Jag är nog en jobbig person...

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Jossie94 » 2019-07-24 12:10:40

Allt jag har föröskt förklara med hjälp av olika exempel, är egentligen bara att sköt dig själv och skit i andra. Gör jag fel, med tex laga mat, handla, träffa kompisar, de är fortfarande inget man säger till folk och de är för att det inte är normalt att säga något sådant. Jag går ju inte fram till en person och bara fyfan vad ful du är. Hade man gjort så, ja då är det jobbigt om det är fel person, då kan de gå riktigt illa.

Så nej, man går inte till blivande kompisar och tycker att de är konstigt att de vill lära känna någon.

Vad är det folk inte förstår? Om det nu är svårt att bli vän med någon genom att börja småprata med den osv, då är det ju jäkligt svårt att bli vän med någon överhuvudtaget. Hur ska jag kunna lära känna någon genom att inte göra ett skit? Jag måste ju ta initiativ till att det ska hända någonting. Om jag vill lära känna någon annan person, så hör jag väl av mig till den person på något sätt, antingen om man har setts flera gånger innan och då kanske frågar om man ska ses någon dag, då menar jag inte att man vill bli tsm med personen utan bara som vänner. Eller så kan man ta intitiativet på den där sociala tillställningen typ, vi borde ses någon gång eller så, för att man känner att man har klickat.

Om det är såhär svårt att skaffa vänner/lära känna någon, då borde som sagt ingen kunna ha någon vän. För det kan inte bara vara mitt fel, för min diagnos, det måste ju också vara dem personerna för att de gör fel också. Så om två personer bråkar, hur kan de då vara ens fel? det är ju bådas fel, eftersom man är lika delaktig i bråket. Det är den jämförelsen jag menar då att, hur kan de vara mitt fel om jag lär känna någon och den visar på ett dåligt eller fel sätt att den inte är intresserad?

Det är som att ni säger att varsegod, gå till personen och var elak, för det är ju superbra, du gör rätt! Man gör väl inte rätt om man är elak mot någon?

Det kanske har blivit lite pannkaka utav det hela men det känns som att ni inte förstod från början vad jag menade och nu har det spårat ur lite. Hur ska man förklara då?
Jossie94
 
Inlägg: 84
Anslöt: 2019-06-25

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav alixha » 2019-07-24 12:47:22

Du har hakat upp dig, försök att tagga ner.
Du tänker för mycket och överdramatiserar det hela.

Vad som är rätt är inte rätt alla gånger och vad som är fel är inte fel alla gånger, det beror på personen du försöker lära känna.

Ska ta ett tydligt exempel:
Säg att du pratar med någon och råkar fisa, generellt sett är det inte okej i sociala sammanhang.
Personen kanske tycker att du är lite äcklig, ursäktar sig och går därifrån. Fel blir fel.

Samtidigt kan samma sak hända med en annan person men den personen tycker att det är jätteroligt, ni börjar båda skratta och 10 år senare är ni bästa vänner och detta ett roligt minne. Fel blir rätt.

Du får helt enkelt prova dig fram tills du hittar rätt .. eller fel.
alixha
 
Inlägg: 2247
Anslöt: 2013-01-04

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Hemmy » 2019-07-24 13:29:24

Jag tror du blivit förvirrad på vad folk sagt här som txt det finns inget rätt eller fel och att sen säger andra att det finns rätt eller fel i sociala sammanhang .

