Hej

Jag är en kvinna på 30 år som nyligen fått diagnosen asperger, ev högfungerande autism. Innan jag gjorde min utredning började jag få konstiga grejer på synen. Det började med vanlig auramigrän som aldrig helt gick över och efter en väldigt stressig period och en stor förändring i livet började jag få märkliga synstörningar.

Först blev jag extremt ljuskänslig och fick snö och brus i synfältet. Nu är det så att om jag tex tittar och sen blundar får jag som ett avtryck. Att jag fortsätter se det jag tittat på och det flimrar omkring som ett avtryck en stund. Jag har massa efterbilder tex. Om jag tittar på en sak och sen tittar på en vit vägg fortsätter jag se ett avtryck av det jag tittat på.

Jag kan inte sortera synintryck. Saker jag sett för flera dagar sen tex. ett fotografi kan dyka upp för ögonen igen som en detaljerad bild. Nästan att jag kan se bilden mot en vägg. Ibland blir också färgerna väldigt skarpa och klara, har svårt för rött och grönt för det bara lyser. Klarar inte av miljöer med massa detaljer, mönster och färger. Blir yr, illamående och kan nästan känna att det domnar i armen.

När jag blundar ser jag massa färger och mönster och när jag ska sova börjar mönstren bilda figurer trots att jag är vaken. Det blir stora sjok av färger, spiraler, blommor, landskap och seriefigurer tex. Jag har gjort en jätteutredning med magnetröntgen, eeg och massa prover och de hittar inget fysiskt fel. Ingen epilepsi eller tumör. Är livrädd för psykoser. Det är min största skräck att få en sån. Har aldrig haft någon och på psykiatrin sa dom att detta ej var något tecken på psykos.

De gjorde en neuropsykiatrisk utredning och kom fram till att jag har ganska grav asperger. Och min psykolog tyckte att det jag har lät som autistiska perceptionsstörningar. Men varför har jag fått dom nu? Borde jag inte haft samma hela livet då? Har haft andra grejer tex, med känsel men aldrig något med synen. Är livrädd att det är nåt allvarligt fel trots att dom uteslutit det och är livrädd att förlora förståndet pga detta. Kan knappt leva ett normalt liv. Finns det någon som känner igen sig?



Moderator atoms - delade upp texten för att göra den mer lätt att läsa.

Jag82 skrev: och efter en väldigt stressig period och en stor förändring i livet började jag få märkliga synstörningar.

Nu kan jag inte på något vis hävda att jag har medicinsk utbildning i någon grad. Däremot har jag erfarenheter som överensstämmer med dina. Just de specifika symptom du upplever har jag inte, inte fullt ut. Ljuskänslig är jag och perceptionsstörningar har jag.
Det jag känner igen är just det jag citerade. Själv stressade jag mig sönder och samman, sprang rakt in i väggen. När dammet väl lagt sig kunde jag konstatera att de aspergerdrag jag har som sorteras in under kategorin "perceptionsstörningar" har förvärrats kraftigt och vissa blommade ut, drag jag inte märkt av alls innan.
Jag är mycket känsligare för intryck nu än jag någonsin var innan jag stressade sönder. Det dröjde en bra stund innan jag kunde acceptera det, ska jag vara ärlig är jag väl fortfarande förbannad över det hela så jag har nog inte accepterat det helt än.

Det är ju fullt möjligt att även du drabbats av så pass hög stress att det förvärrade något som redan fanns där. Auramigrän är något jag själv slåss med och så även ljuskänslighet, två saker som förvärrades efter stressperioden.

Vet dock hur det känns att oroa sig, känslan av att läkarna har missat något, att något är allvarligt fel. För att lugna dig själv kan du läsa på lite om vilka prover man kan ta och vad man bör utesluta samt be om att få läsa din journal. Information brukar kunna lugna en hel del.

Att förlora förståndet behöver du nog inte oroa dig för. Som min kloka psykiater en gång sade till mig "om du undrar över huruvida du är galen eller inte är du säkerligen fullt frisk".

Jag känner igen mig i vissa saker du skriver, Jag82. Dock inte allt. Även jag har problem med ljuskänslighet samt snö och brus i synfältet. Det där med snö och brus har jag haft sedan jag var liten (kommer till exempel ihåg att jag brukade fråga folk om det regnade ute eftersom jag såg brus och dylikt när jag tittade på mörka bakgrunder som till exempel träd) men min ljuskänslighet har uppkommit det senaste året (även snö och brus är något som börjat störa mig mer och mer). Mina persienner hemma är i princip neddragna hela tiden.

