Jag har fobi för extrem fetma. Jag ryser när jag ser väldigt övergödda människor.

Lättja. Kanske är det just lättjan hos dessa som skrämmer mig. Lättja och total avsaknad av självdisciplin.
Ussch.

http://img33.imageshack.us/img33/2400/36518338.jpg

Någon annan som har någon fobi?

Jag är rädd för att göra bort mig. Fobi för mig själv.

Jag har isånafall fobi för människor som inte kan se bakom fetma, alkoholism, träningsnarkomani, hoarding osv. Lättja tror jag inte knappt på. Inte när det handlar om så grova problem som extrem övervikt eller kanske alkoholproblem. Fetma är lika mycket lättja som anorexi.

ling0n skrev: Fetma är lika mycket lättja som anorexi.

Menar du på allvar att fettma sällan handlar om lättja?!

ling0n skrev:Jag har isånafall fobi för människor som inte kan se bakom fetma, alkoholism, träningsnarkomani, hoarding osv. Lättja tror jag inte knappt på. Inte när det handlar om så grova problem som extrem övervikt eller kanske alkoholproblem. Fetma är lika mycket lättja som anorexi.

Många överviktiga som jag haft att göra med har varit lata och haft en vedervärdig kost. Minns en kille som brukade åka hem på skollunchen för att äta pizza. Där snackar vi amerikansk stil vad gäller övervikt.

En annan överviktig person jag kände via bekanta en gång var så lat att han inte ens tvättade håret. Han gick i samma kläder varje dag, luktade illa, ägnade all sin tid åt att leka att han var en vacker alv i ett tärningsrollspel och åt förmodligen mest bara godis. Han pratade om att börja träna "ordentligt", "rena sig" etc men kom aldrig till skott. Han fortsatte gå runt i sin smutsiga överrock och förträngde lättjan och de dåliga matvanorna genom att gräva ned sig i rollspelsfantasier. Han var för övrigt god vän med min stalker/trollet Hannah http://www.revleft.com/vb/member.php?u=10945 vilket säger en del om vilka Hannah umgås med.

Vad gäller fobier jag själv har:

Extrem höjdskräck.

Extrem rädsla för mörka och djupa vatten.

Rädsla för kunskap som inte intresserar mig. Jag klassar detta som fobi eftersom det är för mig mer än bara ointresse. Jag mår uppriktigt dåligt av att t.ex öppna en mattebok.

Viss insektsfobi.

Elfobi.

missbutterfly skrev:Jag har fobi för extrem fetma. Jag ryser när jag ser väldigt övergödda människor.

Lättja. Kanske är det just lättjan hos dessa som skrämmer mig. Lättja och total avsaknad av självdisciplin.
Ussch.

Låter som om du plågas av en massa förutfattade meningar och dömande snarare än någon riktig fobi.

Jag ser snarare livsmedelsindustrin och reklamen som en stor bov i dramat. Man skapar beroende av skräpmat och häller i socker och tillsatser i nästan allt så att det knappt går att få tag i mat som inte innehåller en massa skit längre. Gradskillnad snarare än artskillnad mot knarklangare. För att kunna sluta om man väl börjat behöver man antingen extrem självdisciplin eller hjälp.

Många går ju också upp av mediciner, sköldkörtelrubbningar, ålder, dåliga gener och annat de inte kan rå för, eller har fysiska begränsningar som gör att man inte kan motionera tillräckligt. Som vi ju diskuterat förut.

De var ju söta ju!

Någon annan som har någon fobi?

Scenskräck möjligen.

Tja, bland annat har jag åtminstone en stark rädsla för inskränkthet, hjärtlöshet och den sorts dumhet som man kränker andra med.

Feta till exempel. Att känna sig äcklad rent personligt, mot sitt eget bättre vetande, är en helt annan sak.

Först måste vi reda ut vad fobier egentligen är. Jag kan inte den exakta förklaringen, men det är väl "väldigt stark plötslig rädsla" inför ngt.
Nej, något sånt har jag inte.

Däremot finns det grader av obehag inför vissa saker,
*Minglande under högtidliga former
*Dagisklasser
*Att tillbringa en stekhet sommardag med att shoppa i en storstad tillsammans med andra i en större grupp

Här snackar vi stort obehag.
Vanligt folk kan jämföra med ångesten inför ett större kirurgiskt ingrepp. Eller oron som uppstår om det börjar brinna i deras hus.
Såna grejer tar jag med en klackspark.
Mina obehagsgrejer tar de med en klackspark.

Men panisk rädsla - aldrig.
Ingen utmaning ska vara mig övermäktig, det är min linje!

Rädd för att köra bil (men gör det när jag verkligen måste).
Delvis insektsrädsla.

Enligt en hypnosterapeut så har vi 2 ursprungliga rädslor - att falla och plötsliga höga ljud, allt annat är pålagor från miljön enligt honom.

