Vad är egentligen kärnan i asperger (en fråga som jag kommit på genom en annan tråd). Det är ju så mkt som inte stämmer in. Och del kan stämma. Vad säger att det är asperger, inte att de i framtiden kommer på att det egentligen handlat om något annat? Vem känner te.x. igen sig i de psykiatriska diagnoser som fanns på 1800-talet.

essensen i asperger

Skole og arbeid tror jeg.

Leffe skrev:Vad är egentligen kärnan i asperger (en fråga som jag kommit på genom en annan tråd). Det är ju så mkt som inte stämmer in. Och del kan stämma. Vad säger att det är asperger, inte att de i framtiden kommer på att det egentligen handlat om något annat? Vem känner te.x. igen sig i de psykiatriska diagnoser som fanns på 1800-talet.

Menar du vad som är grundproblematiken?

Ja, vad är "grundproblemet". Har vi något sådant egentligen? Och i så fall... vad består det i?

"nedsättningar i förmågan till socialt samspel/social kommunikation, ibland också vad gäller planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga och kroppshållning/kroppsrörelser." Samt intensivt intresse inom ett smalt område. Ointresse för socialt sammanhang utom för specifika syften.
Om man skall tro wikipedia iaf.

Dock skiljer sig personer med asperger mycket mer på individbasis än vad neurotypiska ("normala") gör på individuell basis. Så det blir svårare att göra riktigt generella slutsatser.

Inte för att jag har någon direkt vetenskaplig basis för detta resonemang, men här är lite av mina egna slutsatser av vad som är själva kärnan för personer med asperger.

Jag tror att själva grundproblemet är just det som många uppfattar som en oförmåga att se helheter, men som jag själv uppfattar mer som en oförmåga att automatiskt fylla i saknade detaljer med påhittad information som gör det hela begripligt.

Säg att en normal person ska lära sig något nytt och då skapar sig en ungefärlig bild av hur det hela hänger samman. Visst blir det en helhet, men den baseras ju inte på korrekt information. Detta innebär dock att man kan förstå något halvdant med väldigt liten ansträngning.

En person med asperger däremot måste ju lära sig massvis med fakta för att ens ha en chans att förstå vad helheten handlar om. Detta tar ju såklart en enorm ansträngning att uppnå, men personen får ju en mycket bättre förståelse för helheten när han väl uppnått denna och baserar den ju på faktiska kunskaper och har ju en betydligt större förståelse för hur alla detaljer hänger ihop. Generellt är det väl detta som leder till att personer med asperger har "specialintressen" och svårt för mycket annat eftersom det är svårt att lägga ner den energimängd som behövs för att lära sig förstå helheten i mer än ett begränsat antal områden.

Att detta ofta resulterar i svårigheter med att läsa av subtila signaler och kroppsspråk för personer med asperger tror jag beror på att denna del av det sociala samspelet bygger mycket på just den där automatiska ifyllnaden för att förstå helheten hyfsat bra, snabbt och utan ansträngning. Här blir det ju väldigt svårt att hinna med att analysera alla små detaljer av vad som sker i samspelet och tänka ut vad de innebär utifrån enbart logik och fakta. Visst kan det gå när det är få människor, men det tar ju fortfarande enorma mängder energi att hantera all denna information utifrån alla små detaljer man måste läsa av. Vanliga människor läser väl enbart av en del av kroppsspråket och deras hjärnor fyller sedan på med information som passar in i sammanhanget och de förstår då ungefär vad som menas direkt om jag förstått det hela korrekt.

Hoppas mitt resonemang blev hyfsat begripligt här.

Hadraniel skrev:Jag tror att själva grundproblemet är just det som många uppfattar som en oförmåga att se helheter, men som jag själv uppfattar mer som en oförmåga att automatiskt fylla i saknade detaljer med påhittad information som gör det hela begripligt.

Säg att en normal person ska lära sig något nytt och då skapar sig en ungefärlig bild av hur det hela hänger samman. Visst blir det en helhet, men den baseras ju inte på korrekt information. Detta innebär dock att man kan förstå något halvdant med väldigt liten ansträngning.

