Tess skrev:
Jag fattar inte vad du pratar om? Vad är det för skada han har ställt till med?

Eftersom det nu finns ett flertal personer som har beskrivit att de har allvarliga problem med vissa saker och säkerligen har kämpat stora delar av sitt liv med dessa problem. Hur tror du då det känns att få en nedlåtande idiotkommentar slängd i ansiktet om att de måste lära sig att klara det? Tror du inte de har fått höra nog av sådana dumheter ute i samhället i övrigt? Mår man redan dåligt så kan det orsaka att man mår akut ännu sämre att bli bemött på det sättet.

Det kanske ska påpekas att det i fords fall handlar om att han sagt liknande saker tidigare, så jag reagerade nog inte bara på vad han skrev just i denna tråd.

ufo skrev: Så självklart så tipsar han om det som han vet fungerar.

Det är ju det han inte gör. Han påstår bara saker även om det går tvärs emot vad världens samlade medicinska erfarenhet känner till.

ufo skrev:

Kvasir skrev:Men han är ju inte konstruktiv för fem öre. Visst kan det bero på AS att han beter sig som han gör, det är jag medveten om, men betyder det att man ska låta honom hållas och ställa till en massa skada? Han får väl i så fall först leva upp till sin egen inställning och ändra sitt eget beteende. Det måste han ju kunna.

Jag tror han lever i sin föreställningsvärld. Så som han är kan alla andra också vara. Och han har lyckats ganska bra här i livet så i sak är det ett gott föredömme.
Han har jobb bostad sambo. Och verkar leva ett ganska så rikt liv trots sin AS. Så självklart så tipsar han om det som han vet fungerar.

Precis. Och vad är det för fel med att vilja hjälpa andra så de kan få ett bra liv?

Jag gillar tips och råd när de är tillämpbara. Jag gillar att få del av andras strategier, ideer och erfarenheter.

Ibland vill jag även ha en delad erfarenhet även om där inte finns någon lösning. För många kan de få delade upplevelser genom familjen, grannen eller vänner. Jag är ganska (understatement) olik människor i min närhet. Tack vare internet blir värden mindre och jag kan se människor som upplevt som jag. Det kan kännas lindrande när det är svårt. Det är bra. De är de två anledningarna till att jag skriver och läser här.

Nu verkar det dra ihop sig till gruff. Det är jag inte så intresserad av, antingen blir jag ledsen/arg/upprörd vilket jag ogillar, eller så gör jag någon ledsen/arg/upprörd vilket jag också ogillar. Särskilt när det sker oavsikltligt. Så utdelade ursäkter emottages, och vederbörliga ursäkter utdelas och därefter skall jag försöka hålla klaffen tills det åter börjar handla om ämnet...

Kvasir skrev:

ufo skrev: Så självklart så tipsar han om det som han vet fungerar.

Det är ju det han inte gör. Han påstår bara saker även om det går tvärs emot vad världens samlade medicinska erfarenhet känner till.

Det funkar ju för honom så varför skulle det inte kunna funka för andra då?

Tess skrev:Precis. Och vad är det för fel med att vilja hjälpa andra så de kan få ett bra liv?

Det är inget som helst fel i det, tvärtom. Problemet är att jag (och som jag förstår, flera andra) tycker han lyckas göra precis det motsatta oavsett vilket syftet var.

Kvasir skrev:

Tess skrev:
Jag fattar inte vad du pratar om? Vad är det för skada han har ställt till med?

Eftersom det nu finns ett flertal personer som har beskrivit att de har allvarliga problem med vissa saker och säkerligen har kämpat stora delar av sitt liv med dessa problem. Hur tror du då det känns att få en nedlåtande idiotkommentar slängd i ansiktet om att de måste lära sig att klara det? Tror du inte de har fått höra nog av sådana dumheter ute i samhället i övrigt? Mår man redan dåligt så kan det orsaka att man mår akut ännu sämre att bli bemött på det sättet.

Det kanske ska påpekas att det i fords fall handlar om att han sagt liknande saker tidigare, så jag reagerade nog inte bara på vad han skrev just i denna tråd.

Jag ska inte sitta här och prata för honom. det kan han göra så bra själv. Det är klart att ingen MÅSTE lära sig att göra saker. Det är ju upp till var och en om de vill ändra på sig eller inte.

Bjäbbmonstret skrev:Jag kan få starka obehagskänslor inför oförutsägbara sociala sitationer där man förväntas ha roligt med nya människor jag inte känner trots att jag inte har AS.

Så frågan är hur det skiljer sig egentligen. Är det själva erfarenheten av röighet och oförberedd situation som är jobbigare när man är AS? Eller är det liksom för mig otryggheten i det sociala?

