Jag har alltid varit annorlunda, 1 till 6 var jag kompis med en ADHD kille, vår fröken sa alltid "alla måste göra det, utom Ida och Tobias". Jag har alltid varit ett undantag, visst har det varit bra, men jag förstod inte varför. Nu efter åt vet jag ju varför, jag skulle ha flippat ur totalt och aldrig mer gått dit. Jag bor fortfarande kvar i samma lilla håla som jag föddes i, mest av allt vill jag ta med min familj och flytta härifrån. Jag hatar nog ungefär hälften av alla som bor här, bara för att dem kanske tittat konstigt på mig någon gång för sisådär 5 år sedan ? Jag minns en gång, jag var 5 år och gick på dagis tillsammans med min lillasyster. På dagiset hade de några små cyklar man fick låna, min syster cyklade runt enda tills det var dags att gå in, så då sprang hon iväg in och jag som var lite långsam av mig kom lite efter. När jag närmade mig dörren kom en dagistant ut och såg att låg en cykel kvar, då sa hon åt mig att gå och ställa in den. Mig ?! Mig !? Jag hade inte ens använt den, jag hatar henne fortfarande för det där. Jag vågade aldrig gå till förskolan, för en gång så en kille där att jag hade fula byxor på mig. Jag var jätte rädd för att gå dit. Sen fungerade skolan bra, om mamma var med mig det vill säga. I 5 började jag utveckla en fobi för skolan, jag fick panik så fort jag kom dit och mamma och pappa tvingade in mig. De bar mig, drog i mig osv. Och tvinga någon med AS är inte så himla klyftigt gjort. Men vi visste ju inte då hur det låg till. Nu går jag i 9an och har fortfarande samma problem, jag har gått i 3 skolor till sedan 6an. En vanlig, en för ungdomar i "riskzon" och nu i en aspergerklass. Det funkar väl inge vidare, jag är där ungefär en halvtimme om dagen och mår skit dåligt pga av det.

Men nog pratat om det, jag vet inte varför jag skriver allt det här. Antagligen för att jag ville skriva av mig lite

Just den här veckan har jag bråkat som fan med min syster, vi skulle handla godis förra veckan. Och vi kom inte överens om vilken godisaffär vi skulle gå till. Jag som älskar godis ville självklart gå till den affär med mest godis i. Då kläckte min dumskalle till syster ur sig att det är EXAKT samma på bägge ställena. Jag blev helt galen, exakt samma ? Jo tjena stumpan! Jag visste att den som jag ville till har 2 ställ mer med godis än den andra. Då kan man ju inte säga exakt samma Det är aldrig exakt, det finns alltid något som gör att det skiljer varandra. Jag är fortfarande jätte sur på henne, eftersom hon inte ger med sig heller.

En annan grej jag funderat över är filmer. Rysare, jag fattar inte att människor tycker det är läskigt ? Visst, skräckfilmer, när man hoppar till sådär plötsligt är lite små läskigt. Men rysare ? Min mamma förklarade det som att rysare bygger ju upp en stämning. Att det inte är plötsliga effekter utan att man sätter sig in i situationen. Jag känner inte sådant, rysare är bara allmänt sega och jag bara sitter och väntar på att filmen ska komma igång. Är det bara jag som känner så, eller finns det fler? Hör av er
Varför finns det inte text på filmer för aspergare. Det finns ju för hörselskadade, tex. - plingar på dörren. - barnet skriker. osv. Det borde införskaffas filmer för de med AS. Så kan det stå när det är tex. - jobbig stämning vid ett bord. - gripande. - sorgligt. osv. Så att man vet Jag har aldrig en aning om när det är sorgligt osv.

Jag har fått Asperger av min pappa, min mamma jobbar med de som är lite äldre än mig med AS, så hon förstår mig bra. Värre är det med min syster, hon är så långt ifrån en Aspergare som möjligt. Hon använder märkeskläder, allt ska se bra ut när folk är nära, ju fler kompisar desto bättre. Dessutom är hon fjortis Hon blir ofta sur på mig, jag vet att hon tycker att jag är jobbig. Och det tycker jag med För jag är jobbig. Bara en sån sak om hon frågar "Ida, häller du upp vatten till mig?" Nej, det gör jag inte. Är du blind eller ? Så är kriget i full gång. Jag fattar ju inte att hon menar att jag ska hälla upp till henne med. I mitt huvud var ju det en fråga om jag häller upp till henne. Och det gör jag ju inte. Nu såhär i efter hand vet jag ju om det, men när jag väl står det fattar jag ingenting.

