Hej!! Lång historia kort, jag prata med en läkare om att påbörja en utredning om vad visste jag inte jag bara kände att något inte stod rätt till. Det börja med att hon då misstänkte adhd, så jag fick fylla i några papper vilket innehöll "diagnoskriterier" för aspbergers också eller vad man kallar det.

Så jag har nu då en remiss för ett ytterligare bedömningssamtal, men undrar hur ofta har dem rätt? När jag pratat med nära till mig säger alla ne absolut inte att du har varken arspbergers eller adhd. Men när jag läser om det kan jag känna igen mig halvt. Hur kan en läkare se något som inte ens nära till mig kan se??

Förnuvarande har jag dignoserna: social fobi och depression.

förlåt om det inte är sammanhängade är väldigt dålig på att formulera mig och få fram vad jag egentligen undrar, jättetacksam för alla som orkar ta sig tiden och läsa och svara vad ni tror

Jag kan förstås inte svara på hur ofta läkare har rätt eller fel. Men det jag har läst mig till (framför allt på nätet, men också i svenska böcker skrivna av sent diagnosticerade Aspergare) är att man kan verka helt normal ("NT, neurotypisk") för att man själv har lärt sig att fungera som "alla andra". Skillnaden är att det som för dem går med automatik drar enormt mycket energi för den som måste lära sig och minnas alla oskrivna regler m.m., och ändå ofta känna sig osäker och bli uttröttad i sociala sammanhang.

Inte blir det lättare om man, som många aspergare, också har sensoriska svårigheter så att exempelvis ljud i bakgrunden stjäl energi.

Det finns mycket mer att räkna upp i form av möjliga problem och möjliga styrkor, förstås. Men kontentan är att man, som aspergare, nog blir lättare utbränd och/eller deprimerad, och i det läget kan en kunnig läkare se att asperger kan vara en grundorsak fast vänner och familj bara sett den lyckade ytan.

Ska tillägga att jag själv varit i den sitsen.

Om du har fått en remis till bedömningssamtal så du har rätt lång väg kvar att gå tills du eventuellt får en diagnos.

Men 60% utav oss som har AS är även diagnostiserade med AD/HD här i Sverige.

Det brukar vara psykologer som sätter diagnosen efter rätt omfattande utredning. Psykiatrikerna brukar vara med i ett hörn och kolla så att det inte är några kroppsliga eller kromosomavikelser som ligger till grund för symptomen.

Jag tror nog att läkare har rätt oftare än amatörer. Och hittills har ju läkaren bara sagt att det finns anledning till utredning.

ankananna skrev:När jag pratat med nära till mig säger alla ne absolut inte att du har varken arspbergers eller adhd. Men när jag läser om det kan jag känna igen mig halvt. Hur kan en läkare se något som inte ens nära till mig kan se??

Varför skulle anhöriga se särskilt bra om du har AS el ADHD? För det första är de vana vid dig och ser ditt beteende som helt normalt. För det andra så kan de vara rätt okunniga om vad AS och ADHD innebär, ha en stereotyp bild som inte stämmer överens med hur just du är.

Och det heter Aspergers syndrom (inget B där). Lika bra du lär sig stavningen, om du ska fortsätta att skriva här. Just den felstavningen sticker i ögonen på oss som varit här flera år.

Se även denna sida Vanliga frågor om Asperger

Alien skrev:Jag tror nog att läkare har rätt oftare än amatörer. Och hittills har ju läkaren bara sagt att det finns anledning till utredning.

Utveckla gärna varför psykiatriker som är specialistläkare i psykiatri skulle vara amatörer?

slackern skrev:

Alien skrev:Jag tror nog att läkare har rätt oftare än amatörer. Och hittills har ju läkaren bara sagt att det finns anledning till utredning.

Utveckla gärna varför psykiatriker som är specialistläkare i psykiatri skulle vara amatörer?

Rätt säker på att Alien menar att det är troligare att läkaren har rätt än att de anhöriga (amatörerna) som säger "absolut inte" har rätt.

Just det, "nära till mig" tolkar jag som familj och vänner. Såg öht inget om psykiatriker i TS inlägg.

Aha sant jag missförstod, då blir det helt klart som korvspad.

Jag är inne på samma spår som ankhat och Alien om att en autismspektrumdiagnos kan vara så annorlunda än den stereotypa bild allmänheten ofta har. Man kan helt klart uppfattas som "vanlig" och välfungerande genom den fungerande fasad man visar utåt och ändå ha stora svårigheter som beror på AST inombords. Läkare känner igen tecknen men det gör nog inte de anhöriga.

