Hej!

Jag tror att jag inte skulle kunna bli beroende av något.

När jag smygrökte, var jag uppe i som max fyra cigaretter på en dag. Det kunde gå dagar emellan jag rökte, och jag hade inga abstinensbesvär alls. Det var gott att röka, men jag hade inget sug efter nästa cigarett annat än att jag tyckte att det var gott. Samma som man tycker godis är gott. Jag hade utan tvekan kunnat bestämma mig för vilka dagar och hur mycket jag fick röka. Suget efter en cigarett hade aldrig kunnat styra mig.

Samma sak med alkohol. Jag tycker det är gott med vin, öl, likör och cider, men jag har inget behov av att dricka det regelbundet. Ett glas vin eller två ihop med någon kan vara trevligt. En starköl kan också vara gott. Men jag har inget behov av att berusa mig, brukar inte gilla att bli snurrig i huvudet.

Är det fler här som upplever att det är svårt att bl beroende och därför inte behöver vara rädda för att bli alkoholister eller motsvarande?

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag har tvärtom lätt att bli beroende, tror jag. Men jag missbrukar ingenting.

Alla kan bli beroende, att inbilla sig någonting annat är naivt. Ett fysiskt beroende kan vem som helst få, vid regelbunden konsumtion. Testa att ta heroin i en vecka och kom sedan och säg att du inte kan bli beroende.

Däremot kan man ju givetvis påstå att man löper ytterst liten risk för att konsumera på ett sådant sätt att man blir beroende. Men det är en helt annan sak.

Håller med Charley?

Sedan tror jag man har olika toleransnivå på hur mycket man klarar att bruka innan man faktiskt blir beroende. Jag som har stor heriditet för missbruk kanske har lättare än snittet att fastna, men har å andra sidan kanske en större eftertanke och därmed i realiteten en lägre risk att hamna i missbruk.

Är dock beroende av nikotin, även om jag aldrig får fysiska abstinensbesvär trots bruk sedan många år. Vilket nog är lite märkligt. Jag får heller aldrig fysiska besvär efter alkoholintag (= aldrig bakfull).

Hej!

Jag menade snarare att man inte vill konsumera i sådan utsträckning att man blir beroende, även om man tycker att det är gott. Och sen funderar jag på om personer med AS har en högre tröskel innan de blir beroende, eller om det mer beror på individen än på AS.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag har lätt att bli beroende så till den grad att jag fastnar i repetitiva beteenden. Dock har jag, när jag väl bestämmer mig för att sluta, väldigt mycket envishet som gör att jag bryter det.

Hej!

Hmm. Där är vi olika, alltså.

Fast nog är jag liksom många här beroende av datorn. I dagens samhälle är ju alla beroende av datorn för att betala räkningar, kolla busstider, beställa tågbiljetter och annat. Så man är rätt ställd när datorn (eller i vart fall Internet) inte fungerar. Och ja, jag vill nog gärna sitta vid datorn på kvällen när alla dagens sysslor är överstökade. Dessutom, om jag inte satt vid datorn på en vecka skulle jag förmodligen ha typ 100 mejl att sortera och mycket på Facebook att gå igenom.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag är beroende, det är liksom en del av min definition av mig själv. Så jag behöver inte testa vissa saker igen. Jag vet ju redan att jag är beroende av dem...

Men jag är inte ett offer för vissa beroenden som jag trodde förut, det finns lösningar på det mesta Jag trodde aldrig jag skulle kunna sluta med nikotin, men det gick superlätt. Kaffe trodde jag var en barnlek efter nikotinet - men det är genetiskt inkodat i mina mitokondrier att jag ska ha koffein snarare än ATP.

Många droger tar det ganska lång tid att bli fysiskt beroende av. Själv drack jag väldiga mängder alkohol under många år utan att bli beroende. När jag fick min diagnos la jag av tvärt och märkte ingenting.

Cannabis är det i princip omöjligt att bli fysiskt beroende av. Men opiater går det riktigt snabbt med. Heroin tar du inte många gånger utan att bli beoende som Charley? påpekar.

Men det fysiska beroendet är ju inte allt. Man kan ju bli psykologiskt beroende av lite vad som helst och man kan missbruka utan att vara beoende. Mitt drickande var ett missbruk, jag självmedicinerade mot besvär som jag idag vet har med min asperger att göra. Jag kände ingenting särskilt när jag slutade och har inget sug.

Nikotin är jag verkligen beroende av. Jag bara kan inte sluta med snus och tänker inte göra det heller. De får sätta in nya tänder när de gamla ramlar ut. Abstinensen är fruktansvärd. Jag blir helt galen utan nikotin. Så visst kan jag bli beroende.

Funkar det inte med plåster?