Det verkar som om utredningar ser väldigt olika ut för olika personer. Jag är medveten om att det är skillnad beroende på vilka diagnoser man misstänker (dvs. om man utreder enbart AS eller NPF generellt), men det verkar ändå vara orimligt stora skillnader. Och jag misstänker att skillnaderna mer handlar om var man blir utredd än något annat.

En del får göra tester typ AMPS (där de gör vardagssysslor medan arbetsterapeuter tittar på), andra får det inte trots att de har tydliga ADHD-symtom. En del får göra EEG för att kolla för epilepsi, andra får det inte trots att de har symtom som kan vara epilepsi. En del får sin diagnos bara någon månad efter första utredningsmötet, andra går i utredning i ett och ett halvt år innan de får diagnosen på papper. Sättet att bedöma hur "socialt avvikande" man är verkar också vara väldigt olika, och även de intervjufrågor som föräldrarna får. Det händer t.ex. att föräldrar får frågor som enbart handlar om hur man var före tre års ålder.

Det verkar som om det enda som verkar vara gemensamt är att alla får göra ett WAIS-test (IQ). Jag har iaf aldrig hört någon som sagt att de INTE fått göra ett IQ-test under utredningen. Men varför görs utredningarna så oerhört olika?

Undrar jag med! Jag utreddes i 2 omgångar! Först fick jag göra WAIS men fick fel diagnos: personlighetsstörning. Skulle flytta också så det blev avbrutet.

Detta hände 2007 och först 2010 ville min nya kurator skicka mig på utredningen för aspergers. Då fick jag gå på en intervju hos psykolog. Hade även genomgått utredning hos arbetsterapeut. Hon trodde också jag hade aspergers.

Jag fick träffa en läkare tillsammans med mina föräldrar som fick berätta om min barndom. Efter detta fick jag min asperger diagnos.

Landstingets ekonomi kan nog spela stor roll för hur djupt det vill undersöka sina patienter.

Vildsvin skrev:Landstingets ekonomi kan nog spela stor roll för hur djupt det vill undersöka sina patienter.

Ja, jag tror att det är en väldigt stor del i det hela. Men det kan också variera mellan olika mottagningar i samma stad.

trollhare skrev:Det verkar som om det enda som verkar vara gemensamt är att alla får göra ett WAIS-test (IQ). Jag har iaf aldrig hört någon som sagt att de INTE fått göra ett IQ-test under utredningen.

Inte ens WAIS-test (IQ) ingår i alla utredningar. Urinprov/drogtester samt andra provtagningar för att utreda om det finns andra förklaringar till symtomen/problematiken/svårigheterna utförs inte heller alltid. Inte heller är det alltid så att anhöriga eller andra utomstående medverkar i utredningen genom att bli intervjuade och fylla i frågeformulär för att bekräfta att problematiken/svårigheterna funnits sedan barndomen.

Wine skrev:

trollhare skrev:Det verkar som om det enda som verkar vara gemensamt är att alla får göra ett WAIS-test (IQ). Jag har iaf aldrig hört någon som sagt att de INTE fått göra ett IQ-test under utredningen.

Inte ens WAIS-test (IQ) ingår i alla utredningar. Urinprov/drogtester samt andra provtagningar för att utreda om det finns andra förklaringar till symtomen/problematiken/svårigheterna utförs inte heller alltid. Inte heller är det alltid så att anhöriga eller andra utomstående medverkar i utredningen genom att bli intervjuade och fylla i frågeformulär för att bekräfta att problematiken/svårigheterna funnits sedan barndomen.

JA usch det är fruktansvärt .
PSykiatri och läkemedelsmaffian skyr inga medel i sin strävan att förgifta oss och göra oss till slavar under psykiatrimedecinerenas ok.
Dags att vakna och se sanningen!
Håll fanan högt Wine!

Wine skrev:Urinprov/drogtester samt andra provtagningar för att utreda om det finns andra förklaringar till symtomen/problematiken/svårigheterna utförs inte heller alltid.

Oj, jag visste inte ens om att det görs. Jag gjorde inga fysiska undersökningar alls i min utredning (2004-2005). Varken testa motorik eller urinprov eller något sånt.

Jag gjorde enbart WAIS, en lång självskattningsscreening med långt efterföljande förhör av psykologen kring varje fråga, och något flum där man läste berättelser som man sedan skulle svara på vissa frågor kring. Ingen anhörigintervju eller någonting av det andra ni nämner.

