hjälp relationstragedi :(

av **Kathrine87** » 2016-02-21 12:33:12

Alltså folk skiter i vad jag känner o vad jag tycker. Vill jag ha en skilsmässa så kommer dom inte gå med på de dom kommer o säga att de e jag som misstolkar o att de e nåt fel på mig.
Anledning till att jag skrivet här e för att ni väldigt kloka o jag har fått många goda råd de brukar inge ge mig.

av **Toblerone** » 2016-02-21 12:55:23

Kathrine87 skrev:Alltså folk skiter i vad jag känner o vad jag tycker. Vill jag ha en skilsmässa så kommer dom inte gå med på de dom kommer o säga att de e jag som misstolkar o att de e nåt fel på mig.
Anledning till att jag skrivet här e för att ni väldigt kloka o jag har fått många goda råd de brukar inge ge mig.

Ingen annan behöver gå med på det, det är bara ditt beslut. Om inte du är omyndigförklarat (jag tror det heter något annat nu). Och man bör inte leva ihop med en människa som man inte litar på, som man upplever inte är trevlig mot en. Du borde ju också kunna skilja på om han är taskig eller inte. Fråga honom t.ex. varför han är ihop med dig. Eller varför han skrattar. Om det inte är för att han älskar dig, och om han inte tar hänsyn till dina känslor, då är det ingen bra idé att vara ihop med honom. Det är ni två som måste kommunicera.

Alla andra människor ska inte lägga sig i. Vilka är det som lägger sig i???? Vilka är "de"?

av **Fenren** » 2016-02-21 13:05:38

Kathrine87 skrev:Alltså folk skiter i vad jag känner o vad jag tycker. Vill jag ha en skilsmässa så kommer dom inte gå med på de dom kommer o säga att de e jag som misstolkar o att de e nåt fel på mig.
Anledning till att jag skrivet här e för att ni väldigt kloka o jag har fått många goda råd de brukar inge ge mig.

Vaddå inte gå med på?

av **Flia** » 2016-02-21 13:33:43

Kathrine87 skrev:Alltså folk skiter i vad jag känner o vad jag tycker. Vill jag ha en skilsmässa så kommer dom inte gå med på de dom kommer o säga att de e jag som misstolkar o att de e nåt fel på mig.
Anledning till att jag skrivet här e för att ni väldigt kloka o jag har fått många goda råd de brukar inge ge mig.

Det låter som om någon lyckats övertyga dig om att de har makt över dig.
Du bestämmer själv över ditt liv, ingen annan.

av **Alien** » 2016-02-21 14:18:24

Är det dina föräldrar som tycker att du har fått en så bra man att du absolut inte får lämna honom? Men det är ju som ska leva med honom.

av **Kathrine87** » 2016-02-21 16:21:55

Jag vill inte skilja mig.

av **slackern** » 2016-02-21 16:33:09

Toblerone skrev:
Wine skrev:
slackern skrev:
Om du misstänker att han hånar dig skilj dig, om han skrattar för att han älskar dig skratta med honom.

Oavnstående tycker jag inte låter som ett särskilt klokt råd, att skilja sig bara för att man misstänker att ens partner hånar en låter som något en väldigt labil och känslomässigt ostabil person skulle göra, någon som är väldigt lättkränkt, kanske en borderlinepersonlighet eller värre.

Tvärtom! Det är det friskaste jag har hört på ett tag. Om man vill ha en relation där man känner sig respekterad, där man behandlar varandra väl - då ska man inte tåla att partnern hånar en. Det beror förstås på hur allvarligt det är. Det omfattar inte att någon skrattar (oklart av vilken anledning) eller ler eller ett lite misslyckat skämt. Men om någon "sänker" en inför andra - det är de situationer då man ska separera. Självförtroendet blir sämre och sämre i en sån situation och då blir man instabil. Det är just instabila människor (inklusive borderline, för att de inte tål vara ensamma, så de står ju ut med det då) som hamnar i destruktiva relationer.

