Jag har saker jag måste göra, eller vill göra; men problemet är att jag aldrig kommer igång med det. Hjälpen från andra är ganska liten, så jag behöver tips från er hur man verkligen fastställer rutiner. Måste ni ha varje minut planerad för att det ska funka? Känner ni också att rutinerna gäller alltid eller aldrig - dvs att om något bryts så är hela planen bruten? Kort sagt: hur ordnar ni era dagar?

Jag kan inte planera hela dagen i förväg ändå, så det får gå som det går ungefär. Rutiner har jag, men det är inte en absolut nödvändighet att följa dem för att jag ska fungera eller få saker gjorda.
Okända miljöer dock tar på krafterna. O rent strukturellt så har jag rutiner men de är som sagt inte absoluta, det händer att jag bryter en rutin för en annan.
Men ofta så går det åt h* pga att jag planerat för lite. Tex senast igår skulle jag ta tåget vid elva, när jag var 3-400meter ifrån stationen så hör jag hur tåget närmar sig o järnvägsklockan börjar låta som fan så jag springer dit o tåget hinner precis åka när jag är uppe på paviljongen.
Då var det till att flåsa hem igen, o så tar jag nästa tänkte jag. men nej då ska det bli EXAKT samma sak igen.

6timmar försenad blev jag..

Jag är tidfixerad. Jag lever med klockan. Med hjälp av den får jag en del saker gjorda. När jag tvättar så går jag ner till tvätten vid varje heltimme. Det är när nyheterna kommer på radion. Jag kan också bestämma mig för att göra saker vid nästa heltimme.
Men jag hopppas på en handdator så att jag kan programmera in de saker jag vill ha gjorda. För jag gör inte så mycket som jag vill ha gjort.

Om det är något speciellt som måste göras. Ett viktigt telefonsamtal på morgonen, så kan jag glömma bort allt annat för att komma ihåg det samtalet. Vilket ofta gör att jag glömmer ta min morgon medecin. Jag har svårt att göra saker utöver det vanliga och komma ihåg att göra det vanliga. Snälla, handdator, tack.

För mig är det en hjälp att skriva upp saker som jag behöver göra. Det kan gälla allt möjligt, som att byta däck på bilen, gå till sjukgymnasten, träffa kompisar eller gå och handla. Gäller bara att komma ihåg att kolla i almanackan, eller på lapparna...

Förr var jag extremt slarvig med att laga mat och att städa, men har blivit betydligt bättre på det genom att ha fastare strukturer. Däremot behöver jag inte ha exakta tider längre och följa dem slaviskt. Men kanske det kan behövas i början för att lättare få det till en vana. Det man har svårast för att få gjort tror jag att man behöver schemalägga striktast. I mitt fall var det mattider, så jag bestämde mig för att äta frukost 9:00, lunch 12:00, mellanmål 15:00 och kvällsmat 18:00. Höll nog på ett par månader med det för att sedan ha tiderna mer som ungefärliga riktlinjer.

Med städningen likadant, hade en dag i veckan som jag skulle städa och gjorde också upp en rutin för i vilken ordning jag skulle ta olika rum mm. Det kan ju kännas lite löjligt att ha en massa scheman för sig själv, men det kan faktsikt hjälpa en att komma igång under förutsättning att man är hyfsat motiverad. När man sedan märker att man mår bättre av något, blir det ju lättare att bearbeta sitt eget motstånd. Kan inte säga att jag tänker jippie, nu ska jag städa!, eller någonsin kommer bli superpedant vad gäller det. Men eftersom jag märker att jag trivs bättre utan kaos, så gör jag det iallafall.

Kanske kan det fungera även för dig?

Jag hatar att ha min tid inrutad så jag har motsatt mig alla förslag från arbetstarapeuter och andra att göra upp dagsscheman. Alla tidskrav innebär stress och alltså minimerar jag sådana krav till ett minimum.

Listor med saker man behöver göra, utan några krav på när, kan väl vara till hjälp däremot. Men jag slutade med sådana också för länge sedan, för det kändes för stressande med långa listor på allt jag behövde göra och ändå inte orkade med.

En sak som jag dock har provat vid några tillfällen med viss framgång är att istället göra listor på saker jag faktiskt har gjort. Dvs. det finns ingen lista på behov, utan jag skriver bara upp det jag faktiskt har gjort efterhand. Då ser jag att jag kanske trots allt har fått lite mera gjort än jag trodde och det ger en viss positiv återkoppling så att jag orkar göre lite till. Kanske dags att försöka komma igång med sådana listor igen?

