Högre studier

Diskussioner kring allt som rör arbete och studier.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Högre studier

Inläggav Marjatta » 2020-02-15 18:36:49

Om här finns människor som tagit sig fram till examen från högskola eller universitet vore det väldigt intressant att få höra om era erfarenheter.

Själv har jag en massa avbrutna studier bakom mig. Har läst biologiska ämnen men lyckades aldrig plugga. Det som fastnade fastnade och det räckte NÄSTAN alltid för att klara tentan. Nästan. De gånger det inte gick visste jag inte hur jag skulle ta igen det så de tentorna förblev ogjorda. Jag hade nåt slags konstant panik under de där åren, och även när jag klarade tentorna kände jag mig misslyckad.

Nu läser jag sånt som jag tycker är på riktigt kul och spännande, inom humaniora. Vad jag hittills har insett är att det för mig är jätteviktigt att ligga lite före planeringen, samt att prioritera att läsa på sånt sätt att det är roligt. "Nu ska jag tugga i mig de här 60 sidorna" är tråkigt. Komplettera föreläsningsanteckningar genom att pussla ihop info från flera olika böcker är mycket, mycket skojsigare. Min hjärna tycker om att få pussla ihop.

Sen vart det här bär vet jag ändå inte. Jag läste en termin på heltid och det var skitjobbigt på slutet. Dels hade min plan att ligga före skurit, och dels sov jag dåligt, och dels ... ja. Jag är lite orolig att jag kanske faktiskt inte har ork för heltidsstudier. Vi får se ...

Som sagt, andras erfarenheter vore väldigt välkomna!
Marjatta
 
Inlägg: 2849
Anslöt: 2020-02-15

Högre studier

Inläggav nescio » 2020-02-15 20:32:18

Jag kom alltid efter direkt. Jag tröttnade på att läsa böckerna efter ca 10 sidor. Jag läste in det viktigaste några dar innan tentan. (och hade glömt allt två veckor senare)
nescio
 
Inlägg: 2922
Anslöt: 2009-03-12
Ort: En liten röd stuga.

Högre studier

Inläggav Zia1985 » 2020-02-15 21:04:24

Mår jag bra går det lätt som en plätt, mår jag mindre bra är det ren och skär panik för att CSN och mitt studentboende ska strula som gör att jag tar mig igenom.
Har pluggat i ett och ett halvt år på högskolenivå och trots att jag haft många svåra perioder så har jag klarat samtliga kurser. Ett mirakel.
Mina betyg är dock som en berg och dalbana.
Men när det går bra så ligger jag i framkant, förbereder mig inför föreläsningar, går på föreläsningarna och läser igenom allt en gång till efteråt.
Ämnen som jag tycker är tråkiga är dock alltid jobbigt.
Men, älskar högre studier. Hade jag varit ekonomiskt oberoende så hade jag pluggat på heltid tills den dagen jag går hädan.
Zia1985
 
Inlägg: 2394
Anslöt: 2019-10-20
Ort: Stockholm

Högre studier

Inläggav Marjatta » 2020-02-15 21:07:05

Zia1985 skrev:Hade jag varit ekonomiskt oberoende så hade jag pluggat på heltid tills den dagen jag går hädan.


Oh ja! Vore underbart. Somliga åker jorden runt när de blir pensionärer. Andra roar sig med universitetens halvtidskurser. Det är inte jättemånga som gör så men de brukar vara en hyggligt stor klick!
Marjatta
 
Inlägg: 2849
Anslöt: 2020-02-15

Högre studier

Inläggav Alien » 2020-02-23 3:27:01

Jag studerade vid universitetet för länge sedan. Jag läste språk eftersom jag var intresserad av det. Sedan försökte jag läsa ekonomi för det skulle vara nyttigt. Det gick inte alls, inget fastnade. Jag klarade inte av att studera något som jag inte var intresserad av. Dessutom var det grupparbete och jag kände att jag inte passade in bland ekonomistudenterna.

Men sedan var frågan vad jag skulle bli för något efter alla dessa språkstudier. Lärare tycktes vara det enda, men jag förstod att jag inte alls skulle passa till det. Från mobbad elev till mobbad lärare?
Alien
Moderator
 
Inlägg: 39583
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Högre studier

Inläggav slackern » 2020-02-23 16:22:05

Alien skrev:Men sedan var frågan vad jag skulle bli för något efter alla dessa språkstudier. Lärare tycktes vara det enda, men jag förstod att jag inte alls skulle passa till det. Från mobbad elev till mobbad lärare?