Jag har en hel del personliga erfarenheter av det. Hade en pojkvän som slog mig. Efter det sa jag: om nån är aggressiv/våldsam mot mig så går jag direkt. Även hot räknas in. Och så hade jag en ny partner som inte var våldsam. Problemet var att han var lite hånfull, lite arrogant, inte omhändatagande alls. Särskilt när han själv mådde dåligt (depression) kunde han vara ganska respektlös. När jag fick min ADHD-diagnos blev det värre - då var det "något fel" på mig. Visserligen hade han mer psykiska problem än jag, men.... Så jag skiljde mig. Och bestämde mig: Jag kommer inte att tåla någon bristande respekt mot mig. Om någon bara säger "håll käften", så ska jag gå och aldrig mer träffa personen. Och det har jag hållit mig till. Det tog 3 eller 4 år, sedan hittade jag en partner som respekterar mig och som är omtänksam. Vi har aldrig sagt något taskigt till varandra. Inga verkliga gräl på numera åtta år! Naturligtvis måste man själv också leva upp till det. Den "höga standarden" kan man bara ha om man inte själv säger något taskigt till sin partner.

Insinuerar wini på att jag skulle ha borderline eller någon annan personlighetsstörning nu igen? När ska personen fatta att jag inte har någon personlighetsstörning har gjort dom där jäkla testerna sammanlagt 3 gånger nu och jag har aldrig blivit diagnostiserad med någon personlighetsstörning.

av **Flia** » 2016-02-21 16:56:59

Kathrine87 skrev:Jag vill inte skilja mig.

Då tycker jag att du ska prata med honom och tala om att det känns respektlöst när han skrattar åt dig.
Kanske kan ni komma igång och prata då.

av **Kathrine87** » 2016-02-21 16:59:28

Flia skrev:
Kathrine87 skrev:Jag vill inte skilja mig.

Då tycker jag att du ska prata med honom och tala om att det känns respektlöst när han skrattar åt dig.
Kanske kan ni komma igång och prata då.

tack för tipset

av **Fenren** » 2016-02-21 17:19:00

Och tänk på vad svartsjukan insinuerar.

av **Toblerone** » 2016-02-21 17:20:55

slackern skrev:
Insinuerar wini på att jag skulle ha borderline eller någon annan personlighetsstörning nu igen? När ska personen fatta att jag inte har någon personlighetsstörning har gjort dom där jäkla testerna sammanlagt 3 gånger nu och jag har aldrig blivit diagnostiserad med någon personlighetsstörning.

Det finns ju ingen anledning att insinuera det heller. Det är ju bara vettigt att inte tåla att partnern är respektlös mot en.

av **Wine** » 2016-02-21 17:36:24

Som sagt, skilsmässa bör vara den sista utvägen, har man kommunikationsproblem och inte klarar av att reda ut eventuella missförstånd på egen hand i äktenskapet tycker jag att parterapi kan vara en bra lösning.

Toblerone skrev:
slackern skrev:
Insinuerar wini på att jag skulle ha borderline eller någon annan personlighetsstörning nu igen? När ska personen fatta att jag inte har någon personlighetsstörning har gjort dom där jäkla testerna sammanlagt 3 gånger nu och jag har aldrig blivit diagnostiserad med någon personlighetsstörning.

Det finns ju ingen anledning att insinuera det heller. Det är ju bara vettigt att inte tåla att partnern är respektlös mot en.

Borderlinepersonligheter brukar ju ha för vana att vara lättkränkta och är de som snabbt och abrupt väljer att avsluta ett förhållande eller säga upp bekantskapen vilket ofta förvirrar partner, anhöriga eller vänner. De vill ju ha kontroll över människor runtomkring dem och det får de genom manipulering och känslomässig utpressning. Borderline och ADHD kan vara svåra att särskilja och symtomen överlappar, en del hävdar att borderline och ADHD är ungefär samma sak.

av **Toblerone** » 2016-02-21 17:43:51

Wine skrev:Som sagt, skilsmässa bör vara den sista utvägen, har man kommunikationsproblem och inte klarar av att reda ut eventuella missförstånd på egen hand i äktenskapet tycker jag att parterapi kan vara en bra lösning.

Jo, det kan det vara. Det gjorde jag och min ex-man också. Hjälpte dock inte. Min erfarenhet är att det inte går att göra så mycket om respekten har försvunnit.

Wine skrev:Borderlinepersonligheter brukar ju ha för vana att vara lättkränkta och är de som snabbt och abrupt väljer att avsluta ett förhållande eller säga upp bekantskapen vilket ofta förvirrar partner, anhöriga eller vänner.

