som har kommando över mitt liv. Inom de ramar som jag lever inom.

Ungefär.

Frimodig