Både skolan och socialförvaltningen säger att det krävs en diagnos för att pengarna ska kunna tas fram trots att det i skollagen klart och tydligt framkommer att diagnos ej är nödvändigt!

http://www.aftonbladet.se/debatt/article1679523.ab

Men i praktiken tycks det vara så att skolan betalar inte för en assistent om inte en diagnos finns.

Man kräver nu en neuropsykiatrisk utredning med 6-8 veckors inläggning på utredningshem trots att samtliga parter redan på ett tidigare möte enats om att behovet av assistans till min son är uppenbart.

I väntan på denna utredning är sonen avstängd från skolan:

I väntan på en neuropsykiatrisk utredning (för att skolan skall slippa betala?), vilken dessutom kan dröja mycket länge eftersom det under 85 procent av året inte finns någon barnpsykiater i tjänst, stängs han nu av från skolan. Vi i familjen utsätts för orimliga krav på tålighet och acceptans vad gäller utredning, sänkt inkomst p.g.a. kundbortfall (jag är egen företagare) samt därutöver mycken ledsamhet, väntan och ovisshet.

Hur mycket skall vi orka gå igenom innan min son får vad han är i speciellt behov av i samband med sin skolgång?

Finns en del som tyder på att sonen har AS:

Han är en mjuk och känslosam människa men har en överkänslighet (dolda funktionshinder) för beröring och ljud som spelar honom spratt som han inte kan råda över – en överkänslighet som leder till att han överreagerar. En överkänslighet som kräver speciellt bemötande och leder till speciella behov – oavsett diagnos eller inte.

Som förälder kan man vilja ha hjälp utan att behöva "stämpla" barnet med en diagnos, som dessutom tar lång tid att få. Men tydligen får man ingen hjälp (el fel hjälp) om inte diagnosen finns.

Resultat= överdiagnosticering?

Det finns en rapport som heter

Handlingsplan för arbete med de handikapppolitiska målen inom skolsektorn
2002-2010
Utgiven av Skolverket Dnr 2002:01884

Kolla den.

Risken är nog att skolan kommer att fortsätta att säga "Har man ett funktionshinder har man också diagnos" eller når sånt.

Skollagen 4 kaptlet 1 paragrafen säger (bland annat)
"Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet."
Här sägs inget om diagnos eller handikapp eller funktionshinder. Det är svårigheterna som är viktiga.

Du kan googla "Läroplan för det obligatoriska skolväsendet" och "Skollag".
Vidare kan du titta på Myndigheten för skolutveckling och Skolverket om du hittar nåt.

Du kan också ringa och höra med Specialpedagogiska Institutet i Halmstad. Där jobbar en kille som Heter Anders Andersson, Mycket bra att prata med.

Vidare kan möjligen kontakter med Handikappombudsmannen löna sig.

Tack, men det är inte jag som behöver hjälp utan mamman, Carin. Tyvärr går det inte att kommentera i tidningen.

Kanske hon redan försökt allt och nu bara har detta kvar: Skriva ett öppet brev till socialministern. Kanske borde brevet ställas till skolministern också. Hoppas det iaf leder till debatt. Ministern svarar väl som vanligt att det är kommunalt självstyre och han inte har rätt att lägga sig i, då blir det ministerstyre.

Min son behöver extra assistans. Men skolan och socialförvaltningen slåss om vem som ska betala – och under tiden stängs min son ute från skolan.

Detta sliter vår familj och vår ekonomi, i stycken, skriver Carin Reuterberg i ett öppet brev till socialminister Göran Hägglund.

Släpp in min son i skolan!