Jag har gått samma väg som du. Uppfattas som helt "vanlig" men orkar inte som andra och drabbas av återkommande depressioner. Vid psykologkontakt för depression föreslogs utredning och innan sommaren fick jag diagnos.

Oj vad trevligt så många svar Ja ni alla har nog rätt, diagnoser kan visa sig olika för alla även om dignoskriterier är utformade på ett visst sätt. Många är nog väldigt dåligt informerad om vad det innebär, många kopplar aspbergers till mer "typiska" exempel som han i filmen I rymden finns inga känslor.

Jag undrar också, jag blir väldigt utmattad av sociala tillställningar och har väldigt svårt att visa känslor.. m.m. tappar fokus i konversationer och så .. så på den biten kan jag känna igen mig.

Men jag har inte special intressen, jag är ganska duktig på svårare matte om jag tar mig tiden och göra, dvs de kommer väldigt lätt för mig hur jag ska lösa uppgifter. Men jag har pinsamt svårt för huvudräkning och tex läsa av en klockan. Sen kan jag spendera timmar med att läsa och lära mig om speciellt psykologi och droger och mycket som har mig "hjärnan" och göra hur allt hänger ihop typ.

Oj ja nu tappa jag tråden lite, hade varit kul att höra vad ni insåg när ni fick diagnosen att ni gjorde som inte var "normalt". Sen ska jag också tillägga att jag förstår att det tar tid med en diagnos, men man blir ju lite otålig och börjar läsa själv för att se om det kan vara en ide att fortsätta vänta eller om de är helt ute och cyklar

Alien skrev:Varför skulle anhöriga se särskilt bra om du har AS el ADHD? För det första är de vana vid dig och ser ditt beteende som helt normalt. För det andra så kan de vara rätt okunniga om vad AS och ADHD innebär, ha en stereotyp bild som inte stämmer överens med hur just du är.

Det är ju rätt så lätt ändå att ta reda på vad som är utmärkande eller symtom som man kan se hos en individ med ADHD samt AS, finns ju mycket information om detta på nätet, elternativt kan man ju ta kontakt med psykiatrin och förhöra sig om detta.

Har man något utav dessa neuropsykiatriska funktionshinder eller neuropsykiatrisk problematik, framförallt ADHD är det nog rätt så uppenbart för de allra närmaste anhöriga i alla fall att allt inte står rätt till, att personen har problem med att fungera i olika situationer, i skolan, på arbetet och i hemmet.

Till Wine:

Ens problem områden kanske inte är så tydligen om man inte påbörjat en utredning i senare ålder då jag är 19 år. De märker ju vissa saker, som att jag knappt umgås med folk och är väldigt blyg av mig inte riktigt vill umgås med folk är du på det också väldigt innåtagerande kanske fler syskon som är utåtagerande kan man lätt försvinna lite i bakgrunden. Det är inte alltid självklart.

ankananna skrev:Till Wine:

Ens problem områden kanske inte är så tydligen om man inte påbörjat en utredning i senare ålder då jag är 19 år. De märker ju vissa saker, som att jag knappt umgås med folk och är väldigt blyg av mig inte riktigt vill umgås med folk är du på det också väldigt innåtagerande kanske fler syskon som är utåtagerande kan man lätt försvinna lite i bakgrunden. Det är inte alltid självklart.

Men det du skriver bekräftar ju att föräldrarna faktiskt ser eller märker av att du har ett visst beteende. Vid en neuropsykiatrisk utredning är det så att föräldrar också blir involverade.

ankananna skrev:Till Wine:

Ens problem områden kanske inte är så tydligen om man inte påbörjat en utredning i senare ålder då jag är 19 år. De märker ju vissa saker, som att jag knappt umgås med folk och är väldigt blyg av mig inte riktigt vill umgås med folk är du på det också väldigt innåtagerande kanske fler syskon som är utåtagerande kan man lätt försvinna lite i bakgrunden. Det är inte alltid självklart.

Har nån av dina syskon fått nån diagnos? Både ADHD och Asperger verkar vara väldigt ärftliga. Vad som gäller ADHD är det helt säkert att det är så. Läkare brukar också fråga efter det.

Jag har heller inga specialintressen. Däremot snöar jag lätt in väldigt mycket på det jag gör för stunden vad det än är.

Alltså om jag ska resa till Paris så läser jag inte bara lite grann om sevärdheterna där utan ALLT som går att hitta om Paris. När jag väl kommer iväg vet jag allt om staden och folk som reser med mig säger att det är som att resa med guide.

På samma sätt när jag fattade att psykologen ville utreda mig för AST läste jag ALLT om AST heeela min vakna tid.