Missförstånd som leder till sorg/ilska, hur ska man tänka?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Missförstånd som leder till sorg/ilska, hur ska man tänka?

Inläggav AutisticArt » 2018-11-08 11:38:35

Tänkte be panelen om hjälp. Jag har i hela mitt liv haft svårt att umgås med andra människor. Mina sociala kontakter slutar ofta med att jag känner mig missförstådd och det leder till en stark ångest, känslan blir så stark tillslut att jag inte kan hantera den utan projicerar sedan ut min ångest i känslokall logik, som sårar omgivningen.


För att ge ett konkret exempel på detta kommer här en beskrivelse.

När jag åker hem till min svärmor så har jag redan en ångest laddad känsla av att jag känner mig utanför i familjen och inte förstådd. Den finns där undermedvetet i mig. En dag satt jag där i soffan och lekte med deras lilla hund. Vi busar och jag kastar hans tyg ben och har det roligt. När jag lyfter hundbenet vill han gärna ställa sig på bakbenen och hoppa för att försöka ta benet. Efter en stund så blir man slut i armen och jag håller sedan hundbenet över soffarmstödet och leker dragkamp med hunden. Hunden står då på bakbenen. Då säger min svärmor åt mig att inte leka så med hunden, han kan göra illa sina ben. Hon är en extremt känslomässig kvinna som agerar mer på känslor än förnufft. Vilket jag igentligen tycker är en fin egenskap. Men under åren som gått, har jag mer och mer stört mig på hennes endast känslomässiga tänk. Och har mer och mer börjat tycka hon är så snäll så hon är dumm.


Efter att hon sagt till mig, så lägger jag givetvis av. Det resulterar sedan i att jag känner mig misslyckad och missförstådd. Jag skulle aldrig leka med ett djur så jag gör illa hunden. När jag väl sitter där med världens ångest i hennes vardagsrum med resterande släktingar. Så försöker jag med min fantasi leva mig in i hur hon kan ha tänkt. I min analytiska värld så löper inte hunden ytterst liten ökad risk för att hunden går upp på bakbenen och leker, (att halka och bryta/stuka benen).


När jag väl inser att hon kan inte ha tänkt som mig utan mer känslomässigt överbeskyddande mot hunden. Blir min ångest så kraftig att den exploderar ut i verbal iskall logik. Där jag säger att jag skulle aldrig göra illa hunden med flit. Du tänker ju bara känslomässigt, du är så jävla korkad! Arg som ett bi, går jag ut i bilen och sätter mig. Svärmor och resterande familjen tycker sedan att man är egoistisk, aggressiv och konstig.

Hade jag tänkt, ok de var olämpligt, det är en liten förhöjd risk att hunden gör sig illa och den måste beaktas eftersom det inte är min hund. Och sen inte analyserat situationen mer så hade jag sannolikt varit mer socialt framgånsrik. Men min känsla att känna sig utfryst från alla är så stark och blir ännu mer förstärkt när någon säger åt mig.



Problemet som jag ser det är att jag mår så dåligt över att folk hackar på mig, och att jag med tidigare liknande situationer genom livet redan känner mig utfryst och missförstådd. Jag förstår att dom hackar egentligen inte på mig från deras perspektiv sett. Men från mitt perspektiv blir jag så besviken på mig själv och blir för känslomässigt kaos i kroppen och det är just i detta kaos av känslor jag behöver en tanke strategi att plocka fram, för att lugna ner mig och acceptera varandras olika tänkande.

Vore jätte snällt om ni har tips på hur jag ska tänka i detta kaos av känslor för att inte bli förbannad på folks annorlunda tänkande.


Om man granskar situationen på djupet så är min starka känsla av misslyckande & känslan av att inte bli förstådd, utfryst (sorg) starkare och viktigare än någon annans tänk. Så det enda lösningen på problemet måste vara att lära sig inse att det är inte ett misslyckande att människor inte tänker lika som mig i sociala situationer och att det inte förstår mig. Jag tänker för avancerat och får leva med att människor inte förstår situationen som jag.

Var ödmjuk, bjud på ett leende, tänka att det är ok att bli missuppfattad och göra fel i deras ögon, förstå varför dom inte tänker som en själv. Bör nog vara det bästa, eller vad säger ni?

Hoppas på hjälp från er. Kram
AutisticArt
Ny medlem
 
Inlägg: 15
Anslöt: 2018-11-01

Missförstånd som leder till sorg/ilska, hur ska man tänka?

Inläggav antonius » 2018-11-08 15:37:36

De brukar säga till mig att jag tänker för mycket, och att det är en anl till min ständiga ångest och alla missförstånd, så kan det såklart vara. Problematiken med NT är att de har sina tankespann på helt olika plan, och har så mycket gratis att de inte behöver tänka i många situationer, och agerar på någon typ av instinkt, men de kan såklart göra fel de med, ingen är fel fri.

Men för en aspie ter det sig så olika ens egna tankebanor att man ofta får konflikter och känner sig både osäker och missförstådd. Det enklaste är att undvika dessa situationer, när varningsklockorna börjar ringa, och man inser att man är inne på NT:territorium för där är man ofta underlägsen, man får ta ett kliv bakåt och övervaka istf agera... :-)063
antonius
 
Inlägg: 14297
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Missförstånd som leder till sorg/ilska, hur ska man tänka?

Inläggav AutisticArt » 2018-11-08 20:26:30

Tack för tipset. Det var ett bra tips för att undvika problemet.
Men som jag ser det så kvarstår problemet i mina känslor. Jag tror jag måste jobba med att inse att mitt synsätt är inte bättre och hennes synsätt är inte sämre. Det är bara olika sätt att tänka.
AutisticArt
Ny medlem
 
Inlägg: 15
Anslöt: 2018-11-01

Missförstånd som leder till sorg/ilska, hur ska man tänka?

Inläggav Toblerone » 2018-11-08 20:43:15

Det där är JÄTTEvanligt bland folk med Asperger. Jag känner igen det så väl. Det är, som du säger, en kombination av att tänka olika och av att man har gjort negativa erfarenheter tidigare.

Det enda som hjälpt mig ganska bra är om jag påminner mig själv om att folk (särskilt de som jag känner) säkert inte menar illa. Och så försöker jag också inte reagera med en gång, utan helst ska man lägga in nån slags paus. Det blir lättare ju äldre man blir, tror jag. Man reagerar inte lika snabbt, och har mer erfarenhet av att liknande situationer och då kan man lättare komma till "rätt reaktion" snabbare.
Toblerone
 
Inlägg: 5572
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in