Du som har Asperger och är "vuxen" - över 25-30 år - har du vuxit upp? Vad lägger du för betydelse i det? Eller har ni samma vuxenhet ni alltid haft? Känner ni att ni inte får göra vissa saker? Eller tvärtom, kan du utan problem göra saker som vanligtvis ungdomar eller barn gör? Är du mer barnslig eller mer vuxen nu?

Det är ingen ja/nej-fråga...

Ni får gärna utveckla svaret (och frågan) i tråden.

Mitt "problem" är väl snarare att jag alltid varit vuxen. Eller.. för vuxen. Har alltid trivts bäst med de som varit ett antal år äldre, ända sedan barnsben.
Är jag vuxen? Jo, än idag påpekar folk att jag är _för_ vuxen.

Jag kände mig mer vuxen när jag var yngre. Kanske dålig självinsikt som låg bakom det (?) Numera känner jag mig mer som ett barn än vad jag gjorde när jag var barn. Märkligt egentligen.

Vuxen, vad är det? Har jag aldrig känt mig. Gammal, numera (inte minst pga. den här förlamande fysiska och mentala tröttheten), men inte vuxen - inte "på riktigt". Blir ofta förvånad när vuxna människor behandlar mig som en av dem.

För all del, jag har aldrig heller kunnat tillskansa mig ens dem jag själv (av andra skäl) har önskat av i samhället gångbara "vuxenhets-"attribut.
Överhuvud taget bidrar ju en tillvaro som utstraffad eller invalid till den här sortens känsla.

Torts att ni skriver rent bokstavligt annorlunda, tror jag att ni (och jag!) har samma sak gemensam. Vet dock inte vad detta samma är - kanske ett utanförskap eller "egen" form av vuxenhet/mognad/barnslighet.

Jag har flera gånger kommit på mig själv med att tänka "jag är ju barn". Jag måste verkligen påminna mig själv om att jag är VUXEN och inte ens en UNG vuxen. Men under stora delar av min tonårstid var jag totalt handikappad av ångest och tvångstankar och under min tid som ung vuxen pluggade jag mest hela tiden. Visst har jag haft kul också, men den där "normala" tonårstiden med discon och alkohol och sex, den fick jag aldrig. Innan jag fyllde femton hade jag aldrig ens kramat en kille och bara dansat en enda tryckare.
I dag lyssnar jag på jazz, dricker kaffe, läser morgontidningen, har fårskinnstofflor, etc., men noll koll på ekonomi. Jag tycker fortfarande att det är roligt att bläddra i Kamratposten (fast egentligen läser jag mest reportage om barn i andra länder, det har jag alltid tyckt är intressant), jag läser en och annan ungdomsbok och gillar lite manga . Jag blir nog aldrig mogen.
Å andra sidan vet jag "normala" vuxna som samlar på Pixie-böcker. Och min mamma har läst alla Harry Potter.

Jag tycker och folk brukar säga, att jag är antingen mycket äldre eller mycket yngre än min riktiga ålder. Jag är sällan 25.

Väldigt mycket av både "vuxet" beteende och känsla av att vara vuxen, verkar ligga i förväntan av att andra behandlar en som "vuxen" (som någon att lyssna på, förlita sig på, någon vars gillande alla vill ha...).

Så jag vet inte om eller i så fall hur positivt det är att bete sig eller känna sig "vuxen".

Men det kanske finns någon annan, (bättre och) rent positiv definition?

Saken har diskuterats ingående förr, på forumet. Men vi som är kvar sen dess har ju alla utvecklats... så det kanske är lika bra att harva igenom alltihop på nytt.

Kahlokatt skrev:Å andra sidan vet jag "normala" vuxna som samlar på Pixie-böcker. Och min mamma har läst alla Harry Potter.

Det sista vet jag flera vuxna som har gjort.

[OT]

Jag trodde ett tag själv att jag hade läst alla Harry Potter. Jag har nämligen läst 7 stycken eböcker som hette precis som HP-böckerna och det stod att de var skriva av nån JK Rowling. Sedan läste jag en gång på nätet att JK Rowling skrivit alla böckerna på skrivmaskin och aldrig digitaliserat dem - allt för att försvåra för piratkopiering.

