Jag vet att här poppar upp trådar om mat lite nu och då. Det verkar onekligen vara ett problem, men av varierande orsaker.

Jag har just nu ett oerhört problem!
Medicinerar med Concerta. I början mådde jag illa och kände ingen som helst hunger. Jag har alltid haft problem med ensidigt ätande/dålig variation på kost. För övrig fungerar Concertan så fantastiskt bra, vill inte vara utan den!!!

Nu känner jag hunger, men min aptit är dålig. Det är så tråååkigt att äta, inget är gott. Jag har levt på endast bröd och te i lite mer än en månad nu. Har gått ner en hel del i vikt med.

Jag misstänker att jag har börjat vända mitt belöningssystem igen... (har haft ätstörningar större delen av mitt liv, men är nu normalviktig). Jag mår bra av att inte äta. I går kände jag hur humöret började dippa nedåt, det verkar som om det har hänt något med mig....(svårt o förklara). Känns som om det är en depression på gång (inte så konstigt ju). Jag veeet ju att denna skitmat försämrar mitt mående och mitt humör, men jag vet uppriktigt sagt inte hur jag ska vända detta. När jag inte äter håller jag mig jäkligt lugn o passiv plus att det tar bort ALL MIN ÅNGEST! Concertan har ju lugnat ner mig plus att den har gjort att 90% av min ångest försvinner. Nästa veckan skall dosen ökas ytterligare, kanske det blir bättre då? Jag hoppas.

Jag vågar inte nämna detta för min läkare... tänk om han tar concertan från mig

Någon som har tips eller erfarenheter kring liknande problem?!

brukar normalt ha perioder med ingen matlust, tyvärr vet jag inget bra svar, jag äter någorlunda varierat under dessa perioder eftersom jag gör maten åt min fästman också (annars skulle han leva på korv och makaroner). det enda jag brukar göra årt mig själv är att göra saker som bara jag tycker om (tex sushi då gör jag nått annat åt fästmannen) som jag sällan äter...

till och med pizza skulle nog vara variation vi dessa tillfällen (som ett exempel)

..detta inlägg kanske skulle ligga under övrigt egentligen.... typiskt mig, sorry

Jag känner igen mig i dina problem med hunger osv. Jag är typ aldrig riktigt "hungrig". För mig har det dock blivit en vana att det är så, jag tänker inte så mycket på det längre. Jag äter snarare av ren rutin eller ur näringsmässigt perspektiv. Men något som faktiskt är helt ovärderligt för mig är vitaminer och mineraler. Speciellt magnesium. Jag råder dig att läsa om magnesium och dess effekter på psykisk och fysisk hälsa!
Dessutom gör omega-3 underverk. Nu vill jag inte låta som värsta hälsogurun, men det finns faktiskt mycket vetenskap bakom detta. Jag ska inte börja rabbla en massa vetenskapliga fakta, men, som sagt, ett råd är att kolla upp detta

Jag tar multivitaminer varje dag. Jag har också tagit omega 3 dagligen nu i två års tid. Men magnesium har jag inte koll på, tack för tipset! Vet du hur stor den rekommenderade dagliga dosen ligger på?

Den ligger på 300 mg. Jag brukar ta 375, men det beror väl lite på vikt, övrig kost etc. I alla fall så hjälper det mot ångest och nedstämdhet, framförallt p.g.a. att magnesium ingår alla(!) kroppens celler, det behövs bl.a. för bildningen av serotonin.

temporary21

Tack för hjälpen!

Kul att jag kunde bidra, hoppas det löser sig för dig

Jag använder mat isf medicin. Mat är den bästa medicinen för mig. Rätt mat vid rätt tillfälle kan göra underverk. Det gäller att lyssna på kroppens signaler, inte vad hjärnan säger för då kan det bli helt fel.

Nu är jag 50+ och har fömånen av att kunnat öva på detta i flera decennier men jag anser att det borde vara obligatoriskt att lära sig mycket mer om hur mat påverkar måendet.

Ibland mår jag dåligt eller rent av fysiskt illa. Beroende på vilket sätt så kan antingen tre små köttbullar eller en sallad eller en tung biff eller en fiskrätt eller en ostmacka göra jobbet för att jag ska må bättre (beroende på vilken sorts dåligtmående som ska rättas till). Och det går snabbt. Brukar ta ca 30 min från intag till reaktion.

