Josef1 skrev: inte att planera för framtiden för någon sådan har de inte om de inte förändrar sin livsstil.

Till skillnad från dig då?

jag har fobi för smuts, hatar damm och annat äckligt.

Jag har fobi för trafik, och andra snabbt rörande föremål man inte kan lite på.

Moggy skrev:Till skillnad från dig då?

Jag har mycket framtid eftersom jag ser saker i ett helt annat tidsperspektiv och dessutom lever tillräckligt hälsosamt för att se en ny ålder födas. Något feta och ohälsosamma människor berövar sig själva.

Alexandra skrev:Såg en skämtteckning i serietidningen Larson för ett antal år sen, som jag fortfarande inte glömt, en illustration med texten "Lupohalkofobi - rädslan för att jagas av vargar runt köksbordet när man har strumpor på och golvet är nybonat".

Josef1 skrev:Hoppas för deras skull att de är NT så att de iaf kan leva efter alla NT-människors gyllene motto som mer än en har intatuerat på axeln, "Carpe Diem". Det är nuet och att fånga dagen som gäller för dem, inte att planera för framtiden för någon sådan har de inte om de inte förändrar sin livsstil.

Ha, NTsar - eller folk allmänt snarare- är väl inte bra på att fånga dagen, inte jämfört med hur bra de kan vara på att älta och ångra saker i det förgångna och leva i framtiden eller oroa sig på ett okonstruktivt sätt för den. Vi med ADHD, däremot, vi ser ju knappt att det finns ett igår och ett i morgon... På gott och ont.

Att tatuera in "Carpe Diem" är så totalt renons på kreativitet och personlig smak man bara kan komma. Undrar hur många det är som går runt med det och tror att de är filosofiska.
De ska ju kunna bilda en klubb med hundratals, kanske tusentals, medlemmar och lobba för en officiell Carpe Diem-dag...

Inte särskilt tjocka!? Kvinnans arm ser ju ut som en medisterkorv för fucks sake!
30-50 kilos övervikt ÄR tjockt, sen kan man tycka vad man vill.
Fast abnormt feta är de inte, snarare 'normala tjockisar'.
Till skillnad mot den här,
http://leatherhead.files.wordpress.com/ ... age006.jpg

KrigarSjäl skrev:Att tatuera in "Carpe Diem" är så totalt renons på kreativitet och personlig smak man bara kan komma. Undrar hur många det är som går runt med det och tror att de är filosofiska.
De ska ju kunna bilda en klubb med hundratals, kanske tusentals, medlemmar och lobba för en officiell Carpe Diem-dag...

Det är väl den nya delfin eller indianfjäder-tatoon, kan jag tro. Det och så sitt namn på nåt asiatiskt skrivspråk (om inte tatueraren skrivit Fyla små lättel istället) ihop med tramp stamp (tribal i svanken), det är grejer det! Särskilt fint blir det när de blir åttio bast...

KrigarSjäl skrev:De ska ju kunna bilda en klubb med hundratals, kanske tusentals, medlemmar och lobba för en officiell Carpe Diem-dag...

Carpe piscem skulle man skriva, på pin kiv. Eller Cave diem. (Nu saknar jag mina latinstudier, bara för det.)

alfapetsmamma skrev:Ha, NTsar - eller folk allmänt snarare- är väl inte bra på att fånga dagen, inte jämfört med hur bra de kan vara på att älta och ångra saker i det förgångna och leva i framtiden eller oroa sig på ett okonstruktivt sätt för den. Vi med ADHD, däremot, vi ser ju knappt att det finns ett igår och ett i morgon... På gott och ont.

Det jag menade var att för en typisk NT går ju livet ut på att ha så många kompisar, erfarenheter och meriter som möjligt på kortast möjliga tid, och att fylla sin tid med någonting "meningsfullt" som i 98% av fallen involverar sociala aktiviteter och att hetsa runt som huvudlösa lämlar i jakten på det bästa "livs-CV't".

