Brukar alla som har AS ha extra behov av rutiner och struktur? Är det en del av diagnosen AS att vara flummig? Eller vad brukar man säga... att man bara gillar ordning och reda....?

Själv är jag så himla flummig så jag har stort kontrollbehov och älskar ordning och reda (är pedant) dock har jag tyvärr rätt dålig disciplin.

Jag vill ha hyfsad ordning och reda samtidigt som jag är allergisk mot pedanteri. På vissa områden är kaos bättre. På vissa områden är jag i behov av kontroll. Men det handlar mer om att ha koll för mig än att göra saker på samma sätt, i samma ordning och så. För sånt klarar jag aldrig av att öva in eller det tar år. Men jag har mindre ordning hemma än jag vill ha.

Inte rutiner i bemärkelsen schema men jag behöver ordning omkring mig och en känsla av överblick.

Undrar om det är vanligt, att man istället för benhårda rutiner mer vill ha koll på läget?

Ingen aning, en del tycks uppskatta det här med scheman men jag har aldrig gjort det.

Det är mer att jag vill ha en inre färdplan, överblick...att plita ner exakta tider på ett papper, livet ser ju inte ut så.

Om jag skriver två timmar på en aktivitet kanske jag inte har lust att sluta utan fortsätta med det två timmar till. Yttre omständigheter kan också spela in.

Om någon säger ska vi träffas i morgon så även om det inte ingår i vanan att jag träffar den personen blir inte hela min dag förstörd. Det enda jag behöver veta är typ när och var vi ska träffas så jag kan anpassa mig till det. Jag gör bara scheman när jag har sådan tidspress att jag måste klara ett visst antal uppgifter innan en viss dag. Och även där kan jag skifta mot en annan dag om det verkar bli bättre då. Då har jag schemat som planering så att jag vet hur mycket jag behöver göra varje dag så att jag vare sig ska jobba ihjäl mig eller inte riktigt hinna, en trygghet. Annars är det bra mycket viktigare att ingenting bara hoppar på mig. Som att det ringer på dörren och att Oops har inte din hyresvärd sagt att vi ska kolla ventilationen idag? Sånt stressar mig. Det gör inte så mycket om det förstör en sak jag planerat bara jag får veta innan.

Uppskattar också att veta i förväg.
Man behöver ju ställtid.

Jag vill hävda att vi har samma behov av rutiner och ordning som andra, men att vi suger på att upprätthålla ordningen.
Mer normala kan hålla den ordning de behöver trots noll förvarning och ständiga förändringar. De brukar ha fler och hårdare rutiner, men inte uttalade.

När jag skulle utredas hävdade min mamma att jag behövde ha allting väldigt planerat, men det är inte svårt för en mamma att säga en sådan sak. Det räcker med att hon använder rätt sorts ord och berättar det på ett sådant sätt att det låter trovärdigt för att det ska tas som en sanning. hur som helst behöver alla ha fasta rutiner oavsett om de har en diagnos eller inte.

Karamell skrev:Själv är jag så himla flummig så jag har stort kontrollbehov och älskar ordning och reda (är pedant) dock har jag tyvärr rätt dålig disciplin.

Men det kan naturligtvis vara så att det som intresserar en går som en dans, medan saker som får en att känna sig obekväm och stressad kan vara lättare om man strukturerat det på ngt sätt Om det sen går att göra med rutiner är väl bra, om man är AS så kan sådant underlätta ens tillvaro, i guess...

Fenren skrev:Jag vill hävda att vi har samma behov av rutiner och ordning som andra, men att vi suger på att upprätthålla ordningen.

Urtypen av en autist var ju en som gör precis samma saker på samma tid av dygnet och gör så dag efter dag. Det är inte bara i fiktion de är sådana, det lärs fortfarande ut att autister nästan alltid har ett strikt schema de följer.

Jag har verkligen behov av mina rutiner, även om jag förstås kan bryta dem. Det hänger även på vilka av mina rutiner som i så fall behöver rubbas på, vissa är ju mer viktiga för mig, om jag säger så.

