Jag har oerhört svårt för att prata inför folk. Jag är inte säker på exakt vad det är som gör mig så fruktansvärt rädd men jag blir så rädd att jag inte klarar av situationen. Får ett rejält sympatikuspåslag som resulterar i fysiska symptom som torr mun, tremor, svårigheter att sitta still, bultande hjärta, ytliga andetag, svettningar och liknande. Dessutom upplever jag, naturligtvis, mycket jobbig ångest. Tror det jag har mest ångest över är att folk kommer att titta på mig. Jag har mycket svårt för att bli observerad och jag tycker att det är fruktansvärt obehagligt.

Gör allt jag kan för att underlätta i sådana situationer. Jag förbereder mig mycket väl och kan i princip alltid exakt vad jag ska säga och exakt vilka gester jag ska göra utantill. Försöker även ta reda på saker som vilka som kommer att lyssna på mig, i vilket rum vi ska vara och hur det ser ut där osv. Dessa saker hjälper antagligen (misstänker att det skulle vara ännu jobbigare om jag inte var så väl förberedd) men jag upplever fortfarande de saker jag skrev om ovan.

För ungefär ett år sedan fick jag betablockerare (Inderal) utskrivna. Tanken är att jag ska ta dem ungefär en timma innan muntliga framträdanden och att de ska dämpa de fysiska symptomen. Jag tar maxdos (alltså den högsta dosen läkaren har sagt att jag får ta), 60 mg, men känner ändå inte att det är tillräckligt. Ibland hjälper betablockerarna ganska bra mot de fysiska symptomen men ibland (sist jag skulle redovisa till exempel) så känns de som att de inte fungerar alls. Hursomhelst så tror jag att jag skulle behöva någonting för de psykiska symptomen också. De känns outhärdliga. Jag har en redovisning om 12 dagar och jag känner redan så mycket ångest att jag vill gråta (oroar mig ofta inför redovisningar månader i förväg). Har hittills kontemplerat att antingen dricka innan redovisningen, helt enkelt inte dyka upp eller hoppa av min universitetsutbildning, vilket inte är några särskilt bra idéer.

Finns det något läkemedel jag skulle kunna ta en stund innan redovisningar som håller mig tillräckligt "klar" i huvudet för att kunna genomföra en presentation? Något måste göras för det fungerar helt enkelt inte som det är nu.

Dom där alternativen har jag också funderat på, och även gått till handling med, i perioder då jag upplevt såna saker som jobbiga. Om du nu skippar redovisningen, finns det då inte möjlighet till att komplettera den genom någon uppgift som du får arbeta med individuellt? I sådant fall kanske det är värt att satsa på en kompletteringsuppgift.

Vad gäller läkemedel så är väl bensodiazepiner som gjorda för sådana situationer, sen vilken dos och variant av medicinen som fungerar bäst är ju högst individuellt; en stark dos håller en knappast klar i huvudet, så du bör väl prova och se ifall den ordinerade dosen har en önskad effekt innan du beger dig till redovisningen. Oxazepam är ju en typisk lättviktare som förmodligen kan vara lämplig i det här fallet . Även Lyrica (vilket förvisso inte är en bensodiazepin) upplever jag fungerar bra mot social ångest, men det är väl främst, enligt min erfarenhet, vid doser som kanske inte följer adekvat medicinsk praxis.

Den allra bästa medicinen mot det du beskriver är nog Xanor (Alprazolam).

Verkar fullt på ca 20 minuter o är den (enligt de flesta) den absolut bästa ångest-/nervositetsdämparen som finns. Dock är läkare väldigt restriktiva med bensodiazepiner, o extra kinkiga när det gäller just Xanor. Verkar som just den är extra beroendeframkallande. Men kan du bara äta den vid tillfällen när du ska hålla föredrag, så kanske du kan få typ 10 st 0,5 mg.

Åt 6 mg dagligen i ca ett halvårs tid, men det byttes senare ut mot en mer långverkande benzo.

Min brorsa kör nån konstig anti-darr medicin, som gör att man blir modig ungefär som av alkohol fast fortfarande klar i huvet, den gör att han gör grymma presentationer har han sagt, fråga din läkare så kan hen nog skriva ut ngt.

Kan du inte få slippa dessa redovisningar med hänvisning till din diagnos? Universitet/högskolor är tvungna att anpassa undervisningen för studenter med NPF. Men det förutsätter att du berättar om din diagnos.

Det kanske skulle gå att du fick s a s redovisa privat, enbart inför läraren? Jag antar att det är just att ställa dig inför många som är så ångestskapande.

Ett alternativ vore någon slags KBT, där du fick träna att prata inför först en, sen några fler etc tills du blev vanare och mer avtrubbad. Men det hjälper ju inte inför den närmaste redovisningen.