Kvasir skrev:En sak som jag dock har provat vid några tillfällen med viss framgång är att istället göra listor på saker jag faktiskt har gjort. Dvs. det finns ingen lista på behov, utan jag skriver bara upp det jag faktiskt har gjort efterhand. Då ser jag att jag kanske trots allt har fått lite mera gjort än jag trodde och det ger en viss positiv återkoppling så att jag orkar göre lite till. Kanske dags att försöka komma igång med sådana listor igen?

Det där låter intressant. Tror jag skall testa det själv.

Hatar att skriva listor, planera, organisera, göra scheman och allt i den vägen. Jag gör det som måste göras utan att lägga ner en massa extra energi på det. Enkelt. Får huvudvärk av att prata om & tänka på praktiska göromål. Värre än både tandläkarn & tatuerarn.

ufo skrev:

Kvasir skrev:En sak som jag dock har provat vid några tillfällen med viss framgång är att istället göra listor på saker jag faktiskt har gjort. Dvs. det finns ingen lista på behov, utan jag skriver bara upp det jag faktiskt har gjort efterhand. Då ser jag att jag kanske trots allt har fått lite mera gjort än jag trodde och det ger en viss positiv återkoppling så att jag orkar göre lite till. Kanske dags att försöka komma igång med sådana listor igen?

Det där låter intressant. Tror jag skall testa det själv.

Jo, jag har visserligen bara hållit på med det under några korta perioder, men det har fungerat väldigt bra just för att det inte i sig ger någon stress, utan tvärtom fungerar som något slags belöningssystem. En förutsättning är förstås att man har en viss medvetenhet om vad som behöver göras utan att behöva skriva upp det i förväg. Men det ska inte vara något krav på att man prioriterar och gör det som är viktigast, utan man gör det som faller en in och belönar sig sedan med att skriva upp att man faktiskt har gjort det. Principen är att det är viktigare att göra något alls än att börja med det viktigaste.

I och för sig kan man väl inte utesluta att vissa individer skulle känna ett krav på sig att få långa listor så detta system också blir stressande, men så har jag inte upplevt det själv i alla fall.

Angående implementeringen, ta även med väldigt enkla saker du har gjort, om det är sådant som inte brukar bli gjort automatiskt. Dra dig inte heller för att skriva upp saker som är nöje eller njutning av något slag. Sådant måste man ju också ta sig tid och ork med för att må bra, så det hör också hemma på listan lika väl som alla måsten som att diska och gå ut med soporna. Likaså kan man ju skriva upp saker även om man inte gör dem färdiga. Börjar du städa badrummet men inte orkar färdigt så har du ju gjort något. När du sedan städar färdigt en annan dag så har du gjort något ytterligare.

Jag passar på tillfället att påminna om mitt eget tips, att skriva listor på vad man har gjort. Jag har sjäv återigen börjat göra så sedan några dagar tillbaka. Detta i kombination med en tillfälligt bättre dygnsrytm, ljusterapi etc. som gör att jag mår lite bättre och orkar lite mera ger resultat. Inte så att det händer fantastiskt mycket, men betydligt mera än det brukar hända på dagarna. Även om de flesta saker jag gör är spontana så märks det att det händer saker och att röran här hemma minskar en aning.

Första punkten på listan, första dagen, var förstås att jag hade börjat skriva listor.

Satt i bil och pratade med Mats. Om varför det är så att vi oftast är dåliga på administrativ kompetens. Men väldigt duktiga på struktur. Tex skapa strukturer i dataprogram. Eller administrativa strukturer.

Vi kan se strukturer, eller brist på strukturer, ibland när ingen annan gör det. Och skapa strukturer i kaos. (Fysiker får påpeka att kaos också är struktur.)

Men samtidigt inte få ordning på det kaos vi lever i.

Jag tror att det (ofta) hänger ihop med antingen "börjandet". Att komma igång med saker.
Eller att det faktiskt inte hamnat i minnet att en sak skall göras.
Eller att en sak man håller på med så fyller upp ens tankevärld att det andra som man skulle göra (vattna hibiskusen, posta kuvertet med räkningar eller vad det nu var) trängs undan från medvetandet.

Det blir ofta (som vem det nu var sa) att jag glömmer att titta där jag skrev upp vad jag skulle komma ihåg. Det blir litet moment 22.

Ganesh,

Det kan nog finnas flera anledningar till problemet, tror jag. Här är några tankar.

En anledning kan vara samma som du och jag har diskuterat tidigare, oförmågan att prioritera och sortera (aktiviteter, ljud, vad som helst). Då får man svårt att besluta vad man ska börja med, och så blir inget gjort istället. Eller något helt annat, som att sätta sig vid datorn och skriva inlägg på Aspergerforum.

En annan anledning kan vara att vi Aspergare ofta vill göra saker väldigt bra och noga, och då kanske vi inte klarar att gå och småplocka lite skräp i köket, som många andra gör, utan vi tänker att vi måste städa hela köket ordentligt eller inte alls.

