missbutterfly skrev:Du är absolut inne på rätt spår. Jag vill bara blunda för detta, och bara köra på..Men ibland går det inte.
Jag tror att jag ställer för stora krav på min sociala kapacitet, för att själv må bra.

Har testat avslappningsövningar tidigare, men har aldrig lyckats slappna av med hjälp av det.
Har du tips på några särskilda övningar?

Jag tror (och vill tro) att jag kan orka med mitt liv om jag bara fixar att få den sömn jag behöver..

Anledningen till att jag nämner det är nog mest för att jag själv har ett deltidsjobb (fyra dagar i veckan), sover jättebra, och känner mig ändå stressad. Och då har jag bara haft jobbet i en månad och försöker träffa folk kanske en gång i veckan och pyssla lite men känner mig ändå spänd. Man biter ihop och biter ihop, men undrar innerst inne hur man någonsin ska orka med att faktiskt ha ett "HELT liv" såsom andra får ihop det. Man kanske måste acceptera någonstans att det inte går? Även om det känns tråkigt.

Jag vill också låtsas som att jag kan leva samma sorts liv som alla andra men det verkar ju inte gå... Men kanske är det så att du skulle klara det om du bara fick sömn, jag vet inte, men tänker ändå på att om du faktiskt har AS så är risken att du kanske inte kan?

Njae jag har nog inga speciella tips... Motionera ska väl ofta göra en trött... Eller läsa extreeeeeeemt tråkiga texter.

Aspkvinna skrev:Ok, läs den här tråden....

melatonin-5 ... 13-56.html

Sen kan jag bara säga att blunda för problemet, sova ikapp och köra på..... det är då som man får utmattningssyndrom och DET är inte kul och tar åratal att komma igen ifrån. Dessutom kan du få allergi mot stress, då är resten på halvfart och inget arbete som gäller.

Inte kul och höra men man klarar några år och sen klappa man ihop. Medicinskt omöjligt att klara av det du ställer upp som krav på dig själv.

Förlåt men man måste ibland bara kort och gott säga som det med all sannorlikhet är. Du KAN vara undantaget som klarar det men dina signaler visar inte på detta.

Jag är rädd att du har rätt.

Ling0n skrev:Jag vill också låtsas som att jag kan leva samma sorts liv som alla andra men det verkar ju inte gå... Men kanske är det så att du skulle klara det om du bara fick sömn, jag vet inte, men tänker ändå på att om du faktiskt har AS så är risken att du kanske inte kan?

Jag är medveten om detta.
Jag hoppas bara så innerligt att det kommer funka när jag bara får sova ordentligt /normalt jag bävar bara för att den dagen aldrig kommer komma..

Kan ju vara så att sömnproblemen kommer av den inre anspänning som vardagslivet ger mig?
Jag får ständigt äta en (låg) dos stesolid när jag vistas bland folk, annars fixar jag det inte. Jag är en mycket nervöst lagd person.....
Och är jämt rädd att folk ska tycka illa om mig och/ eller att jag ska göra fel i sociala sammanhang.

missbutterfly skrev:

Ling0n skrev:Jag vill också låtsas som att jag kan leva samma sorts liv som alla andra men det verkar ju inte gå... Men kanske är det så att du skulle klara det om du bara fick sömn, jag vet inte, men tänker ändå på att om du faktiskt har AS så är risken att du kanske inte kan?

Jag är medveten om detta.
Jag hoppas bara så innerligt att det kommer funka när jag bara får sova ordentligt /normalt jag bävar bara för att den dagen aldrig kommer komma..

Kan ju vara så att sömnproblemen kommer av den inre anspänning som vardagslivet ger mig?
Jag får ständigt äta en (låg) dos stesolid när jag vistas bland folk, annars fixar jag det inte. Jag är en mycket nervöst lagd person.....
Och är jämt rädd att folk ska tycka illa om mig och/ eller att jag ska göra fel i sociala sammanhang.

Dra i handbromsen nu innan något annat gör det åt dig

ling0n skrev:Det låter ju som att du kanske borde vara sjukskriven på deltid, så du kan få deltidslön och bidrag kanske?