Hittills har det fungerat ganska bra (dock inte alltid) med att få kursansvariga att gå med på att jag endast ska redovisa inför läraren eller en mindre grupp studenter. Nu går jag dock termin 4 (av 6) på programmet och ju längre man kommer i utbildningen desto större press är det på att man ska klara av muntliga presentationer och dylikt (nästa termin ska vi till och med ha en obligatorisk kurs i språklig utveckling, vilket jag är livrädd för). Vad som gör denna presentation extra jobbig är att den måste vara på engelska. Jag är visserligen bra på engelska men om jag knappt kan genomföra muntliga presentationer på svenska inför grupper där fler än 5 personer närvarar (om jag är relativt bekväm med dem, är jag inte bekväm med dem är även 5 personer ett stort problem) så känns det mycket jobbigt att behöva presentera på engelska inför ca 20-23 personer.

Om jag går till kursansvarig (som ska ha fått information om min diagnos) och berättar hur orolig jag är så kanske det skulle gå att få till en enskild redovisning istället men jag känner press på att delta. Det är en gruppredovisning så om inte jag är där och redovisar lägger jag mer press och arbete på övriga gruppmedlemmar och det känns inte schysst (dessutom vet jag inte hur jag skulle förklara det hela för dem med tanke på att i princip ingen tycker om att redovisa men alla måste göra det ändå).

Angående ångestdämpande:

1. Tror ni att jag hinner kontakta läkare, få läkemedel utskrivet och prova det någon gång innan redovisningen som är om 12 dagar?

2. Hur lätt är det att bli beroende av bensodiazepiner? Det är verkligen inget jag vill bli. De enda gångerna jag planerar att eventuellt använda mig av dem är vid större redovisningar samt under flygresor (får panikattacker bara av att tänka på att flyga).

3. Vad ska man ens säga till en läkare om saken? Känns det inte lite "skumt" att kontakta läkaren och bara önska någon form av ångestdämpande drog?

Mina lärare gick med på att man kunde få filma sin redovisning hemma och sedan visades filmen upp för klassen på redovisningsdagen och man kunde få sitta kvar på sin plats och svara på frågor. Inte direkt svar på din fråga, men det är ju ett annat sätt att se på saken.

Hur illa kan det gå? Man kan svimma, men då slipper man ju hålla föredraget i alla fall.

Neutrino skrev:2. Hur lätt är det att bli beroende av bensodiazepiner? Det är verkligen inget jag vill bli. De enda gångerna jag planerar att eventuellt använda mig av dem är vid större redovisningar samt under flygresor (får panikattacker bara av att tänka på att flyga).

Det krävs att man använder de regelbundet. Skulle gissa på att man få små, försumbara abstinenssyndrom efter 1-2 veckors regelbunden användning, alltså varje dag. Tar man de en gång i veckan blir man inte beroende.

Detta till skillnad från t.ex starka opioider. Själv satte jag på mig ett Fentanyl-plåster o blev beroende på 3 dagar, dock lyckades jag avtända efter 5 dagar.

Har du ingen husläkare el kontakt med någon annan läkare som du kan gå till?

Tja,

Vad du kan göra är att ta lite bensos, precis som andra har sagt, kanske några Inderal? Alprazolam kan vara extra bra i sådana här fall när det gäller besnsos, men självklart måste du prova dig fram. Sen finns det ju en del lättviktare som andra har nämnt.

Läkare kan vara krångligt men det finns ju alltid andra kanaler. Andra grejer som kan fungera kan kanske vara att röka lite gräs? Det finns ju också massor av andra grejer an kan prova, till exempel andningsövningar, och många talövningar som kan skapa få dig att tala mer avslappnat.

Jag vet inte hur jag ska göra riktigt. Pratade med min mor i telefon för några timmar sedan och berättade för henne att jag känner att jag behöver något ångestdämpande inför muntliga presentationer. Frågade henne vad hon tycker att jag borde göra och hennes svar var att hon tycker att det är en mindre bra idé att börja "knapra piller" med tanke på att bensodiazepiner är beroendeframkallande och att man ofta behöver ta mer och mer av dem (då toleransen höjs). Hon sa att hon, om hon hade varit i min situation, istället hade kontaktat kursansvarig och bett om enskild redovisning samt berättat för övriga gruppmedlemmar om min diagnos så att de förstår varför jag inte kan vara med och redovisa med dem.

Känner mig tämligen skeptisk till det där att berätta om min diagnos. Jag skäms inte över det faktum att jag har Asperger och de i min grupp är mycket trevliga personer men jag känner dem inte alls tillräckligt bra för att kunna berätta om diagnosen och känna mig trygg.

Den här situationen ger mig ångest. Jag älskar att lära mig saker och jag tycker om att studera (trots att det är oerhört jobbigt) men AS och ångest ställer till det för mig. Blir ju ledsen.

Alien skrev:Har du ingen husläkare el kontakt med någon annan läkare som du kan gå till?