Det där med matteboksfobi, kunde verkligen känna igen mig hur ångestskapande sånt är

Min insektsfobi har lugnat ner sig, så numera är det nästan easy peacy med dem.

Min höjdskräck känns oxå hyfsad.

Väldig respekt för trafik fortfarande.

Nojjigheter håller jag i schack genom att inte tillåta såna tankar och genom att inte titta på skräckisar och 'Efterlyst'.

Min rädsla för att bli skadad (psykiskt) av andra människor är borta.

Det jag haft av OCD ser jag till att göra viktiga saker medvetet som låsa dörren osv. Helt enkelt stanna upp mitt i det jag gör för att konstatera att jag verkligen gör det.

Är fortfarande rädd för bollar som flyger eller kan flyga mot mig. Väldigt obehagligt att passera såna som spelar bollsporter ute.

Gillar inte när folk stänger av en tv med fjärrisen, ska kunna börja brinna då så jag stänger alltid med avstängningsknappen på tv'n.

Folkmassor slipper jag gärna.

Så på det stora hela är det ju riktigt bra

Fetma är fashinerande och människor som är smala som storkben ser ut som att allt skulle kunna göra ont på dem :/ Och som Zombie skrev, att möta en riktigt inskränkt människa kan verkligen ge panikkänslor.

missbutterfly skrev:

ling0n skrev: Fetma är lika mycket lättja som anorexi.

Menar du på allvar att fettma sällan handlar om lättja?!

Inger svarade bra på detta, så jag kan säga att jag håller med henne. Så ja, det handlar sällan om lättja. Jag trodde faktiskt att folk visste att fetma var ett sjukdomstillstånd i 99% av alla fall.


Sen kan jag säga att jag har fobi mot att få mask i magen. Det är nog min absolut största fobi...

Att vara ute när det åskar, muskulösa hundar, idiotmänniskor, getingar, parasiter och utgångsdatum.

En riktig fobi för mig är när man får svår ångest alltid då man utsätter sig för den.
Jag är arachnofobic. Spindelfobi. Jag kan knappt tänka på en spindel utan att börja må illa. Om en är i närheten så får jag oftast dödsångest.

Fobier har väl att göra med en traumatisk upplevelse nån gång i livet? Jag har ju säkert blivit skrämd någon gång .
Konstigt nog är jag inte rädd för harkrankar eller andra insekter som kan likna spindlar.

"Lättja" handlar ju ofta om igångsättningssvårigheter, nedsatt exekutiv förmåga. Sådana bitar ingår ju i t ex vår gemensamma diagnos här på det här forumet. Hade jag inte haft sådana problem hade nog t ex jag tagit mig i kragen och lagt om kost och motion och gått ner mina överflödiga kilon för länge, länge sedan. Jag misslyckas verkligen inte med att få något sådant gjort för att jag inte vill, eller för att jag inte bryr mig om att göra det/bara är lat. Det handlar bara om att jag inte förmår.

Jag är höjdrädd (akrofobisk) och stickrädd (trypanofobisk). Sen finns det en uppsjö av saker som får mig "autistpanisk", men det har jag kunnat särskilja från de två fobierna eftersom de artar sig på skilda sätt.

Jag hade mycket svår arachnofobi när jag var liten. Utan att ha blivit skrämd i det här livet i alla fall. En del evolutionspsykologer menar att många har en medfödd rädsla för saker som kryper och krälar för att de ofta var en reell fara när vi bodde i grottor, men jag aldrig varit rädd för råttor och ormar t ex, bara spindlar. Och harkrankar. Trots att de är helt harmlösa även om de är irriterande.

Men allt detta har nu gått över, genom att jag vant mitt nervsystem vid dem. Man kan göra det snabbt eller långsamt. För mig har det varit en gradvis tillvänjning över många år. Nu reagerar jag knappt alls, utom möjligen med lite irritation om något kryp kommer in och stör genom att krypa omkring.

Brukar försöka fånga dem och slänga ut dem. Det var så jag vande kroppen vid dem. Började fånga dem i medicinkoppar och slänga ut dem istället för att slå ihäl dem. Först blev jag alldeles skakig och livrädd, men för varje gång jag gjorde det så reagerade kroppen mindre och mindre och nu så gott som inte alls.

Vill du bli av med fobin på ett snabbare och enklare sätt så funkar ofta både KBT och EFT. EFT kan göra på sig själv; gratis instruktionsmanual finns på hemsidan.

Det är ingen fobi utan mer ett obehag och ett äckel, men missbruk, extremism och fanatism skrämmer och äcklar mig.

Och där är matmissbruk och att leva på skräpmat inte mer skrämmande än extrem ortorexi (heter det så, att vara besatt av att äta rätt, orkar inte googla det nu, då fastnar jag bara) och träningsnarkomani och besatthet vid den egna kroppen och att inte förfalla osv. Skulle nog säga att det andra ter sig sjukare i mina ögon faktiskt.