Det här är ett piller som kan smaka otroligt illa. Det kan vara oändligt svårt att acceptera att det ska behöva vara så

"jag som ALLTID har orkat att [insert_random_stressfaktor] och det har MINSANN INTE varit några problem!!!one!!!!!111!! "

MEN. Precis som både a-mamma och Aspkvinna skrivit om tidigare: var vaksam, var MYCKET vaksam på det här med sömnen. Även om du kanske ogillar det som FAN så KAN det vara så att ling0ns spaning KAN vara korrekt. Och vill du egentligen ta piller för att du är så stressad att du inte kan sova? Har vi kommit så långt i samhällets förfall att människor MÅSTE äta medicin för att klara av att diska?

missbutterfly skrev:Egentligen behöver jag åtta timmars sömn per natt (för att vara pigg hela dagarna), men som mest kanske jag sover 5-6..

Minns hur hemskt det var när jag själv jobbade heltid utan att få sova ut utom på helgerna. Var ofta irriterad pga tröttheten och brukade ibland somna på jobbet.

Att ha barn som man ska frakta till skolan (som f ö är den värsta miljö jag vet) klockan 8 varje morgon (och gå upp sju) är ju inte idealet när man sällan somnar före 03..

Låter rysligt.

I o f s har jag inget dagjobb (det passar inte mig alls) utan jobbar kvällar.
Och det kan jag varmt rekommendera till andra med dessa "omvridna" dygnsrytmer..

Ah, det var ju bra! Jag hade också ett kvällsjobb efter plugget, och det funkade utmärkt. Men då kunde jag sova hela förmiddagen... Du har inte möjlighet att sova lite när du lämnat dottern?

Inger skrev:Ah, det var ju bra! Jag hade också ett kvällsjobb efter plugget, och det funkade utmärkt. Men då kunde jag sova hela förmiddagen... Du har inte möjlighet att sova lite när du lämnat dottern?

Jo, jag men jag har svårt att komma "ned i varv" direkt när jag kommer hem.

Ljuset jag ser i tunneln är i allafall att hon har blivit så stor nu att jag lite smått har börjat låta henne ta skolbussen på morgnarna. Det kommer underlätta avsevärt för mig i längden, tror jag.

Jag håller med Sam, Aspkvinna och dem.

För jag har också varit där. Och det är inte värt det. Ta chansen att prova ut något annat och gruppera om dina styrkor innan du är fysiskt tvungen.

missbutterfly skrev:Jag är medveten om detta.
Jag hoppas bara så innerligt att det kommer funka när jag bara får sova ordentligt /normalt jag bävar bara för att den dagen aldrig kommer komma..

Kan ju vara så att sömnproblemen kommer av den inre anspänning som vardagslivet ger mig?
Jag får ständigt äta en (låg) dos stesolid när jag vistas bland folk, annars fixar jag det inte. Jag är en mycket nervöst lagd person.....
Och är jämt rädd att folk ska tycka illa om mig och/ eller att jag ska göra fel i sociala sammanhang.

Tyvärr kan det ju vara så att den dagen aldrig kommer... Jag tror jag älskade gymnasiet mest av alla i min klass, och ändå skolkade jag allra mest för att orka med... "Passade på" innan arbetslivet. Inser nu att jag nog egentligen bara klarar jobba tre dagar i veckan, men det går ju inte...

Det kanske är absolut nödvändigt att du accepterar att ditt liv måste se annorlunda ut. Och fråga dig själv vad du VERKLIGEN vill. Man kanske ofta har en strävan mot "det normala livet" fast man egentligen inte trivs med det?

Är det någon form av social fobi eller "bara" obehag av människor i allmänhet? Social fobi bör ju iaf vara möjligt att arbeta bort till viss del.

Jag skulle iaf inte bli förvånad om det är ditt liv som gör dig för uppstressad för att kunna sova.

ling0n skrev:Det kanske är absolut nödvändigt att du accepterar att ditt liv måste se annorlunda ut. Och fråga dig själv vad du VERKLIGEN vill. Man kanske ofta har en strävan mot "det normala livet" fast man egentligen inte trivs med det?

Är det någon form av social fobi eller "bara" obehag av människor i allmänhet? Social fobi bör ju iaf vara möjligt att arbeta bort till viss del.

Jag skulle iaf inte bli förvånad om det är ditt liv som gör dig för uppstressad för att kunna sova.

Jag lider av social fobi och dessutom hatar jag att bli "utittad".
Mina extrajobb passar mig verkligen inte alls med tanke på dessa fobier, men jag kör på ändå..
För extraknäckarna ger i regel mycket bra betalt (vilket höjer våran livskvalitet i övrigt).

Jag är alltid glad och stolt efteråt, när jag har tjänat en hacka.
Efteråt känns det tillfredställande att ha tagit sig igenom saker jag tycker är obehagliga.