Men det är ingen fråga om lättkränkt. Man kan inte ha en relation om respekten inte finns. Då är det destruktivt och beslutet att inte längre utsätta sig för det är modigt. Vi kan förstås inte bedöma om det är så. Men Slackern sa ju "om det är så" och det kan jag bara hålla med om. Problemet där är ju att det i regel inte går att vända det, dvs. relationen blir inte bättre igen, och då är det bara ingen mening.

Moderator atoms - svar fanns inuti felattribuerat citat.

av **Wine** » 2016-02-21 17:48:12

Toblerone skrev:
Wine skrev:Som sagt, skilsmässa bör vara den sista utvägen, har man kommunikationsproblem och inte klarar av att reda ut eventuella missförstånd på egen hand i äktenskapet tycker jag att parterapi kan vara en bra lösning.

Jo, det kan det vara. Det gjorde jag och min ex-man också. Hjälpte dock inte. Min erfarenhet är att det inte går att göra så mycket om respekten har försvunnit.

Wine skrev:Borderlinepersonligheter brukar ju ha för vana att vara lättkränkta och är de som snabbt och abrupt väljer att avsluta ett förhållande eller säga upp bekantskapen vilket ofta förvirrar partner, anhöriga eller vänner.

Men det är ingen fråga om lättkränkt. Man kan inte ha en relation om respekten inte finns. Då är det destruktivt och beslutet att inte längre utsätta sig för det är modigt. Vi kan förstås inte bedöma om det är så. Men Slackern sa ju "om det är så" och det kan jag bara hålla med om. Problemet där är ju att det i regel inte går att vända det, dvs. relationen blir inte bättre igen, och då är det bara ingen mening.

Men istället för att avsluta förhållandet eller äktenskapet helt abrupt kan man ju försöka jobba på det och exempelvis söka parterapi istället för att göra någonting så drastiskt som att söka skilsmässa för att man "känner" sig hånad, det kanske inte ens är så det faktiskt är, vi kan ju knappast veta detta med säkerhet eller hur?

För mig framstår det som ett svart vitt och instabilt sätt att tänka på att uttrycka sig som ovan.

Moderator atoms - eftersläpning av fel från föregående inlägg.

av **Fenren** » 2016-02-21 17:57:58

Wine skrev:
Toblerone skrev:
Wine skrev:Som sagt, skilsmässa bör vara den sista utvägen, har man kommunikationsproblem och inte klarar av att reda ut eventuella missförstånd på egen hand i äktenskapet tycker jag att parterapi kan vara en bra lösning.

Jo, det kan det vara. Det gjorde jag och min ex-man också. Hjälpte dock inte. Min erfarenhet är att det inte går att göra så mycket om respekten har försvunnit.

Wine skrev:Borderlinepersonligheter brukar ju ha för vana att vara lättkränkta och är de som snabbt och abrupt väljer att avsluta ett förhållande eller säga upp bekantskapen vilket ofta förvirrar partner, anhöriga eller vänner.

Men det är ingen fråga om lättkränkt. Man kan inte ha en relation om respekten inte finns. Då är det destruktivt och beslutet att inte längre utsätta sig för det är modigt. Vi kan förstås inte bedöma om det är så. Men Slackern sa ju "om det är så" och det kan jag bara hålla med om. Problemet där är ju att det i regel inte går att vända det, dvs. relationen blir inte bättre igen, och då är det bara ingen mening.

Men istället för att avsluta förhållandet eller äktenskapet helt abrupt kan man ju försöka jobba på det och exempelvis söka parterapi istället för att göra någonting så drastiskt som att söka skilsmässa för att man "känner" sig hånad, det kanske inte ens är så det faktiskt är, vi kan ju knappast veta detta med säkerhet eller hur?

För mig framstår det som ett svart vitt och instabilt sätt att tänka på att uttrycka sig som ovan.

Det gällerju åt båda hållen.

