Som ni vet så har DSM-V gjort det tydligt vad som ska förändras och inte, i min nyfikenhet så har jag nu läst på om ICD-11, http://icat.stanford.edu/

Gå in på länken, sedan "iCAT produktion server", sedan "ICD Content" uppe till vänster.

Där kommer diagnosen att finnas kvar, men den kommer inte vara lika "lätt att få" samt att den blir lättare att ställa då den återigen inriktar sig mer mot det autistiska hållet den kom från början.

Frågan är, kommer Sverige att använda ICD eller DSM i framtiden då det är tydligt att de nu tar helt skilda vägar?

Cyniskt säger jag att det beror nog på om politikerna ska bestämma det.

Regeringen skulle formligen älska att så många som möjligt inte får "frisedel från arbetslinjen".

Bror Duktig skrev:Cyniskt säger jag att det beror nog på om politikerna ska bestämma det.

Regeringen skulle formligen älska att så många som möjligt inte får "frisedel från arbetslinjen".

Vi skulle ju inte behöva få frisedel om vi faktiskt fick jobba.
Alla är ju inte helt arbetsoförmögna. Skulle man anställa oss för de vi är och det arbete vi utför och inte hur sociala vi är i fikarummet skulle vi vara i arbetslinjen.
Och om arbetsgivare inte försökte bli av med någon för att denna har AS men klanderfritt sköter sitt jobb.

Funderaren skrev:Vi skulle ju inte behöva få frisedel om vi faktiskt fick jobba.
Alla är ju inte helt arbetsoförmögna. Skulle man anställa oss för de vi är och det arbete vi utför och inte hur sociala vi är i fikarummet skulle vi vara i arbetslinjen.
Och om arbetsgivare inte försökte bli av med någon för att denna har AS men klanderfritt sköter sitt jobb.

ja, ifall en aspergare bara mår bra så tror jag säkert h*n är en enorm arbetstillsats. De aspergare som passar under denna kategori är väl dem som klarar att jobba fokuserat utan att bli distraherade av sociala faktorer.

Däremot om man (som jag själv) är känslig för sociala faktorer så jobbar man inte lika bra - man blir distraherad av utanförskapet.

Den senare gruppen (som jag själv antagligen tillhör) är dem som har svårt att fungera effektivt pga sociala distraktioner. Vi behöver hjälp med diverse insatser typ egna rum, kravlös social miljö (är detta möjligt??)

Funderaren skrev:

Bror Duktig skrev:Cyniskt säger jag att det beror nog på om politikerna ska bestämma det.

Regeringen skulle formligen älska att så många som möjligt inte får "frisedel från arbetslinjen".

Vi skulle ju inte behöva få frisedel om vi faktiskt fick jobba.
Alla är ju inte helt arbetsoförmögna. Skulle man anställa oss för de vi är och det arbete vi utför och inte hur sociala vi är i fikarummet skulle vi vara i arbetslinjen.
Och om arbetsgivare inte försökte bli av med någon för att denna har AS men klanderfritt sköter sitt jobb.

Jag menade inte riktig så djupt, utan mer cyniskt mot hur regeringen nu för tiden tänker. "Ryck diagnos eller ersättning och personen kan tvingas till arbete (AF)."

För övrigt håller jag med om att fler skulle kunna jobba om det såg lite annorlunda ut i samhälle och på arbetsplatser.

Bror Duktig skrev:Cyniskt säger jag att det beror nog på om politikerna ska bestämma det.

Regeringen skulle formligen älska att så många som möjligt inte får "frisedel från arbetslinjen".

Tyvärr är det inte bara regeringen som skulle älska det. Alla läkare osv. som anser att man måste vara "fullt utvecklad mupp" för att få diagnos kommer att dansa segerdans på ryggarna till dem av oss som inte längre kan få diagnos och därmed i många fall varken nyckel till att förstå sina problem eller konkret hjälp.

Som jag tror jag sade på tal om DSM-V tror jag inte mycket på att särskilt många utan klar diagnos skulle få någon hjälp av rent pragmatiska skäl, "tidsandan" arbetar ju mot sådant och jag har aldrig hört att den här diagnosticeringsrestriktiva falangen läkare skulle vara särskilt lyhörd för folks behov heller (det är ju en del av problemet med den). Och det här låter ju ännu värre än DSM-V.

Funderaren skrev:Vi skulle ju inte behöva få frisedel om vi faktiskt fick jobba.
Alla är ju inte helt arbetsoförmögna. Skulle man anställa oss för de vi är och det arbete vi utför och inte hur sociala vi är i fikarummet skulle vi vara i arbetslinjen.
Och om arbetsgivare inte försökte bli av med någon för att denna har AS men klanderfritt sköter sitt jobb.

Nej, vi skulle inte "vara i arbetslinjen". En del av oss kan arbeta. Inte alla. Och nästan ingen av oss på de villkor som krävdes ens före arbetslinjen. En del av oss har bränt ut sig och många flera kommer att brännas ut, innan de hinner börja arbeta eller under inverkan av arbetsvillkoren. Färre diagnosticerbara kommer att innebära flera stjälpta och med ännu mindre möjligheter att klara det än en person med samma hälsa minus Asperger. Och många av oss kommer inte längre att ha någon diagnos som ens teoretiskt kan legitimera dens problem inför myndigheterna.