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om alla mina problem här i livet, men då kommer ingen orka läsa. Jag hoppas jätte gärna att jag får några svar, det skulle vara så roligt

Jag är en tjej på 15 år, lång som en stång (lägg märke till mitt fyndiga rim ) och har ett stort sinne för humor Visst, jag kan vara en riktig plåga att prata med när jag är sur, men det går över fort. Så tjingeling

Idaah__@live.se om någon känner sig sugen på en pratstund

oj vad långt det blev ;o

Ser ut som du har humor och självdistans iaf. Det kommer man långt på

Tyckte det var en härlig liten livshistoria, bra ide med aspergerstextning, skulle göa nytta i många situationer.

Jnx skrev:Ser ut som du har humor och självdistans iaf. Det kommer man långt på

Tyckte det var en härlig liten livshistoria, bra ide med aspergerstextning, skulle göa nytta i många situationer.

Hehe, det skulle bli väldigt mycket lättare att förstå en film på det viset

Hej och välkommen!

Jag håller med dej om rysare. De enda rysare jag faktiskt finner skräckinjagande är japanska rysare. Vågade inte se klart Ringu och hade mardrömmar om den läskiga skuggskepnaden!

weasley skrev:Hej och välkommen!

Jag håller med dej om rysare. De enda rysare jag faktiskt finner skräckinjagande är japanska rysare. Vågade inte se klart Ringu och hade mardrömmar om den läskiga skuggskepnaden!

Hej!
Oj, Ringu är min hat-film faktiskt, och även The Ring. Men barnhemmet finner jag lite läskigt i, om du sett den ? Det är iaf en gammal tant med, som liksom, tränger sig på en familj på något vis. Jag tycker det är läskigt, när någon tränger sig på eller tar över någons liv liksom.

Mycket intressant historia Ida. Log stort för mig själv när jag läste om textning för aspergare.

Och även "häller du upp vatten åt mig?"

Jösses. Att folk verkligen säger så och det tycks vara normalt? *suck*

Hej och välkommen, Ida.

Idaah skrev:Varför finns det inte text på filmer för aspergare. Det finns ju för hörselskadade, tex. - plingar på dörren. - barnet skriker. osv. Det borde införskaffas filmer för de med AS. Så kan det stå när det är tex. - jobbig stämning vid ett bord. - gripande. - sorgligt. osv. Så att man vet Jag har aldrig en aning om när det är sorgligt osv.

LOL! Ingen dum idé!

pappan skrev:Mycket intressant historia Ida. Log stort för mig själv när jag läste om textning för aspergare.

Och även "häller du upp vatten åt mig?"

Jösses. Att folk verkligen säger så och det tycks vara normalt? *suck*

Åh vad det är trevligt att få med håll! (:

Och det är mycket märkligt att det är normalt att säga så, för man ser ju om någon häller upp vatten eller inte. Och det är ju ingen "förkortning" heller, jag förstår verkligen inte det där..

Välkommen, Ida! Hoppas du kommer att trivas här.
Jag gillar dina förslag om baksidestext på filmer. Man kanske skulle kunna starta en blogg och recensera filmer ur ett aspie-perspektiv?
Jag har inga stora problem med att läsa av känslor på film, men jag vill gärna bli varnad, typ: "Nu kommer en scen där folk gråter, det kommer att göra dig känslomässigt upprörd", "Nu blir pappan arg på barnet, det klarar du inte heller..."
Jag tyckte att The Ring var mycket läskigare än Barnhemmet, den tycker jag mest är sorglig. Det är så synd om den där lille missbildade pojken.

Kahlokatt skrev:Välkommen, Ida! Hoppas du kommer att trivas här.
Jag gillar dina förslag om baksidestext på filmer. Man kanske skulle kunna starta en blogg och recensera filmer ur ett aspie-perspektiv?
Jag har inga stora problem med att läsa av känslor på film, men jag vill gärna bli varnad, typ: "Nu kommer en scen där folk gråter, det kommer att göra dig känslomässigt upprörd", "Nu blir pappan arg på barnet, det klarar du inte heller..."
Jag tyckte att The Ring var mycket läskigare än Barnhemmet, den tycker jag mest är sorglig. Det är så synd om den där lille missbildade pojken.

Åh hej (:
Nästan alla har ju blogg nu förtiden Jag förstår inte vem som skulle läsa min :p
Men något som talar om på film hur man ska vara, det blir så fel om folk i min omgivning gråter så vet jag inte varför då skulle det vara bra om det stod. Filmer är väl inte direkt något jag blir ledsen av alls, inget i verkligheten heller. Förutom uteliggare osv, skulle jag bo i en större stad skulle alla mina pengar försvinna till dem. Jag tycker så otroligt synd om dem. Jag vet inte riktigt varför

Idaah skrev: Bara en sån sak om hon frågar "Ida, häller du upp vatten till mig?" Nej, det gör jag inte. Är du blind eller ? Så är kriget i full gång. Jag fattar ju inte att hon menar att jag ska hälla upp till henne med. I mitt huvud var ju det en fråga om jag häller upp till henne. Och det gör jag ju inte. Nu såhär i efter hand vet jag ju om det, men när jag väl står det fattar jag ingenting.

