I grunden beror impulsivitet på att man inte förstått hur man ska tänka och hur en tänker fel så att säga (fragmentarisk uppfattning).

Detta är vanligt bland många människor men kanske extra vanligt bland Adhd/Add.
Hjärnan består av 2 system. Ett lugnt analytiskt, logiskt system och ett snabbt instinktivt, känslopåverkat system. Vi som bara har autism som diagnos ligger övervägande i system 1 och dom individer som har stark Adhd/add ligger dominerande i system 2.


Om vi lär barnen tidigt hur dessa system fungerar kan vi lära barnen att bli medveten om system 1 och genom (förståelse) och träning, få bort impulsivitet. Här gäller det att plocka fram autisten i dig. Och våga titta i annan riktning än i ögonen när du samtalar med andra.


Adhd/Add tänker stressat eftersom dom fått så mycket stress i sin barndom, som lett till system 2 dominans.

Hur menar du - ska impulsivitet bort helt?

Att reducera sensorisk input och låta barnen få vara i miljöer med förutsägbara sensorisk input är också extremt viktigt. För att minska stress. Samt att vara lugn och mjuk i bemötandet. Autistiska är hyperkänsliga och behöver vara i förutsägbara miljöer i uppväxten det första kritiska 7 åren då hjärnan formas. All plötslig eller stark input i denna fas skapar trauman och stress. Som accelereras i intensitet, ju mer trauman/stress som barnet får uppleva.

Källa: https://www.frontiersin.org/articles/10 ... 00224/full

Fabela

Ja eller i vart fall reduceras.

Om man har lite möbler och inte så plottrig inredning och låter barnet få vistas där så kan du skapa en förutsägbar miljö med rutiner. Men rent krasst så är exempelvis ringklockans ljud ett plötsligt sensorisk input. Eller flugan som kommer surrandes bakom barnet, när barnet sitter och leker. Att låta barnet se på TV är också många plötsliga sensoriska input och väldigt emotionellt frambringande varpå tv och mobil också skall undvikas. För att minska stressen hos barnet. Lika så att skälla eller tillrätta visa barnet för hårt eller frekvent. Introduktion av ny information så som exempelvis bygga med teknik lego skall ske väldigt sakta för att oförutsägbarheten av den sensoriska inputen hos barnet inte skall upplevas för stressande.

Om du har ADHD kan medicinering hjälpa mot impulsivitet, kan ju vara skönt för familj och vänner att slippa anfall utav kortstubin m.m.

Bounce skrev:Fabela

Ja eller i vart fall reduceras.

Jag tror att jag missförstod dig: du menar hos omgivningen medan ett barn växer upp?
Jag förstod det som att du tycker att alla människor för gott ska "programmeras" till att vara helt utan impulsivitet.
Det sistnämnda skulle jag protestera mot, högljutt, nämligen.

Fabela
Kan du nämna impulsivitet hos dig som du upplever som positivt?


Slackern

Då har du nog missat hela poängen med det jag skriver. Mediciner dvs droger löser inga problem, möjligtvis kortsiktigt men inte långsiktigt. Och det är långsiktigt vi måste ha strategier för att må bra.

Att vara social är ju att vara impulsiv i en del avseenden. Dvs sitter du och analyserar på djupet vad du ska säga så upplevs du inte social, kanske. Men vad är social? Ja de är ju att vara som det flesta andra, men inte bara. Att vara social är att du gillar prata med andra ibland. Exempelvis här på forumet. Varpå man kan vara social i system 1 också, men man avviker mot majoriteten som det ser ut nu. Men det betyder inte nödvändigtvis att du är asocial, du kan vara social ändå, fast du tänker igenom vad du vill säga ordentligt. Som jag ser det så finns det ingen fördel med impulsivitet. Tvärt om det resulterar i Impulsivt tänkande i situationer där detta bidrar till allvarliga konsekvenser många gånger.

Visst du hade jävla kul på vägen, men vad är det värt, när dom allvarliga konsekvenserna får dig att må dåligt? Det är väl bättre att ha en långsiktig strategi som får dig att må bra väldigt länge i stället?

Personer med Adhd/add har förmodligen minst lika stort handikapp, än dom med bara autism. Visst dom ligger lite närmare den vanliga människan eftersom dom ser till synes ser ut att kunna spela det sociala spelet. Men på bekostnad av vadå?

Bounce skrev:Fabela
Kan du nämna impulsivitet hos dig som du upplever som positivt?

Bounce skrev:Visst du hade jävla kul på vägen, men vad är det värt, när dom allvarliga konsekvenserna får dig att må dåligt? Det är väl bättre att ha en långsiktig strategi som får dig att må bra väldigt länge i stället?

Jag kan inte plocka ut några detaljer kring impulsivitet på det sättet, utan det är mer som nånting genomgående i hela tillvaron. Om du förstår hur jag menar?

För allt är ju på både gott och ont, beroende på.
Både impulser och planering har gett mig både positivt och negativt i livet.
Jag tänker mer att det är balansen dem emellan som är avgörande. Och att vad som är optimalt ser olika ut för olika personer.

Jag har ju just både AS och ADD, och verkligen avskyr planering. Både planerandet och att sen följa det.
Inte bara att det är tråkigt, utan bokade möten, passa tider, allt sånt är superstressande. Det händer att jag får både ångest och rena panikkänslor för nånting som är planerat till typ dan därpå, och kan sen vara som en urvriden trasa i flera dagar efteråt. Alltså just för att det är planerat, inte för att det som ska hända är obehagligt.


Så det kan vara väldigt olika, det där.

Och nu pratar jag alltså bara om vuxna människor rent allmänt, eftersom det var det jag trodde att tråden handlade om.
Barn vågar inte uttala mig om alls, för den biten kan jag ingenting om.
Samma sak vad gäller aspergare utan AD(H)D, kan inte uttala mig där heller.