Dessa människor upprepar ofta och gärna termen "fånga dagen", vilket i praktiken innebär att man ska plugga civilekonomi samtidigt som man lyssnar på det nya coola amerikanska bandet med de "djupa" texterna, har hunnit ta en latte på stan med Bettan, varit på syrrans bröllop, avverkat X antal flick/pojkvänner och sexuella erfarenheter, bott minst ett år i London, gjort den obligatoriska sydostasienresan, besökt Australien etc etc.

Så fungerar inte jag. Själv upplever jag mig som ett uråldrigt väsen och ser övervikt som någonting under min värdighet som dessutom skulle hindra mina planer att se en ny ålder födas.

Jag har djupt personliga livsmål som inte angår andra. Jag känner inget behov av att ha ett livs-CV, eller få en bekräftelse på min mänsklighet. Om jag inte får se en ny värld födas är mitt liv bortkastat oavsett vad jag fyllder det med. Jag känner ingen stress, bara otålighet eftersom jag vet att min väntan kommer bli mycket lång.

Jag är alltid en sån som tar längre tid att förbereda mig, som står vid ritbordet längst och fokuserar på detaljer, men när jag väl går till handling gör jag det med en säkerhet, övertygelse och skicklighet andra beundrar. Ibland är folk arga på mig och tycker att jag är "seg" för att jag inte lär mig ett danssteg direkt, men istället kommer jag tillbaka dagen efter och behärskar en mycket mer komplicerad variant av det ursprungliga steget, eller en hel serie, utöver själva grundsteget medans de andra fortfarande är på den nivån de var vid demonstrationen dagen innan.

Sista skrattet beskriver nog bäst mig.

alfapetsmamma skrev:

KrigarSjäl skrev:Att tatuera in "Carpe Diem" är så totalt renons på kreativitet och personlig smak man bara kan komma. Undrar hur många det är som går runt med det och tror att de är filosofiska.
De ska ju kunna bilda en klubb med hundratals, kanske tusentals, medlemmar och lobba för en officiell Carpe Diem-dag...

Det är väl den nya delfin eller indianfjäder-tatoon, kan jag tro. Det och så sitt namn på nåt asiatiskt skrivspråk (om inte tatueraren skrivit Fyla små lättel istället) ihop med tramp stamp (tribal i svanken), det är grejer det! Särskilt fint blir det när de blir åttio bast...

Nja, nytt är det knappast med Carpe Diem, snarare är det ett av de standardmotiv som bonnläppar & svenssons kör med när de ska tatuera sig 'bara för att'.
Indianfjädrar är direkt horribelt.

Japanska tecken är ok om man gör dem på rätt sätt, dvs kollar tecknets betydelse i fler än en källa och gör det STORT. Har själv ett tecken på bröstet. Som inte betyder fyla lättöl.

Tribaler i svanken finns det helt enkelt ingen ursäkt för. Särskilt inte om man är en 40-årig man. Ja, jag har sett män köra svanktribaler när jag jobbade på tatueringsstudio. Behöver jag tillägga att de alltid är white-trash-skåningar?

Josef1 skrev:

alfapetsmamma skrev:Ha, NTsar - eller folk allmänt snarare- är väl inte bra på att fånga dagen, inte jämfört med hur bra de kan vara på att älta och ångra saker i det förgångna och leva i framtiden eller oroa sig på ett okonstruktivt sätt för den. Vi med ADHD, däremot, vi ser ju knappt att det finns ett igår och ett i morgon... På gott och ont.

Det jag menade var att för en typisk NT går ju livet ut på att ha så många kompisar, erfarenheter och meriter som möjligt på kortast möjliga tid, och att fylla sin tid med någonting "meningsfullt" som i 98% av fallen involverar sociala aktiviteter och att hetsa runt som huvudlösa lämlar i jakten på det bästa "livs-CV't".

