Hjälp med att vara social

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Hjälp med att vara social

Inläggav Dalaberger » 2021-08-04 23:33:08

Sheyen skrev:
Dalaberger skrev:Jag fick min diagnos vid 7 års ålder men jag kan aldrig komma ihåg att jag fick någon social träning. Är det någon annan som fått det, finns det ens? Nu vid 25, så är det nog nånting jag önskar jag hade fått. Hur man får vänner, hur man bör agera, vad som förväntas av en. Det är så mekaniskt för mig och man bara övertänker allt. Att det är öppet och otydligt är ångestframkallande. Man borde i alla fall hjälpas med det, om man nu ska habiliteras, för jag känner mig inte riktigt habiliterad än.

Gjorde inte dina föräldrar det? När jag upptäckte att min förstfödda (uppenbart autistisk) ville upptäcka vänskaper och jag såg att det gick åt helvete så tänkte jag "äh, fan heller" och så ställde jag mig bredvid och instruerade det manuellt. Jag tänkte att om någon unge undrar varför jag står där får de väl undra det. Avkomma nr 1 uppskattade hjälpen och sakta men säkert började saker och ting fungera bättre. Men vi pratar ofta om sociala grejer och hur man kan reagera i olika situationer. Jag må vara skitkass på det, men jag är ju bättre på det än vad ett undrande barn är, liksom.

De tror väl att det är en sån där sak man lär sig själv, som de själva gjort. Så tänker nog de flesta, "Vara social är inget svårt, bara att va", är det verkligen det? Blir lätt ångest och man blir tyst.
Dalaberger
 
Inlägg: 257
Anslöt: 2021-02-22
Ort: Dalarna

Hjälp med att vara social

Inläggav Furienna » 2021-08-05 0:53:05

Dalaberger skrev:Jag fick min diagnos vid 7 års ålder men jag kan aldrig komma ihåg att jag fick någon social träning. Är det någon annan som fått det, finns det ens? Nu vid 25, så är det nog nånting jag önskar jag hade fått. Hur man får vänner, hur man bör agera, vad som förväntas av en. Det är så mekaniskt för mig och man bara övertänker allt. Att det är öppet och otydligt är ångestframkallande. Man borde i alla fall hjälpas med det, om man nu ska habiliteras, för jag känner mig inte riktigt habiliterad än.

Jag tycker att det där med att vara social är överskattat, faktiskt.
Furienna
 
Inlägg: 2975
Anslöt: 2010-05-02
Ort: Örnsköldsvik

Hjälp med att vara social

Inläggav Dalaberger » 2021-08-11 22:14:10

Furienna skrev:
Dalaberger skrev:Jag fick min diagnos vid 7 års ålder men jag kan aldrig komma ihåg att jag fick någon social träning. Är det någon annan som fått det, finns det ens? Nu vid 25, så är det nog nånting jag önskar jag hade fått. Hur man får vänner, hur man bör agera, vad som förväntas av en. Det är så mekaniskt för mig och man bara övertänker allt. Att det är öppet och otydligt är ångestframkallande. Man borde i alla fall hjälpas med det, om man nu ska habiliteras, för jag känner mig inte riktigt habiliterad än.

Jag tycker att det där med att vara social är överskattat, faktiskt.

Fast jag snackar inte om att umgås med en vän varje dag eller vecka, det är jag har inga vänner för jag flyttade ifrån/följde inte upp kontakten och sen har jag inte fått fler och varit utan i flera år. Då blir man ensam i världen, en sån där sak man kan bli vansinnig av.
Dalaberger
 
Inlägg: 257
Anslöt: 2021-02-22
Ort: Dalarna

Hjälp med att vara social

Inläggav Sheyen » 2021-08-12 6:49:37

Dalaberger skrev:
Sheyen skrev:
Dalaberger skrev:Jag fick min diagnos vid 7 års ålder men jag kan aldrig komma ihåg att jag fick någon social träning. Är det någon annan som fått det, finns det ens? Nu vid 25, så är det nog nånting jag önskar jag hade fått. Hur man får vänner, hur man bör agera, vad som förväntas av en. Det är så mekaniskt för mig och man bara övertänker allt. Att det är öppet och otydligt är ångestframkallande. Man borde i alla fall hjälpas med det, om man nu ska habiliteras, för jag känner mig inte riktigt habiliterad än.

Gjorde inte dina föräldrar det? När jag upptäckte att min förstfödda (uppenbart autistisk) ville upptäcka vänskaper och jag såg att det gick åt helvete så tänkte jag "äh, fan heller" och så ställde jag mig bredvid och instruerade det manuellt. Jag tänkte att om någon unge undrar varför jag står där får de väl undra det. Avkomma nr 1 uppskattade hjälpen och sakta men säkert började saker och ting fungera bättre. Men vi pratar ofta om sociala grejer och hur man kan reagera i olika situationer. Jag må vara skitkass på det, men jag är ju bättre på det än vad ett undrande barn är, liksom.

De tror väl att det är en sån där sak man lär sig själv, som de själva gjort. Så tänker nog de flesta, "Vara social är inget svårt, bara att va", är det verkligen det? Blir lätt ångest och man blir tyst.

Det är riktigt svårt att behålla sociala kontakter. Jag har mest tänkt att jag försöker lägga en social grund till mitt barn och sedan får man hoppas att det blir enklare för mitt barn att använda teknikerna även i framtiden. Men hur det ska gå till kan jag inte svara på i nuläget, men vi kommer att ha det i åtanke hela tiden, så det är nog inget som kommer råka ske, vilket åtminstone styrker att vi är medvetna om risken och kommer försöka vägleda. För slutar man underhålla kunskapen försvinner den.
Sheyen
 
Inlägg: 11625
Anslöt: 2010-10-24
Ort: Din Mamma

Återgå till Aspergare och vården



Logga in