Idag ringde en telefonförsäljare. När jag svarade bad han att få "tala med mamma"

- Mamma?

- Jaha, eh.. ojdå... du lät så ung på rösten.

Någon mer som råkat ut för liknande?

Nej, jag låter helt formell och korrekt när jag svarar på nummer som jag inte känner igen så ibland frågar mina vänner efter mig för jag låter så olika när jag ser vem som ringer.

Jag låter nog ungefär som man gör i min ålder. Åtminstone om man är jag

Intressant, med tanke på att vi anses ofta se yngre ut än vi är.

Ingen har kommenterat min röst så, så jag vet inte.
Förr tyckte folk ofta jag såg yngre ut än jag var; men eftersom det bara är utseendet som brukar uppmärksammas, så vet jag inte om en del av det kan ha avsett rösten också?

Jo, du låter yngre än du är så du kan lugnt rösta på alternativ 1.

Ja, många har frågat efter min mamma eller pappa när jag svarar i telefon.

Jag svarar ibland "nej, min pappa bor inte här".

Inger skrev:Jo, du låter yngre än du är så du kan lugnt rösta på alternativ 1.

Okè - enchanté, mademoiselle...

... och jag har faktiskt slagits av hur ung du ofta låter...

Det beror på vem som är i den andre änden av telelinan. För mig är det tvärtom, jag har blivit tilltalad i telefon när jag bott hos morsan som vuxen. Jag har ganska mörk röst. Men har oxå ovanan att fastna i tonläge så det kan nog verka som att jag är yngre än vad jag egentligen är ibland. Svarade nej fast jag är inte helt hundra på att jag inte låter yngre ändå..

Vet inte. Men jag hatar min röst, den låter väldigt ballongaktig.

Folk tycker i regel att jag låter både äldre och myndigare än vad jag är.

Ja, jag låter yngre än vad jag är. Jag har en barnslig och mesig röst tyvärr, och när jag har hört mig själv på band tycker jag att jag har låtit som ett barn.

KrigarSjäl skrev:Folk tycker i regel att jag låter både äldre och myndigare än vad jag är.

Samma med mig.

Låter nog yngre men de flesta verkar tro att jag är en hel del äldre från kort av dömma

Vet inte om jag låter yngre, men jag har iaf en ganska ljus röst. Blev tagen för tjej/kvinna för ett tag sedan då jag hördes i bakgrunden av ett telefonsamtal.
O well...

Inger skrev:Idag ringde en telefonförsäljare. När jag svarade bad han att få "tala med mamma"

- Mamma?

- Jaha, eh.. ojdå... du lät så ung på rösten.

Någon mer som råkat ut för liknande?

Jag minns att när jag pratade med dig första gången så tyckte jag att du lät yngre än du var.

Ja, jag har råkat ut för liknande. Inte just att de frågat efter mamma - det var ju faktiskt rätt roligt! I efterhand åtminstone. Det kan kännas rätt pinsamt annars tycker jag. Speciellt om man ringer till myndighetsställen och ska fråga om något och de säger typ "jaha, du är väl inte så gammal, går du i skolan eller?" Eh, nej, inte precis fyller snart 40 och enda skolan numera är väl livets hårda...

Tycker ni själva att ni låter så där unga/barnsliga (eller hur det nu är andra upplever er röst)? När jag hör min egen röst inspelad på band så tycker jag inte alls att det låter som jag (nä, så där låter jag inte alls egentligen...). Den låter mycket "pipigare" och ljusare än jag hör den inne i huvudet!

En annan sak som folk frågat mig är varifrån jag kommer från början. Vissa, speciellt Stockholmare av någon anledning, får för sig att jag bryter och tror jag kommer från något östland. Fast de är kanske ovana vid min dialektblandning. Finns kanske inte så många västgötahalläningar där! Det blev en liten utvikning från ämnet, hoppas det var ok.

Tror inte det. Snarare tvärtom, med tanke på att när jag hälsade på mina föräldrar och telefonen ringde och jag svarade, så trodde de alltid att det var min mamma.

Men annars tror jag att rösten generellt "håller sig yngre" längre än utseendet. Folk kan förändras jättmycket till utseendet men rösten låter likadan.

pointblank, jag upplevde samma sak när jag hörde min röst, "så där låter jag väl inte". Jo, just så låter jag tydligen för alla andra.

Röstläget lär ju helt klart vara förknippat med ens sociala utveckling och säkerhet. Ungefär: litet intresse av att vara i eller faktiskt utsätta sig för sociala situationer=liten röst.

Alien skrev: "Jo, just så låter jag tydligen för alla andra. "

Visst är det dumt! Tänk om de missar hur coola vi är?!

Min röst låter nog normal i de flesta fall. Men när jag möter någon och säger hej får jag en pipig, fjantig och småbarnsaktig ton. Jag har uppfattat det som rädsla och inställsamhet hos mig, - Jag är snäll och ofarlig". Jag ler också onödigt mycket i de här situationerna. Har försökt och kolla in andra - hur de gör. Män och kvinnor är då väldigt olika. Män har en tendens att inte le alls och säger ett kort hej i förbifarten, men de stirrar ganska intensivt. Kvinnor ler och säger hej, men inte med så barnsligt tonfall som jag. Det är lite småjobbigt när man ser folk komma på håll och veta att man måste säga det där hejjet. Man får öva sig.