Funderar kring samma sak. Nuddade vid ngt. om likhet resp. skillnad i ett anant inlägg i detta ämne.

Kvasir skrev:

Tess skrev:Precis. Och vad är det för fel med att vilja hjälpa andra så de kan få ett bra liv?

Det är inget som helst fel i det, tvärtom. Problemet är att jag (och som jag förstår, flera andra) tycker han lyckas göra precis det motsatta oavsett vilket syftet var.

Varför skiter ni inte i honom då bara?

Tess skrev:

Kvasir skrev:

ufo skrev: Så självklart så tipsar han om det som han vet fungerar.

Det är ju det han inte gör. Han påstår bara saker även om det går tvärs emot vad världens samlade medicinska erfarenhet känner till.

Det funkar ju för honom så varför skulle det inte kunna funka för andra då?

Snälla, börja inte du också nu. Jag vill inte bli arg på flera än ford just nu, och jag vill egentligen inte vara arg på honom heller.

Ford är ingen refernsperson som fungerar precis som alla andra med AS eller med andra problem. Som ford själv brukar säga så är alla personer unika och bara för att ford har hittat något som fungerar för just hans problem så betyder det inte att det går att överföra till andra människor med andra eller ens samma problem. Om han nu sitter inne med kunskap som den samlade medicinska världen inte har så kan han ju dela med sig av dem istället för att bara påstå att det går.

Kvasir skrev:Att bjuda på glögg är ju en mycket speciell företeelse och tradition, så att säga att man ska bjuda på glögg och sedan byta ut det mot andra starkvaror kan väl få vem som helst att känna sig blåst på konfekten.

Beror på vad man gillar bäst. För min del hade jag känt mig blåst på konfekten eftersom jagg oftast inte gillar när man ändrar på konceptet. Men, det är en träningssak.

Tess skrev:

Kvasir skrev:

Tess skrev:Precis. Och vad är det för fel med att vilja hjälpa andra så de kan få ett bra liv?

Det är inget som helst fel i det, tvärtom. Problemet är att jag (och som jag förstår, flera andra) tycker han lyckas göra precis det motsatta oavsett vilket syftet var.

Varför skiter ni inte i honom då bara?

För att jag mår dåligt av sådana idiotiska uttalanden och därför inte tycker att de ska stå emotsagda.

Det är f.ö. ganska ironiskt att han nu verkar ha precis samma åsikt som rdos på denna punkt.

Nä, jag vill inte heller vara arg på någon. Jag känner snarare att nu räcker det. Har ni något otalt med honom så ta det med HONOM då också.

Min älskling vill bara väl även om det kanske blir fel ibland.

caroline78 skrev:

Kvasir skrev:Att bjuda på glögg är ju en mycket speciell företeelse och tradition, så att säga att man ska bjuda på glögg och sedan byta ut det mot andra starkvaror kan väl få vem som helst att känna sig blåst på konfekten.

Beror på vad man gillar bäst. För min del hade jag känt mig blåst på konfekten eftersom jagg oftast inte gillar när man ändrar på konceptet. Men, det är en träningssak.

Jag misstänker att du var ironisk mot ford nu, men eftersom det kanske i så fall inte är uppenbart för alla, så kanske det är bäst att förtydliga mitt tidigare inlägg som du citerade.

Det handlade inte om förändringar i allmänhet här utan om att just glögg är en tradition som har speciell betydelse för väldigt många, troligen de flesta, alldeles oavsett om man har AS, eller något annat eller är "helt normal". De flesta människor skulle inte gilla att man utlovar glögg och sedan bjuder på något annat. På samma sätt skulle det inte vara så populärt att utlova julbord och sedan bjuda på t.ex. vegetarisk gryta, alldeles oavsett hur god och mättande den är.

Kvasir skrev:

caroline78 skrev:

Kvasir skrev:Att bjuda på glögg är ju en mycket speciell företeelse och tradition, så att säga att man ska bjuda på glögg och sedan byta ut det mot andra starkvaror kan väl få vem som helst att känna sig blåst på konfekten.

Beror på vad man gillar bäst. För min del hade jag känt mig blåst på konfekten eftersom jagg oftast inte gillar när man ändrar på konceptet. Men, det är en träningssak.

Jag misstänker att du var ironisk mot ford nu, men eftersom det kanske i så fall inte är uppenbart för alla, så kanske det är bäst att förtydliga mitt tidigare inlägg som du citerade.

Det handlade inte om förändringar i allmänhet här utan om att just glögg är en tradition som har speciell betydelse för väldigt många, troligen de flesta, alldeles oavsett om man har AS, eller något annat eller är "helt normal". De flesta människor skulle inte gilla att man utlovar glögg och sedan bjuder på något annat. På samma sätt skulle det inte vara så populärt att utlova julbord och sedan bjuda på t.ex. vegetarisk gryta, alldeles oavsett hur god och mättande den är.

