Tidig Allan Pettersson: http://www.youtube.com/watch?v=6nOszo2L8qg

Ovanligt romantiskt för att vara Pettersson, eller hur? Hörde den i radion för ett par veckor sen och hade nog inte kunnat tippa att det var han om de inte berättat det.

I programmet nämndes även hans fattiga uppväxt och detta citat av honom: "Jag är ingen tonsättare, jag är en ropandes röst i öknen, som hotar att dränkas i tidsbullret."

http://www.allanpettersson.org/Allan%20 ... forord.htm

Förklarar kanske en del...

Inger skrev:Förklarar kanske en del...

...eller inte...Märkligt tyst om Allan Pettersson's liv, verk och värk så här 100-år efter hans födelse, att Allan Petterson själv är tyst kan jag ta in och begripa även om jag finner honom väldigt levande då jag lyssnar på hans verk/värk.

Skall inte bre ut min okunskap om A.P. men tror att hela vår samtid borde utredas för den försumlighet vi utsätter såväl dem som föddes för 100-år sedan som dem som föds idag.

En försumlighet som jag själv gjorde mig skyldig till , då jag här på forumet underlät mig att skapa en tråd till 100-år's minnet av en verkligt intressant livsskildrare.

@ Inger tack för länkar.

@ Inger, Zombie, m.fl. hjälp mig att begripa varför Allan Pettersson anses som så svår(i allmänhet verkar det så, i synnerhet verkar det som jag är den svåre om jag för Allan Pettersson på tal )

Mvh segdeg

För att de flesta av hans verk inte är sådär genomgående insmickrande harmoniska som den senromantiska traditionen utan mer bergochdalbana mellan upphöjt vackert och skärande smärta?

Finlandsbaserad amerikan som upptäckt Pettersson och var beredd att riskera sin mentala hälsa för att lyssna igenom och recensera hela hans prodution i kronologisk ordning inför jubileet:

http://allanpettersson100.blogspot.com/ ... chive.html

Hoppas han överlevde.

Edit: Det här måste vara den skiva de recenserade i radio som gavs för en månad sen: http://www.prestoclassical.co.uk/r/MDG/MDG3071528

segdeg skrev:@ Inger, Zombie, m.fl. hjälp mig att begripa varför Allan Pettersson anses som så svår(i allmänhet verkar det så, i synnerhet verkar det som jag är den svåre om jag för Allan Pettersson på tal )

Kan inte Pettersson eller svenskt musikliv tillräckligt för någon vettig kommentar. Det är ett stort intresse och jag borde ha massor att säga, men att odla intresse för något så "udda" krävde ju djungeltelegraf innan jag hade dator, vilket inte var att tänka på för en evig kuf med förvärvad socialfobi, och när jag väl lyckades skaffa dator var jag slutkörd och det är jag än.

@ Inger

Tack för länk Intressant skall läsa mer genom google Translate , skummade bara hastigt men det verkar vara kontrasterna i Allan Pettersson's Verk som tilltalar mig, som alltid skänkt mig nå'n sorts tröst , om jag kunnat koncentrera tillräckligt, nu är jag inte kunnig och musikalisk men vill jag lyssna på Allan Pettersson så avleds mina tankar ofta/ibland till Sjostakovitj, Mahler, Stravinkij, m.m. t.o.m. Sibelius?, Dissonanta kontraster som livar upp? vad vet jag? inte mycket, men det är alltid spännande att lära sig mer, Och vem sa att det skulle vara lätt ?

Skall ut me' hu'n, klura vidare på promenaden och hoppas på mer Allan Pettersson inför... Tjugonde Juni , spännande vad Sveriges Radio kan tänkas hitta på.

Mvh segdeg

Edit: Tack för svar Zombie

... förresten kräver det väl djungeltelegraf än. På vissa områden är nätet föga mer varierat än kvällspressen gånger några miljoner. Dessutom blir allt så dött utan människor, och vad är konst utan den mänskliga faktorn.

************

Vet inte vad som skulle vara fel med din musikalitet, segdeg. Åtminstone stämmer din brottstyckes-beskrivning bra med det jag kan höra...