Det är nog en intressant observation. Men som sagt den bygger för neurotypas del på en arbetshypotes där detaljerna inte är så relevanta men helheten är det. Således går de rätt in i väggen när detaljerna är viktiga. Typ, teknik och matematik.

essensen är vad som blir kvar när man tagit bort allt runt omkring


tror det ligger mycket i vad Hadraniel skrev.

om man tänker eller tolkar medans man uppfattar, så kommer man att missa saker.
och man har egentligen ingen aning om vad man misslyckas med att uppfatta.
och pga att man inte uppfattar allt, så fylls dom här hålen i med egna tolkningar, så
att det känns som att man har en helhetsbild som är korrekt, för att sedan tro att det inte fanns nått betydelsefullt i det perceptuella fältet som man misslyckades med o uppfatta.

en naturlig respons för en art blir då att försöka korrigera denna obalans för att bättre kunna "släppa in" den förlorade perceptuella informationen, därav ser vi "fenomen" som bla autism.

Jag tror att det är fel frågeställning. Jag menar att det kanske inte finns någon essens eller huvudsymptom. Asperger är ju i grunden ett syndrom. Och alla syndrom fungerar så att det finns ganska många olika symptom som man KAN ha. Men ingen har alla. Och man uppfyller förutsättningar om man har ett visst antal symptom. Så det handlar snarare om att ha ett visst antal av möjliga symptom.

Asperger ligger väl på det sk autistspektrumet? Så på detta spektrum hittas både det ena och det andra.Vissa kanske uppfyller de flesta kriterier gällandes as medan andra har specifika svårigheter.Tror inte man kan hitta essens, isåfall flera essens

Vad Asperger är kan du lätt läsa i diagnoskriterierna, känner du att det mesta inte stämmer är du troligtvis feldiagnosticerad eller saknar självinsikt, Då kan du be om en ny utredning eller en second opinion. Självklart ändras diagnoser med tiden, för 100 år sedan fanns inte Asperger och nu har de precis tagit bort diagnosen Asperger så snart finns den inte igen. Vad en diagnos är, är en samling symtom eller sätt att fungera som har sats ihop till något som vi kallar en diagnos. Det finns för att underlätta för alla i samhället. Med diagnoser menar jag allt ifrån diabetes till autism.

Liljan skrev:Vad Asperger är kan du lätt läsa i diagnoskriterierna, känner du att det mesta inte stämmer är du troligtvis feldiagnosticerad eller saknar självinsikt, Då kan du be om en ny utredning eller en second opinion. Självklart ändras diagnoser med tiden, för 100 år sedan fanns inte Asperger och nu har de precis tagit bort diagnosen Asperger så snart finns den inte igen. Vad en diagnos är, är en samling symtom eller sätt att fungera som har sats ihop till något som vi kallar en diagnos. Det finns för att underlätta för alla i samhället. Med diagnoser menar jag allt ifrån diabetes till autism.

Det framgår inte alls vad asperger/autism är i diagnoskriterierna.
Dom är fulla av missförstånd och direkta lögner.

Jag tror att det har med helhet att göra men att det blir så pga vad som finns på medvetet och omedvetet plan. Vårt omedvetna tänker extremt snabbt och effektivt. Vårt medvetna är långsamt, krävande och har svårt att köra flera processer samtidigt.

Det är det omedvetna som kallas autopiloten.

Ju mindre omedvetet man har och ju mer som måste ske medvetet, desto knaggligare blir det. Rörelser sker fortfarande till stor del omedvetet men det kanske finns mer medvetna inslag än hos NT, varvid klumpighet infinner sig.

Gör man sysslor mer medvetet än omedvetet, tar de kraft, man har inget flyt och man får problem med sådana saker.

Det sociala spelet är väldigt komplext hos människan. Det är kanske inte så att aspergaren har just sociala problem, men oflyt märks extremt mycket i sociala sammanhang just för att de är djävulskt komplexa och viktiga. Här behöver man ett stort och välfungerande omedvetet som kan se alla pyttesmå nyanser och signaler och få ihop det. Det medvetna om man inte är NT, kämpar men kan aldrig bli så bra som det omedvetna på detta. Därför märks AS som en social störning.

Problemet med dåligt flyt och ett omedvetet som fixar livet finns dock på alla plan.

Det är även därför man är intryckskänslig, det går till det medvetna och inte det omedvetna.

Så tror jag att det är.

@triggerhappyD, Vad skulle du säga är de korrekta diagnoskriterierna?

Bristande social ömsesidighet. I ett nötskal.

Det finns ingen essens.

Aspergers Syndrom är inte ETT tillstånd. Det är en sammantagen bild av flera symptom, som ingen vet den exakta orsaken till.

Du behöver inte uppfylla alla kriterier för att få diagnosen.
Alltså kan du ha lätt för en av de angivna svårigheterna, och svårt för andra.

kiddie skrev:Jag tror att det har med helhet att göra men att det blir så pga vad som finns på medvetet och omedvetet plan. Vårt omedvetna tänker extremt snabbt och effektivt. Vårt medvetna är långsamt, krävande och har svårt att köra flera processer samtidigt.