För det första menar jag inte att vara ironisk emot Ford. Tänkte inte alls på honom i detta inlägg ärligt talat. Ber om ursäkt att jag missuppfattat dig ang. glöggen. Däremot verkar det som att vi tycker likadant så tillvida att det ska bjudas på det som är utlovats.
Förändringar överlag lämnar jag åt sidan denna gång.

Tess skrev:Nä, jag vill inte heller vara arg på någon. Jag känner snarare att nu räcker det. Har ni något otalt med honom så ta det med HONOM då också.

Det var ju det jag gjorde, men så började du försvara honom istället.

Min älskling vill bara väl även om det kanske blir fel ibland.

Det tror jag nog också, men blir det fel så behöver det ofta påpekas.

Jag kanske överreagerade och övertolkade honom, men han har sagt liknande saker vid tidigare tillfällen, och det lät som i stort sett precis samma sak som rdos har sagt vid ett antal tillfällen, vilket gör att man ännu mera undrar vad ford egentligen menar.

Så många inlägg att besvara....

Försöker göra en sammanställning:

Jag har as. och oavsett vad ni ev. tror så har jag ett jävligt tufft liv bakom mig, även om jag har såväl jobb, sambo, bostad och ett ganska rikt liv.

Inget av det jag har är något jag fått gratis, jag har kämpat, jobbat och tränat. Ibland har jag fått hjälp av folk i min omgivning, ibalnd inte (vissa gånger har jag snarare blivit stjälpt av folk som viljat hjälpa mig.

Däremot har jag haft något som många här på forumet verkar sakna: nämligen vilja, optimism och ett konstruktivt tänkande (inriktad på att hitta lösningar, istället för att älta svårigheter och motgångar).

Det är fullt möjligt att här finns folk som har sämre förutsättningar än vad jag haft, och att jag ibland kan vara lite oförstående. Jag tar till mig av den kritiken, och skall försöka skärpa mig.
Dock hyser jag även starka misstankar om att många här också skulle kunnat komma betydligt längre om de bara tog sig i kragen och började tänka lite mera positivt- och konstruktivt.

-Ja, det är jobbigt, men ibland måste man göra jobbiga saker för att komma nån vart, tough shit!

Precis som i så många andra fall tror jag inte det är svart eller vitt, utan det kan snarare ligga någonting i båda sätten att se på saken.

Ford:

Eftersom huvudinlägget är mitt är det lätt att tolka det som att jag är en av dem som borde skärpa mig och ta mig i kragen. Det är i det läget svårt att inte bli irriterad (gå i taket). Du vet inte mycket om vem jag är eller vad jag gjort och gör för att fungera bättre. Min upplevelse är att jag sliter som en hund. Hela tiden. Att få möjligheten att säga " Fanockså, denna gång gick det dåligt, det var synd" vilket var vad huvudinlägget var ämnat som, det är ett sätt för mig att ta nya tag och orka vidare. Att få tips om hur jag kan göra för att få det att funka bättre kan vara konstruktivt. Att få mig tillsagt att jag borde vara anorlunda eller ospecifikt ta mig i kragen och försöka mer känns inte konstruktivt. Jag kan inte använda det. Då hjälper det liksom inte att du har lyckats. Jag får ingen styrning om hur att göra anorlunda, inget stöd i min andingspaus inför att försöka igen och en tillsägelse att jag är fel. Det möts jag ganska ofta av i världen som det är, det behöver jag knappast gå ut på nätet för att hitta. Det är mer nedbrytande än uppbyggligt. Det gör mig ledsen.

Ford,

visst, det kan säkert vara så att vissa personer har problem av den karaktären att de skulle kunna bli av med eller kraftigt minska problemen om de bara ansträngde sig. Men, alla problem är inte av den typen och har kanske ingen vettig lösning alls (och i den mån det finns dåliga lösningar som är bättre än ingenting så kanske de skulle vara väldigt dyra). Dessutom är det inte sällan så att den som har allvarliga problem med en eller flera saker samtidigt sitter fast i depression, kanske orsakad av problemen, och då spelar det ingen roll att säga att de ska ta sig i kragen, för det fungerar inte när depressioner är inblandade. Då måste man försöka bryta depressionen i första hand, och där kan man möjligen göra något i de fall vederbörande har en depression men inte vill försöka få hjälp mot den.