För att bli lärare behöver du plugga på lärarhögskolan ett vist antar år eller pedagogik där. Så vilken nivå ligger du på har du en fil.kand? Eller högre?

Annars låter ju som att ha pluggat språk att översättare eller tolk vore det logiska valet.
slackern
 
Inlägg: 39457
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Högre studier

Inläggav Marjatta » 2020-02-23 17:36:24

Tolk tycker jag verkar rätt krävande.

Översättning är väl inte jättebra betalt, särskilt inte i början innan man fått upp vana och snabbhet - det beror iofs på vad man jämför med, men översättare skär inte direkt guld med täljkniv. Jobbar ofta hemifrån, vilket har både för- och nackdelar.

Jag kontaktade en gång en översättningsbyrå ang. uppdrag, facköversättning. Tyvärr släppte jag det och gjorde inget av det. Tyckte att de uppdrag man får i början verkar så tråkiga (användarmanual för termometer etc.) men kan ju bli roligare sen.

Själv har jag tyvärr bara engelska att översätta från. Fick ändå en idé - det kan vara värt att ta tag i, särskilt som jag börjar ha fler fält jag har grepp om än biologi och naturvetenskap. Tack för uppslaget, slackern!
Marjatta
 
Inlägg: 2849
Anslöt: 2020-02-15

Högre studier

Inläggav Alien » 2020-02-23 21:27:02

Tolkning kan vara rätt krävande och stressigt, särskilt när det gäller vid rättegångar.

När det gäller översättning av skönlitterära verk så måste man kunna skriva väl själv. Ofta är det författare som är översättare. De är vana att skriva och känner till ordens valörer. Inget som jag skulle klara av.

Översätta facklitteratur förutsätter att man är kunnig inom fackområdet. Det verkar Marjatta vara så hon har möjligheter.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 39583
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Högre studier

Inläggav ankhh » 2020-02-23 21:57:34

Ja. Jag var på föredrag för ett bra tag sedan där en översättare sade just det: de flesta tror att man måste vara bra just på det främmande språk man översätter från, men inser inte att man måste vara ännu bättre på att skriva svenska för att kunna översätta följsamt till god svenska.

Handlade förstås om skönlitteratur.
ankhh
Inaktiv
 
Inlägg: 2960
Anslöt: 2016-06-27

Högre studier

Inläggav Någon » 2021-09-27 9:08:44

Bump.
Om här finns människor som tagit sig fram till examen från högskola eller universitet vore det väldigt intressant att få höra om era erfarenheter.

Lyckats ta både kandidat och magisterexamen, båda efter 40 års ålder.

Läste kreativa, humanistiska ämnen på högskolan i tjugoårsåldern. Var då oerhört skoltrött efter gymnasiets naturvetenskapliga linje (med sabbatsår).
Hade höga betyg, men passade inte in någonstans. Mycket ångest då.

Studierna som medelålders innebar också många och långa uppehåll. Ett uppehåll varade i flera år, hade intyg att det var av medicinska skäl. Klarade alltid de teoretiska tentorna, hade svårare med praktiska (ingick i programmet jag gick). När jag återupptog studierna efter det längsta uppehållet följde jag på heltid en hel termins studier som jag redan tentat av, både praktiskt och teoretiskt. Jag kunde göra så tack vare ekonomiskt stöd från min partner.

Jag hade mycket svårt att avgränsa mig när jag skrev mina uppsatser. Båda blev mer omfattande, så att C-uppsatsen i princip låg på magisternivå och D-uppsatsen kanske kunde varit en del av en avhandling (eller liknande). Och drog ut på tiden. Jag fick mycket beröm för dem, men det hjälpte mig inte karriärmässigt.

Har trots det fortsatt läsa en del kurser, fram till kraschen för snart två år sen. Vilken så småningom ledde till att jag lät mig utredas av psyk…

Kan inte föreställa mig att ha ett skrivbordsjobb, fast jag älskar att läsa, skriva, lära mig nya fakta, analysera och försöka se sammanhang.