Jag tror personligen att perceptionsstörningar kan "byta form" under åren. När jag var liten så hade jag problem med lappar och sådant i kläderna och klippte ofta bort dem. Nu tycker jag inte riktigt om när folk rör vid mig, vilket inte var något jag hade problem med som barn. Ljus är ingenting jag haft problem med tidigare men jag tror mycket väl att det kan vara stressinducerat. Mina problem med beröring och ljud osv blir alltid mycket värre under stress. Kanske är så för dig också?

Jo jag har ju tagit hur många prover som helst och gjort massor med undersökningar ingen hittar något fysiskt fel på mig och av nån konstig anledning oroar det mig mer. För om dom bara hittade felet så skulle man ju kunna veta exakt vad det rör sig om. Detta började efter att jag fick barn så det är ju en stor livsförändring och jag lixom är tvungen att registrera symtomen helatiden, stanna och blunda för att kontrollera om saker "fastnar" och det gör det ju så då händer det att jag blir så arg så jag får gå undan ett tag. Har jag upplevt bilderna på natten är dagen efter förstörd. Måste helatiden kolla om det är bättre eller sämre och skriver långa dagslistor där jag registrerar mina symtom och mitt hälsotillstånd. Jag har en ständig dödsångest och skräck att bli psykotisk att det ska bli värre och värre tills psykosen är ett faktum och jag börjar hallucinera som bara den eller bli totalbild

Är jag stressad eller på nått annat sätt pressad märker jag av perseptionsstörningar mer än annars. särskilt vid långvarig värk tex migrän, huvudvärk och ledvärk.

När jag har längre perioder av svår ledvärk brukar jag skämta om att jag ser "lyktgubben" eftersom jag kan se ljus el blixtar som från en kamera i ögonvrån (och skogen är ju ofta i ögonvrån). Vid riktigt illa värk kan jag se "tomtar, troll och småfolk" i stubbar m.m eftersom ögonen har svårt att få rätt skärpa pga värken.

Stress kan nog påverka synen också tror jag

(ja jag vet att lyktgubben, tomtar, troll och småfolk inte finns men hjärnan vill bilda mönster där det inte finns mönster så det blir lätt ansikten och människofigurer som hjärnan tolkar en stubbe eller gran som)

Verkar vara flera som har migrän. Är det vanligt att man har det när man har AS? Själv har jag en kronisk auramigrän med huvudvärk nästan varje dag som gör att jag måste äta alldeles för mycket värktabletter. Så blir det en ond cirkel. Hade precis tagit mig ur tablettknaprandet och sen vaknade jag i morse med så svår värk att jag inte kunde hålla upp huvudet så det var bara att dunka i sig en dos igen. Man har ju ett barn att ta hand om så man kan ju inte ha så hemskt ont. Känner igen det där att hjärnan lixom skapar mönster och bilder. Fast för mig blir det när jag blundar

Jag82 skrev:Måste helatiden kolla om det är bättre eller sämre och skriver långa dagslistor där jag registrerar mina symtom och mitt hälsotillstånd. Jag har en ständig dödsångest och skräck att bli psykotisk att det ska bli värre och värre tills psykosen är ett faktum och jag börjar hallucinera som bara den eller bli totalbild

Det är inte så att du lider av GAD (generaliserat ångestsyndrom)? Brukar du oroa dig en hel del även över annat? Det låter jäkligt jobbigt att hålla på som du gör för att inte tala om vad det sliter, det är ju en enorm stressfaktor. Skulle det röra sig om GAD finns ju hjälp att få.

Lite info om GAD:

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och- ... stsyndrom/

Jo jag har både GAD och OCD det är verkligen skitjobbigt och man kan ju inte låta bli

Jag82 skrev:Jo jag har både GAD och OCD det är verkligen skitjobbigt och man kan ju inte låta bli

Ah, ja då blev ju allt plötsligt mycket klarare och mer förståeligt. Då inser jag även att det inte hjälper ett smack om jag sitter här och säger "oroa dig inte, släpp det". Får du någon terapibehandling för dina problem? KBT?

Har du fått någon terapi? Det låter som om du skulle ha nytta av det för att hantera oron kring det hela!

Jag har fått en omgång med kbt för ett tag sen men det hjälpte inte. Ska få nån annan terapi nu. Få se om det blir bättre

Både dottern och jag har samma symptom med brus i synfältet, eller "visual snow" som de kallar det på engelska. För mig dök det upp i samband med min senaste depressionsperiod, åtminstone så var det då jag blev medveten om det. Dottern känner som om hon haft det hela livet. Jag har autismliknande tillstånd. Dottern är inte utredd.
Tydligen är det vanligt med visual snow, men ingen vet varför man får det.