Mat är helt enkelt en våldsamt underskattad medicin. Men det krävs utbilding och/eller erfarenhet.

Duras skrev:Ibland mår jag dåligt eller rent av fysiskt illa. Beroende på vilket sätt så kan antingen tre små köttbullar eller en sallad eller en tung biff eller en fiskrätt eller en ostmacka göra jobbet för att jag ska må bättre (beroende på vilken sorts dåligtmående som ska rättas till). Och det går snabbt. Brukar ta ca 30 min från intag till reaktion.

Kan du berätta lite mer om vad du äter som hjälper mot vad?

Titti skrev:

Duras skrev:Ibland mår jag dåligt eller rent av fysiskt illa. Beroende på vilket sätt så kan antingen tre små köttbullar eller en sallad eller en tung biff eller en fiskrätt eller en ostmacka göra jobbet för att jag ska må bättre (beroende på vilken sorts dåligtmående som ska rättas till). Och det går snabbt. Brukar ta ca 30 min från intag till reaktion.

Kan du berätta lite mer om vad du äter som hjälper mot vad?

Ibland vaknar jag och är nästan spyfärdig. Då blir det 6-8 vitpepparkorn som sköljs ner med ett stort gals vatten eler lättjucie. Därefter 3-5 kalla köttbullar. Det är min hästkur i det läget.

Men om jag är "slut i huvet" så är en rejäl räksallad på sin plats.Ibland kan det räcka med ett par stora saftiga päron. En köttbit i det läget vore katastrof.

Duras skrev:Jag använder mat isf medicin. Mat är den bästa medicinen för mig. Rätt mat vid rätt tillfälle kan göra underverk. Det gäller att lyssna på kroppens signaler, inte vad hjärnan säger för då kan det bli helt fel.

Nu är jag 50+ och har fömånen av att kunnat öva på detta i flera decennier men jag anser att det borde vara obligatoriskt att lära sig mycket mer om hur mat påverkar måendet.

Ibland mår jag dåligt eller rent av fysiskt illa. Beroende på vilket sätt så kan antingen tre små köttbullar eller en sallad eller en tung biff eller en fiskrätt eller en ostmacka göra jobbet för att jag ska må bättre (beroende på vilken sorts dåligtmående som ska rättas till). Och det går snabbt. Brukar ta ca 30 min från intag till reaktion.

Mat är helt enkelt en våldsamt underskattad medicin. Men det krävs utbilding och/eller erfarenhet.

Jag vet ju detta! Haft mat och näringslära som specialintresse... Hur jag än bär mig åt kan jag inte få i mig det jag behöver. Det är så jäklar komplicerat.... Jag blir bara ledsen av att tänka på det just nu Jag söker nödlösningar just nu och då blir det vitaminpiller. Det blir liksom en ond cirkel. Inte äta, blir deprimerad, blir ännu sämre på att äta för det, blir ännu mer nere osv osv...

Sedan är det ju alla mina idéer kring mat som gör allt ännu värre!

Perceptionsstörning ger matproblem.

Jag saknar aptit och hunger för det mesta, men ser till att äta för att inte må dåligt av matbrist. När jag sedan äter har jag svårt att sluta. Svårt att motivera mig till att planera, handla, tillaga maten så det blir mest mackor eller butikens färdiglagade och sen kickar bulimin in, dock utan kräkning. Allt jag gör gör jag för mkt. äta, sova och jobba:(

Ngn av de centralstimulerande jag provade förm. Ritalin gav dock en positiv effekt och det var att när jag började äta så blev jag snabbt nöjd och ville verkligen inte frossa, men fick så mkt andra negativa bieffekter som ökad stress och så att jag inte kan fortsätta med cs, tyvärr.

Om man dricker yoghurt eller fil, tar i lite musli och frukt, är inte det lättätet och nyttigt? Smoothies, frukt- eller grönsakshots lätt att få i sig och gott? Annars vet jag att fisk, ost och ägg är de livsmedel som har högst koncentration av näringsämnen.

Jag har oxå sånadär 'maträtter' som Duras som jag tar till speciellt om jag behöver 'pyssla om mig' lite. Det känns i varjefall som en mental snuttefilt att äta socker, kolhydrater och varm mjölk.