Husläkare som i läkare på vårdcentralen? Jag har ingen jag regelbundet får gå till. Får oftast träffa nya läkare varje gång jag går till vårdcentralen. Hursomhelst, jag kan boka en läkartid men huruvida jag får en tid snart eller om läkaren ens kan hjälpa mig vet jag inte.

Jag pratade med morsan, det du bör ta tror jag är Betablockerare t.ex. Inderal, det är inte beroendeframkallande eller något sånt dåligt vad jag vet. Men du måste få det utskrivet av läkare och ta rätt dos, annars kan ditt hjärta stanna.

oj du har redan fått såna

Fass skrev:Under behandling med Xanor/Xanor Depot kan ditt minne försämras. Detta inträffar oftast flera timmar efter det att du har tagit läkemedlet.
Användning av Xanor/Xanor Depot kan öka risken för episoder av hypomani [Överaktivt psykiskt tillstånd med höjt stämningsläge och sänkt omdöme] och mani hos patienter med depression.

Så att redovisa med Xanor (bensodiazepin) i kroppen innan du hunnit lära dig hur du påverkas låter riskabelt.

Dagobert skrev:

Fass skrev:Under behandling med Xanor/Xanor Depot kan ditt minne försämras. Detta inträffar oftast flera timmar efter det att du har tagit läkemedlet.
Användning av Xanor/Xanor Depot kan öka risken för episoder av hypomani [Överaktivt psykiskt tillstånd med höjt stämningsläge och sänkt omdöme] och mani hos patienter med depression.

Så att redovisa med Xanor (bensodiazepin) i kroppen innan du hunnit lära dig hur du påverkas låter riskabelt.

Man måste ju självklart testa hur man reagerar på medicinen, innan man kör i "skarpt läge". Inte så kul att hålla föredrag o börja sluddra som ett fyllo...

Neutrino skrev:Känner mig tämligen skeptisk till det där att berätta om min diagnos. Jag skäms inte över det faktum att jag har Asperger och de i min grupp är mycket trevliga personer men jag känner dem inte alls tillräckligt bra för att kunna berätta om diagnosen och känna mig trygg.

Jag förstår känslan. Men har du visat din kompetens så tror jag inte alls det behöver vara negativt. Och du umgås väl ändå inte med dem privat, så det borde inte vara någon skillnad i grupparbetet. Allt borde ju vara bättre än denna fruktansvärda ångest inför muntliga presentationer.

Den här situationen ger mig ångest. Jag älskar att lära mig saker och jag tycker om att studera (trots att det är oerhört jobbigt) men AS och ångest ställer till det för mig. Blir ju ledsen.

Alien skrev:Har du ingen husläkare el kontakt med någon annan läkare som du kan gå till?

Husläkare som i läkare på vårdcentralen? Jag har ingen jag regelbundet får gå till. Får oftast träffa nya läkare varje gång jag går till vårdcentralen. Hursomhelst, jag kan boka en läkartid men huruvida jag får en tid snart eller om läkaren ens kan hjälpa mig vet jag inte.

Om det står i din journal att du har AS, så kan du hänvisa till den och det gör att du har mycket större ångest än vad andra har. De flesta känner oro inför att stå och prata inför en större grupp, men pga din AS så är det mycket mer handikappande för dig. Om du bokar en tid så säg att det är brådskande eftersom du behöver medicin senast den ... Kanske kan du ändå inte få en läkartid så snart du behöver, men gå dit ändå, det kommer ju fler tillfällen. (Själv har jag fått Oxascand utskrivet för speciella tillfällen när jag lätt får panik, t ex tandläkarbesök. Men det känns som du behöver något mer effektivt.)

Alien skrev:Jag förstår känslan. Men har du visat din kompetens så tror jag inte alls det behöver vara negativt. Och du umgås väl ändå inte med dem privat, så det borde inte vara någon skillnad i grupparbetet. Allt borde ju vara bättre än denna fruktansvärda ångest inför muntliga presentationer.

Gav upp igår och pratade med både kursansvarig och gruppmedlemmar. Kursansvarig sa att det var OK och att vi ska hitta något alternativt sätt för mig att redovisa på. Jag nämnde ingenting om Asperger när jag skrev till mina gruppmedlemmar. Var dock väldigt ärlig och berättade att jag har legitima problem med att prata inför folk osv. Om de var ärliga tillbaka när de svarade så var svaren väldigt bra och förstående.

Jag har väldigt svårt för det där att acceptera att jag inte alltid klarar allt som medelpersonen klarar av. Varje gång jag måste be om hjälp (till exempel i studierna som nu) så ser jag det som ett misslyckande och som att jag är sämre än andra. Det tär på självförtoendet (mitt självförtroende existerar i princip inte längre). Jag missar ofta att inse att jag inte har samma förutsättningar som de andra och jag försöker hela tiden pressa mig själv till att göra det som alla andra kan göra. Men ja, antar att det var bättre att göra så här än att gå och ha hur mycket ångest som helst.