Ja bruset jag har är nog visualsnow. Visste inte att det var så vanligt men det som stör mig mest är bilderna som fastnar och flimret. Samt bilderna jag ser. Att jag blir yr av synintryck och att det upplevs som så skarpt skrämmer mig med. Urch vill ju bara att det ska försvinna symtomen är så starka så det är omöjligt att låta bli att oroa sig för att man är allvarligt sjuk

Jag82 skrev:Finns det någon som känner igen sig?

Det finns en tråd som behandlar liknande problem.
visuella-problem-min-medicin-t32375.html?hilit=visuella%20problem

Själv upplevde jag som barn ofta att starkt kontrasterande former kunde återskapas även efter att jag hade slutat att titta på dem genom att jag blinkade. Detta förekommer även ibland idag ifall jag har tittat på ett föremål i starkt motljus. Det är dock ingenting som stör mig då det sker i en så liten skala. Snö- och bruseffekterna i i övrigt enfärgade ytor påminner lite om effekterna av starkt serotonerga preparat som kan åstadkomma kornighet i annars helt enfärgade vita väggar. Vidare kan dessa effekter även inkludera att se "negativa former" (som beskrivs i den andra tråden) eller att se täckande regnbågshinnor över håligheter så som över en tom rad i en bokhylla.

Det låter jobbigt att uppleva sådana visuella effekter så till den grad att man oroar sig för sin mentala hälsa. I vart fall verkar du få ordentligt med hjälp från vården med till och med röntgen osv, och med det engagemanget är förhoppningarna om att finna orsaken till dina svårigheter så goda de kan bli. Utöver att föra bok över när och hur dessa problem uppkommer så kan det även vara intressant att undersöka de kända faktorer som kan ge upphov till dylika problem så som kost, fysisk aktivitet, stress, mediciner och liknande. Det vore intressant även för oss att läsa vad dina problem har berott på, och kanske ifall det finns något botemedel.

Serotonerga preparat ? Kan man få detta av ssri tex. ? Har ätit fluoxetin i 7 år men inte märkt av något konstigt. Trappade ner från 20 mg till 5 mg under graviditeten. Dessa syntom uppträdde ca 6 månader efter sista dossänkningen dock. Borde ha gått för lång tid för att det ska vara utsättningsbesvär tycker man? Blev riktigt rädd i går. Var på biblioteket och tyckte att alla böcker och detaljer var jätteskarpa. Blev åksjuk och yr av alla färger, började må illa och det kändes som att hjärnan inte hängde med, kände domningar och ont i tinningen och som en tyngd i nacke och axlar. Som att hjärnan blev överbelastad. Är ju livrädd för epilepsi med trots att jag är utredd. Kan man lita på att man inte har epilepsi om man gjort två EEG, plus både CT och magnetröntgen av skallen ?

Jag82 skrev:Serotonerga preparat ? Kan man få detta av ssri tex. ?

Nja både ja och nej. Alltså det jag syftade på med starkt serotonerga preparat vad exempelvis MDMA. Dock kan möjligen en långtidsbehandling med SSRI ge upphov till liknande symptom, men dessa är betydligt ovanligare - och beskrivs närmare mot slutet av den tråden som jag tidigare länkade till. I sånt fall är den gängse förklaringen att "en långvarig nedreglering av 5-HT2A-receptorerna kan ge reboundeffekter vid avslutad SSRI-behandling". Jag tvivlar dock på att detta beror på din SSRI-behandling.

Jag82 skrev:Är ju livrädd för epilepsi med trots att jag är utredd. Kan man lita på att man inte har epilepsi om man gjort två EEG, plus både CT och magnetröntgen av skallen ?

Nja nej helt säkert kan man ju inte lita på det eftersom att epileptiska anfall kan uppkomma plötsligt under livet, och således inte varit synliga tidigare. Dock bör gemene man inte oroa sig alltför mycket för just epilepsi. Blott cirka 60 000 personer i Sverige lider utav det.

Som sagt tycker jag ändå att de visuella problem som du, och Tornet i den andra tråden, beskriver är mycket fascinerande och jag kan känna igen mig i vissa delar utav era beskrivningar. Det måste som sagt vara obehagligt att det gått så långt att du börjat ifrågasätta ditt psykiska mående så allvarligt. Du har ju rätt i att graviditeter kan utlösa varianter av latent epilepsi som kan ge upphov till visuella rubbningar, men det är lite vanligare då att man exempelvis ser suddigt, för ljust eller för mörkt. Fortsätt dock med dina läkarkontakter; de verkar ju ta detta mycket seriöst och lägger ned goda resurser på att försöka finna orsaken. Lycka till.

Jag82 skrev:Serotonerga preparat ? Kan man få detta av ssri tex. ?