Kombinationen av AS och ADHD är nog svår att använda kreativt i den akademiska världen…
Någon
 
Inlägg: 294
Anslöt: 2021-05-06
Ort: Stockholm

Högre studier

Inläggav melly » 2021-09-28 0:39:17

Heh. Jag har forskarutbildning i ett humanistiskt ämne, och undervisade inom detta x antal år. Tills den berömda utbrändheten (aspie burnout) slog till, och både jag och arbetssituationen kraschade totalt. Allmänt kan jag ju säga att både grundstudietiden och forskarstudietiden funkade rätt bra. mycket för att det var väldigt lite obligatorisk närvaro och för att det fanns kursare som också var lite knepiga, sannolikt för att de var NPF-are, diagnosticerade eller ej. Och för att ämnet var mitt s.k. specialintresse. Det var det faktiska jobbet efter studierna som knäckte mig. Då fanns inte möjligheten att dra sig undan och självläka när det blev för mycket. Har man schemlagda föreläsningar, för att inte tala om mängder av tentor att rätta, så har man.

Så jag högskoleutbildade mig (på egen bekostnad, jobbade deltid i ett kundcenter och levde väldigt snålt) i ett tekniskt yrke istället - en andra högskoleexamen, låt vara "bara" på grundnivå. Har nu uppnått en position med hyfsat självstyre, så det fungerar för nu.

Tidigare jobbade jag i ett praktiskt yrke. Väldigt fysiskt. På sätt och vis är jag glad för mina misslyckanden som har tvingat mig att gå vidare till annat. Mer erfarenheter i bagaget. Men jag kan bli lite avis på att det nu ska skapas gräddfiler för vuxenutbildning. Jag kände att jag fick fixa allt själv, helt ensam eftersom stöden inte var utformade för vuxna som behövde sadla om.
melly
 
Inlägg: 625
Anslöt: 2020-06-27

Högre studier

Inläggav Seiji » 2021-09-28 4:52:20

Mina föräldrar är arkitekter och jag visade tidigt talang för att rita/designa, så någon gång i högstadiet bestämde jag mig för att också bli arkitekt. Jag tog inte skolan på stort allvar och hade sällan läxor. På gymnasiet gick jag NV-NV och fick ett par-tre dåliga betyg som sänkte snittet till 19.2/20. På den tiden fanns inga meritpoäng. För att komma in på Ark vid Sthlm, Gbg eller Lund krävdes 19.6-19.7.

Men de hade något som kallades "Arkitektprovet" då som var skolornas skräddarsydda intagningsmetod ämnad att fånga upp folk med talang för yrket snarare än perfekta betyg. Jag gjorde hemuppgiften, gick vidare och dagen efter studentbalen åkte jag till Lund, bakfull som fan, och gjorde olika sorters "arkitektiga" test över två dagar.

Det gick bra och jag rankades på näst högsta nivån (plats 72 i Sverige). Var man så högt fick man premien att senarelägga sin studiestart upp till tre år vilket passade utmärkt. Jag tog ett sabbatsår, läste upp ett par betyg för skojs skull, och började sedan på Ark i Lund 2006.

Första tre åren var både de bästa och de tuffaste. Väldigt varierande dagar, men överlag inte mycket tentor. Man jobbade över natten för att bli klar med ritningarna inför en jury/crit. Jag hade en kärngrupp av vänner och vi var ute och festade. Hade jag tid över komponerade jag syntmusik. Jag hade inga problem att fatta hur arkitekturen funkade och hade bra omdömen även om en del inlämningar halkade efter. Tyckte arkitektur var hur kul som helst och började praktisera på kontor efter första året.

När jag tog min kandidatexamen började jag se mig runt internationellt. Fick ett praktikerbjudande i London och i Köpenhamn, valde London med då kom plötsligt en serie av dödsfall och sjukdom i familjen, och jag var tvungen att stanna hemma för att hjälpa till. Strax efteråt började jag må dåligt psykiskt vilket ledde till depression, ångest, en misslyckad flytt, psykos, och en Aspergerdiagnos. Det vände när jag lyckades ta mig tillbaka till en praktik på ett arkitektkontor i min hemstad, och jag kände motivation igen.

Därefter sökte jag till en berömd privatskola i London. Många kallar den "världens bästa" men det är ju rätt luddigt tänkt. Hursomhelst har vi många berömda alumni, t.ex. Zaha Hadid som jag sprang på i korridorerna. Efter att ha klarat portföljgranskning och intervju kom jag in, stannade i tre år och tog en andra kandidatexamen (RIBA Part 1) och därefter master i arkitektur (RIBA Part 2). Miljön passade bra och jag fick flera distinctions i teori, ett par scholarships/bursaries och ett pris på 1000 pund när jag tog examen.

