Jag såg i en annan tråd att en del tycker det är svårt att räkna i huvudet. Jag undrar om andra gör det på något annorlunda sätt än mig. Särskilt kan man ju undra om de som tycker det är svårt gör på något annat sätt än de som har lätt för det.

Om jag räknar ut 28 + 37 i huvudet gör jag så här:

Jag ser talen på en tallinje (i huvudet). Först ser jag 28 på tallinjen, med större tal till höger, 30 två steg till höger. Sen tänker jag (och säger orden i huvudet) 28 plus 30 blir ... (tar 2 plus 3 är 5 ur minnet, utan att säga orden i huvudet) ... 58. Nu flyttar jag till höger i bilden av tallinjen till 58. Sen tänker jag 58 plus 7, och ser 7 som en sträcka till höger om 58. Jag delar upp, i bilden, 7 i 2 och 5, eftersom det är två steg kvar upp till 60, och säger och ser 65. Jag skulle uppskatta att beräkningen tar cirka 2 till 5 sekunder.

Jag använder inte metoden man fått lära sig för att räkna på papper där man börjar med entalen. Jag antar att det blir för svårt att tänka baklänges eller att föreställa mig bilden av talen som man ställer upp dem på papper. Beräkningen 8+7=15 uppkommer inte när jag räknar i huvudet.

Så alltså var allt tragglande med att räkna på papper i skolan till ingen nytta, eftersom jag nu antingen använder miniräknare eller räknar i huvudet, med en annan metod.

Möjligt att jag tänker något dumt om jag hör det men när jag ser det så

20 + 30 = x

8 + 7 = y

resultat = x + y

Tänker på det första talet, 28. Ökar på med entalssiffran från det andra. Ökar på med tiotalssiffran.

Visualiserar talen mer som block bestående av tiotal, hundratal än en Tallinn. Ibland tjugotal, femtiotal. Ska jag multiplicera I huvudet har jag funnit att jag kan göra det effektivt genom att ta till tjugiofemtal.

Jag kan I viss mån visualisera blocken och operationer på dessa utan att tänka på talen. En slags genväg att jag kan räkna visualiserade block.

Är inte nån talang på huvudräkning. Klarar inte mer än fyrsiffroga tal och gör inte alltid rätt. Litar inte heller på mina resultat.

Jag har märkt att det enda räknesättet man har praktisk användning av plus. Det gäller oftast pengar.

nescio skrev:Jag har märkt att det enda räknesättet man har praktisk användning av plus. Det gäller oftast pengar.

Tycker nog att jag har rätt stor nytta av de fyra grundläggande räknesätten när jag handlar, dvs förutom addition även multiplikation (när jag ska köpa fler varor av samma sort), subtraktion (för att hålla koll på hur mycket pengar jag har kvar) och division (för att hålla koll på vilken vara som ger mest för pengarna).

Har ofta användning för division med huvudräkning..

Jag måste erkänna att jag knappt kan huvudräkning. Intressant att läsa då hur t.ex trådstartaren gör, men jag kan aldrig praktisera det där, ej heller lättare former.

28+37. Då tar jag 30 plus 30 och så ser jag 60 framför mig. Sedan kommer lixom 7 som små prickar snett uppifrån höger och sedan ser jag 67. Sedan dras 2 bort, så 65. Har jag en bra dag så dras 2 bort från 7 direkt så 5 läggs till.

Detta går bra om jag ser talen så jag kan påminna mig om vad de var.

Säger någon vaätjåttaplusträttischu? så blir det inte lika lätt. När jag verbalt försöker repetera i minnet siffror så förväxlar jag gärna med siffror som låter lika. Ska skriva från OCR t ex 72 så kanske jag skriver in 42 för jag hör bara ljudet i huvudet av siffran. Detta komplicerar huvudräkningen också.

KNSNNTR, jag grejar inte direkt huvudräkning och som i mitt inlägg om matte och mina konstiga problem stupar jag på minnet.

Gör jag det ovanstående helt i huvudet utan att ha ngt att titta på, så knuffar jag 60 åt sidan medan jag gör den andra uträkningen. Sedan när jag räknat ut 5, då minns jag kanske inte 60 fortfarande.

Säg att jag ska räkna ut 157 + 18. Då blir det lätt att jag bara räknar steg för steg från 157 tills jag tagit 18 steg. Vet ju detta inte är effektivt men då tappar jag iaf inte bort ngt.

Har man pengar så är minus rätt viktigt också..

Parvlon skrev:20 + 30 = x

8 + 7 = y

resultat = x + y

Jag räknar så jag med. Finns inget skäl att göra något större av det, det går ändå blixtsnabbt.