Det finns ett större självhat i att inte stå ut med att inte vara perfekt eller bli perfekt än i att skydda sig mot omvärlden med en avskräckande kroppshydda, tröstäta och självmedicinera med snabba kolhydrater. Tycker jag.

På tal om fettfobi alltså. Själv har jag inga fobier längre, men länge hade jag extremt svårt för kranier och benrangel, så där så jag undvek orden, inte kunde läsa vissa böcker, se på nyheterna ifall de grävde upp nån massgrav, inte gå på vissa museer (Vasa t ex) och blev befriad från lektioner på biologin.

Jag vet inte riktigt hur jag jobbade bort det men nu funkar det hjälpligt med det, fast jag aldrig i helvete skulle ha på mig kläder med döskalletryck och så. (I och för sig tycker jag det är fult också.)

ling0n skrev: Jag trodde faktiskt att folk visste att fetma var ett sjukdomstillstånd i 99% av alla fall.

Pyttsan.

Inger skrev:Brukar försöka fånga dem och slänga ut dem. Det var så jag vande kroppen vid dem. Började fånga dem i medicinkoppar och slänga ut dem istället för att slå ihäl dem. Först blev jag alldeles skakig och livrädd, men för varje gång jag gjorde det så reagerade kroppen mindre och mindre och nu så gott som inte alls.

Jag gör likadant med getingar!

Ja, en sån siffra vill jag ha underlag till.
Man kan inte heller ge livsmedelsindustrin det totala ansvaret för fetmaproblemet.
Det är faktiskt upp till dig om du käkar havregrynsgröt eller 17 Panpizzor.

Ja och nej. Livsmedelsindustrins lobbyister har ju i årtionden styrt även Socialstyrelsens rekommendationer och därmed dietisternas, som i kombination med vilseledande reklam fått folk att tro att "mjölk är bra för benen", att "socker är en ren natrprodukt som ger energi", att "margarin gör dig smalare" och att man bör äta "6-8 skivor bröd om dagen" för att må bra. Tänk på kostpyramiden med alla billiga kolhydrater som rekommenderad basföda, trots att de flesta numera inte har ansträngande kroppsarbete där man kan behöva den typen av energi.

Och i affären förpackas allt sött och gott i lockande förpackningar som placeras nära ingången och kassan. Inget lämnas åt slumpen. Man gör studier på vilka smaker som är mest tilltalande, vilka färger som folk attraheras av, vilka hyllor deras ögon lättast ser, hur man kopplar viss mat till vissa känslor och drömmar etc, och sen anpassar man produktens innehåll, förpackning, placering och reklam efter detta.

Skulle gissa att minst 80-90% av allting i en s k livsmedelsaffär bara är tomma kalorier och halvfabrikat med beroendeframkallande och potentiellt skadliga tillsatser medan den riktiga maten (kött, fisk, ägg, frukt och grönsaker) är dyr (eller svindyr om den är ekologisk) och sällan lika tilltalande förpackad.

Och många har inte tid, ork, råd, kunskap eller självdisciplin nog att stå emot när allt omsorgsfullt och vetenskapligt utformats så att det är ett närmast omöjligt att ens hitta något ätbart som inte är onyttigt, eller att välja detta istället för all lockande förpackad skräpmat som är så mycket mer lättillgänglig. Har tillverkare, försäljare och reklammakare då inget ansvar alls för att många faktiskt faller i de finurligt gillrade fällor man så försåtligt lagt ut?

Såna här har jag ute på balkongväggen på kvällen hela hösten. Man vågar ju inte gå ut.
http://en.wikipedia.org/wiki/Opiliones

En jäkligt bra motivation till att sluta röka iallafall.

carl skrev:Såna här har jag ute på balkongväggen på kvällen hela hösten. Man vågar ju inte gå ut.
http://en.wikipedia.org/wiki/Opiliones

En jäkligt bra motivation till att sluta röka iallafall.

Lockespindlar (alltså ordningen Opiliones) skall du kanske ändå ta väl hand om. De äter nämligen andra spindeldjur (t.ex. andra spindlar och fästingar).

[EDIT] Ja, de äter ju inte endast andra spindeldjur, men de tar det byte som kommer i dess väg. Om det inte är för starkt, förstås. Lockespindlar är ett inte alldeles ovanligt byte för andra spindlar.

Lakrits skrev:

carl skrev:Såna här har jag ute på balkongväggen på kvällen hela hösten. Man vågar ju inte gå ut.
http://en.wikipedia.org/wiki/Opiliones

En jäkligt bra motivation till att sluta röka iallafall.

Lockespindlar (alltså ordningen Opiliones) skall du kanske ändå ta väl hand om. De äter nämligen andra spindeldjur (t.ex. andra spindlar och fästingar).

Fast nu är det ju något jätteläskigt som blir uppätet av något som är ännu läskigare fast större!