Inte för att det hjälper, men jag tänker förnumstigt påpeka vad problemet nog är i såna här fall. Eftersom jag vill konkurrera bort alla mer förnedrande teorier.

"Ida, häller du upp vatten till mig?" är en förkortning av "Ida, vill du vara snäll att hälla upp vatten till mig?". Först har meningen då grammatiskt förvridits till "Ida, häller du upp vatten till mig, är du snäll?". Att meningen är förvriden och förkortad är ju något man måste lära sig, innan man förstår det, precis som när man lär sig sig ord ö.h.t.. Ickeaspiga hjärnor lär sig det lättare än vad aspiga gör. Här kommer ett par teorier (med matte och dylikt uteslutet) om vad den skillnaden beror på.


Innan man kan några ord så måste man först känna igen ord och dessutom börja känna igen de sammanhang som de förekommer i. Hjärnan måste inte bara se likhet mellan saker utan dessutom se mer likhet mellan vissa saker än mellan andra. Ickeaspiga hjärnor "fuskar" kanske; kanske litar de mer blint än vad ickeaspiga gör på små tecken från föräldrar och andra, tecken som talar om ifall man tolkar "rätt" eller ej. Eller så är det som jag tror att det är för mig.

Jag tror att aspiga hjärnor av min typ har lättare än andra att se likheter mellan olika saker. Alltså ser vi att "javisst, hon kanske menar att hon vill att jag ska hälla upp vatten åt henne, men hon skulle ocks kunna mena en hel massa andra saker". Såna som jag måste alltså vara med om ganska många såna situationer innan det står helt klart för oss att människan oftast menar "snälla häll upp åt mig!", när hon säger

"..., häller du upp vatten till mig?".

jonsch skrev:

Idaah skrev: Bara en sån sak om hon frågar "Ida, häller du upp vatten till mig?" Nej, det gör jag inte. Är du blind eller ? Så är kriget i full gång. Jag fattar ju inte att hon menar att jag ska hälla upp till henne med. I mitt huvud var ju det en fråga om jag häller upp till henne. Och det gör jag ju inte. Nu såhär i efter hand vet jag ju om det, men när jag väl står det fattar jag ingenting.

Inte för att det hjälper, men jag tänker förnumstigt påpeka vad problemet nog är i såna här fall. Eftersom jag vill konkurrera bort alla mer förnedrande teorier.

"Ida, häller du upp vatten till mig?" är en förkortning av "Ida, vill du vara snäll att hälla upp vatten till mig?". Först har meningen då grammatiskt förvridits till "Ida, häller du upp vatten till mig, är du snäll?". Att meningen är förvriden och förkortad är ju något man måste lära sig, innan man förstår det, precis som när man lär sig sig ord ö.h.t.. Ickeaspiga hjärnor lär sig det lättare än vad aspiga gör. Här kommer ett par teorier (med matte och dylikt uteslutet) om vad den skillnaden beror på.


Innan man kan några ord så måste man först känna igen ord och dessutom börja känna igen de sammanhang som de förekommer i. Hjärnan måste inte bara se likhet mellan saker utan dessutom se mer likhet mellan vissa saker än mellan andra. Ickeaspiga hjärnor "fuskar" kanske; kanske litar de mer blint än vad ickeaspiga gör på små tecken från föräldrar och andra, tecken som talar om ifall man tolkar "rätt" eller ej. Eller så är det som jag tror att det är för mig.

Jag tror att aspiga hjärnor av min typ har lättare än andra att se likheter mellan olika saker. Alltså ser vi att "javisst, hon kanske menar att hon vill att jag ska hälla upp vatten åt henne, men hon skulle ocks kunna mena en hel massa andra saker". Såna som jag måste alltså vara med om ganska många såna situationer innan det står helt klart för oss att människan oftast menar "snälla häll upp åt mig!", när hon säger

"..., häller du upp vatten till mig?".

Jaha, trevligt med en förklaring!
Men varför kan man bara inte säga "Kan du hälla upp åt mig med?" Meningen är ju inte speciellt mycket längre, plus att då förstår jag vad sjutton man menar, jag antar att man övar in det där efter ett tag och kan lista ut vad någon menar som vrider till en mening sådär.

