Hej.

Jag är ny här och hoppas att jag inte tar upp sådant som andra tagit upp många gånger tidigare och ber om ursäkt och överseende om det ändå är så.

Jag har nyligen blivit remitterad till en neuropsykiatrisk utredning - detta genom min kontakt som jag gått i samtal hos en tid, pga att jag haft märkliga vredesutbrott. Min kontakt/terapeut verkar tro att jag har AS (åtminstone ville han ge mig informationsmaterial om den diagnosen), medan jag själv snarare skulle gissa på ADD med drag av AS.

För att inte trötta ut er med mitt livs historia ska jag komma till saken: Väntetiden för en utredning är ca två år och jag är mycket frustrerad och orolig redan efter att ha väntat i någon enstaka vecka. Har någon som genomgått detta (eller någon annan, förstås) något tips på hur man står ut med ovissheten?

Jag väntar på min utredning det är flera års kö här med. Jag glädjer mig åt att ha kommit så långt i alla fall, även om det vore roligt att göra den snart.

Hermione skrev:Jag väntar på min utredning det är flera års kö här med. Jag glädjer mig åt att ha kommit så långt i alla fall, även om det vore roligt att göra den snart.

Känner du att du redan vet eller anar starkt vad utredningen kommer att visa? Mitt problem är nog mest att jag inte vet vad jag har för problem, om det går att förstå vad jag menar med det.

Jag är säker på att jag har asperger, högfungerande men dock. Jag läste på massor ute på internet för jag var inte så insatt i exakt vad det innebar. Har du försökt att hitta information om de diagnoser du gissar på? Jag har lärt mig massor sedan jag hittade detta forum också
Vad är det som oroar dig? Är du rädd att det ska bli problem med att få diagnoserna?

Jag är dels rädd för att en diagnos ska göra mig lat(are än jag redan är) och att jag ska ta den som ursäkt att inte försöka förbättra mig. Med det menar jag alltså inte att det skulle vara icke-bra att vara aspie, men jag har en del andra problem som jag är rädd att jag ska skylla på AS.

Sen känner jag någon sorts oro för att bli feldiagnosticerad som aspie och sen leva mitt liv som ständigt ifrågasatt av andra (riktiga) aspergare. Ni verkar så coola allihop.

Jag känner igen frustrationen. Jag står i kö och det är ca 2 års kö.

Watkins skrev:Jag är dels rädd för att en diagnos ska göra mig lat(are än jag redan är) och att jag ska ta den som ursäkt att inte försöka förbättra mig.

Det diagnosen har gett mig är att jag lärt känna mig själv på ett helt annat sätt, det tog ett par år men nu känner jag att jag kan utnyttja styrkan med Asperger (i början blev det inte så lyckat då jag gjorde som du befarar).

Miche skrev:Det diagnosen har gett mig är att jag lärt känna mig själv på ett helt annat sätt, det tog ett par år men nu känner jag att jag kan utnyttja styrkan med Asperger

Fixade du det själv eller fick du någon form av professionell hjälp (typ habilitering eller psykolog)?

Tack för alla svar. Jag behövde dela med mig av mina farhågor.

Jag får väl ta upp min rädsla med terapeuten också. Han verkade ha en del kunskap om autismspektrum och jag litar på honom.

Brukar vara rätt segt att vänta så man sysselsätter sig med något helt annat och glömmer av det.

Watkins skrev:

Miche skrev:Det diagnosen har gett mig är att jag lärt känna mig själv på ett helt annat sätt, det tog ett par år men nu känner jag att jag kan utnyttja styrkan med Asperger

Fixade du det själv eller fick du någon form av professionell hjälp (typ habilitering eller psykolog)?

Jag erbjöds ingen habilitering och psykolog har jag fått fixa själv, men i huvudsak är det forumet som hjälpt mig att lära känna mina styrkor och svagheter och därmed fått mig att hitta mig själv i allt detta.

Watkins skrev:Jag är dels rädd för att en diagnos ska göra mig lat(are än jag redan är) och att jag ska ta den som ursäkt att inte försöka förbättra mig.

Det hände mig när jag fick min diagnos så det kan vara bra att tänka på i framtiden. Det är lätt att man använder diagnosen som ursäkt för att slippa allt som är obehagligt, i alla fall var det så för mig och det gjorde ju mig ingen nytta. Tvärtom.

Man kan alltid (under tiden man väntar på utredning) läsa om vilka effekter Asperger har på människor. Det finns gott om böcker i ämnet och en del bra ställen på nätet (inklusive detta forum).

Blomma85 skrev:Det hände mig när jag fick min diagnos så det kan vara bra att tänka på i framtiden.

Miche skrev:/.../jag gjorde som du befarar

Nå, det verkar som om jag inte bara är nojig. Tack för er feedback. Jag ska tänka på att försöka att inte gömma mig (bildligt) när (eller om) jag får min diagnos.

Det är bättre att lära känna sina svagheter och styrkor och vad som tar energi och vad som ger energi.