Men sömnen, sömnen.
Imorgon ska jag jobba extra igen. *Suck*

missbutterfly skrev:Jag lider av social fobi och dessutom hatar jag att bli "utittad".
Mina extrajobb passar mig verkligen inte alls med tanke på dessa fobier, men jag kör på ändå..
För extraknäckarna ger i regel mycket bra betalt (vilket höjer våran livskvalitet i övrigt).

Jag är alltid glad och stolt efteråt, när jag har tjänat en hacka.
Efteråt känns det tillfredställande att ha tagit sig igenom saker jag tycker är obehagliga.

Men sömnen, sömnen.
Imorgon ska jag jobba extra igen. *Suck*

Går du hos psykolog/kurator för detta? Det låter ju verkligen inte bra om du måste ta stesolid bara för att gå ut...

Jag känner samma sak. Innan jag ska gå till jobbet tänker jag hundra gånger att jag ska ringa och sjukanmäla mig, att jag absolut inte orkar, men efteråt känner jag mig så duktig. Men så fort man är klar börjar ju hetsen över nästa arbetsgång. Tiden jagar en. Jag tror vi behöver 48-timmarsdygn.

ling0n skrev:Jag tror vi behöver 48-timmarsdygn.

JAAA! Ska vi starta en ny folkrörelse?

Ja tack.

Inger skrev:

ling0n skrev:Jag tror vi behöver 48-timmarsdygn.

JAAA! Ska vi starta en ny folkrörelse?

JAAAAAAAA!

(Kom inte och klaga någon som inte fattar! Det är inte förbjudet att sova midnatt.)

ling0n skrev:

missbutterfly skrev:Jag lider av social fobi och dessutom hatar jag att bli "utittad".
Mina extrajobb passar mig verkligen inte alls med tanke på dessa fobier, men jag kör på ändå..
För extraknäckarna ger i regel mycket bra betalt (vilket höjer våran livskvalitet i övrigt).

Jag är alltid glad och stolt efteråt, när jag har tjänat en hacka.
Efteråt känns det tillfredställande att ha tagit sig igenom saker jag tycker är obehagliga.

Men sömnen, sömnen.
Imorgon ska jag jobba extra igen. *Suck*

Går du hos psykolog/kurator för detta? Det låter ju verkligen inte bra om du måste ta stesolid bara för att gå ut...

Jag känner samma sak. Innan jag ska gå till jobbet tänker jag hundra gånger att jag ska ringa och sjukanmäla mig, att jag absolut inte orkar, men efteråt känner jag mig så duktig. Men så fort man är klar börjar ju hetsen över nästa arbetsgång. Tiden jagar en. Jag tror vi behöver 48-timmarsdygn.

Jag går hos diverse klåpare. Pedagoger, kuratorer, arbetsterapeuter, psykologer, psykiatriker,. You name it.

Alla har de en sak gemensamt; de har svårigheter att göra bra ifrån sig inom sina yrkesområden. (Och de tycks inte bry sig särskilt mycket om detta faktum utan sitter mest och väntar på fikarasterna.)

Det som är lustigt i kråksången är att vi som faktiskt vill jobba, och göra bra ifrån oss, vi har andra saker som hindrar oss.
Kanske vi rent av ställer för mycket krav, både på oss själva och andra ute i samhället som vi har att göra med?

Bara att öppna ögonen och se hur samhället rors runt kan ju få den mest stresståliga att tappa fotfästet.

(Ursäkta mitt ytterligare gnäll, men börjar bli lite "off" i huvudet av 20 mg stesolid..Snart bedtime.)

Inger skrev:

ling0n skrev:Jag tror vi behöver 48-timmarsdygn.

JAAA! Ska vi starta en ny folkrörelse?

Gärna för mig. Då kan man kanske hinna varva ned och få sina 8 timmars sömn åtminstone..

missbutterfly skrev:Jag går hos diverse klåpare. Pedagoger, kuratorer, arbetsterapeuter, psykologer, psykiatriker,. You name it.

Alla har de en sak gemensamt; de har svårigheter att göra bra ifrån sig inom sina yrkesområden. (Och de tycks inte bry sig särskilt mycket om detta faktum utan sitter mest och väntar på fikarasterna.)

Det som är lustigt i kråksången är att vi som faktiskt vill jobba, och göra bra ifrån oss, vi har andra saker som hindrar oss.
Kanske vi rent av ställer för mycket krav, både på oss själva och andra ute i samhället som vi har att göra med?

Bara att öppna ögonen och se hur samhället rors runt kan ju få den mest stresståliga att tappa fotfästet.

