Är det någon mer än jag som upplever att du fått för mycket anpassning från AF och/eller arbetsplatsen? För mycket icke-respekterande, för mycket klappande på huvudet, för mycket offer mentalitet, osv. av tex. SIUS (särskilt introduktions o. uppföljningsstöd hos Af)

Nu menar jag ni som arbetar eller är på väg in ett arbete. Inte AF:s fåniga aktiviteter eller kurser, eller vad det kallas liksom jobb & utvecklingsgarantin för det vet vi ju hur det kan vara med dem (och det får tas i en annan tråd om ni vill diskutera det). Jag har tack & lov sluppit dem.

(Nu hoppar ev. Kvasir m.fl. kanske till taket för att det klagas på myndigheter men då får det bli så i så fall för jag vill dryfta detta och har man råkat ut för detta, ska man få lova att berätta det. Eller så har jag missförstått honom).

Om man har ett jobb med särskild anpassning så måste man väl själv få bestämma hur mycket anpassning man vill ha?! De kan väl inte anpassa mer än man behöver, de vore väl bara glada om man inte behöver så mycket anpassning, tänker. jag. Har du sagt till om detta?

(själv har jag inte ens talat om min diagnos för de på jobbet, så jag är på samma villkor som de andra som jobbar där. Jag har aktat mig noga för att nämna diagnoser i jobbsammanhang.)

SIUS är bland det mest absurda jag upplevt. De kan slänga sig i väggen.

Heliora skrev:Om man har ett jobb med särskild anpassning så måste man väl själv få bestämma hur mycket anpassning man vill ha?! De kan väl inte anpassa mer än man behöver, de vore väl bara glada om man inte behöver så mycket anpassning, tänker. jag. Har du sagt till om detta?

(själv har jag inte ens talat om min diagnos för de på jobbet, så jag är på samma villkor som de andra som jobbar där. Jag har aktat mig noga för att nämna diagnoser i jobbsammanhang.)

Vad har du för jobb? *nyfiken* Berätta gärna hur du lyckades få det om du vill. (Pm går bra som alternativ om du vill berätta men inte här).

En tilläggs fråga: Hur många av er har lyckats skaffa jobb (inte bara sökt) på egen hand dvs. jobbet har inte förmedlats av AF?
Det kvittar om ni blivit arbetslösa från det, jag vill gärna veta i alla fall. Dock inte sommarjobb. Jobb via Platsbanken räknar jag som fixade på egen hand.

Den enda nyttan jag har haft av arbetsförnedringen var när de skaffade mig en praktikplats... sen dess har jag varit självgående.

KrigarSjäl skrev:SIUS är bland det mest absurda jag upplevt. De kan slänga sig i väggen.

Jag fick mitt första jobb genom sius. Visserligen var det ett skitjobb, men det var ett skitjobb som gjorde att jag fick arbetslivserfarenhet och kunde söka (och få) mitt nästa, betydligt bättre jobb på egen hand. Hade jag bara gått hemma och drällt, istället för att jobba på det där skitjobbet hade jag antagligen aldrig fått mitt nästa jobb, någonting att tänka på för vissa forumister .

-Ibland får man se praktik och jobb förmedlade av af. som en investering, för att komma vidare helt enkelt.

...eller som totalt meningslöst slöseri med tid. Som till råga på allt kan vara extremt slitsamt.
Jag har skrivit om praktikarbete & SIUS tidigare, ska jag leta fram det?

Vissa av oss har jobbat och haft det ekonomiskt lika gott ställt som vilken NT som helst, med liknande bakgrund, andra har levt på existensminimum och pengar från försäkringskassan p.g.a. sina s.k. principer, men valet är som sagt fritt....

Tycker att jag fått alldeles för lite hjälp. AF har hittat en praktikplats eller liknande, och sen bara "dumpat av mig" där. När jag sen framfört synpunkter har de varit fullkomligt ointressanta. "Var glad över att du har fått ett kontorsjobb. Det var ju det du sa att du ville ha."

...en del har snarare haft större tur med arbetsgivare & AF.

Jag tycker inte det är rimligt att jobba heltid med tunga, skitiga och hälsofarliga industrigrejer på en arbetsplats där man måste betala för kaffet och blir behandlad som luft.