Att vara allmänt fräck eller elak är ju inte direkt populärt och det får man ju inga vänner av.
Här är ju dock vad det varierar väldigt mycket på vad folk tycker är okej och inte är det.
Kanske gillar dom inte att man pratar för mycket medans en annan person gillar det .
Kanske tycker dom om en intensiv person medans andra inte gör det .
Ja och folk visar det också på helt olika sätt och det är en väldigt låg procent som faktiskt säger det rakt ut att det är något dom blir irriterad på utan visar ofta i kroppsspråket då . Ingen vill ju säga att man blir irriterad på något när man just träffats det är ytterst ovanligt . Folk vill inte såra folk genom att säga något dåligt om dom vilket är en stor diskussion i säg som jag själv inte har en aning om hur man borde hantera.
Hemmy
 
Inlägg: 46
Anslöt: 2012-10-01
Ort: Uppsala

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Jossie94 » 2019-07-24 13:42:27

Ja, men om folk tycker jag är jobbig, intensiv, så är jag väl det då. De är ju deras förlust om de inte ens vill ge mig en chans. De vet egentligen ingenting om mig.
Jag läste en bok om sociala sammanhang, kommunikation och lite andra saker. Sedan läste jag en kommentar på nätet, som skrev att man får se andra människor som töntar, för då är det lättare att prata med dem, än om man ser dem som läskiga typer. Personen gav respons till en annan person som hade social fobi och därmed hade svårt att formulera sig i sociala sammanhang.
Jossie94
 
Inlägg: 84
Anslöt: 2019-06-25

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Jossie94 » 2019-07-24 13:43:31

Jag har svårigheter med det sociala ja, men jag är inte trögfattad, jag är bara missförstådd.
Jossie94
 
Inlägg: 84
Anslöt: 2019-06-25

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Hemmy » 2019-07-24 14:00:52

Jag vet hur det är att bli missförståd tro mig och ja kanske borde dom ge dig en chans men verkligheten är inte så tyvär :/ . Det gäller bara att hitta rätt personer som vill connecta med dig .

JAg har inte något bra tips eftersom jag är allt annat en social av mig men jag förstår att man kan inte bli gillad av alla , folk hittar och letar fel hela tiden och det kan vara en helt skitsak dom stör sig på, dom är inte värda att ha som vänner hursomhelst om man stör sig på minsta sak
Hemmy
 
Inlägg: 46
Anslöt: 2012-10-01
Ort: Uppsala

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Trollsvans » 2019-07-24 14:06:30

Du är säkert missförstådd till en del men jag tror också att du missförstår en hel del. Det finns inget som säger att bara för att en person förstår dig och de eventuella sociala misstagen du gör så är den öppen till att bli vän med dig. Du är väldigt fixerad vid det här med rätt och fel och kan inte släppa när någon nekar dig vare sig de ger dig en förklaring eller inte eftersom du har fått för dig att om en NT hade försökt så hade de lyckats.

Jag tror att du behöver släppa det här med rätt och fel och bara försöka tills du lyckas hur jobbigt det än är att bli nekad. Om personen inte kan ta in dig i sitt liv som du är så är det kanske inte en person du behöver ha i ditt liv. Man ska inte behöva försöka anpassa sig tills man blir blå bara för att vara någon till lags som egentligen inte bryr sig om en till att börja med. Sedan så tror jag som tidigare sagt att du helt enkelt fiskat i fel vatten.
Trollsvans
Ny medlem
 
Inlägg: 7
Anslöt: 2019-07-13

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Jossie94 » 2019-07-24 15:03:24

Detta är ju ingenting jag lärt mig, utan folk har ju bara antagit att jag ska kunna dessa saker och då när jag inte gjort det har de reagerat negativt. Jag har ju då både varit helt ovetandes om mina svårigheter men också när jag har varit medveten om min diagnos.

Däremot har jag aldrig sagt att jag inte gör fel heller, för ingen är ju helt felfri. Ingen är ju perfekt. Men jag har bara menat att de är skillnad mellan fel och fel. Dessa fel som de bemött mig med, har varit sådana fel som är rätt barnsliga. De kan då vara tex att man säger som hon tjejen som föreläste för mig hur man tar kontakt med folk, och att vi var bekanta och att hon gick beteendevetenskaplig linje. Hade hon däremot sagt tex jag tycker du gör fel för att du gör mig ledsen eller liknande, då hade det varit mer logiskt fel. Det är ju inte fel om någon pratar annorlunda eller har på sig fel jacka osv. Därför kan jag tycka då att det är lite barnsligt att folk menar att jag kan göra på fel sätt i olika sociala situationer. Det är som om de skulle säga att nu hälsade du på fel sätt. Så det är mer på det sättet jag försökt förklara.

