Min sons mamma faller och problematiken pekar på AS.

Alla frågor om Asperger i relation till barn och/eller föräldrarollen.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Min sons mamma faller och problematiken pekar på AS.

Inläggav pappan » 2010-11-03 12:40:09

Hejsan.

Jag har en son på 2 år. Jag separerade med min sambo när Min son var runt 1 år.


när jag varit hos min son och hans mamma har jag mer och mer sett att hon faller. Hon får utmattnings syndrom. Hon vill ha mer tid för sig själv och har stort sug efter socialt sällskap.

Hon är inte bra på att själv fixa det sociala samspelet och många beskriver henne som kall och konstig men dom personer hon trivs med och litar på fungerar hon bättre med men tar tid för henne att komma ditt.

Hon har svårt med att få saker gjort. att vara flexibel. Hon har många principer hon vägrar släppa på. även om dom gör hennes vardag ännu jobbigare .

När hon väl är på sociala tillställningar eller med vänner så är hon ofta tyst även om hon igentligen trivs där. folk som inte känner henne tror hon inte tycker om dom.

. Hon själv har väl inte så tydliga special intressen men hon gillar läsa mycket och gör det så fort det finns möjlighet. Men tjejer med AS brukar inte ha så starka special intressen , iaf inte som syns alltid vad jag har förståt.

Grejen är att jag ser hon kommer går under. Hon kan inte hantera att vara mamma och jobba och vara flexiblel och nunär min son är 2 år och kräver mer socialt samspel och även andra runt henne. dagis och andra barns mammor etc. Så blir det för mycket och jag ser en ond cirkel hon inte kommer ifrån. jag vet inte vad jag ska göra.

Har sagt till henne att jag tror hon har AS. Hon säger hon har bara varit sönder stressad i många år och att hon inte har special intresse.

Hon tar inte illa upp att jag sagt vad jag tycker. hon uppskattar nog jag är rak mot henne. Jag vet inte om en AS diagnos skulle göra nåt bra för henne här. Men iaf uppmärksamma henne på hennes problematik.

Jag undrar hur andra AS mammor haft det och bara ville skriva av mig . Vem som som vill kommentera om nåt av detta så är jag tacksam.


/orolig pappa
pappan
 
Inlägg: 118
Anslöt: 2008-12-26
Ort: Laholm

Inläggav barracuber » 2010-11-03 13:00:06

Välkommen tillbaka! Det var ett tag sedan du skrev här! :)

Jag tycker hon borde ställa sig i kö för utredning. Och det låter som att det är ganska bråttom.

Tyvärr vet man ju hur kötiderna kan vara. Men i min egen kommun har de fått ner väntetiden till drygt ett halvår (tidigare var det flera år.....) :roll:

Du kan ju tipsa henne om det här forumet också!
barracuber
 
Inlägg: 11000
Anslöt: 2007-02-11
Ort: Västsverige

Inläggav Miche » 2010-11-03 13:07:15

En AS-diagnos kan göra att hon kan få stöd och hjälp enligt LSS, utan diagnos är riskerna stora att socialen blir inblandad och kräver LVU (och det ska ni definitivt akta er för, barn mår sällan bra av LVU).
Miche
 
Inlägg: 28799
Anslöt: 2009-01-08
Ort: Karlholmsbruk

Inläggav pappan » 2010-11-03 13:37:16

Oj oj. Nej LVU är inte bra. Hmm. Hittils vet jag hon har ansökt om stödfamilj för min son för att hon ska få fria helger att ladda upp batterierna. Men jag tror hon helt missat vad problemet igentligen är. Samtidigt är jag orolig över att jag kan ha fel. kanske inte är AS utan bara stress under flera år. Svårt det här. Fast varit ihop med henne i 7 år . hon hade problem med att komma igång då med med saker och även socialt samspel och principer.