Det sista kan jag förstå, men finns det inte möjlighet för dig att försöka i en annan bransch, som kanske skulle passa dig bättre än industrin?

Lönen kanske blir lägre, för såvitt jag förstått är industrijobb bland de mest välbetalda, om man saknar högre utbildning, men trivsel väger ofta tyngre än pengar.

Börjar läsa litteraturvetenskap på måndag. Det kommer fungera långt bättre, så mycket vet jag.

Alexandra skrev:Tycker att jag fått alldeles för lite hjälp. AF har hittat en praktikplats eller liknande, och sen bara "dumpat av mig" där. När jag sen framfört synpunkter har de varit fullkomligt ointressanta. "Var glad över att du har fått ett kontorsjobb. Det var ju det du sa att du ville ha."

Ofta är det väl så det går till, man måste ta skitjobb för att få in en fot i branschen, oavsett yrke. När du sedan fått lite erfarenhet kan du söka dig vidare, ev. efter att ha vidareutbildat dig inom yrket, men med lite tur kan det gå i alla fall. Detta öde drabbar inte enbart funktionshindrade, utan även alla andra som skall in på arbetsmarknaden (har som sagt varit där själv).

-Gäller bara att bita ihop och ta sig igenom de första hundåren, innan man blivit etablerad på arbetsmarknaden, sen blir det bättre.

ford skrev:Ofta är det väl så det går till, man måste ta skitjobb för att få in en fot i branschen, oavsett yrke. När du sedan fått lite erfarenhet kan du söka dig vidare, ev. efter att ha vidareutbildat dig inom yrket, men med lite tur kan det gå i alla fall. Detta öde drabbar inte enbart funktionshindrade, utan även alla andra som skall in på arbetsmarknaden (har som sagt varit där själv).

-Gäller bara att bita ihop och ta sig igenom de första hundåren, innan man blivit etablerad på arbetsmarknaden, sen blir det bättre.

Jag har tagit fler skitjobb än de flesta, inklusive jobb som varit [alltför] fysiskt tunga. Just med den - i mitt fall fåfänga - förhoppningen om att "komma in". Så var vänlig och bespara mig dina råd.

Det här med lönebidrag och praktikplatser är både bra och dåligt, bra eftersom det i vissa fall (dock inget jag personligen varit med om) funkar, dåligt för att det är så många arbetsgivare som utnyttjar detta. Uppenbarligen hjälper det inte ens om arbetsgivaren själv har ett funktionshindrat barn, jag tänker nu på Left is Right, inte ens det förhindrar girigheten.

KrigarSjäl skrev:Börjar läsa litteraturvetenskap på måndag. Det kommer fungera långt bättre, så mycket vet jag.

Vad har du tänkt att det ska leda till sen?

Tess skrev:

KrigarSjäl skrev:Börjar läsa litteraturvetenskap på måndag. Det kommer fungera långt bättre, så mycket vet jag.

Vad har du tänkt att det ska leda till sen?

Det undrar jag också. Du hann först med frågan men det kvittar.

Alexandra skrev:

ford skrev:Ofta är det väl så det går till, man måste ta skitjobb för att få in en fot i branschen, oavsett yrke. När du sedan fått lite erfarenhet kan du söka dig vidare, ev. efter att ha vidareutbildat dig inom yrket, men med lite tur kan det gå i alla fall. Detta öde drabbar inte enbart funktionshindrade, utan även alla andra som skall in på arbetsmarknaden (har som sagt varit där själv).

-Gäller bara att bita ihop och ta sig igenom de första hundåren, innan man blivit etablerad på arbetsmarknaden, sen blir det bättre.

Jag har tagit fler skitjobb än de flesta, inklusive jobb som varit [alltför] fysiskt tunga. Just med den - i mitt fall fåfänga - förhoppningen om att "komma in". Så var vänlig och bespara mig dina råd.

Det här med lönebidrag och praktikplatser är både bra och dåligt, bra eftersom det i vissa fall (dock inget jag personligen varit med om) funkar, dåligt för att det är så många arbetsgivare som utnyttjar detta. Uppenbarligen hjälper det inte ens om arbetsgivaren själv har ett funktionshindrat barn, jag tänker nu på Left is Right, inte ens det förhindrar girigheten.