Hon har ju ingen respekt för honom heller. Hon är ju svartsjuk som tusan och måste kontrollera honom så fort kvinnofolk är nära

Moderator atoms - eftersläpning av fel.

av **Pikachu** » 2016-02-21 18:01:09

Wine skrev:
Toblerone skrev:Men det är ingen fråga om lättkränkt. Man kan inte ha en relation om respekten inte finns. Då är det destruktivt och beslutet att inte längre utsätta sig för det är modigt. Vi kan förstås inte bedöma om det är så. Men Slackern sa ju "om det är så" och det kan jag bara hålla med om. Problemet där är ju att det i regel inte går att vända det, dvs. relationen blir inte bättre igen, och då är det bara ingen mening.

Men istället för att avsluta förhållandet eller äktenskapet helt abrupt kan man ju försöka jobba på det och exempelvis söka parterapi istället för att göra någonting så drastiskt som att söka skilsmässa för att man "känner" sig hånad, det kanske inte ens är så det faktiskt är, vi kan ju knappast veta detta med säkerhet eller hur?

För mig framstår det som ett svart vitt och instabilt sätt att tänka på att uttrycka sig som ovan.

Och det är ett ypperligt exempel på att aspergare inte är några bra relationsrådgivare.

Moderator atoms - eftersläpning av fel.

av **Toblerone** » 2016-02-21 18:06:13

Wine skrev:
Men istället för att avsluta förhållandet eller äktenskapet helt abrupt kan man ju försöka jobba på det och exempelvis söka parterapi istället för att göra någonting så drastiskt som att söka skilsmässa för att man "känner" sig hånad, det kanske inte ens är så det faktiskt är, vi kan ju knappast veta detta med säkerhet eller hur?

För mig framstår det som ett svart vitt och instabilt sätt att tänka på att uttrycka sig som ovan.

Min poäng är att om ens partner älskar och respekterar en, så anstränger han sig för att det inte ska uppstå såna situationer. Om min man skulle skratta i en situation som jag skulle kunna uppfatta att han skrattar åt mig, så skulle han oftast dubbelkolla med mig. Dvs. han skulle kanske fråga "du tog inte illa upp nu, eller?"

Men framför allt kan jag inte föreställa mig att det är en engångsgrej. Det var det ju inte heller, det hade ju hänt flera gånger. Och då antar jag att hon har tagit upp med honom på något sätt. Dvs hon har sagt eller visat att hon inte känner sig bekväm i den situationen. Ändå fortsätter han. Annars vet vi förstås inte allt. Men det ser ut som om han inte anstränger sig.

av **Wine** » 2016-02-21 18:06:31

Pikachu skrev:Och det är ett ypperligt exempel på att aspergare inte är några bra relationsrådgivare.

Ja, jag tycker att man bör passa sig väldigt noga för att ge sådan typ av rådgivning på exempelvis ett internetforum som detta där huvuddelen av användarna är anonyma och många inte känner varandra särskilt bra, om de ens har träffats. Det säger ju sig självt att man knappast kan vara särskilt insatt i andras situation, det kan ju vara mycket komplicerat och man får ju oftast bara höra den enes sida av historien. Någon kan ju helt lättvindligt ge ett råd som får stora konsekvenser för den drabbade men som rådgivaren sedan knappast behöver ta ansvar för eller lida av.

av **slackern** » 2016-02-21 18:09:28

Pikachu skrev:
Wine skrev:
Toblerone skrev:
Men det är ingen fråga om lättkränkt. Man kan inte ha en relation om respekten inte finns. Då är det destruktivt och beslutet att inte längre utsätta sig för det är modigt. Vi kan förstås inte bedöma om det är så. Men Slackern sa ju "om det är så" och det kan jag bara hålla med om. Problemet där är ju att det i regel inte går att vända det, dvs. relationen blir inte bättre igen, och då är det bara ingen mening.

Men istället för att avsluta förhållandet eller äktenskapet helt abrupt kan man ju försöka jobba på det och exempelvis söka parterapi istället för att göra någonting så drastiskt som att söka skilsmässa för att man "känner" sig hånad, det kanske inte ens är så det faktiskt är, vi kan ju knappast veta detta med säkerhet eller hur?

För mig framstår det som ett svart vitt och instabilt sätt att tänka på att uttrycka sig som ovan.

Och det är ett ypperligt exempel på att aspergare inte är några bra relationsrådgivare.