Det är jävligt underligt att utredningarna inte är specade hur de ska gå till för olika diagnoser, detta öppnar vägen för privata aktörer och fullständigt oseriösa utredningar där syftet snarare är hög vinst för utredaren än en vägledande diagnos för patienten.

En NPF-utredning kan ju som jag förstått det bli helt missvisande om patienten som utreds för tillfället exempelvis har en depression och speciellt om inte någon anhörig/anhöriga eller annan utomstående som kan berätta om hur patienten var under barndomen medverkar i utredningen.

Borderline, depression, bipolärsjukdom, ångestsyndrom, abstinens samt olika typer av personlighetsstörningar kan efterlikna symtomen som finns vid olika NPF-diagnoser. Har också läst att en del hävdar att borderline och ADHD är i stort sett samma sak.

Olika provtagningar samt läkarundersökning trodde jag också var obligatoriska vid NPF-utredningar. Hypotyreos, underfunktion av sköldkörteln kan också ge ADHD-symtom med hyperaktivitet.

Här är ett inlägg från en annan tråd som kanske kan vara intressant:

mar0der skrev:

LILITH_ skrev:Ursäkta mig? En överdiagnostisering?

Ja. Det är väldigt många man i efterhand sett inte har en uppmärksamhetsstörning eller autism utan att det snarare handlat om psykiatriska problem som efterliknat symtomen vid uppmärksamhetsstörning som borderline, depression, bipolärsjukdom, ångestsyndrom etc och vid autism har det handlat om andra psykiatriska tillstånd som personlighetsstörning som shizoid, fobisk eller social fobi, livskris, förstämningssyndrom, ångestsyndrom osv osv.

Den som tror att np utredningar är lätta har nog missuppfattat allt. Och då menar jag behandlare och utredare. Har varit med om att någon fått aspergers syndrom efter 45 minuters samtal pga att patienten inte tittade läkaren i ögonen, hade svårt med sociala samspel eftersom patienten drog sig undan men blev arg...

så ja en enorm överdiagnostisering...

Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)

Här är en länk till en sida där man kan läsa om differentialdiagnoser till Aspergers syndrom:

Diagnosis and differential diagnosis of Asperger syndrome

Differential diagnosis of Asperger syndrome

Other pervasive developmental disorders:

Autism

Pervasive developmental disorder not otherwise specified

Childhood disintegrative disorder

Rett disorder

Schizophrenia spectrum disorders:

Schizophrenia

Schizotypal disorder

Schizoid personality disorder

Adult attention-deficit hyperactivity disorder

Obsessive–compulsive disorder

Depression

Other diagnostic categories:

Semantic pragmatic disorder

Deficits in attention, motor control and perception

Multidimensionally impaired disorder

Multiple complex developmental disorder

Cerebellar affective syndrome

Developmental learning disability of the right hemisphere (social–emotional learning disorder

Non-verbal learning disability

Clearly, the differentiation of Asperger disorder from other conditions is complex because of the many possibilities for misdiagnosis. The key to correct diagnosis is a precise early developmental history, with a systematic discussion of all the criteria set out for Asperger syndrome (Wing, 1981; Gillberg, 1991) or Asperger disorder (American Psychiatric Association, 1994). Assessment instruments such as the ADI–R may be useful in establishing diagnosis. A multi-disciplinary team approach is critical, and diagnosis from a solely neurological, speech and language or educational point of view must cease if families are to be spared confused partial diagnoses. Although higher-functioning autistic spectrum disorders and Asperger syndrome may describe the same population, the latter term remains useful.

Wine skrev:Här är en länk till en sida där man kan läsa om differentialdiagnoser till Aspergers syndrom:

Diagnosis and differential diagnosis of Asperger syndrome

Mycket intressant! Tack!

Wine skrev:
Borderline, depression, bipolärsjukdom, ångestsyndrom, abstinens samt olika typer av personlighetsstörningar kan efterlikna symtomen som finns vid olika NPF-diagnoser. Har också läst att en del hävdar att borderline och ADHD är i stort sett samma sak.

Så om det förekommer ett starkt samband/samsjuklighet mellan borderline och ADHD så är det samma sak tror/tycker du?
Har du några bevis för att differential diagnoser inom NPf spektrumet skulle bidra till att det skulle göras fler NPF diagnoser och inte tvärtom?