Mmm, "upplevelse"-konsumtion eller hets ja... I så fall håller jag helt klart med dig. Men att springa genom livet på det viset är ju allt annat än fånga dagen. Jag tänkte på den "riktiga" betydelsen liksom...

alfapetsmamma skrev:Mmm, "upplevelse"-konsumtion eller hets ja... I så fall håller jag helt klart med dig. Men att springa genom livet på det viset är ju allt annat än fånga dagen. Jag tänkte på den "riktiga" betydelsen liksom...

Det är så NT-människor tolkar det. Att "utnyttja tiden maximalt" är att "fånga dagen". Att missa att för en stund göra någonting för att fylla sitt livs-CV ytterligare är att låta nuet gå en ur händerna. Så ser de på saken.

missbutterfly skrev:

Josef1 skrev:Hoppas för deras skull att de är NT så att de iaf kan leva efter alla NT-människors gyllene motto som mer än en har intatuerat på axeln, "Carpe Diem". Det är nuet och att fånga dagen som gäller för dem, inte att planera för framtiden för någon sådan har de inte om de inte förändrar sin livsstil.

Väl talat.

Jaha, och vi aspergare är så jävla duktiga på att planera våra liv då? Ni två kanske är det, men det hör nog till undantagen. Möjligen oroar sig aspergare extra mycket för framtiden, men det blir man ju bara rynkig av.

Sen ogillar jag verkligen det här utdömandet av "alla andra" i största allmänhet och av överviktiga i synnerhet. Jag tar inte åt mig personligen då jag bara har några få kilon för mycket och får skylla mig själv som är för lat för att motionera, men det finns de som varit överviktiga i hela sitt liv och blivit lika mobbade för det som många av oss blivit för att vi har AS. Då kanske man inte borde behandla andra såsom man inte vill bli behandlad själv, hm?

Förstår ö h t inte motivet bakom att ens starta en sån här tråd. Om du mår dåligt av att se överviktiga - och dessutom har väldigt tvärsäkra och fördömande åsikter om vad det beror på - är det nödvändigtvis något som måste ventileras just här?

Folk får vara hur feta eller hur smala de "vill". Jag har vägt 128 kg när jag var 23 år. Jag vägde 114 kg när jag var 21 och började med risperdal då jag ökade i vikt med 14 kg på två månader.

Jag fick en svullnad i tungroten när jag var 24 år och minskade 20 kg då jag inte knappt kunde äta på 6 månader. Det motiverade mig till att minska mer i vikt. Nu väger jag 94 kg och är glad precis med den jag är.



Så här ser jag ut idag, hoppas inte missbutterfly börjar kräkas nu

Bilden är från ett kollage om hominoidea evolution.
Jag tycker om mina former och är nöjd med mig själv.

Eftersom jag är en determinist så upplever jag inte att feta människor är den yttersta orsaken till sin storlek utan alla tillfälligheter runt om. Lika lite som jag kan hysa något agg mot missbutterfly då hon inte har valt att må dåligt när hon ser en tjock människa.

alfapetsmamma skrev:

Josef1 skrev:Hoppas för deras skull att de är NT så att de iaf kan leva efter alla NT-människors gyllene motto som mer än en har intatuerat på axeln, "Carpe Diem". Det är nuet och att fånga dagen som gäller för dem, inte att planera för framtiden för någon sådan har de inte om de inte förändrar sin livsstil.

Ha, NTsar - eller folk allmänt snarare- är väl inte bra på att fånga dagen, inte jämfört med hur bra de kan vara på att älta och ångra saker i det förgångna och leva i framtiden eller oroa sig på ett okonstruktivt sätt för den. Vi med ADHD, däremot, vi ser ju knappt att det finns ett igår och ett i morgon... På gott och ont.

Oj - det där lät som en kristallklar beskrivning av mig - ältar och ångrar saker (dock inte min tribal-tatuering*, haha), och lever rätt mycket "i framtiden", en framtid jag ständigt oroar mig över.

@msitua-Robert, tycker att du kan känna dig väldigt nöjd med att just vara nöjd med din vikt, och att det är starkt jobbat att du gått ner i vikt.

*Den är dock inte belägen i svanken - om det nu kan vara en någorlunda förmildrande omständighet.