Minimera aktiviteter som tar energi eller försök att göra dem mindre energikrävande (ex.vis vissa pallar inte att vara ute bland folk, men med en MP3-spelare eller en smartphone kan man kanske göra det mindre energikrävande och mer kontrollerbart).

Försök att lägga in sådant som ger energi efter varje gång du tvingats göra något som tar energi.

(Med energi syftar jag på hur det känns i huvudet, du är säkert medveten om att vissa situationer gör att du blir överbelastad och hjärnan stänger ner.)

I vissa landsting, t.ex. Stockholm, går NPF-utredningar under vårdgarantin så då ska man få vänta max 3 månader från att beslut om utredning fattats.

Jag undrar jag också, för tänk om.

Tänk om det visar sig att jag har Asperger och att det faktiskt är svaret på min eviga fråga. Varför jag är annorlunda, varför jag inte tänker som alla andra, varför jag blir missförstådd så ofta och aldrig får någonting gjort. Tänk om det är därför jag blev mobbad från kyrkans barntimmar (4 år) till slutet av högstadiet (15 år), tänk om det var på grund av det mina dagisfröknar ville få in mig på psyk när jag var 9. Tänk om det är därför jag blir så absorberad av stickning, trädgårdsskötsel, biljard eller Benedict Cumberbatch (Sherlock). Tänk om det är därför jag haft helt okontrollerbara vredesutbrott mellan varven och aldrig klarat av något heltidsengagemang. Tänk om det är därför jag gråter som en bistucken 2-åring åt alla känslomässigt (öht) laddade filmer/serier, och därför jag inte klarade av att jobba inom äldrevården (demens). Tänk om det är därför jag är så barnsligt förtjust i paranteser?! o.O

Tänk om jag inte alls har aspergers, utan tänk om det bara är som jag desperat famlar efter en förklaring till min depression. Tänk om jag bara vill ha en "ursäkt" till att de mobbade mig i skolan (kan tillägga att jag inte _tycker_ det är en ursäkt i vilket fall). Tänk så är jag inte det minsta annorlunda, utan fullständigt normal och precis som alla andra, utan att vilja/kunna förstå det själv?! Tänk om jag haft okontrollerbara vredesutbrott ändå! Och "bara" varit labil. Tänk om jag hade blivit mobbad hela tiden oavsett, om det kanske är därför mina böcker blev mina enda vänner.

Tänk om jag omedvetet skriver in mig som Aspie för att åtminstone någonstans, i någon form, vara "normal". Tänk om jag undermedvetet bara letar efter en förklaring på varför jag mår/mått dåligt.

Oavsett så blir jag _tokig_ på att vänta!!!!
(Psykiatriker misstänker AS).

@Caligatia, står du i kö för diagnosticering?

Jag håller med Zima33. Kolla med Vårdgarantin oavsett var du bor. Det du behöver ha till hands är remissen och det datum den skickades.

@ Miche - en remiss har skickats till neuropsykiatriska teamet här för en utredning. Den skickades i augusti och sen dess har jag inte hört någonting. :S

Du kan kräva att bli undersökt i en annan kommun (enligt vårdgarantin).
Själv fick jag vänta ca 14 månader på min utredning efter att jag varit i kontakt med psykolog+kurator på habiliteringen. Det var jobbigt eftersom detta var under en period när jag verkligen behövde hjälp med att förstå mig själv.

Deadly_Nightshade skrev:Du kan kräva att bli undersökt i en annan kommun (enligt vårdgarantin).

Ja om landstinget har vårdgaranti för NPF-utredningar, är inte alla landsting som har det...

För mig är det viktigaste egentligen att jag har nu fått plats i kön.

Det var det väsentligaste, allt annat är sekundärt.

Så sa psykologen till mig: du står i kön från o med denna dagen. Ring oss den 17 Maj o åberopa vårdgarantin så remitterar vi dig till privat utredare. Privat sidan enligt henne skulle ha kö på två månader.
Så 3+2 månader+ sommar o semestrar så kanske jag ska utredas runt augusti/september, tror jag.

Så jag känner mig lugn, men jag har full förståelse för er som måste vänta på årtal och kanske har större behov än jag för utredning. Jag fungerar ju ändå.
Men vissa får förtur i kön, det är de som är suicidala eller det finns barn inblandade som drabbas av problematiken för mkt.

Sedan är det aldrig förbjuden att klaga o tjata om ni tycker processen går för segt. Det är bara ringa o vara besvärlig Tyvärr är det så att snälla patienter mm hamnar lättare mellan stolar jämfört med påstridiga patienter.
Så fungerar det i verkligheten inom vården. Ta reda på dina rättigheter och var inte för blyg, det här gäller ditt liv.

Lycka till alla!

Jag måste haft en enorm tur och bott i rätt landsting ...

Min utredning från dagen då remissen skrevs tills jag hade resultatet i min hand tog inte ens 10 månader.

Samma här, jag bad om utredning på min VC någon gång på våren, fick dessutom en grundlig utredning och hade svaret innan jul (sen att uppföljningen var usel är en helt annan historia).