Efter examen sökte jag jobb i Japan och jag har arbetat som arkitekt i Tokyo i sex år nu.

--

Vad gäller själva pluggandet så hade jag nytta av min Asperger. Jag var besatt av arkitektur som specialintresse och kunde fokusera i flera timmar utan problem. I början var jag väldigt tävlingsinriktad också och ville alltid vara den som var "bäst", hur man nu mäter det. Jag hade styrka av att både vara kreativ och intellektuell. Tidvis var jag rätt så arrogant också, vilket man ångrar. Som tjugoåring kunde man trycka in 400 sidor text inför en tenta på 5 dagar, alternativt rita ritningar över 40 tim i sträck. Femton år senare har man inte samma spänst.

Skolan har alltid funkat bra för mig som miljö. Det var bra mycket tuffare att gå ut i arbetslivet. :-)018
Seiji
 
Inlägg: 103
Anslöt: 2020-11-22
Ort: Tokyo

Högre studier

Inläggav Någon » 2021-09-28 8:58:35

@melly och @seiji - har någon av er ADD eller ADHD utöver asperger?
Har en känsla av att det är just kombinationen som blir problematisk i den akademiska världen. Oavsett andra förmågor.
Rastlösheten och de galna idéerna, hur väldigt mycket uppmärksamheten varierar på grund av ADHD, i kombination med svårigheter att passa in socialt.

Vill också tillägga att jag arbetat mycket praktiskt, inom flera olika branscher och klarat det väl.
Bäst när jag sluppit bli detaljstyrd och kunnat styra min arbetstid själv. Jag har jobbat hårt under långa perioder av mitt liv.
Att jag misslyckades på praktiska tentor handlade, som jag ser det, om mina svårigheter med interaktionen i små grupper, där sociala färdigheter bedömdes.
Någon
 
Inlägg: 294
Anslöt: 2021-05-06
Ort: Stockholm

Högre studier

Inläggav Seiji » 2021-09-28 9:49:17

Jag blev screenad för ADHD/ADD av min nuvarande läkare, det var en del av hans specialistkompetens. Han kom fram till att jag inte hade det och det instämmer jag i. I min autismutredning framgick framförallt nedsatt förmåga till social interaktion sedan tidig barndom, samt exekutiva brister. Så huruvida ADHD är faktorn som komplicerar för dig kan jag inte riktigt svara på.

Jag har ett skrivbordsjobb nu och det är rätt trist, men å andra sidan stabilt och hälsosamt. Du måste ta åldern med i beräkningarna vad gäller ork, fokus, motivation, etc. Jag orkar inte alls lika mycket som förr. Det är ju grymt att kunna ta magisterexamen över 40 med flera diagnoser i bagaget. :-)049
Seiji
 
Inlägg: 103
Anslöt: 2020-11-22
Ort: Tokyo

Högre studier

Inläggav Någon » 2021-09-28 10:16:38

Seiji skrev:Jag blev screenad för ADHD/ADD av min nuvarande läkare, det var en del av hans specialistkompetens. Han kom fram till att jag inte hade det och det instämmer jag i. I min autismutredning framgick framförallt nedsatt förmåga till social interaktion sedan tidig barndom, samt exekutiva brister. Så huruvida ADHD är faktorn som komplicerar för dig kan jag inte riktigt svara på.

Jag har ett skrivbordsjobb nu och det är rätt trist, men å andra sidan stabilt och hälsosamt. Du måste ta åldern med i beräkningarna vad gäller ork, fokus, motivation, etc. Jag orkar inte alls lika mycket som förr. Det är ju grymt att kunna ta magisterexamen över 40 med flera diagnoser i bagaget. :-)049

Tack för utförligt svar. Du har rätt om att åldern spelar in. Svårare på vissa sätt att klara examina i hög ålder. Särskilt när livserfarenheter om och om igen visat mina begränsningar. Jag är ofta för envis för mitt eget bästa, fast ibland är det just min envishet som räddat mig. Tror också att jag haft tur, med (ofta) bra stöd av närstående. Tack för din uppskattning.
Är dock åter i en sorts korsväg vad gäller mitt jobb. Ork och annat spelar roll. Vill inte berätta mer om det, bara att det liksom är ”the story of my life”.