(Ursäkta mitt ytterligare gnäll, men börjar bli lite "off" i huvudet av 20 mg stesolid..Snart bedtime.)

Låter som att du skulle behöva byta ut dessa klåpare mot lite mer engagerade personer! Det har man ju rätt till. Men det krävs förstås energi till det också.

Det är ju bra att din dotter börjar bli lite mer självständig iaf. Men det låter ändå som att du kanske borde försöka få någon form av bidrag och dra ner på det där oregelbundna extrajobbandet till en början? Se över vad som faktiskt kan tas bort eller göras om på något vis. Och att förstås känna efter när du verkligen orkar med folk och inte.

Jag undrar hur folk orkar över huvud taget. Är alla lika spända och lika besvärade men bättre på att bita ihop än vad vi är eller vad är grejen? Man känner sig lätt antingen bortskämd eller klen. Men många andra säger ju att de VILL ha heltidsjobb och bara tänker på pengarna. För mig kommer pengarna aldrig vara värt det. Aldrig någonsin. Pengarna kan inte motivera mig till mycket alls. Jag undrar hur andra gör för att orka.

TS (TrådSkaparen), jag har släktingar som är NT som sjukskrivit sig på klart lägre nivå än dig, du är helt kart värd att få vila.

ling0n skrev:Jag undrar hur folk orkar över huvud taget. Är alla lika spända och lika besvärade men bättre på att bita ihop än vad vi är eller vad är grejen? Man känner sig lätt antingen bortskämd eller klen.

Andra (som inte har npf) har inte den grundstress som vi hela tiden har.
Vi är nog rätt vana vid den, så vi märker den kanske inte, men den finns där.

Att hela tiden fundera och grubbla över saker, sociala situationer, instruktioner m.m. m.m.
Har man fallenhet att hyperfokusera på intressen, så blir degt en ytterligare stark stress att hela tiden tvinga sig att låta bli att "fastna".
Och så det ständiga avbrytandet och skiftande av aktivitet som krävs.

Plus att man kanske har vriden dygnsrytm.

Allt detta är något som NT oftast inte har så mycket av, kanske inte alls.

Man mår bra här i livet att se vad VILL man göra och sen anpassa sig till det man KAN göra och det är inte samma sak.

Sen detta med vad man SKA göra är att bara göra det man KAN för att det är detta som är minst belastning på våra olika inre känslor och då har man emot sig själv och andra uppfyllt det som BÖR göras.

Och eftersom vi har olika inre så blir det olika

Bror Duktig skrev:

ling0n skrev:Jag undrar hur folk orkar över huvud taget. Är alla lika spända och lika besvärade men bättre på att bita ihop än vad vi är eller vad är grejen? Man känner sig lätt antingen bortskämd eller klen.

Andra (som inte har npf) har inte den grundstress som vi hela tiden har.
Vi är nog rätt vana vid den, så vi märker den kanske inte, men den finns där.

Bror Duktig skrev:Att hela tiden fundera och grubbla över saker, sociala situationer, instruktioner m.m. m.m.
Har man fallenhet att hyperfokusera på intressen, så blir degt en ytterligare stark stress att hela tiden tvinga sig att låta bli att "fastna".
Och så det ständiga avbrytandet och skiftande av aktivitet som krävs.

Plus att man kanske har vriden dygnsrytm.

Allt detta är något som NT oftast inte har så mycket av, kanske inte alls.

Citaten ovan känner jag igen helt.

Bra tråd, känner igen mig i mycket och inte helt i annat. Just nu i becksvarta november sover jag hela nätterna igenom antagligen för att jag är så seeeeeg av mörket, regnet och jobbet (rätt enformigt sådant), men är ändå ofantligt trött dygnet runt och håller ofta på att somna till på jobbet (pinsamt om det skulle märkas). Jag ahr jobbat heltid med i snart ett år med ett jobb som är delvis AS-lämpligt (jag har ingen diagnos men drag som pekar mot AS o/e ADD) samt att själva arbetsplatsen är lugn och de som jobbar där förstår vikten av tystnad och hänsyn.

Förut var jag arbetslös i några år och vände totalt på dygnet, sov kanske 3-5 timmar per natt och tog igen en del på dagarna. Mådde egentligen bättre under arbetslösheten (inte ur stresssynpunkt men jag var piggare) när jag själv fick bestämma dygnsrytmen och mår sämre nu av 9-5 livet + årstiden såkalrt. Konstigt att ingen nämnde den som en faktor i tråden, klimatet påverkar mig starkt (finns iofs SAD-tråden....).