Om man som jag har mått väldigt dåligt och varit väldigt trött väldigt länge så tenderar bostaden att bli som en soptipp. Då känns det lätt oöverstigligt att ta tag i röran och börja rensa upp, för det känns som att vad man än gör så är det bara en droppe i havet, och då känns det tröstlöst. Prioriteringar kommer in här också förstås. Är det så stökigt som hos mig så finns det närmast oändligt många saker som känns väldigt nödvändiga att göra och borde göras först, och då blir det ännu svårare att prioritera. (Mitt för närvarande något piggare tillstånd i kombination med listskrivandet råder dock en viss bot på detta problem, tycks det. Det händer en massa saker även om det blir lite vad det blir, och kanske inte alltid de mest omedelbart nödvändiga sakerna. Men hellre då att göra saker som behöver göras även om de inte är mest viktiga än att inte göra något alls. Håller det i sig så kommer ju även de viktiga sakerna bli gjorda förr eller senare, även om det råkar ske spontant snarare än planerat.)

Klokt.

Kvasir skrev:tillstånd i kombination med listskrivandet råder dock en viss bot på detta problem, tycks det. Det händer en massa saker även om det blir lite vad det blir, och kanske inte alltid de mest omedelbart nödvändiga sakerna. Men hellre då att göra saker som behöver göras även om de inte är mest viktiga än att inte göra något alls. Håller det i sig så kommer ju även de viktiga sakerna bli gjorda förr eller senare, även om det råkar ske spontant snarare än planerat.)

Det där är verkligen klokt!. Jag brukar lätt fastna i att inte göra de mindre viktiga sakerna när det är något jätteviktigt jag behöver göra. I stället gör jag helt onödiga saker som flykt. Till slut är listan med saker jag behöver göra så oändligt lång att tillvaron väljer åt mig, och jag känner mig missnöjd över att jag "aldrig" gör det jag verkligen behöver göra.

Dessutom hamnar jag lätt i diverse tvångstankar som att jag måste göra saker i bokstavsordning. Det leder också till att jag inte gör det jag vill.

Jag gillar kaos, faktiskt.

Rutiner kan vara olika viktiga beroende på vart i processen man befinner sig. Om man just står i beråd att börja bygga rutiner så kanske det är "livsviktigt" att de hålls...Medan, senare, när man har kommit framåt i sin "rehabilitering" så är de inte lika viktiga längre. De har tjänat sitt syfte. Och så kommer nya rutiner i deras ställe...

Vissa rutiner har nästan inget annat egenvärde än att de just är en rutin. De tjänar inget syfte annat än att vara just en rutin. Rutiner kan ge den yttre trygghet som gör att det inre "kaoset" inte känns så kaotiskt.

När allt är som svårast så vet man iallafall att man ska gå upp på morgonen, äta frukost och klä på sig. (Även om man inte riktigt förstår varför.) Man bara gör det och så plötsligt så är man i balans igen...Det hände medan man var koncentrerad på sina rutiner.

När jag tappar "balansen" mentalt; de stunder då allt börjar snurra och försvinna...Så hjälper de mig att tänka "Ta alltid till höger. Vad som än kommer upp, ta alltid till höger". Jo, jag vet att det låter udda. Men vem av oss är inte iallafall lite udda...? Men jag har någon gång bestämt att åt höger finns lugnet o balansen. Minns inte när men jag har gjort det till en trygg rutin. Det är som att vara vilse i en labyrint o veta att om man alltid tar till höger så kommer man till utgången. Det hjälper mig formidabelt mycket....

Men annars är rutiner det svåraste jag vet. Jag kan oftast inte hålla dem. Jag hittar på dem och sen får jag prestationsångest för att jag inte kan hålla dem...och det är ju dumt.

Om man är ute efter att skapa rutiner som kan hjälpa så tror jag man får ta det lite sakta o försiktigt. Fundera på vad som verkligen kan gagna en själv. Om man bara tar en rutin för at det låter bra och har hjälpt någon annan så kan man hamna i ett hav av påhittade rutiner... Rutiner somman känne sig tvungen at hålla bara för at man har skapat dem. Och det ska sägas att det är vansinnigt lätt hänt bland folk med dessa handikapp.

Aaaahhh! Tvångstankar....vad skulle man göra utan dem.

Men du, Vetej... Lycka till! På riktigt.

Fira fetisdagen. Jag anser mig inte direkt vara så värst överviktig eller så, men wtf.

Annars har ja inte så mycket rutiner. Tänkte bli lite mer strukturerad. Kanske starta en bokklubb eller nått, men jag läser inte så mycket böcker för tillfället.

Tycker det e lite knepigt att berätta för nån annan om en bok. Kanske kunde börja med lite citat o sånt.