Absolut inte, det enda jag känner har varit ett misslyckande i mitt liv har varit att jag tyckte så in i bomben synd om mig själv förut.

Jag känner mig absolut misslyckad. Känner mig knappt som en riktig människa. Som barn hade jag så stora förväntningar på "vuxendomen", men nu när jag har varit vuxen, åtminstone på pappret, i ett antal år så inser jag att det blir nog inte bättre. Jag vill knappt gå ut längre. Det känns som att jag alltid gör fel och så skäller människor på mig som att jag är ett dumt litet barn, eller skriker "jävla idiot" till mig. Tycker att samhället är så hemskt stressigt. Finns så mycket intryck och så mycket att hålla reda på, och även om jag alltid försöker vara försiktig och titta hur andra gör, så lyckas jag med att göra fel. Ibland undrar jag nästan om människor skäller så hemskt på mig för att de vet att de kan. De märker hur tafatt jag är och ser sin chans att få en "maktkick".

Blir ofta behandlad så underligt. Tycker åtminstone att jag själv brukar vara trevlig och respektfull mot andra, men rätt ofta blir jag själv tilltalad på ett så hånfullt sätt. Blir ofta utnyttjad och "överkörd" (ej bokstavligt) för att jag är så socialt trög och förstår inte förrän långt senare. Jag är inte alls dum, men det tar ofta så lååång tid för mig att analysera situationer. Kan älta och gräma mig över sånt som hände för 5, 10, 15, 20 år sedan. Gå igenom i huvudet om och om igen hur jag borde ha agerat och vad jag borde ha sagt istället för att bara stå som ett dumt fån som jag alltid gör. Det är ju förstås meningslöst, går inte att göra saker ogjorda. Försöker tänka att jag inte ska låta mig bli behandlad så igen, men jag vet ju att det kommer att fortsätta att hända, på grund av mitt underläge i sociala situationer.

Jag kan heller inte skaffa barn, för då finns risken att de blir som jag, och det är inget roligt liv.
Skulle barnet istället bli "NT" så får den växa upp med två "aspiga" föräldrar som inte förstår någonting..

Det känns som att hur mycket jag än försöker så når jag aldrig riktigt ända fram.

Jag känner mig misslyckad, har noll självkänsla.