Jag fick faktiskt inte göra något IQ-test i min utredning. Jag gjorde bara ett enda test, QB-test, för att utesluta att det inte fanns ADHD-problematik också. Sen räckte det med min historia ur olika perspektiv och från både mig och min mamma. Jag/vi kunde beskriva min historia och mina svårigheter så tydligt att de bedömde att det inte behövdes mer än så för att sätta diagnos. Jag känner inte att det hade behövts fler tester eller så heller, inte just för att sätta diagnos i alla fall, möjligtvis för att tydliggöra vad som är mer problematiskt och inte i så fall, och jag tycker det var en bra utredning jag fick.

Jag tror även att man mäter ungefär samma saker fast med lite olika metoder.
Därför är inte den ena utredningen den andre lik.

Schizophrenia spectrum disorders:

Schizophrenia

Schizotypal disorder

Schizoid personality disorder

Adult attention-deficit hyperactivity disorder

Obsessive–compulsive disorder

Depression

Depression hör väl inte till schizofrenispektrat.

Angående personlighetsstörningar så gjorde jag en sån utredning innan NPF-utredningen och fick diagnos schizoid ps men just för att den är lik aspergers så fick jag gå vidare till NPF-utredning.
Den största skillnaden är väl att Aspergers och andra NPF syns sedan barndomen, personlighetsstörningar brukar framträda i övre tonåren och sånt upptäcker man ju vid en ordentlig NPF-utredning.

Zima33 skrev:Depression hör väl inte till schizofrenispektrat.

Det tycker inte jag heller, depression är en följdeffekt som kan uppkomma pga ex.vis felbehandling som man utsätts för pga man har diagnos...

Zima33 skrev:Den största skillnaden är väl att Aspergers och andra NPF syns sedan barndomen, personlighetsstörningar brukar framträda i övre tonåren och sånt upptäcker man ju vid en ordentlig NPF-utredning.

Ja om utredningen är ordentligt och noggrant utförd så borde ju personlighetsstörningar upptäckas, det ska väl utredarna screena för i samband med utredningen och om föräldrar, anhöriga eller andra utomstående medverkar så borde det ju inte heller vara några problem med att få fram om problematiken/svårigheterna funnits sedan barndomen.

Zima33 skrev:

Schizophrenia spectrum disorders:

Schizophrenia

Schizotypal disorder

Schizoid personality disorder

Adult attention-deficit hyperactivity disorder

Obsessive–compulsive disorder

Depression

Depression hör väl inte till schizofrenispektrat.

Angående personlighetsstörningar så gjorde jag en sån utredning innan NPF-utredningen och fick diagnos schizoid ps men just för att den är lik aspergers så fick jag gå vidare till NPF-utredning.
Den största skillnaden är väl att Aspergers och andra NPF syns sedan barndomen, personlighetsstörningar brukar framträda i övre tonåren och sånt upptäcker man ju vid en ordentlig NPF-utredning.

Det finns utförligt beskrivet här.

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1253

Följande moment bör väl ingå i en neuropsykiatrisk utredning:

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=876

Jag är mitt i min utredning med AS/ADD frågeställningen. Har träffat psykolog (två olika & en i taget) fyra gånger och det har varit intervjuer det mesta. Har fyllt i lite frågeformulär men vi har inte börjat med tester än. Det går långsamt framåt men det passar utmärkt för mig, har ingen bråttom.

Jag har fått göra drogtest en gång och det ska ske iaf en gång till.

Jag tycker om hela utredningsprocessen, nu äntligen får jag träffa någon professionell och prata om allt. Mycket mera värd än alla piller i världen ! Terapi eller ens samtal med psykiatrin är inte så lätt att ordna men nu har jag lyckats att få foten mellan dörren och då släpper jag inte !

Mitt mål är att sluta med alla mediciner, njaa har bara SSRI kvar 50 mg som jag långsamt trappar ned av eget initiativ. Vill inte knappra piller så enkelt är det.
Har roat mig att läsa igenom biverkningslistor och bara det är en tillräcklig bra motiv att bli av med skitet.

Så vi får se vad de kommer fram till, oavsett om de ger eller inte ger AS-diagnosen till mig så har jag redan länge sedan haft AS-identitet och kommer att behålla det.