Absolut missförstår jag också, det är det folk som gör mot mug också, därför jag är missförstådd. Många med diagnoser är ju missförstådda och folk har okunskap kring ämnet. Jag kan inte allting, men däremot förstår jag om tex en annan människa har ett beteende, vad det beteendet kan bero på. Det finns många olika faktorer till varför en person beter sig på olika sätt,det är ju inte bara den är dum i huvudet eller så.

Jag tror tyvärr olk inte förstår varför jag är upprörd när det gäller sociala biten, med det har ju att göra med att jag dels blivit tillsagd på olika sätt både ord och handling att jag gör något fel. Det är ju superjobbigt om många påpekar någons fel och brister vad man än gör. Framförallt har det varit i sociala sammanhang eller tex när jag har tex lagat mat eller så. DÅ ska de oftast vara någon som ska "såhär ska du göra, så ska man inte göra" osv. Det är ju inte så att jag är en bebis och inte kan sådant. Likaså som att man inte behöver säga allting i sociala sammanhang heller, folk behöver inte säga att jag gör på fel sätt, när folk gör på olika sätt hela tiden.
Jossie94
 
Inlägg: 84
Anslöt: 2019-06-25

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Hemmy » 2019-07-24 15:28:00

Förstår precis vad du menar när man göra något som laga mat eller något och en person iaktar en och sen säger till en att gör inte sådär men gör såhär i stället och det är något som jag blir väldigt irriterad på för jag tyckte det funka bra så som jag gjorde det . Jag tror att många speciellt med AS inte alltid tycker om när någon lägger säg i när man redan tycker det funkar bra. Det finns gånger jag lyssnar och i andra inte, jag tycker om att testa mig fram själv . Sen finns det situationer när jag kanske inte reagerar så snabbt som folk vill för jag processerar information mycket saktar en kanske den vanliga människan då så om dom inte ger mig tid blir jag sur och tar det tyvär negativt för det känns som dom ser ner på mig fast jag vet att så inte är fallet.

Jag vet att jag antagligen missförstår andra också men är känslig som person och tar åt mig väldigt lätt
när jag inte får en reaktion som jag väntat mig eller något liknande, det är väldigt frusterande och är nog en stor anledning till att jag inte gillar att vara social med vem som helst.
Hemmy
 
Inlägg: 46
Anslöt: 2012-10-01
Ort: Uppsala

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Jossie94 » 2019-07-24 15:39:45

För mig är det tvärom, jag är social men tyvärr när jag är det i sociala sammanhang, då är det som om folk bara tycker att det är konstigt att jag är det. Jag och min sambo var på ett bröllop i helgen och då satt vi med några vid samma bord hela kvällen. Då var de ju inte konstigt att vi pratade med dem personerna, dels för att vi satt vid samma bord och alla var ju där för att två skulle gifta sig. Så vi alla hade ju något gemensamt med brudparet. Så efter vi hade hälsat på för oss främmande personerna, så blev det ju att man pratade om hur man kände brudparet osv. Många från det bordet vi satt med, kände ju bruden och många bodde också i samma stad. Jag och min sambo bodde inte samma stad som dem då, men i ett sådant sammanhang är det ju inte konstigt att lära känna personer.

Men mitt problem är ju att jag missar självklara signaler. Jag vet bara inte hur jag kan lära mig se sådant som ingår i min diagnos.

