- Går mellan aktiviteter utan att vara aktiv.
- Dröneri.
- Har ambitioner men svårigheter med initiativtagandet.
- Exekvering av aktiviteter ligger långt borta.
- Kan inte utdela tillsägelser.
- Kan inte reagera på tillsägelser (delvis p g a måttlig affekt men också låg energi).
- Allmänt låg energi.
- Svårigheter att yttra mig själv och svårigheter att hävda mig själv.
- Det som kräver energi är svårt att utföra.

Exempel: när någon förolämpar mig är jag motsatsen till långsint, jag kan förlåta personen på nolltid. Eller, nja, det var ett overstatement, det tar ungefär 30 sekunder. När någon går före i kön säger jag inget p g a låg energi. Kan spendera en dag på några aktiviteter utan att kunna summera något av värde.

Vad kan det vara? Jag har aldrig varit riktigt deprimerad, jag har bara haft några svackor. Insatt på antidepp och diverse mediciner för psyket. Jag är inte glad, jag är neutral.

Hmm, har funderat i de där banorna.
Kanske detta skulle kunna passa dig:
Minns att det blev en intressant ändring när jag fick medicin efter att jag fått reda på att jag haft låg ämnesomsättning.
Fick Levaxin och märkligt fort fick det effekt, skulle visst ta en vecka innan jag märkte något men det fanns massor av energi dagen efter.

Ibland tror jag att jag äter för lite av olika vitaminer, märker hur jag blir piggare och klipskare när jag får in några av dessa saker tomater, äpplen, persikor, purjolök, blomkol, broccoli, palsternacka, morot och majs.
Just persikor har en intressant effekt på mig, jag blir självsäkrare mindre bekymrad och troligen lite optimistisk men just optimismen är jag inte säker på, blir nämligen mer optimistisk och energirik av att lyckas med saker och se att det fungerar att göra på ett visst sätt.

Det var mycket intressant att se att färgerna jag såg på allting blev mera fullständiga liksom, typ starkare, svårt att förklara, färkerna blev liksom bättre och det var väldigt trevligt.
Optimismen var mycket hög.
Blev till slut en topp i kurvan och en liten backlash men aldrig tillbaka till tiden innan Levaxinet.

En av pappas bästa vänner som träffades i samma veva frågade om jag åt Levaxin, han sade att utstående ögon och "spetsig/krökt/lång" näsa var tecken han såg.
Han är psykiatriker och berättade att det är rätt vanligt att de han träffade när han jobbade behövde Levaxin.
Tror att det var typ 3 % av alla människor som behöver detta och runt hälften av de han träffade.

Ledssen att inlägget blev långt.

Det pillret ingår redan i min lilla cocktail.
Angående diet som behandlingsmetod... det har alltid haft en liten alternativmedicin-status hos mig, det känns inte som något som har stort inflytande på psyket. Jag borde prova lite annorlunda matvanor ändå, det vore dumt att inte göra det.

rabarb skrev:Vad kan det vara? Jag har aldrig varit riktigt deprimerad, jag har bara haft några svackor. Insatt på antidepp och diverse mediciner för psyket. Jag är inte glad, jag är neutral.

Det kan ju vara en effekt av medicinerna, men det vet jag inte tillräckligt mycket om för att kunna uttala mig säkert. Varför tar du antidepp om du inte varit deprimerad ? Jag tycker att du låter lite deprimerad när du säger att du inte är glad.

Annars känner jag igen mig i det mesta du skriver. En del av det, som igångsättningsvårigheter, kan bero på problem med exekutiva funktioner, som är vanligt vid AS. Jag har alltid haft svårt att komma igång, även då jag haft energi.

Jag har också allmänt låg energi och är ganska likgiltig, reagerar egentligen inte på något. Som nano skrev kan det ju även ha att göra med hur man äter.Jag äter medvetet mindre mat än rekommenderat, så det är ju till stor del självförvållad trötthet i mitt fall.

Lyckopillren är för social fobi. Jag har en liten repertoar för att känna mig tillfredsställd vid dagens slut, men den är begränsad. Man kan nog inte klassa det som depression, jag ser bara mitt liv ur ett perspektiv som alla skulle känna sig lite vemodiga (egentligen för starkt ord) av.

Jag tar 9 sorters piller just nu, så ja, det kan ha med medicinerna att göra. Tråkigt nog har jag inte möjligheten att jämföra med rent blod.

Jag såg på outsiders, där var det en som hade just social fobi, det var någon på AF som sade att just social fobi är en av de lättare sakerna att komma ifrån.
Om du vill så ordnar jag en länk där du kan tanka ned det avsnittet ifrån.
Det sades inte så mycket om hur man blir av med det men mitt tips är att åka långt bort (typ en annan stad 40 mil bort eller så) och ta ett jobb där som du inte tänker behålla och snacka med folk när så går bara för att öva, inte för att göra något speciellt.
Sedan flyttar man tillbaka.
En metod iaf, kan nog komma med fler om så önskas

Men hur blir man av med tröttheten? Det måste finnas något namn för det jag har.

Hej rabarb!

Helt vanligt lågtryck, kanske? I alla fall jag blir extremt overksam av sådant... måste göra en kraftansträngning för att klara av en så enkel sak som att starta tv-n när det är något intressant program jag vill se. För att inte tala om hur tungt det är att klä sig "för utebruk" och ta sig till till mataffären typ fyrahundra meter bort. Som jag ska göra nu... hur jag nu egentligen ska klara av det... jag har gått klädd i morgonrock hela dagen...

Det ska bli skönt när denna dagen är över...

rabarb skrev:Men hur blir man av med tröttheten? Det måste finnas något namn för det jag har.

Om jag var som du så skulle jag läsa Fass. Det kan klargöra en del om du nu äter en massa piller. Beträffande psykofarmakan (men även vissa andra mediciner) kan man bli:

Trött, initiativlös, apatisk, likgiltig, slö etc. Neuroleptikapreparat slår mot de exekutiva funktionerna och då kommer man inte igång med någonting knappt.

Men det här med initiativlösheten är ju ett aspergerdrag. Om du helt enkelt har tråkigt behöver det ju inte upplevas som depression, "bara" viss tomhet. Av tråkighet kan man ju också bli trött. Propavan har en hangover typ halva dagen. tja, det var strödda tankar kring det hela...

Finns det tillfällen då du blir tröttade eller uppiggad?
Vet du när detta inträffar i så fall?

Det är tydligen inte medicinerna som gör det. Lite tröttare möjligtvis, men det förklarar inte allt. Om inget händer snart kommer det fortsätta tills jag stupar.

nano skrev:Finns det tillfällen då du blir tröttade eller uppiggad?
Vet du när detta inträffar i så fall?

Det är konstant, från morgon till kväll oavsett aktiviteter och händelser.

Är det förmågan till intativ eller trötteheten som är värst eller båda?

Har ingen aning om vilka diagnoser du har idag.
Kan inte låta bli att tänka och fundera på någon form av ADHD. Då i den mer passiviserade varianten.

Initiativförmågan är nog det mest handikappande. Har AS och ska utredas för ADHD.

rabarb skrev:Initiativförmågan är nog det mest handikappande. Har AS och ska utredas för ADHD.

Om det är t ex ADHD med H för hypo du har, förutom AS och problem med taskig motor, så kanske du blir hjälpt av centralstimulantia. Vi hoppas på det då!