Jag läste också nånstans att det på nätet förekommer gott om "pasticher" av HP-böckerna, som följer originalen ganska nära men ändå inte exakt. Jag har stämt av detta med mina barn som har läst originalen i pappersform - vissa inslag i handlingen kände vi alla igen, vissa saker jag berättade sa barnen "Nää så var det inte alls!!!!"

Min slutsats är alltså att jag inte har läst de riktiga HP utan pasticher! Men helt säker är jag inte - det kan ju faktiskt vara någon som har knappat in originalen digitalt! Har inte lyckats hitta några fakta om detta på nätet ännu.....

Om det nu är så att jag "bara" läst pasticher måste jag säga att de var väldigt skickligt gjorda om än lite tråkigt skriva ibland - alla sade till mig att JK Rowling skriver så bra vilket inte jag alltid höll med om.

Om jag någon gång vill läsa originalen så finns de på barnens rum!

[/OT]

Jag är definitivt vuxen och trivs väldigt bra med det. Trivdes ej med att vara barn och tonåring, minns att jag längtade efter att få bli äldre. Kan ej se några barnsliga drag hos mig själv, det skulle i så fall vara att jag hänger så mycket på internet.

Jag ser fram emot ålderdom, att bli "vuxen" och vis. Men är jag vuxen? Kommer jag någonsin att bli vuxen? Jag hoppas inte det. Inombords är jag en blandning av en nykläckt hussvala och detta:

Kahlokatt skrev:Jag har flera gånger kommit på mig själv med att tänka "jag är ju barn". Jag måste verkligen påminna mig själv om att jag är VUXEN och inte ens en UNG vuxen. Men under stora delar av min tonårstid var jag totalt handikappad av ångest och tvångstankar och under min tid som ung vuxen pluggade jag mest hela tiden. Visst har jag haft kul också, men den där "normala" tonårstiden med discon och alkohol och sex, den fick jag aldrig. Innan jag fyllde femton hade jag aldrig ens kramat en kille och bara dansat en enda tryckare.
I dag lyssnar jag på jazz, dricker kaffe, läser morgontidningen, har fårskinnstofflor, etc., men noll koll på ekonomi. Jag tycker fortfarande att det är roligt att bläddra i Kamratposten (fast egentligen läser jag mest reportage om barn i andra länder, det har jag alltid tyckt är intressant), jag läser en och annan ungdomsbok och gillar lite manga . Jag blir nog aldrig mogen.
Å andra sidan vet jag "normala" vuxna som samlar på Pixie-böcker. Och min mamma har läst alla Harry Potter.

Att vara vuxen har inte med intressen, smak och yttre attribut att göra, att vara vuxen är detsamma som att kunna ta ansvar för sina handlingar, kunna hantera motgångar och oroande/sorgliga besked, veta hur samhället fungerar samt att klara sig på egen hand, utan att allt går åt helvete, såväl vad gäller relationer till andra människor, ekonomi och kontakt med myndigheter, som ang vardagssysslor i hemmet.

Om man sen gillar att klä sig i flickrosa, eller leka med heman gubbar är det i sig inget problem, så länge man inser att man får göra det i slutna sällskap/mellan hemmets fyra väggar, om man har sådana böjelser som vuxen.

Aah! Så vuxen handlar enbart - kort och gott - om att ta ansvar?

LIFE FINALLY MAKE SENSE!

ford skrev:[Att vara vuxen har inte med intressen, smak och yttre attribut att göra, att vara vuxen är detsamma som att kunna ta ansvar för sina handlingar, kunna hantera motgångar och oroande/sorgliga besked, veta hur samhället fungerar samt att klara sig på egen hand, utan att allt går åt helvete, såväl vad gäller relationer till andra människor, ekonomi och kontakt med myndigheter, som ang vardagssysslor i hemmet.

Har du tänkt tanken att det du anför som attribut för att vara vuxen i mångt och mycket kan upprfattas just som ett slags yttre attribut, som inte behöver säga så mycket om vuxenhet i någon djupare mening. Jag får väl tillägga att jag förstår vad du vill ha sagt. Frågan är om du kan säga motsvarande riktat till mig.