Hmm..
en tanke som slog mig: har du varit i samma bransch hela tiden?

Ett skitjobb på en restaurang gör ju t.ex. knappast att du får ett bra jobb på ett bygge, eller tvärtom, för att ta ex. Skall du jobba dig upp måste du hålla dig inom en och samma bransch, alt skaffa dig erfarenheter som är relevanta för just det jobb du söker. Ibland krävs också att man vidareutbildar sig, för att man skall kunna komma vidare i sitt yrke, men om man gör det har man vanligtvis mycket stor nytta av att ha haft skitjobben inom den aktuella branschen innan man hoppade på utbildningen och en rejäl konkurrensfördel gentemot sina kursare som kanske blir tvungna att ta just skitjobb de första åren efter sin examen, då de saknar branschvana.

ford skrev:Hmm..
en tanke som slog mig: har du varit i samma bransch hela tiden?

Nej, jag har bytt bransch flera gånger. Jag har, till skillnad från många andra, tagit "skitjobb", hellre än att gå arbetslös. (Jag har dock - naturligtvis - försökt välja bransch i den mån det gått.)

Ett skitjobb på en restaurang gör ju t.ex. knappast att du får ett bra jobb på ett bygge, eller tvärtom, för att ta ex. Skall du jobba dig upp måste du hålla dig inom en och samma bransch, alt skaffa dig erfarenheter som är relevanta för just det jobb du söker. Ibland krävs också att man vidareutbildar sig, för att man skall kunna komma vidare i sitt yrke, men om man gör det har man vanligtvis mycket stor nytta av att ha haft skitjobben inom den aktuella branschen innan man hoppade på utbildningen och en rejäl konkurrensfördel gentemot sina kursare som kanske blir tvungna att ta just skitjobb de första åren efter sin examen, då de saknar branschvana.

No shit, Sherlock? Kom du på detta nu, eller har du känt på dig detta hela tiden?

Vad examen beträffar, syftar du på min gymnasieexamen? Eller på den högskoleexamen jag pga psykisk ohälsa (jag lider förutom ADD och AS även av bipolär sjukdom) ej klarat av att ta?

Då resten av inlägget mest var sarkasmer jag fick motta därför att jag sade saker som uppenbarligen var ganska självklara för dig, men som inte verkar vara det för vissa nissar som aldrig lyckas ta sig ur bidrags-/skitjobbsträsket p.g.a. sin egen inkompetens vad gäller jobbsökande/karriärsplanering, så avböjer jag att besvara, konstaterar bara att du uppenbarligen var medveten om det jag sade.

Över till det intressanta.

Alexandra skrev:
Vad examen beträffar, syftar du på min gymnasieexamen? Eller på den högskoleexamen jag pga psykisk ohälsa (jag lider förutom ADD och AS även av bipolär sjukdom) ej klarat av att ta?

Med examen menar jag givetvis den ev. yrkesexamen du skulle kunna skaffa dig inom en bransch där du jobbat och känner att du skulle vilja utvecklas.

Jag sökte mitt säljjobb via Platsbanken och fick det men sedan fungerade det ändå inte och jag fick säga upp mig.

KrigarSjäl skrev:SIUS är bland det mest absurda jag upplevt. De kan slänga sig i väggen.

Varför? Jag funderar på det för att få tag i ett jobb.

ford skrev:Då resten av inlägget mest var sarkasmer jag fick motta därför att jag sade saker som uppenbarligen var ganska självklara för dig, men som inte verkar vara det för vissa nissar som aldrig lyckas ta sig ur bidrags-/skitjobbsträsket p.g.a. sin egen inkompetens vad gäller jobbsökande/karriärsplanering, så avböjer jag att besvara, konstaterar bara att du uppenbarligen var medveten om det jag sade.

Jag var för skarp i tonen, och det ångrar jag. Jag har blivit "coachad" lite för mycket och för ofta i mina dar, men det kan ju inte folk som inte känner mig veta.

sommar skrev:En tilläggs fråga: Hur många av er har lyckats skaffa jobb (inte bara sökt) på egen hand dvs. jobbet har inte förmedlats av AF?

Alla jobb jag haft har jag skaffat själv (en del hittade jag på platsbanken, andra har jag hittat via andra personer, några har jag sökt upp själv)!