En annann faktor är maten. Jag slarvar än mer med måltider när jag jobbar pga tidsbrist. Även när jag var arbetsös slarvade jag såklart men inte lika mycket. Rent kroppsligt mår jag så pass bra att jag inte "lider" av att jag slarvar.

Ni som har AS, skulle ni klara jobba heltid ifall jobbet inte var stressigt, arbetsplatsen var tyst och lugn och kollegorna var hänsynsfulla? Jag skulle klara det för det har jag gjort flera år tidigare. (med förbehållet att jag inte vet hur AS-dragen kan bli när man blir äldre.....). Men visst jag gick in i väggen ett par gånger på 90-talet, rejält till och med. Har också lidit av social fobi, ensamhet, utanförskap, annorlundaskap osv och gör det fortfarande till och från.

Missbutterfly, en liten fråga: hur kan du både vara en ledartyp och lida av social fobi? Det får jag inte ihop.

Ursäkta om det blev svamligt och OT, läste bara tråden lite hastigt. Måste jobba ett tag nu.

/Barracuber

barracuber skrev:...Ni som har AS, skulle ni klara jobba heltid ifall jobbet inte var stressigt, arbetsplatsen var tyst och lugn och kollegorna var hänsynsfulla? Jag skulle klara det för det har jag gjort flera år tidigare. (med förbehållet att jag inte vet hur AS-dragen kan bli när man blir äldre.....). Men visst jag gick in i väggen ett par gånger på 90-talet, rejält till och med. Har också lidit av social fobi, ensamhet, utanförskap, annorlundaskap osv och gör det fortfarande till och från.
...

Den frågan jag ställde var egentligen feltänkt eftersom svaret är ganska självklart. Klart att alla med (åtminstone högfungerande) AS skulle klara att jobba, även heltid, ifall förutsättningarna bara var de rätta. Vilket de sällan är idag.

Jag tänkte nog på att många på forumet som har jobbat förr och inte gör det längre pekat på hur trötta de var. Har inte sett något mönster vad tröttheten berodde på. Faktorer kan ha varit det sociala normtrycket, bullret, springet och stökigheten på arbetsplatsen, stressen från chefer, kunder och kollegor, konflikter, missförstånd, mobbning m.m. Exakt hur tröttheten tagit sig utryck har jag aldrig riktigt fått kläm på.

Ordet "trött" har alltid förvillat mig förresten. Jag måste alltid fråga vad folk menar. Menar de "sömnig" eller "trött i kroppen" eller kort stubin (irritation) eller deppighet ??

Kanske läge för en ny tråd? "Trötthet på arbetsplatsen"

/Barracuber

barracuber skrev:...
Jag tänkte nog på att många på forumet som har jobbat förr och inte gör det längre pekat på hur trötta de var. Har inte sett något mönster vad tröttheten berodde på. Faktorer kan ha varit det sociala normtrycket, bullret, springet och stökigheten på arbetsplatsen, stressen från chefer, kunder och kollegor, konflikter, missförstånd, mobbning m.m. Exakt hur tröttheten tagit sig utryck har jag aldrig riktigt fått kläm på.

Ordet "trött" har alltid förvillat mig förresten. Jag måste alltid fråga vad folk menar. Menar de "sömnig" eller "trött i kroppen" eller kort stubin (irritation) eller deppighet ??

Kanske läge för en ny tråd? "Trötthet på arbetsplatsen"

/Barracuber

=> <a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/varfor-orkar-man-inte-jobba-t7607.html">Varför orkar man inte jobba?</a>

barracuber skrev:Missbutterfly, en liten fråga: hur kan du både vara en ledartyp och lida av social fobi? Det får jag inte ihop.

Inte jag heller. (Kanske därför jag har svårt att koppla av.)

Jag faller naturligt (mentalt) ifrån "en i mängden" för det första, sedan har jag under hela mitt liv lärt mig att bestämma över andra.
Det har blivit min "lott" i det hela; jag har helt enkelt fått välja mellan totalkuvad och the leader.
När jag var liten så tyckte jag inte om att bossas runt, och bestämde mig redan i sandlådan (typ) för att göra något åt den saken.

Att vara ute i samhället ger mig social fobi. Människor ger mig det.
Att tänka sig att bli styrd /bestämd över av dessa människor ger mig skräck + social fobi.
Därför bestämmer jag helst över "dem" (i den mån jag kan)

Get the picture?