Om jag bara får god tid på mig innan - tycker inte heller jag om överraskningar - kan de flesta rutinerna ändras åtminstone kortvarigt, men jag kan ju inte påstå att jag mår speciellt bra av det, nej, jag kan bli fruktansvärt stressad.

Sedan är jag också väldigt ordningsam, i det närmaste pedant... eller det är jag nog allt.

Jag träffar vanligen inte någon av mina vänner spontant. Jag behöver ställtid och vi bokar ca 1-3 veckor innan vi ska ses för att ta en fika och prata lite. Det är bra för då kan jag planera in tid för att ladda innan och vila efter och anpassa veckans göromål efter ett möte med en vän.

Flinta skrev: ca 1-3 veckor

Det är ju en ganska lång tid för ett möte, men blir det inte så att det finns en risk att man stressar upp sig då, om det är lite kortare tid hinner man kanske inte gör det alltför stort. Men jag håller med att spontana saker är ofta jobbigare, beroende på vem man skall träffa såklart...

Jag gör vissa saker på samma sätt, som att jag klär på och av mig i samma ordning, tvättar händerna på ett visst sätt, när jag duschar så gör jag det i en viss ordning, och på kvällen innan jag lägger mig så tar jag samma runda genom lägenheten för att släcka, tar med glas med vatten till sängen, stänga dörrar osv.

Efter jag fick min diagnos fick jag också mycket tips om att jag skulle må bra av struktur och rutiner i vardagen, trots att jag då inte gillade det (mer än vid specifika aktiviteter). Och några år senare har jag börjat gå upp samma tid, lägga mig ungefär samma tid, ha vissa aktiviteter på bestämda dagar, äta vid regelbundna tider osv.

Det har faktiskt underlättat en del för mig, trots att jag kan tycka att det är sjukt tråkigt emellanåt, så vet jag att det underlättar mycket att städa, duscha etc på bestämda dagar och tider.

Och så vet jag när jag har fri tid och bara kan göra ingenting, det är det bästa av allt!

jag har min "egen" ordning därhemma som ingen annan förstår sig på

Rutiner, nej bevare mig väl.

Har behov for kontroll. Rutiner er ikke min sterke side.

I min sons rum ser jag till att ha det fint. Olika plastboxar märkta med Lego gossedjur Star wars figurer etc.
Varje kväll städar jag där. Det vill säga: resten av lägenheten ser ut som fasicken men det FINNs en ordning, någonstans...

Om jag inte har mina rutiner funkar ingeting för mig.

Rutinerna måste komma naturligt. Om jag skriver ett schema t.ex. för när och hur jag ska göra allt, skulle det kännas som ett fängelse med 0 frihet. Det påminner om skolvärldens tvång på att prestera i ett ämne under en viss begränsad tid, vilket känns oerhört stressande för mig. Även om jag själv skulle göra schemat.

Rutiner som däremot kommer av sig själva är bra för mig och skänker tryggheten av kontinuitet. Som att lägga sig och gå upp samma tid (+/- 1 h), måltider (I mitt fall är planerade måltider endast frukost och middag) och att bädda sängen. Enkla, basala grejer.
Just att bädda sängen känns renande och vårdande. Det gör susen för välmåendet trots att rummet kan vara stökigt i övrigt.

Annars tycker jag att de flesta NT är mer rutinbundna än mig. De gör samma saker av bara farten utan att analysera varför egentligen. Jag är nog ganska impulsstyrd på ett sätt som förvånar andra. Det ska då vara på mina villkor helst, vilket gör mig mer flexibel inför mig själv än omgivningen.

Fast rutiner kan ju betyda så mycket. De flesta fastnar omedvetet i ett mönster att utföra en viss uppgift på eller att välja samma plats vid bordet. Det är mänskligt.

Jag gillar rutiner, de ger trygghet. Sätter klockan även på helgerna.