Problemet är att du uttalar dig väldigt svepande och generellt och det ligger väldigt nära till hands att tolka det som nedlåtande mot alla som inte lyckas må och fungera lika bra som dig. Du verkar inte se det, men även det du skrev nu senast låter i långa stycken väldigt likt den typ av uttalanden från vår nuvarande regering som du själv brukar reagera mot. De gör precis som du misstaget att uttala sig väldigt svepande och generellt så att det är svårt att veta om det finns en bra konkret tanke bakom eller om det bara är idealistiskt flum.

pH skrev:Ford:

Eftersom huvudinlägget är mitt är det lätt att tolka det som att jag är en av dem som borde skärpa mig och ta mig i kragen. Det är i det läget svårt att inte bli irriterad (gå i taket). Du vet inte mycket om vem jag är eller vad jag gjort och gör för att fungera bättre. Min upplevelse är att jag sliter som en hund. Hela tiden. Att få möjligheten att säga " Fanockså, denna gång gick det dåligt, det var synd" vilket var vad huvudinlägget var ämnat som, det är ett sätt för mig att ta nya tag och orka vidare. Att få tips om hur jag kan göra för att få det att funka bättre kan vara konstruktivt. Att få mig tillsagt att jag borde vara anorlunda eller ospecifikt ta mig i kragen och försöka mer känns inte konstruktivt. Jag kan inte använda det. Då hjälper det liksom inte att du har lyckats. Jag får ingen styrning om hur att göra anorlunda, inget stöd i min andingspaus inför att försöka igen och en tillsägelse att jag är fel. Det möts jag ganska ofta av i världen som det är, det behöver jag knappast gå ut på nätet för att hitta. Det är mer nedbrytande än uppbyggligt. Det gör mig ledsen.

Jag ber i så fall hemskt mycket om ursäkt, som jag sade kan jag nog ha svårt att inse att en del människor har svårare med vissa saker än vad jag själv har.

Som jag sade tror jag både att jag kan utgå för mycket från mina egna förutsättningar ibland, vilket kan leda till klavertramp typ detta, men också att det finns en och annan som faktiskt skulle behöva en spark i häcken (bildligt talat) för att börja göra något konstruktivt och sluta tycka synd om sig själv, eller anse att omvärlden får ta honom/henne som hen är, utan att hen skall behöva anstränga sig för att åtgärda sina fel och brister (gäller även NT:s, alla har vi saker vi behöver jobba med, inkl mig själv).

Om du kämpar så mycket som du säger tilhör du definitivt inte den kategori som behövar pushas.

Hmm... Det är altid svårt när det gäller en själv, man tenderar att bli känsligare då...

Men rent allmänt kan jag nog hålla med dig en del. Jag kan bli duktigt irriterad ibland när jag stöter på människor som har hittat det perfekta alibit som befriar dem från alla skyldigheter att anpassa, försöka eller förändra ens det minsta lilla i sitt liv.

"Jag har/är X, så jag behöver inte anpassa mig och ta hänsyn. Jag har/är X, så människor måste anpassa sig och ta hänsyn till mig."

Där kan X vara ett alibi av vilken typ siom helst, medicinsk eller psykologisk åkomma, kön, etnicitet, bildning, historia, eller vad som helst av mindre opportun art som kan hända en människa. De glömmer liksom bort att även den andre parten kan ha/vara ett eget X av någon typ. Om så X bara är att vara en människa.

Men som jag även sa kan det ibland ha ett egenvärde att få gnälla, att få sätta ord på det där jävlafanshelvetesskit för att kunna lägga det ifrån sig och ta nya tag. Det kan vara svårt att utifrån se skilnaden. Kanske är sensmoralen att man skall vara försiktig innan man tror att man vet vad den andre menar. I slutänden kanske man fördömmer något annat än det man trodde, eller missar att ens motståndare har snarlik uppfattning som man själv...

MsTibbs skrev:Det hör till artigheten att tala om vad slags tillställning man är bjuden till. Tom NTs skulle må dåligt av att råka ha kavaj på en fracktillställning, eller tvärtom.

Må dåligt kanske är för starkt uttryckt...känna sig lite dum är nog en bättre beskrivning för de flesta.. Beror ju också hur lätt man har att se sig själv som extremt uppklädd - hur viktig man tycker tillställningen är eller vad man själv lägger för vikt vid sociala konventioner.

Jag har svårt för att förplanera sociala händelser alltför mycket. Det får mig att känna mig låst ocn nervös och som det blir ett tvång i stället för något roligt. Föredrar spontanplanering.

MsTibbs skrev:Det hör till artigheten att tala om vad slags tillställning man är bjuden till. Tom NTs skulle må dåligt av att råka ha kavaj på en fracktillställning, eller tvärtom.

Man utgår givetvis från Tant Märtas bok om borddukning och etikett från 1928. Där står svart på vitt att om inbjudningskort har skickats ut minst åtta dagar i förväg så kan man vara förvissad om att det är en s.k. frackmiddag.



Hon föreslår även att man kan liva upp en tillställning genom att köpa färglada frackar till gästerna.