Lätt att säga när man är bra på det!

Subtraktion kan skrivas som addition. Fråga vem som helst som jobbat med komplementära tal och datorberäkning

I huvudräkning är nog huvudspåret att söndra för att undvika hantering av stora segment och eliminera.för att belasta arbetsminnet så lite som möjligt. Huvudräkningstrategier för kvadratrot, tredjerot, tangens osv skulle vara intressant.

Måste du vara så bra på detta?

Sådana små tal räknar mitt huvud praktiskt taget ut utan inblandning av mitt medvetande, alternativt att svaret tas direkt ur minnet. I övrigt är principen densamma som för övriga som skrivit. Ungefär så här räknar jag t.ex. 6372 + 3145: 63 + 31 = 94, 9400, 45 + 72 = 117, 400 + 117 = 517, 9517.

Att räkna stora tal handlar i stort sett enbart om att klara av att hålla alla siffror i minnet, för alla fyra räknesätt, även om genvägar kan tas med vissa små knep.

Jag vill bara tillfoga två enkla metoder som jag använder:

Dels att räkna med dubblingar av tal, en eller flera sådana i rad.

Dels att multiplicera med 5 genom att dela med 2 och sedan multiplicera med 10.

/notwoodstock

kiddie skrev:Lätt att säga när man är bra på det!

Man är inte per automatik bra på matematik. Visst är uträkningar en sak, men det finns regler man behöver lära sig för att ta sig vidare. Matematik är en kunskap du måste lära dig reglerna i för att ta dig vidare, det är inget man förstår helt utan nödvändig kunskap. Människor är inte "bara bra" på matematik. Snabb uträkning betyder inte nödvändigtvis att man är bra på matematik. Matematik är en otroligt stort språk med många olika grenar. Man ska absolut inte känna sig dålig om man inte tar sig särskilt långt, rent matematiskt.

kiddie skrev:Säg att jag ska räkna ut 157 + 18. Då blir det lätt att jag bara räknar steg för steg från 157 tills jag tagit 18 steg. Vet ju detta inte är effektivt men då tappar jag iaf inte bort ngt.

150 + 10 = 160
7 + 8 = 15
160 + 15 = 175

Glöm bort det första fyra termerna och tänk bara på summorna, addera dessa och få den totala summan. Det kanske är ditt arbetsminne som bråkar. Ju mindre tal du har att komma ihåg, desto enklare blir det givetvis att räkna ut.

Förstår du?

Finns säkert något matematiker som har bättre strategier. Jag tänker ur ett psykologiskt perspektiv.

Idén att ta sig framåt är att lära sig nya sätt att lösa problem. Bryt isär ditt vanliga sätt att räkna ut saker på och försök lära dig ett nytt. Det ska ta längre tid, men det är i längden, ur ett problemlösningsmässigt perspektiv, mycket mer givande än stjälande.

Kanin skrev:Sådana små tal räknar mitt huvud praktiskt taget ut utan inblandning av mitt medvetande, alternativt att svaret tas direkt ur minnet. I övrigt är principen densamma som för övriga som skrivit. Ungefär så här räknar jag t.ex. 6372 + 3145: 63 + 31 = 94, 9400, 45 + 72 = 117, 400 + 117 = 517, 9517.

Att räkna stora tal handlar i stort sett enbart om att klara av att hålla alla siffror i minnet, för alla fyra räknesätt, även om genvägar kan tas med vissa små knep.

6372 + 3145, my way:

6372 + 3000 = 9372

9372 + 200 = 9572

9572 - 55 = 9497

Har väldigt lätt för huvudräkning, även om jag sällan behöver göra så stora tal.

kvicksilver skrev:9572 - 55 = 9497

Du räknade fel...

Vid stora tal räknar jag en siffra i taget från vänster.
6372 + 3145:
6+3=9 3+1=4 7+4=11
Då behöver 4:an ändras till en 5:a, dvs
951() 2+5=7 dvs
9517

Vid mindre tal (max 2-siffriga) räknar jag som i startinlägget, med den enda skillnaden att min tallinje går inte rakt, utan kan nog mest liknas vid en trappa... När den kommit till 100 hoppar den tillbaka till början, och ett nytt varv påbörjas. Därför funkar det bara upp till och med 2-siffriga tal. Det är ingenting jag valt att se siffrorna på det här sättet, utan jag har alltid sett dem så.

6372 + 3145

2 + 5 + 70 + 40 + 300 + 100 + 6000 + 3000 = 9517

Så blir det för mig rent spontant. Det låter långsamt, men det går snabbt.