Det är det omedvetna som kallas autopiloten.

Ju mindre omedvetet man har och ju mer som måste ske medvetet, desto knaggligare blir det. Rörelser sker fortfarande till stor del omedvetet men det kanske finns mer medvetna inslag än hos NT, varvid klumpighet infinner sig.

Gör man sysslor mer medvetet än omedvetet, tar de kraft, man har inget flyt och man får problem med sådana saker.

Precis så uppfattar jag det, när jag behöver omsätta det omedvetna (det som hos NT går per autopilot) till ett medvetet plan kan det bli kortslutning, iaf väääldigt ansträngande. Speciellt jobbigt när detta måste ske oväntat och snabbt, tex om jag möter någon random person på stan som vill stoppa mig och prata helt oväntat. Då går verkligen ångest alarmet igång och tankesystemet i huvudet havererar..flyyy! Det är som att jag måste hinna leta upp det handlingsregistret i huvudet som passar in på personen jag möter och sammanhanget.

Ju mer man försöker koncentrera sig på att göra rätt desto mer fel blir det, därav min klumpighet ibland, och efter varje "fel" jag gör desto klumpigare blir jag. Detta skapar såklart en hel del inre stress och utmattning därefter när allt man gör bygger på prestationer. Så boven som förvärrar det hela är mycket ångest och stresskänslighet, och ju fler "prestationer" som infallet tätt desto mer utmattad blir jag. Blir systemet överbelastat är det avskärmning och glaskulan som gäller.
Är jag däremot avslappnad och beredd flyter omkodningen på mer obehindrat och det blir mycket svårare att urskilja mig från mängden.

Socialt samspel och AS för mig är beroende av:
*Energinivån
*Stressnivån inombords
*I vilken situation det sociala ska ske
*Om jag är beredd
*Om jag har någon referensinformation till situationen sedan tidigare
*Självförtroendet

misshopeless skrev:tex om jag möter någon random person på stan som vill stoppa mig och prata helt oväntat. Då går verkligen ångest alarmet igång och tankesystemet i huvudet havererar..flyyy!

Och om man inte är "social" och har tid så är man otrevlig och ska bannas och skitsnackas om till dödagar.

kiddie skrev: Det sociala spelet är väldigt komplext hos människan. Det är kanske inte så att aspergaren har just sociala problem, men oflyt märks extremt mycket i sociala sammanhang just för att de är djävulskt komplexa och viktiga. Här behöver man ett stort och välfungerande omedvetet som kan se alla pyttesmå nyanser och signaler och få ihop det. Det medvetna om man inte är NT, kämpar men kan aldrig bli så bra som det omedvetna på detta. Därför märks AS som en social störning.

Otroligt bra beskrivning igen..
Om man har AS är väl energikapacitet och intelligens avgörande för att få det sociala att flyta på. Dvs. tillräckligt med mental energi för att hålla igång omkodningen (dvs leta i registret efter liknande situationer och ackommodera inde i ett nytt mönster) så att den sker snabbt och omärkbart samt att ha tillräcklig intelligens för att kompensera för de "luckor" man saknar i det sociala samspelet.

plåtmonster skrev:

misshopeless skrev:tex om jag möter någon random person på stan som vill stoppa mig och prata helt oväntat. Då går verkligen ångest alarmet igång och tankesystemet i huvudet havererar..flyyy!

Och om man inte är "social" och har tid så är man otrevlig och ska bannas och skitsnackas om till dödagar.

Jo, jag vet.
Folk är otrevliga om de möter någon de inte förstår sig på.

plåtmonster skrev:@triggerhappyD, Vad skulle du säga är de korrekta diagnoskriterierna?

Hehe, det vet jag inte ^^

Känner att mina vänner alltid har någon som ringer eller att de ringer andra, är detta bara en vana eller är det nåt fel på mig? Känner inget behov av att ringa runt till familj/vänner, även om det samtidigt skulle va kul om nån ringde ibland.

Har inte heller folk jag ringer bara pojkvän och mamma .Förut var det mer när man var liten.Men nu har jag bara accepterat det.Jag är inte en person folk vill ringa till antar jag.

anja921 skrev:Har inte heller folk jag ringer bara pojkvän och mamma .Förut var det mer när man var liten.Men nu har jag bara accepterat det.Jag är inte en person folk vill ringa till antar jag.

Känner du också att du saknar det där sociala? det känns så naturligt för mina gamla kompisar när jag träffar dom, för mig är det nåt stort att bara träffa folk just nu känns det som.