Grejen är ju den att dom som i min kommun gjorde min utredning har en steriotyp bild av AS. man kan inte kramas. man kan inte ta nån kontakt själv alls. Hon vill gärna ta kontakt och ibland gör det men är just att hon helt enkelt missar mycket av det som ska komma instinktivt eller vad det heter.

Isåfall får man kanske göra utredning i en grannkommun. hur som helst tror jag iaf det vore super bra om hon fick prata med en bra psykolog för skulle en sådan förklara på ett rakt sätt för henne att hon möjligen har AS så skulle hon fullfölja en utredning. Hon litar på sådant folk. Hon har även sagt att hon faktiskt kan tänka sig gå ner själv om jag bara kan ge henne starka bevis nog att hon kan ha AS. vet inte hur jag ska få henne att se sin situation och ä'ven allavret i vad en AS ut redning och LSS faktiskt kan göra för henne.
pappan
 
Inlägg: 118
Anslöt: 2008-12-26
Ort: Laholm

Inläggav pappan » 2010-11-03 14:09:52

"För omgivningen verkar personer med AST lätt ensidiga i sina kontakter. Andra upplever att man ”får inget tillbaka”, samtalstrådar tas inte upp, man tycker sig inte få det känslomässiga gensvar man väntar sig och upplever inte någon nyfikenhet från personens sida. En del personer med AST talar gärna om sina egna intressen eller angelägenheter på ett sätt som blir påfrestande för omgivningen då de inte stämmer av mot lyssnaren och inte lägger märke till dennes reaktioner. Personens yttranden verkar inte vara riktade till andra personer utan snarare rakt ut i luften. En del reagerar egendomligt på andras känsloyttringar, t ex skrattar när de återger en olustig händelse eller fäller olämpliga och sårande kommentarer utan att förstå att andra tar illa upp. Skratt utan begriplig anledning är också vanligt."

läste nyss det här och har alltid undrar varför hon skrattar typ alltid när hon pratar mer eller mindre eller när hon lyssnar vad nån säger. blir väldigt knepigt för det passar inte in alls. nu när jag läser det så kändes det väldigt förklarande bara. resten av texten är också klockren på henne för övrigt.
pappan
 
Inlägg: 118
Anslöt: 2008-12-26
Ort: Laholm

Inläggav barracuber » 2010-11-03 15:04:24

pappan skrev:Isåfall får man kanske göra utredning i en grannkommun. hur som helst tror jag iaf det vore super bra om hon fick prata med en bra psykolog för skulle en sådan förklara på ett rakt sätt för henne att hon möjligen har AS så skulle hon fullfölja en utredning. Hon litar på sådant folk. Hon har även sagt att hon faktiskt kan tänka sig gå ner själv om jag bara kan ge henne starka bevis nog att hon kan ha AS. vet inte hur jag ska få henne att se sin situation och ä'ven allavret i vad en AS ut redning och LSS faktiskt kan göra för henne.


Bevis kan man ju som lekman inte ha. Men misstankar duger bra.

Jag är mitt i min egen utredning. Något av det bästa jag gjort för självkännedomen och nya insikter om mig själv. Mitt team består av två bra utredare - en psykiater och en psykolog. Båda har väl iofs sitt eget "fördomsbagage" (=erfarenhetsbank som de kallar det) men de är ändå öppna för nya aspekter på saker och ting. De lyssnar på mig trots att jag ofta känt att jag inte formulerar mig så bra. Jag har inte orkat förbereda mig inför träffarna eftersom framför allt testerna är väldigt energikrävande. Det är cirka 8 träffar (varav 4-5 med tester) utspritt på cirka 2 månader. Nästa månad kommer resultatet.
barracuber
 
Inlägg: 11000
Anslöt: 2007-02-11
Ort: Västsverige

Inläggav pappan » 2010-11-03 15:17:04

Du har en god poäng att det är misstankar det handlar om och utredningen får utala om vad som kan vara saken liksom.

Önskar dig en BRA utredning om man säger så.