Likadant är det att om tex jag säger att jag har svårt med något, då kan folk ba "hur kan du ha svårt det det där?" Allting är ju inte självklart för alla, men jag hade bilden av att de som hade lättare med sociala koder och sådant, skulle förstå mer när man försökte vara social eller lära känna någon. Enbart för att de har lättare att se sådana signaler.
Jossie94
 
Inlägg: 84
Anslöt: 2019-06-25

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Jossie94 » 2019-07-24 23:08:23

Hemmy, har du möjligtvis atypisk autism också eller vad har du för diagnos? De flesta här verkar ha asperger, men jag har då atypisk autism, som då är drag av autism och Asperger. Men grejen är ju att jag fick min diagnos vid 17-18 års ålder, så det är för mig väldigt sent. Så för mig detta med sociala koder och så, har ju jag bearbetat nu egentligen, för att jag är mer insatt i det och så. Innan så levde ju jag ett helt annat liv, för där var jag ju normal, så där var det ingen frågan om en diagnos. Visst märkte jag saker så vilket andra gjorde också, men jag trodde ju att antingen så var det så det skulle vara då jag var så liten eller så vsste jag att något inte stämde men jag hade ju inte det bekräftat. Nu har jag ju det bekräftat.

Jag mår ju dåligt vissa dagar pga min diagnos, för jag vill inte att min diagnos ska bli ett hinder till att få ha kompisar eller liknande. Jag hade säkert samma svårigheter när jag hade vänner, men då visste jag ju som sagt ingenting om hur det låg till.

Det är som att du levt i en lögn och trott att allting varit bra, tills du kommer till en punkt, där du dels vill veta mer om saker som andra har upplevt och märkt, för du vill ha bevis och för att du själv börjat tänka efter, ska det verkligen vara såhär? Samtidigt som min diagnos gjorde rätt för att jag fick alla pusselbitarna falla på plats, så var det ändå fel, för att det gjorde så att jag känner att det varit på både gott och ont. Jag miste ju vänner och eftersom jag blev medveten om hur det låg till, så kunde jag ge olika händelser ett sammanhang och därav blev det ju problematik. problemet blev ju att jag märkte att jag inte kunde skaffa vänner och att jag gjorde fel enligt andra, så jag kämpade ju med det. Det är ju nu jag förstår varför min sociala förmåga inte funkat.

Jag vart ju utsatt för mobbing jag fick inte så mycket svar på varför det hände mm, jag har ju fått mer svar från folk som inte är inblandade och jag är både ledsen och lättad över svaren jag fått.
Jossie94
 
Inlägg: 84
Anslöt: 2019-06-25

Jag är nog en jobbig person...

Inläggav Hemmy » 2019-07-25 0:51:42

Fick min AS diagnos när jag var 14 men var diagnoserad som adhd sen jag var liten.
Jag hade konstigt nog inga svårigheter att få kompisar när jag var yngre som jag umgicks med varje dag med i stort sätt upp till 20 års åldern. Vi kunde vara en stor grupp många gånger. Hade bara tur att jag bodde i ett så litet område där alla kände alla typ och lät vemsomhelst komma in i gruppen.

Att skaffa vänner på ett så kallat normalt sätt har jag ingen erfarenhet av vet inte äns vad det inebär om jag ska vara ärlig, för mig har det bara blivit av för någon har sätt något dom gilla i mig och bjudit hem mig

Jag har aldrig riktigt haft någon fokus på min diagnos kanske för att jag alltid vetat jag haft det.
Men förstår det blir en stor förändring när man får veta så sent och inte konstigt alls man vill veta mer då.
Det finns många positiva saker att få en diagnos men ja det är nog lätt att bli inslukad i det också som kanske inte alltid är så bra.

Jag vet att jag har en del svårigheter men det finns mycket annat som jag är väldigt bra på istället.
Men man kan alltid bli bättre på saker man har svårt för med rätt träning och tid om man vill.
Vad jag ville säga med det är att en diagnos behöver inte vara ett hinder men förstår du känner så nu.

Tråkig du blev mobbad :/ det förstör ju självkänslan en del
Hemmy
 
Inlägg: 46
Anslöt: 2012-10-01
Ort: Uppsala

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in