Nja både ja och nej. Alltså det jag syftade på med starkt serotonerga preparat vad exempelvis MDMA. Dock kan möjligen en långtidsbehandling med SSRI ge upphov till liknande symptom, men dessa är betydligt ovanligare - och beskrivs närmare mot slutet av den tråden som jag tidigare länkade till. I sånt fall är den gängse förklaringen att "en långvarig nedreglering av 5-HT2A-receptorerna kan ge reboundeffekter vid avslutad SSRI-behandling". Jag tvivlar dock på att detta beror på din SSRI-behandling.

Jag82 skrev:Är ju livrädd för epilepsi med trots att jag är utredd. Kan man lita på att man inte har epilepsi om man gjort två EEG, plus både CT och magnetröntgen av skallen ?

Nja nej helt säkert kan man ju inte lita på det eftersom att epileptiska anfall kan uppkomma plötsligt under livet, och således inte varit synliga tidigare. Dock bör gemene man inte oroa sig alltför mycket för just epilepsi. Blott cirka 60 000 personer i Sverige lider utav det.

Som sagt tycker jag ändå att de visuella problem som du, och Tornet i den andra tråden, beskriver är mycket fascinerande och jag kan känna igen mig i vissa delar utav era beskrivningar. Det måste som sagt vara obehagligt att det gått så långt att du börjat ifrågasätta ditt psykiska mående så allvarligt. Du har ju rätt i att graviditeter kan utlösa varianter av latent epilepsi som kan ge upphov till visuella rubbningar, men det är lite vanligare då att man exempelvis ser suddigt, för ljust eller för mörkt. Fortsätt dock med dina läkarkontakter; de verkar ju ta detta mycket seriöst och lägger ned goda resurser på att försöka finna orsaken. Lycka till.

Läkarna anser sig dock klara med utredningen då de inte hittar något fysiskt. Dom tror att det är någon slags migrän men tycker det är konstigt att den är så konstant. Mina två eeg samt röntgen gjorde jag när jag var som sämst och hade dessa symtom medans undersökningarna gjordes. Kan det ändå vara epilepsi? Man är ju livrädd att trilla ihop och tugga fradga när man är själv med barnet

Det kan kanske vara konstiga symptom på migrän.

När jag gick till läkaren för migrän så kollade dom hjärnan med nån slags röntgen eftersom jag känner en speciell lukt då jag har migrän (känner den varje gång men har bara sett dom klassiska "blixtarna" en gång). Läkaren trodde att det var pga migränen men han kunde inte veta säkert, jag tror att det kan vara perceptionsstörningar just där för mig.

Så jag tror att Migrän kan ibland bete sig konstigt hos dom med AS (eftersom kroppen uppfattar saker annorlunda.) Däremot har jag ju ingen läkarutbildning utan det är bara logiska slutsatser från min sida.

Jag har länge haft problem med fläckar framför ögonen, jag kan se fjärran fast jag är inomhus. Idag efter middagen frågade min älskling vad jag tittade på. Kunde inte förklara. När jag var liten tryckte jag på ögonen tills jag såg färggranna mönster. Jag mådde inte bra om jag inte gjorde det. Såg inga mönster annars. Beror detta på AS?

vallesmamma skrev:När jag var liten tryckte jag på ögonen tills jag såg färggranna mönster.

Det brukade jag också göra. Eller, jag tryckte inte. Jag gnuggade.

vallesmamma skrev:När jag var liten tryckte jag på ögonen tills jag såg färggranna mönster.

Det gjorde jag med (och gör ibland även idag). Men det kan vara skadligt för ögonen och det visste jag redan då så jag gör det så sällan som möjligt. Visst kan det vara fascinerande att uppleva sin omvärld genom förvrängda sinnesintryck någon gång ibland men egentligen är det ganska knarkigt eller i vart fall eskapistiskt att experimentera sig bort från den egentligen ganska bekväma och välfungerande tolkning av våra sinnesintryck som vi normalt får.

Jag upplever att Melatonin framkallar drömlika visioner i mitt synfält i vaket tillstånd.

Skickat från min C6603 med Tapatalk 4 Beta

Är det skadligt att trycka på ögonen? Oj. Det gör jag jätteofta. Urch i natt vaknade jag och sen när jag la mig ner och blunda så kom det massa mönster och bilder av vad jag sett under dagen. Det var massa leksaker som flög förbi då jag tittat mycket på mitt barns leksaker och sen när jag titta upp försvann dom och sen så fort jag blunda kom dom tillbaka. Har upptäckt att många av mina symtom som skakande hoppande synfält tex. Kanske kan bero på att jag spänner ögonen. Jag är extremt spänd. Men det förklarar inte bilderna. Jag är även så att om jag tänker på en bild jag sett, så ser jag den så tydligt framför mig att det blir obehagligt. Som ett foto eller film. Eller avtryck på väggen om jag tittar på en vägg tex.