Min egna utredning var 1 kort samtal. en 4 timmars test med WAIS eller vad det heter. och sen var det klart. inget prat med familj eller frågor till mig igentligen. En läkare och en psykolog gjorde utredningen och sen var det inte mer med det.
pappan
 
Inlägg: 118
Anslöt: 2008-12-26
Ort: Laholm

Inläggav barracuber » 2010-11-03 15:30:23

pappan skrev:Min egna utredning var 1 kort samtal. en 4 timmars test med WAIS eller vad det heter. och sen var det klart. inget prat med familj eller frågor till mig igentligen. En läkare och en psykolog gjorde utredningen och sen var det inte mer med det.


Mina tester är också WAIS för hela slanten, han lägger till och med in en extragång. De har pratat på telefon med min syster (enda tänkbara släkting). Testerna pekar på ADD. Om jag får AS är en öppen fråga, att jag har drag av autism är klart men frågan om det "räcker".
barracuber
 
Inlägg: 11000
Anslöt: 2007-02-11
Ort: Västsverige

Inläggav Alien » 2010-11-04 22:57:23

Jag hade heller inga "specialintressen" om man inte räknar läsning som det, men det är ju så allmänt. Skillnaden mot andra som "tycker om att läsa" är jag tyckte/tycker det är rent plågsamt att behöva avbryta läsningen för att göra andra saker, även om det är (i vanliga fall) roliga saker. Och att jag föredrog att läsa framför att "umgås". Så uppmuntra ditt ex att läsa här, så kommer hon att fatta att AS kan yttra sig på många olika sätt.

Kontaktfamilj vore bra, sedan behöver hon kanske också boendestöd.

Jag är säker på att det gått så pass bra för min dotter iom att hennes far inte har NPF och däremot mer ork med det vardagliga och praktiska.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 33752
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Inläggav Angelic Fruitcake » 2010-11-05 20:27:34

Läsning, eller böcker, är listat som mitt genomgående specialintresse i min utredning också :)
Angelic Fruitcake
 
Inlägg: 3353
Anslöt: 2010-05-21
Ort: Täby

Re: Min sons mamma faller och problematiken pekar på AS.

Inläggav viealive » 2011-01-28 16:46:30

pappan skrev:Hejsan.



Hon är inte bra på att själv fixa det sociala samspelet och många beskriver henne som kall och konstig men dom personer hon trivs med och litar på fungerar hon bättre med men tar tid för henne att komma ditt.

Hon har svårt med att få saker gjort. att vara flexibel. Hon har många principer hon vägrar släppa på. även om dom gör hennes vardag ännu jobbigare .

När hon väl är på sociala tillställningar eller med vänner så är hon ofta tyst även om hon igentligen trivs där. folk som inte känner henne tror hon inte tycker om dom.

. Hon själv har väl inte så tydliga special intressen men hon gillar läsa mycket och gör det så fort det finns möjlighet. Men tjejer med AS brukar inte ha så starka special intressen , iaf inte som syns alltid vad jag har förståt.



/orolig pappa




hej
jag är inte mamma ännu men jag måste bara säga att detta låter precis som jag.

inga direkta specialintressen
tror att människor inte tycker om mig osv


jag tycker definitivt att du ska prata med henne om att få en utredning
om inte annat så för ert barns skull.
habiliteringen är väldigt bra aspergerproblematik och om hon får diagnosen så har ni i alla fall ett stödnätverk i bakgrunden om hon inte orkar med.
jag "föll"innan jag fick min diagnos och det blev en lång väg tillbaka.
bättre att söka hjälp innan man faller!

lycka till
viealive
 
Inlägg: 31
Anslöt: 2011-01-27
Ort: Göteborg

Inläggav ankie » 2011-02-23 12:22:56

Hmmm...

Jag personligen blir lite tveksam till detta ni skriver om.

Merparten av vad som listas passar även in på mig. Men inte för att jag eventuellt bör diagnosticeras för att hitta "felet".
Jag har helt enkelt en depression i botten.
Ibland behöver bakomliggande faktorer inte vara så komplicerade även om tillståndet hos personen får omgivningen att fatta misstankar om än det ena än det andra.
Jag har fått diagnoser kastade efter mig av glada amatörpsykologer... som l"äst och hört" och dragit egna slutsatser.