Idaah skrev: Filmer är väl inte direkt något jag blir ledsen av alls, inget i verkligheten heller. Förutom uteliggare osv, skulle jag bo i en större stad skulle alla mina pengar försvinna till dem. Jag tycker så otroligt synd om dem. Jag vet inte riktigt varför

Det är nog förresten som du skriver, det där med vad som är sorgligt är nog också något som man måste lära sig att känna igen. Det är nog sällan som det är så uppenbart som när någon är smutsig och ligger och sover i en pappkartong eller liknande.

Själv har jag väl hunnit lära mig vad i filmer och verklighet som är sorgligt, i takt med att jag vuxit ikapp åldersgränserna för filmerna och något liknande vad gäller verkligheten. Men om jag fick se high-school-filmer när jag var sju, så förstod jag säkert ingenting.

Du lär dig, Idaah, och jag hoppas att det går fortare än du vågar hoppas på!

[/youtube]

Idaah skrev:Varför finns det inte text på filmer för aspergare. Det finns ju för hörselskadade, tex. - plingar på dörren. - barnet skriker. osv. Det borde införskaffas filmer för de med AS. Så kan det stå när det är tex. - jobbig stämning vid ett bord. - gripande. - sorgligt. osv. Så att man vet Jag har aldrig en aning om när det är sorgligt osv.

lol. Kan se det framför mig på DVD menyn; "English for socially impared". En annan variant vore ju ett alternativt ljudspår med publik som skrattar, gråter, flämtar till etc. Typ, ungefär som med komediserier på tv. En annan variant vore ju att se film på bio där du faktiskt sitter med folk som reagerar med olika känslouttryck. Synd att det skall vara så jädrans dyrt med bio numera. Samt att man behöver hitta någon att gå med som kan tänka sig betala lika mycket för samma film.

Blir sällan rädd själv för skräckfilmer själv heller men kan bero på att jag är härdad. Dock kan man känna en sån där mysig, mörk stämning ibland som byggs upp allteftersom.

Intressant om än något förvirrande livshistoria för övrigt. välkommen hit!

Välkommen! Verkar som du hade det knepigt i skolan, hur funkar det nu?

MsTibbs skrev:Välkommen! Verkar som du hade det knepigt i skolan, hur funkar det nu?

Det funkar inge vidare, jag går ungefär en halvtimme om dagen, om jag ens går dit..

Idaah skrev:Jaha, trevligt med en förklaring!
Men varför kan man bara inte säga "Kan du hälla upp åt mig med?" Meningen är ju inte speciellt mycket längre, plus att då förstår jag vad sjutton man menar, jag antar att man övar in det där efter ett tag och kan lista ut vad någon menar som vrider till en mening sådär.

-Kan du hälla upp åt mig med?
-Ja, det kan jag... (Men gör det inte, för frågan var ju bara om jag kan göra det...) Även detta uttryckssätt måste läras in manuellt...

Välkommen hit, förresten!

Precis, man frågar ju om jag kan hälla upp vatten, och det kan jag ju (: men det betyder inte att jag göra det

Jag såg inte ditt svar förrän nu. Bra att förklaringen var trevlig men trist nog så löser det som sagt inte knuten. Det gäller ju förmodligen bara att ge det tid. Ifall det funnes någon bra teknik m.h.a. vilken man lär in sånt där fortare, så skulle väl den erbjudas alla som får diagnos (får man hoppas).

Att vi måste vara så förbaskat artiga här i Sverige, så man inte fattar vad folk menar... Och inte har vi nåt enkelt artighetsord heller, som engelskans please. Då skulle det ju bara vara att säga "Häll upp (vatten) åt mig med, 'please'", utan att det skulle uppfattas som oartigt...

Kimmelie skrev:Att vi måste vara så förbaskat artiga här i Sverige, så man inte fattar vad folk menar... Och inte har vi nåt enkelt artighetsord heller, som engelskans please. Då skulle det ju bara vara att säga "Häll upp (vatten) åt mig med, 'please'", utan att det skulle uppfattas som oartigt...

Oj det har aldrig tänkt på, skulle man bara lägga till please skulle jag förstå på en gång vad personen i fråga menar

Jo det har du ju rätt i, Kimmelie, märkligt att det av många anses överdrivet att säga "snälla"!

jonsch skrev:märkligt att det av många anses överdrivet att säga "snälla"!

Men det låter ju som ett barn som tjatar på sina föräldrar för att få nåt det vill ha (men inte får...) (Fast i engelskan tjatar förstås också barnen med ordet please...)

Det behövs verkligen en reformering av svenska språket...