Alltså vad jag menar om TS känner sig kränkt stup i kvarten så måste det ju tära något enormt på förhållandet. Nu kanske TS är enormt svartsjuk utan att maken har någon som helst skuld så är ju också det väldigt tärande på förhållandet, ibland är det bättre att gå skilda vägar om inte ett förhållande fungerar, nu inte sagt att TS förhållande inte fungerar dom kanske är värsta harmoniska mesta utav tiden.

av **Toblerone** » 2016-02-21 18:10:09

Fenren skrev:
Toblerone skrev:Men det är ingen fråga om lättkränkt. Man kan inte ha en relation om respekten inte finns. Då är det destruktivt och beslutet att inte längre utsätta sig för det är modigt. Vi kan förstås inte bedöma om det är så. Men Slackern sa ju "om det är så" och det kan jag bara hålla med om. Problemet där är ju att det i regel inte går att vända det, dvs. relationen blir inte bättre igen, och då är det bara ingen mening.

Det gällerju åt båda hållen.

Hon har ju ingen respekt för honom heller. Hon är ju svartsjuk som tusan och måste kontrollera honom så fort kvinnofolk är nära

Visst, det kan ju vara kruxet. Svårt att säga förstås, vi vet ju inte hur illa det är. Jag brukade också vara svartsjuk när jag var yngre. Min dåvarande partner tyckte nog inte att det var ett problem. Jag ställde ju inte till med någon scen utan jag var mest lite nervös då. Så det beror ju på hur mycket av en scen hon ställer till med. :wink:

Lite svartsjuka är normalt, mycket är ganska destruktiv.

Moderator atoms - eftersläpning av fel.

av **Toblerone** » 2016-02-21 18:12:07

Wine skrev:
Pikachu skrev:Och det är ett ypperligt exempel på att aspergare inte är några bra relationsrådgivare.

Ja, jag tycker att man bör passa sig väldigt noga för att ge sådan typ av rådgivning på exempelvis ett internetforum som detta där huvuddelen av användarna är anonyma och många inte känner varandra särskilt bra, om de ens har träffats. Det säger ju sig självt att man knappast kan vara särskilt insatt i andras situation, det kan ju vara mycket komplicerat och man får ju oftast bara höra den enes sida av historien. Någon kan ju helt lättvindligt ge ett råd som får stora konsekvenser för den drabbade men som rådgivaren sedan knappast behöver ta ansvar för eller lida av.

Men det finns också några enkla logiska grundregler. Som att man måste kommunicera eller att man inte ska vara ihop med en person som inte behandlar en bra. Sånt kan man alltid råda.

av **slackern** » 2016-02-21 18:15:39

Toblerone skrev:
Wine skrev:
Pikachu skrev:Och det är ett ypperligt exempel på att aspergare inte är några bra relationsrådgivare.

Ja, jag tycker att man bör passa sig väldigt noga för att ge sådan typ av rådgivning på exempelvis ett internetforum som detta där huvuddelen av användarna är anonyma och många inte känner varandra särskilt bra, om de ens har träffats. Det säger ju sig självt att man knappast kan vara särskilt insatt i andras situation, det kan ju vara mycket komplicerat och man får ju oftast bara höra den enes sida av historien. Någon kan ju helt lättvindligt ge ett råd som får stora konsekvenser för den drabbade men som rådgivaren sedan knappast behöver ta ansvar för eller lida av.

Men det finns också några enkla logiska grundregler. Som att man måste kommunicera eller att man inte ska vara ihop med en person som inte behandlar en bra. Sånt kan man alltid råda.

Sedan tycker jag att det är användarnas eget ansvar att ha sunt förnuft och värdera allt som skrivs på ett forum. Men vi kan åtminstone konstatera att TS inte vill skilja sig från sin man, då är åtminstone det avklarat och behöver inte driftas mer och analyseras.

av **elle** » 2016-02-21 19:29:03

Kathrine87 skrev:Alltså folk skiter i vad jag känner o vad jag tycker.

Har du någon du kan vara ärlig med, som inte ifrågasätter dina upplevelser ? Jag vet inte vad jag ska skriva mer men jag hoppas att du får en hjälp . Du kan inte gå runt och må dåligt.

av **Kathrine87** » 2016-02-21 23:36:37

Tack för alla tips men problemet e löst nu.