Apropå en annan aktuell tråd skulle jag starta en "Mobbar andra som vi själva brukar bli mobbade?" om jag iddes. (Feta, "NT", fyll på själva.)

Jag har aldrig blivit mobbad eftersom jag alltid kunnat svara för mig och skrämma folk till tystnad. Däremot har folk distanserat sig från mig. Jag anser inte det vara samma sak som mobbning.

Förvisso, om man räknar det vuxna utsatt mig för när jag var barn kan det kanske kallas mobbning.

Jag har ett antal olika fobier:

* Social fobi (har fått den diagnosen även om jag numera misstänker att den är en del av AS)

* Hypokondri - "har" med jämna mellanrum diverse cancersjukdomar och urinvägsinfektion

* Uniformsfobi - främst räddningstjänstyrkena och ambulanssjukvårdare i synnerhet

* Amputerade kroppsdelar och proteser

MissNervvrak skrev:* Social fobi (har fått den diagnosen även om jag numera misstänker att den är en del av AS)

Jag räknar inte min "sociala fobi" som en ren fobi då den i mitt fall definitivt är kopplad till min AS.

När jag började upptäcka, runt 19-årsåldern, att jag aldrig skulle bli NT, att hela mitt NT-wannabebeteende bara varit ett spel, fick jag också fobi genom vetskapen om att jag är annorlunda och alltid kommer ses som annorlunda om jag är mig själv. Ett tag, runt 2005, hade jag så svår social fobi att jag inte kunde prata med kassörskor i kiosker eller fråga någon efter vägen. Så illa är det inte nu men jag kan inte gå ut utan solglasögon t.ex, med solglasögon blir allt mycket lättare.

Om samhället bara bestod av folk med AS eller folk som inte brydde sig hade jag inte mått så dåligt av vetskapen om att jag är annorlunda. Jag känner mig tvingad att ta konflikter och slåss för min rätt till existens genom att trycka ned andra och förolämpa, förnedra och såra, om en situation uppstår där jag ifrågasätts eller nedvärderas eftersom jag är avvikande. Detta tar enormt med energi från mig men jag vägrar att vara en "tyst mobbad aspergare" som så många andra. Därför uppstår konflikter så snart någonting felar i det sociala livet.

Jag är hellre hatad och avskydd än marginaliserad i det tysta.

Håller med om det Inger skriver om fetma. Finns många olika bakomliggande faktorer. I teorin är allt enkelt - bara att äta färre kalorier än vad man gör av med och gå ner i vikt. Hade det varit så lätt i praktiken hade nog de flesta valt att hålla sig normalviktiga av hälsoskäl. Det är som när någon som aldrig varit beroende av något (nikotin, benzo, you name it) säger att det ju bara är att sluta. Finns väl förrästen en hel massa smala som både är lata och saknar självdisciplin. Det syns ju inte utanpå.

pointblank skrev:I teorin är allt enkelt - bara att äta färre kalorier än vad man gör av med och gå ner i vikt.

Jag är inte så säker på att den teorin stämmer. När jag bytte till GI-kost så gick jag snabbt ner mer än 10 kg samtidigt som jag åt lika många kalorier som tidigare och dessutom blev mer orörlig (slutade med promenader).

Många som börjar med LCHF säger att de äter betydligt mer kalorier (utan att röra sig mer) men ändå går ner vikt.

pointblank skrev:Finns väl förrästen en hel massa smala som både är lata och saknar självdisciplin. Det syns ju inte utanpå.

Haha, det stämmer rätt bra. När jag levde på godis och hamburgare var jag pinnsmal. Lat, lättuttröttbar och ovillig att röra mig mer än nödvändigt har jag varit sen jag var barn.

En del smala röker dessutom och då är det förstås ingen konst att hålla vikten (många modeller röker för att inte bli hungriga och skiter i hur fula de kommer att bli när de blir äldre). Mest patetiskt är det när folk som själva är nikotinberoende moraliserar över andras (verkliga eller inbillade) laster och brister.