Ditt svar och hela denna tråd kanske kan betyda något bra för fler än mig. Vilket gör det meningsfullt att skriva i den.
Tror att det går att navigera sig fram i tillvaron så att det kan fungera någorlunda även med NPF.
Och hoppas att de som verkligen vill genomföra högre studier får rätt stöd!
Någon
 
Inlägg: 294
Anslöt: 2021-05-06
Ort: Stockholm

Högre studier

Inläggav Seiji » 2021-09-28 10:56:41

Någon skrev:Jag är ofta för envis för mitt eget bästa, fast ibland är det just min envishet som räddat mig

Förstår vad du menar. Min partner sa en gång till mig att "Mina föräldrar kallade mig envis när jag växte upp, men du är ju sju resor värre än mig!". På gott och ont, som sagt ...

Det ska nämnas i sammanhanget att jag maskerade väldigt mycket på universitetet. Innan jag visste att jag hade Aspergers så trodde jag att alla gjorde som jag, hade någon slags inre checklista som skulle bockas av för att föra ett bra samtal med folk. Började inte analysera mig själv utifrån min diagnos förrän jag började arbeta. Skolan kan vara rätt så förlåtande och låta en halka efter lite med inlämningar och så men passar du inte in på arbetsplatsen kan du mista hela din inkomst! Det är rätt jobbigt att tänka på. Bytte jobb ett par gånger och nu funkar det bra då jag slipper alla former av övertid och kan ha tid för annat.

Tack för feedback! :)
Seiji
 
Inlägg: 103
Anslöt: 2020-11-22
Ort: Tokyo

Högre studier

Inläggav melly » 2021-09-28 18:43:15

Någon skrev:@melly och @seiji - har någon av er ADD eller ADHD utöver asperger?
Har en känsla av att det är just kombinationen som blir problematisk i den akademiska världen. Oavsett andra förmågor.
Rastlösheten och de galna idéerna, hur väldigt mycket uppmärksamheten varierar på grund av ADHD, i kombination med svårigheter att passa in socialt.

Vill också tillägga att jag arbetat mycket praktiskt, inom flera olika branscher och klarat det väl.
Bäst när jag sluppit bli detaljstyrd och kunnat styra min arbetstid själv. Jag har jobbat hårt under långa perioder av mitt liv.
Att jag misslyckades på praktiska tentor handlade, som jag ser det, om mina svårigheter med interaktionen i små grupper, där sociala färdigheter bedömdes.

När jag utreddes för NPF ansåg de att jag förmodligen hade ADD också, men de utredde inte automatiskt för det utan frågade om jag ville gå vidare med den utredningen också. När det redan var klart att jag var aspergare, alltså. Jag nobbade - och i efterhand vet jag inte om det var så smart, men då tänkte jag att jag inte ville få en diagnos som kunde medföra tvång att testa olika medicineringar. Jag är hellre jag, med vissa "brister" som jag hellre lär mig att hantera än försöka medicinera bort.

Jag kan klara de flesta sociala situationer och passera som "normal" men blir slutkörd om jag måste hålla på för länge med det. Så möten och fikaraster funkar bra, men jag blev skogstokig av heldagskonferenser och sånt. Däremot klarar jag längre umgänge när jag slipper hålla på och anpassa mig för att verka helt normal, så det handlar inte om att jag måste vara ensam utan om att jag måste få vara jag. Vi hade gruppredovisningar ibland på mina utbildningar, men vi hade fått välja vilka vi ville samarbeta med, så det blev inte sociala svårigheter där. Vi "knepiga" valde ju varandra.

Jag håller helt med om att det bästa är att få styra sig själv. Jag hade också problem i vissa antällningar inom det praktiska när det fanns detaljföreskrifter för nästan allt, men funkar alltså bra (oavsett hur praktiskt/teoretiskt arbete det är frågan om) och jag styr själv och vet hur saker ska prioriteras.