Säger mamman sig vara sönderstressad i själen sedan en tid tillbaka kanske man får ta till sig det och ge henne utrymme till vila och återhämtning. Och kanske inte börja att leta efter de stora diagnoserna, man kan börja med en liten utredning om eventuell depression....

Och som pappa kanske (om möjligt) föreslå att han tar barnet lite oftare?

bara en tanke..
ankie
 
Inlägg: 42
Anslöt: 2011-02-23
Ort: Skåne

Inläggav vallesmamma » 2011-02-23 13:21:23

För mig har diagnosen än så länge avlastat en del genom SYNQ på soc. Vet ej vilken hjälp jag skulle ha fått utan diagnos. Har ansökt om stöd via LSS på Kommunen också.

Jag känner igen mig i mamman. Jag har också svårt att komma igång, har problem med sonen. Jag blir så lätt stressad.

Jag har ett specialintresse men det känns som om lusten saknas just nu, kanske beroende på att jag väntar på beslut från LSS. Svårt att koncentrera mig.
vallesmamma
 
Inlägg: 918
Anslöt: 2010-01-05
Ort: Luleå

Re: Min sons mamma faller och problematiken pekar på AS.

Inläggav jojomamma » 2011-02-25 20:41:40

pappan skrev:Jag har en son på 2 år. Jag separerade med min sambo när Min son var runt 1 år.

när jag varit hos min son och hans mamma har jag mer och mer sett att hon faller. Hon får utmattnings syndrom. Hon vill ha mer tid för sig själv och har stort sug efter socialt sällskap.


Jag har nog inte läst allt i tråden så väl, men vad jag undrar vad gör du åt att ditt barns mamma inte riktigt funkar? Kanske är det du som pappa som ska ha den större delen av vårdnaden?? Det är ju ditt barn det handlar om!

Kanske du känner dina egna begränsningar. Hjälp då ditt barns mamma att få hjälp. Tyvärr har jag varit med i ett liknande fall just, med en bekant som är mamma till ett förskolebarn. Trots att hon tiggt om hjälp och lite avlastning är allt hon kan få kontaktfamilj, ett helg i månaden. En gång fick hon svaret av soc att om hon inte orkade med sitt barn så måste de omhänderta det. Ibland är vårt samhälle bra sjukt. Man ger bara inte avlastning av princip.
jojomamma
 
Inlägg: 433
Anslöt: 2009-03-29
Ort: Sthlm

Re: Min sons mamma faller och problematiken pekar på AS.

Inläggav Miche » 2011-02-25 20:53:40

jojomamma skrev:En gång fick hon svaret av soc att om hon inte orkade med sitt barn så måste de omhänderta det. Ibland är vårt samhälle bra sjukt. Man ger bara inte avlastning av princip.

Det är brottsligt av soc att inte erbjuda avlastning och istället hota med omhändertagande!
Miche
 
Inlägg: 28799
Anslöt: 2009-01-08
Ort: Karlholmsbruk

Inläggav matterik » 2011-02-25 21:11:00

Påminner lite om mig. Jag är ensamstående förälder och har fått utmattning och sjukskrivit mig. Orkar inte med den sociala kontakten som krävs på jobbet längre. Det bränner ut mig. Jag ska börja utredning på onsdag på habiliteringen. Vet dock inte om det blir just AS men kanske blir det. Finns väl inget annat. Jag är så trött på att det ska bli så här med att man blir helt sönderstressad och sedan bara faller. Och ingen bryr sig.

Jag bara ligger nu förtiden och gör ingenting.

Dessutom så blir man liksom helt utanför. Det enda man har kvar är en dataskärm.
matterik
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 2085
Anslöt: 2010-01-17

Återgå till Barn och föräldraskap



Logga in