Jag tycker också du verkar ha pejl, segdeg. De (både romantiska och modernistiska) influenser du associerar till hos Pettersson tycker jag absolut man kan höra i hans musik. Jag brukar inte gilla modernism ö h t men gör ett undantag för honom eftersom han ofta får ihop det så bra och det känns som att det kommer ur äkta känsla snarare än något snobbigt behov av att bara vara konträr och sparka traditionen på pungen.

segdeg skrev:@ Inger

Tack för länk

Just ja, det glömde jag att säga. Eller för länkar.

************************

Inger skrev:Finlandsbaserad amerikan som upptäckt Pettersson och var beredd att riskera sin mentala hälsa för att lyssna igenom och recensera hela hans prodution i kronologisk ordning inför jubileet:

Ett litet sätt att minska risken kanske vore att göra något åt vinylspelaren?:

Bloggaren skrev:Before getting into any details I should mention some issues I encountered while listening to this record. Unfortunately my record player rotates just a hair too slow, making everything sound a half-step flat. This created two problems: first of all, it made an already slow-ish interpretation even slower, and second, having perfect pitch I nearly went crazy looking at the score, seeing one thing and hearing another.

(Pettersson kan ju vara krävande nog ändå, och då menar jag inte tonspråket... )

Hehe...

Om man ska spela Paganini så bör man inte ha för kort hår för då blir det inte lika roligt:

segdeg skrev:Inger, Zombie, m.fl. hjälp mig att begripa varför Allan Pettersson anses som så svår(i allmänhet verkar det så, i synnerhet verkar det som jag är den svåre om jag för Allan Pettersson på tal )

Allan Petterssons musik är svår ibland. Jag tänker då främst på vissa av hans verk från 1970-talet, som tolfte symfonin "De döda på torget" och violakonserten. Det är inte helt lätt att ta sig igenom dem. Däremot skulle jag inte säga att Petterssons främsta symfonier, dit jag räknar 7:an och 8:an och kanske någon mer, är svåra.

Man kan fundera över vad som menas med svår. Ansträngande att överhuvudtaget ta till sig eller för tung att smälta eller något däremellan? Om man menar det första kan ju speltiden vara ett hinder i vissa fall. Petterssons 9:a är ett imponerande verk men den är ju 70 minuter lång utan paus.

Musicus skrev:

segdeg skrev:Inger, Zombie, m.fl. hjälp mig att begripa varför Allan Pettersson anses som så svår(i allmänhet verkar det så, i synnerhet verkar det som jag är den svåre om jag för Allan Pettersson på tal )

Allan Petterssons musik är svår ibland. Jag tänker då främst på vissa av hans verk från 1970-talet, som tolfte symfonin "De döda på torget" och violakonserten. Det är inte helt lätt att ta sig igenom dem. Däremot skulle jag inte säga att Petterssons främsta symfonier, dit jag räknar 7:an och 8:an och kanske någon mer, är svåra.

Man kan fundera över vad som menas med svår. Ansträngande att överhuvudtaget ta till sig eller för tung att smälta eller något däremellan? Om man menar det första kan ju speltiden vara ett hinder i vissa fall. Petterssons 9:a är ett imponerande verk men den är ju 70 minuter lång utan paus.

Tack för svar. Tror det skulle vara nyttigt för mig att träna min koncentration, Just för att ta mig igenom långa musikverk, kan uppleva en avkoppling i det som tyvärr leder till att jag får ett stort behov av vila/somna, det irriterar mig då jag finner Allan Petterssons musik intressant och rik på kontraster men är inte själv så långt kommen att jag kan avgöra vad det är som förmedlas, har ett starkt minne av en skiva som gavs ut för trettio år sedan strax innan hans död, det skulle kunna vara den med Altsaxofon och orkester symfoni. Nr16, vet inte men är svag för altsax, som jag minns det var det en smärtfylld upplevelse för mig,

På den tiden, då för trettio år sedan fick jag inte tag på den inspelningen sym.Nr16 utan köpte 8:an men som sagt koncentrationen...

Skall försöka lyssna igen.

Mvh segdeg

7:an tycker jag är väldigt vacker och gripande. Som en resa genom alperna med höga toppar och djupa dalar. Inte för att jag varit i alperna men det är den associationen jag får.