Är vuxen såtillvida att jag är självständig, tar ansvar, håller hyfsad ordning hemma, har koll på min ekonomi och dylikt. Samtidigt gillar jag olika former av spel och idrott, vilket somliga ser som barnsligt. Själv ser jag det mer som att jag är vuxen nog att även våga leka och ha kul...

ford skrev:

Kahlokatt skrev:Jag har flera gånger kommit på mig själv med att tänka "jag är ju barn". Jag måste verkligen påminna mig själv om att jag är VUXEN och inte ens en UNG vuxen. Men under stora delar av min tonårstid var jag totalt handikappad av ångest och tvångstankar och under min tid som ung vuxen pluggade jag mest hela tiden. Visst har jag haft kul också, men den där "normala" tonårstiden med discon och alkohol och sex, den fick jag aldrig. Innan jag fyllde femton hade jag aldrig ens kramat en kille och bara dansat en enda tryckare.
I dag lyssnar jag på jazz, dricker kaffe, läser morgontidningen, har fårskinnstofflor, etc., men noll koll på ekonomi. Jag tycker fortfarande att det är roligt att bläddra i Kamratposten (fast egentligen läser jag mest reportage om barn i andra länder, det har jag alltid tyckt är intressant), jag läser en och annan ungdomsbok och gillar lite manga . Jag blir nog aldrig mogen.
Å andra sidan vet jag "normala" vuxna som samlar på Pixie-böcker. Och min mamma har läst alla Harry Potter.

Att vara vuxen har inte med intressen, smak och yttre attribut att göra, att vara vuxen är detsamma som att kunna ta ansvar för sina handlingar, kunna hantera motgångar och oroande/sorgliga besked, veta hur samhället fungerar samt att klara sig på egen hand, utan att allt går åt helvete, såväl vad gäller relationer till andra människor, ekonomi och kontakt med myndigheter, som ang vardagssysslor i hemmet.

Om man sen gillar att klä sig i flickrosa, eller leka med heman gubbar är det i sig inget problem, så länge man inser att man får göra det i slutna sällskap/mellan hemmets fyra väggar, om man har sådana böjelser som vuxen.

Och varför riktar du en sådan här drapa mot mig? Vadå "böjelser"? Din attityd är sårande och nedlåtande! Jag klär mig inte i flickrosa eller leker med heman-gubbar! Du vet fan ingenting om mig!

I det stora hela avfärdar jag allt sådant här trams, det är helt enkelt "nonsensical" (som man så elegant säger när man är vuxen och vis). Jag vill påstå att man är en ansvarsfull person när man fixar sådant där som folk kallar vuxet. Vuxen, ungdom, barn etc är bra begrepp för att ha kontroll på bussbiljettspriserna m m.

Kahlokatt skrev:Visst har jag haft kul också, men den där "normala" tonårstiden med discon och alkohol och sex, den fick jag aldrig. Innan jag fyllde femton hade jag aldrig ens kramat en kille och bara dansat en enda tryckare.

Jag har aldrig dansat tryckare.
Blir oftast orolig av att vara nära ett dansgolv, iaf om jag tror det förväntas att jag också dansar men det är olika.

Alkohol drack jag inte alls.

Sex har jag aldrig haft men en på sjukhuset sade när hela klassen gick dit för o få "sex o samlevnadsundervisning" att de flesta, hade sex en eller två gånger kring 14, 15, 16 års ålder o sedan ingening fram tills runt 22.
Jag tänkte att de hade fel, tänkte mig att folk nog inte brukade ha sex förrän långt senare om man alls hade det (antar att jag hade fel och halvrätt, många (iaf killarna) verkar mest ha skrutit).
Så fick vi kondomer allihopa och så förevisades vi hur man kunde använda dem beroende på om man var tjej eller kille.
Var den enda som vägrade ta emot kondomerna de delade ut.
Jag satt o tänkte att jag inte någonsin ville ha sex.
Fast nu har jag ändrat mig.
Fast ingen tjej att ha sex med tyvärr

Jag har nog vuxit ned mer än upp, innan var jag bara förvirrad och visste inte vem jag var. Helt gränslös. Nu har jag blivit lite mer medveten om mig själv och kan våga stå upp för den individen. Integritet är att vara vuxen kanske? "Det här är jag och det här står jag för - visst kan jag förhandla lite, men passar det inte så får det vara."