Om neuropsykiatriska utredningar:

DN - Larm om felaktiga diagnoser på barn
PUBLICERAD 2017-10-22

Felaktiga diagnoser, ofullständiga utredningar och bristande kompetens. En barnpsykiater i Mellansverige har anmält ett externt vård­bolag till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, för flera psykiatriska diagnoser som ställts på barn och ungdomar. IVO ska nu granska ärendet.

– Neuropsykiatriska utredningar, NP-utredningar, av barn och ungdomar som görs av privata vårdbolag behöver kvalitetssäkras. En NP-utredning måste få ta den tid det tar.

– Har man en bred psykologkompetens så är man öppen för att barnets problematik kanske handlar om annat än en diagnos. Annars blir det lite som du frågar får du svar, säger Sven Román.

– Det räcker inte med att föräldrar och skolpersonal fyller i skattningsformulär. Man behöver prata med dem, fråga vad de menar med vad de har kryssat för i formulären. Barn kan prestera sämre i skolan, ha bristande uppmärksamhet eller sluta samspela med kamraterna på grund av skilsmässa i familjen, depression, dålig pedagogik eller utsatthet i skolan.

Tja du... är du förvånad? Jag är inte det. Mina två barn har också fått felaktiga diagnoser. Båda har fått utredas två gånger. Första gången - ingen diagnos. Andra gången: ADHD (sonen t.o.m. mycket svår ADHD och Tourette). Numera funderar sonen om han även har Asperger. Men du misstar dig om du tror att det bara är åt det ena hållet - dvs. att barn får diagnos fast de inte har något. Det motsatta - att man inte ser problemen - är minst lika vanligt. Man borde undersöka det nån gång.

En anledning varför jag inte är förvånad är att jag vet att det inte är så lätt att utreda psykiatriska tillstånd - inte bara neuropsykiatriska utan allmänt psykiatriska. Vi har också en släkting som först fick bipolar-diagnos, som visade sig vara fel och senare ändrades till Borderline.

Och om man sedan läser att de som utreder är helt överbelastade, att egentligen för många söker utredningar - då förstår man också att det finns fler problem där. Alla som jobbar med det är kanske inte så kompetenta, men man behöver ju folk som gör jobbet. Annars måste man försöka sålla bort, så att man inte utreder alla. Och vad gör man då? Jo, man gör just ingen ordentlig utredning utan bara lite grann, något kortare samtal, kolla lite på barnet och säga att han inte ser hyperaktiv ut? Som det stod i artikeln också. Vilket också är oseriöst. En läkare kan inte avgöra från ett besök eller två om barnet är hyperaktivt.

Toblerone skrev:Tja du... är du förvånad? Jag är inte det. Mina två barn har också fått felaktiga diagnoser. Båda har fått utredas två gånger. Första gången - ingen diagnos. Andra gången: ADHD (sonen t.o.m. mycket svår ADHD och Tourette). Numera funderar sonen om han även har Asperger. Men du misstar dig om du tror att det bara är åt det ena hållet - dvs. att barn får diagnos fast de inte har något. Det motsatta - att man inte ser problemen - är minst lika vanligt. Man borde undersöka det nån gång.

Jo dom har ju skrivit om det på SVT att det drabbar barn som får fel diagnos eller ingen diagnos alls och därmed ingen hjälp.

Det kan helt enkelt gå fel när utredningstakten ökar. Det har blivit vanligare att fler får fel diagnos eller ingen diagnos alls och därmed ingen hjälp. Det uppger flera psykologer som SVT Nyheter har varit i kontakt med.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/neur ... noser-okar

Texten jag har färglagt verkar gå diagnosförnekare förbi.

Ja det gick förbi mig också, så tack för att du färglade det. Men jag hade inte riktigt tid att läsa det mera noga. Men jag vet ju att det ÄR så. Man hör ju av betydligt fler som inte fått diagnos än de som fått felaktig diagnos - eller framför allt: fått diagnos trots att barn inte har någon som helst NPF. Jag tror inte att det förekommer så ofta. Att diagnosen blir lite fel - ADHD istället för ADD - det är inte ens fel, de bara gör olika. Vissa ställer bara ADHD-diagnos nuförtiden. I USA däremot är det vanligt att kalla allt för ADD.

Och jag är inte heller förvånad över "omdiagnosticeringar", ADD till Asperger framför allt. Även tvärtom. Det är inte så lätt att skilja på och en del läkare kan ADHD men inte Asperger så bra.