Och det där med prioriteringar får gärna arbetsledningen bestämma, bara de talar om hur man ska prioritera och helst också varför. Är jag mer självstyrande har jag inga problem med att prioritera själv.
melly
 
Inlägg: 625
Anslöt: 2020-06-27

Högre studier

Inläggav Ignatius » 2021-09-28 19:32:32

Började studera tidigt. För första gången kände jag att jag hittat hem! På universitetet var det tillåtet att läsa enorma mängder böcker och odla märkliga specialintressen.
Egentligen har jag inte avancerat från studentstadiet.
Tog grundexamen, doktorsexamen och har titeln docent. Jag räknas som en auktoritet inom mitt lilla menlösa område.
Jag läser, lär och hittar ständigt på nytt. Jag tänker alltid utanför ramen vilket ger banbrytande resultat och rejäla stolpskott.

Ser på jämnåriga kollegor med undran. De har blivit gamla och trötta, slutat tänka. De har slagit sig till ro och ser vetenskap som social verksamhet. Själv är jag intellektuellt hyperaktiv dygnet runt. Forskning är kreativt och ångestladdat. Det retar gallfeber på omgivningen, särskilt då jag inte passar i sociala sammanhang.
Yrkesmässigt har det gått åt pipan. Jag står inte ut med att arbeta med NT-nissar som per definition tänker fel. Folk står inte ut med min kompromisslöshet, ofelbarhet och besserwisseri. Jag får slita hårt för min försörjning och har inte haft ett fast jobb.

Jag fick diagnos sent, för ett par år sedan, då jag var 50+. Nu vet jag varför det gått som det gått. Ingen hjälp, inget stöd. Mallen är inte gjord för nerdekade docenter så NT-nissarna vet inte vad de ska ta sig till.
Ignatius
 
Inlägg: 118
Anslöt: 2019-05-05

Högre studier

Inläggav Seiji » 2021-09-29 3:33:02

Ignatius skrev:Ser på jämnåriga kollegor med undran. De har blivit gamla och trötta, slutat tänka. De har slagit sig till ro och ser vetenskap som social verksamhet.

Inte för att jag tycker det är bra, men jag kan relatera en del till detta. Jag blev väldigt desillusionerad när jag kom ut i arbetslivet och fattade hur det handlade antingen om a) pengar, pragmatik och konvention, eller b) intellektuell posering för att imponera på andra i samma yrkeskår.

Jag tycker arkitekt är ett sorgligt yrke där inga bra byggnader har gjorts på över sextio år nu. Efter ett par år förstod jag att jag hade att välja på att föra ett enmanskrig mot hela kåren för att föra fram nya ideer, eller kapitulera, fokusera på mitt eget välmående och bara lägga in minsta möjliga insats för att förbli stabilt anställd. Jag valde det senare. Har tappat allt intresse för både det akademiska och professionella, och lägger energin på helt andra saker nu (familj, hälsa & fritid).

Om du fortfarande känner glädje i ditt yrke och motivation att fortsätta applåderar jag dig. Att ha blivit docent är utan tvekan en bedrift!
Seiji
 
Inlägg: 103
Anslöt: 2020-11-22
Ort: Tokyo

Högre studier

Inläggav Liljan » 2021-09-29 12:27:20

slackern skrev:
Alien skrev:Men sedan var frågan vad jag skulle bli för något efter alla dessa språkstudier. Lärare tycktes vara det enda, men jag förstod att jag inte alls skulle passa till det. Från mobbad elev till mobbad lärare?


För att bli lärare behöver du plugga på lärarhögskolan ett vist antar år eller pedagogik där. Så vilken nivå ligger du på har du en fil.kand? Eller högre?

Annars låter ju som att ha pluggat språk att översättare eller tolk vore det logiska valet.

För tolk krävs det också vidare studier, det räcker inte med att kunna språket. Utbildningen är dock bara ett år på halvfart.
Liljan
 
Inlägg: 1050
Anslöt: 2013-01-17
Ort: Stockholm

Högre studier

Inläggav Ignatius » 2021-09-29 18:54:41

Seiji skrev:
Ignatius skrev:Ser på jämnåriga kollegor med undran. De har blivit gamla och trötta, slutat tänka. De har slagit sig till ro och ser vetenskap som social verksamhet.

Inte för att jag tycker det är bra, men jag kan relatera en del till detta. Jag blev väldigt desillusionerad när jag kom ut i arbetslivet och fattade hur det handlade antingen om a) pengar, pragmatik och konvention, eller b) intellektuell posering för att imponera på andra i samma yrkeskår.


Precis så är det!
Ignatius
 
Inlägg: 118
Anslöt: 2019-05-05

Återgå till Studier och arbetsliv



Logga in