En ganska vettig definition av vuxenhet måste väl vara "oberoende av förmyndares godkännande och fördömande"? Hårddrar man den definitionen så är man vuxen endast om man bortser från all inlärd moral, från alla avtal, överenssskommelser, från all inlärd världsbild, när man fattar beslut. Men skulle man kunna det så skulle man väl endast ha spädbarnets kunskap och begrepp att utgå ifrån.

Jag vet inte om såna här djupsinnigheter är något för barn över 18 år.

Normativa påståenden om vuxenhet och hur jag förhåller mig till sådana stereotyper är av föga intresse. Mognadsprocessen innebar för mig ett avfärdande av de förväntningar om vuxenlivet som barn- och tonår förde med sig.

Trolsk skrev: Mognadsprocessen innebar för mig ett avfärdande av de förväntningar om vuxenlivet som barn- och tonår förde med sig.

Det är ju en mycket intressant definition av vuxenhet (om man nu använder det som en sån).

Kahlokatt skrev:

ford skrev:

Kahlokatt skrev:Jag har flera gånger kommit på mig själv med att tänka "jag är ju barn". Jag måste verkligen påminna mig själv om att jag är VUXEN och inte ens en UNG vuxen. Men under stora delar av min tonårstid var jag totalt handikappad av ångest och tvångstankar och under min tid som ung vuxen pluggade jag mest hela tiden. Visst har jag haft kul också, men den där "normala" tonårstiden med discon och alkohol och sex, den fick jag aldrig. Innan jag fyllde femton hade jag aldrig ens kramat en kille och bara dansat en enda tryckare.
I dag lyssnar jag på jazz, dricker kaffe, läser morgontidningen, har fårskinnstofflor, etc., men noll koll på ekonomi. Jag tycker fortfarande att det är roligt att bläddra i Kamratposten (fast egentligen läser jag mest reportage om barn i andra länder, det har jag alltid tyckt är intressant), jag läser en och annan ungdomsbok och gillar lite manga . Jag blir nog aldrig mogen.
Å andra sidan vet jag "normala" vuxna som samlar på Pixie-böcker. Och min mamma har läst alla Harry Potter.

Att vara vuxen har inte med intressen, smak och yttre attribut att göra, att vara vuxen är detsamma som att kunna ta ansvar för sina handlingar, kunna hantera motgångar och oroande/sorgliga besked, veta hur samhället fungerar samt att klara sig på egen hand, utan att allt går åt helvete, såväl vad gäller relationer till andra människor, ekonomi och kontakt med myndigheter, som ang vardagssysslor i hemmet.

Om man sen gillar att klä sig i flickrosa, eller leka med heman gubbar är det i sig inget problem, så länge man inser att man får göra det i slutna sällskap/mellan hemmets fyra väggar, om man har sådana böjelser som vuxen.

Och varför riktar du en sådan här drapa mot mig? Vadå "böjelser"? Din attityd är sårande och nedlåtande! Jag klär mig inte i flickrosa eller leker med heman-gubbar! Du vet fan ingenting om mig!

Vad snackar du om?

Här publicerar jag ett helt sakligt inlägg ang mina tankar om vuxenhet i största allmänhet och så tar du det som en personlig förolämpning.

Du tycker inte att du är något överkänslig eller?

Anledningen till att jag citerade ditt inlägg var att jag tyckte det, på ett bra sätt tog upp olika aspekter av vad folk brukar mena med vuxenhet och jag har inte på något sätt antytt något om att du skulle klä dig i flickrosa eller leka med heman figurer, det där var bara som jag filosoferade vidare på temat och så råkade jag dra dessa exempel. Jag kunde lika gärna använt nallebjörnar och docksåp som exempel, det var inte det som var det relevanta.

Nu får du sluta vara så aspig och bokstavstolka allt man skriver.

-Damn!

OK, det var jag som tolkade fel. Det är en aspergergrej. Förlåt så mycket.
Men glöm det, vi skiter i det, OK?
När jag var barn hoppade folk jämt på mig och berättade hur barnslig och töntig jag var, och det sitter tyvärr i. Jag tar för givet att allt är riktat mot mig och att folk ser ned på mig för att det brukade vara så. Det är svårt att lära gamla hundar sitta, du vet.