Någon mer som gillar Erland von Koch? Som barn gillade jag hans finurliga musik till Pelle Svanslös, han var ganska mångsidig. Tyvärr är hans musik svår att hitta. Finns en del på Spotify, bl a alla 18 monologerna, och lite på youtube.

Den här tyckte jag var jättebra, trots den raspiga LP-avspelningen:

Inger skrev:7:an tycker jag är väldigt vacker och gripande. Som en resa genom alperna med höga toppar och djupa dalar. Inte för att jag varit i alperna men det är den associationen jag får.

Det är ungefär den associationen jag får också. Pettersson är en av mina favoritkompositörer, symfoni nr.6 är min absoluta favorit, jag kan på något sätt känna igen mig själv i den.

Något som inte har framkommit i den här tråden är att Allan Pettersson med största sannolikhet var en person på autismspektrat. Christopher Gillberg har talat i radio om detta. Det går tyvärr inte att lyssna på programmet men här är en länk till information om det: <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2960&artikel=3299856>

Jag tror att man kan höra i Petterssons musik att han hade denna personlighet, då han ofta upprepar sina motiv otaliga gånger. Hans autistiska egenskaper visade sig också i hans fantastiska studieiver och fokus på tonsättandet men också hans känslighet, utanförskap och isolering.

De musikvetare och andra som uttalar sig om Petterssons udda personlighet verkar ännu inte ha tagit till sig den nya informationen utan försöker använda hans barndom för att förklara varför han var som han var. Det blir inte helt övertygande.

Inger skrev:Någon mer som gillar Erland von Koch? Som barn gillade jag hans finurliga musik till Pelle Svanslös, han var ganska mångsidig. Tyvärr är hans musik svår att hitta. Finns en del på Spotify, bl a alla 18 monologerna, och lite på youtube.

När jag tänker på Erland von Kochs musik är orkesterstycket Nordiskt capriccio det som först dyker upp i mitt huvud. Det är musik som känns lite som frisk luft för mig. Den finns på en CD tillsammans med hans Dalasymfoni, violakonsert och första sviten ur baletten Askungen. Det är fin musik alltihop, melodisk och ofta rytmiskt medryckande.

Musicus skrev:Något som inte har framkommit i den här tråden är att Allan Pettersson med största sannolikhet var en person på autismspektrat. Christopher Gillberg har talat i radio om detta. Det går tyvärr inte att lyssna på programmet men här är en länk till information om det: <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2960&artikel=3299856>

Jag tror att man kan höra i Petterssons musik att han hade denna personlighet, då han ofta upprepar sina motiv otaliga gånger. Hans autistiska egenskaper visade sig också i hans fantastiska studieiver och fokus på tonsättandet men också hans känslighet, utanförskap och isolering.

De musikvetare och andra som uttalar sig om Petterssons udda personlighet verkar ännu inte ha tagit till sig den nya informationen utan försöker använda hans barndom för att förklara varför han var som han var. Det blir inte helt övertygande.

Intressant!

Johann Pachelbel - Canon.



The inner light. Gjordes till ett Star Trek: The Next Generation avsnitt med samma namn. Vet dock ej kompositör. I vilket fall är det en melodi som absolut går under den klassiska genren.

Är väl inget stort fan av klassisk musik men jag gillar verkligen stråkinstrument och då det är lite mer "modern" typ av klassisk musik. Är det det man kallar neoklassiskt?

Bond t.ex.

Dom är grymt duktiga, snygga och coola.

Neoklassicismen är en riktning inom modern klassisk musik under första halvan av 1900-talet.

Steve Reich har skrivit ett nytt stycke för 9/11:

geocache skrev:Valentina Lisitsa:

Vilken kännsla hon spelar med, dessutom... vackert så det gör ont, tycker jag

Vad mjuk hon är liksom!...

Zombie skrev:En annan värld jag vill ge en glimt från är Chopins solomusik för piano. Ofattbart valörrika dikter, det mesta av den, så pianistiskt skrivna att man tappar andan, men där det sistnämnda brukar få folk att spela dem som om det gällde en hastighetstävling och krossa det mesta av skönheten. (Kanske kan man bli rädd för djupet i dem också, fast det samtidigt har lockat en.)

Tack Zombie, nostalgiskt... Mycket längtan i hans musik.

Två valser jag älskar: