En historia om hur vansinnigt det kan gå till i Sverige

Här postar du övriga inlägg relaterade till Asperger.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

En historia om hur vansinnigt det kan gå till i Sverige

Inläggav Fedaykin » 2008-09-05 19:33:06

Hej, det här är mitt första inlägg på detta forum. Jag har tittat in här tidigare någon gång ibland men inte sett någon anledning att registrera mig förrän nu, då jag tänkte delge en berättelse om vilket dårhus till land detta är. Det är en historia om en diagnos jag inte sökte, ej fick meddelad mig men som kommunen jag bodde i agerade på med en stor mängd kränkande insatser. Jag upplevde det som en enda stor våldtäkt, det tog flera månader innan kommunen lämnade mig i fred, och jag fann mig ha förträngt det som hände i ett antal år, fram tills för några månader sedan då jag funderade på varför jag hade blivit så inåtvänd och nervös under denna tid. Detta hände 1997, först med en liten bakgrund om min skolgång:

Jag upplevde skolan som mycket lätt, men intresset avtog när det inte var någon utmaning. Under några perioder intresserade jag mig hyfsat för skolarbete, som i 1:an då jag arbetade igenom en uppgiftsbok i matematik samma dag som jag fick den, efter att jag hade kommit hem från skolan. På det stora hela var jag dock inte speciellt engagerad och gick ut både grundskolan med inte mer än medelmåttiga betyg. Efter att jag gått ut gymnasiet bodde jag hos min mamma, och hon såväl som pappa var båda alkoholiserade och arbetslösa, så jag kunde inte få något stöd därifrån för att ta mig ut i arbetslivet eller körkort eller mycket alls egentligen. Utan att jag informerades mycket om varför så blandade sig socialtjänsten in i våra liv, antagligen gjorde de en utredning av familjeförhållandena efter att mamma sökt socialbidrag, jag vet inte exakt. De ville att jag skulle följa med till möten också, min mor sa att det var för att hela familjen skulle vara närvarande när hennes alkoholproblem diskuterades. De ansåg att det var olämpligt att jag bodde hos henne och ordnade en lägenhet åt mig på grund av det, vilket jag inte hade något emot. Sedan började de dock intressera sig för mig, utan att jag ville ha dem i mitt liv. Jag minns inte så mycket av det då jag omedvetet förträngde det jag gått igenom, men några fragment har jag lyckats komma ihåg:

När jag bodde i Härnösand så skjutsade en socialsekreterare mig till vuxenhabiliteringen i Sundsvall och ansåg att jag hörde hemma bland vad som för mig tedde sig som förståndshandikappade personer. Jag upplevde det som att jag skulle placeras på vårdhem och tackade naturligtvis nej. Även om jag hade förstått bättre vad det varit för ställe så hade jag ändå tackat nej, då jag verkligen inte hörde hemma där. Denna kvinna som skjutsade dit mig blev mycket irriterad av att jag inte ville ha något med det där att göra, men det var inte slut där. Jag minns också något sorts hem för autistiska personer i Härnösand de ville att jag skulle vara på, också de förståndshandikappade. Jag fick även någon slags ledsagare tilldelad mig utan att jag frågade efter det. Och, de gjorde regelbundna hembesök hos mig i några månader , uppenbarligen för att jag skulle bevisa att jag kunde klara mig själv. Allt detta drog de över mig trots att jag aldrig någonsin frågat efter det och det aldrig funnits något behov av det. På de möten jag hade med socialtjänsten blev jag också trakasserad, en L.L. på kommunen där uppe sa att jag var "mörk" och "konstig", och någon annan kvinna vars namn jag inte kommer ihåg frågade mig om jag sov gott om nätterna, jag har ingen aning om varför hon frågade det. Jag hade inte begått något brott, hade inte varit otrevlig mot någon eller gjort något som skulle innebära att jag inte skulle sova gott. Detta bemötande var mycket traumatiskt för mig och fick mig att fly från myndigheter så snabbt jag kunnat. Det fick mig även att dra mig bort från samhället, det kändes inte som att jag kunde leva i detta samhälle egentligen, och att ha sådana myndigheter över mig fick mig att känna mig otrygg.

Jag fick genomlida en del annat också medan jag fortfarande bodde i Härnösand. På arbetsförmedlingen försökte jag få dem att hitta ett jobb åt mig, men de visade inget intresse för det utan placerade mig i åtgärder för långtidsarbetslösa på en gång. Jag minns att jag försökte förklara för en handläggare på AF där att ett ECDL-körkort inte skulle vara av någon användning, jag hade långt större kunskaper inom IT än det kräver, och ingen arbetsgivare skulle bry sig om detta körkort på de jobb jag sökte. Jag minns att när jag slutat gå på det meningslösa datorteket inte fick något bättre försörjningsstöd än de matrekvisitioner som missbrukare får, och det var mycket kränkande att behöva visa upp dessa när jag köpte mat. Jag halkade efter med hyran i flera månader som följd av det också och blev nästan vräkt. Vare sig det var AF eller socialtjänsten jag hade kontakt med så tycktes de alltid ifrågasätta allt jag gjorde, trodde inte jag klarade scheman m.m., som om jag var någon missbrukare - detta trots att jag alltid varit nykterist.

1998 råkar jag också ut för något annat där, en gång när jag har möte på arbetsförmedlingen så får jag höra att jag är en "rasist" och att de därför inte ska hjälpa mig ens med arbetspraktik. Jag frågar handläggaren var hon fått denna information från, och hon bara svarar "vi har våra källor" medan hon fnittrar. Antagligen är det som följd av Internetövervakning, jag förmodar det var efter att de avlyssnat chattrafik och umgåtts inom vissa kretsar, eller så var det för att jag ordnade webbutrymme åt en kompis hemsida. Det fanns inget i min klädsel som kunde röja mina åsikter och jag var inte med i någon organisation. Sannolikt var jag ett av de tidiga offren för FRA-avlyssningen, den tycks ha startat på Internet i mitten av 90-talet.

I alla fall, jag bor nu i Sundsvall, med dåliga möjigheter att få jobb pga lång arbetslöshet, och jag tillskriver hur myndigheterna kränkt mig som största anledning till detta. Jag känner mig mer som ett våldtäktsoffer än som en person med ett handikapp, även om jag helt håller med om att AS-diagnosen stämmer in på mig. Det är bara det att jag inte behövde någon intervention, jag skulle ha klarat mig så mycket bättre utan.. Det grämer mig att jag hade stort IT-intresse vid den tiden, gedigna kunskaper, jag borde ha varit mycket anställningsbar om arbetsförmedlingen bara gett mig någon hjälp att komma in på ett jobb, men istället placerade de mig i ett handikappsfack så fort jag gått ut gymnasiet, utan att jag ens fick reda på att de inte gjorde något verkligt försök att få ut mig i arbetslivet. Hade jag fått slippa denna våldtäkt hade jag antagligen ha varit väletablerad i arbetslivet vid detta laget med bra lön, nu lever jag istället utanför med ordentlig avsmak för samhället. På vägen har jag gått några högskoleutbildningar och dylikt, men aldrig slutfört någon examen, dels för att det känts som att jag skulle ha läst det jag läste tidigare, dels för att jag känt mig otrygg med dessa myndigheter över mig.

Hurra för Kafka-Sverige och det fina våldtäkts^H^H^H^H^H^H^H^H^Hvälfärdssamhälle socialdemokraterna gett oss.

Sedan några år tillbaka går jag med i USA:s "green card"-lotteri varje år och hoppas att jag kan ta mig dit. Jag har förlorat ett antal år här, men innan jag skaffar barn vill jag se till att lämna denna förmyndarstat bakom mig, jag skulle inte vilja att några barn till mig skulle behöva gå igenom samma sak.

Häromdagen insåg jag också att jag med all sannolikhet har en person att "tacka" för att kommunen var framme och diagnostiserade mig - några månader innan detta skedde hade Christopher Gillberg skrivit detta i en artikel i DN debatt:

Aspergers syndrom förekommer hos cirka 0,5 procent av alla barn. Den här gruppen barn är chanslös om inte deras handikapp igenkänns. Det rör sig om barn som har brister i social och känslomässig ömsesidighet. De är normalbegåvade, ibland överbegåvade inom ett smalt område. De kan bli superspecialister på astronomi eller dinosaurier, men också på sådant som inte är accepterat i samhället. Ofta har de ett behov av att upprepa saker och ting. För att kunna untvecklas trots sitt funktionshinder är många beroende av en personlig assistent eller annan "individuell hjälpare" som kan lära och träna dem i socialt samspel och hjälpa dem till intressen som är ofarliga och så att tvångshandlingar inte blir alltför destruktiva.


Jag grubblade länge över varför i allsindar socialsekreteraren kallat mig "mörk". När jag slutligen läste detta insåg jag varför. Fy för detta avskum Gillberg, han förstör för så många människor när han säljer sin negativa bild av AS. En knarklangare är en ängel jämförd med honom, den som köper knark väljer ju åtminstone själv att hamna i fördärvet. Gillberg förstör däremot för människor utan att de ser honom eller vill ha något med hans "forskning" att göra. Hans "forskning" handlar till 100% om att etablera falska stereotyper om människor för att de ska omhändertas av samhället, vilket de inblandade tjänstemännen tjänar pengar på.
Senast redigerad av Fedaykin 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Fedaykin
 
Inlägg: 8
Anslöt: 2008-09-05
Ort: Sundsvall

Inläggav Zombie » 2008-09-05 19:53:26

Välkommen hit! :)

En hemsk historia. Hur någon på kommunen än skulle berätta den, förutsatt ärligt, så ger man inte folk sådana upplevelser eller ett sådant liv.

Men att anklaga sossarna eller Gillberg är att slå i blindo. De är inga demoner av några mytologiska mått, de är inte ens övervägande onda. Orsakerna till sådant här är alltid många och sammantvinnade. Och de viktigaste omedelbara orsakerna finns nog att söka hos myndigheterna ifråga.

EDIT: En del andra på forumet har berättat om liknande saker eller andra mer eller mindre lika hemska. Du är inte ensam om sådant.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav sommar » 2008-09-05 21:18:57

Välkommen!
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
sommar
Bannad
 
Inlägg: 4623
Anslöt: 2008-01-09

Inläggav Fedaykin » 2008-09-05 21:56:57

Tack för välkomnandet.

Zombie skrev:Välkommen hit! :)

En hemsk historia. Hur någon på kommunen än skulle berätta den, förutsatt ärligt, så ger man inte folk sådana upplevelser eller ett sådant liv.

Men att anklaga sossarna eller Gillberg är att slå i blindo. De är inga demoner av några mytologiska mått, de är inte ens övervägande onda. Orsakerna till sådant här är alltid många och sammantvinnade. Och de viktigaste omedelbara orsakerna finns nog att söka hos myndigheterna ifråga.

EDIT: En del andra på forumet har berättat om liknande saker eller andra mer eller mindre lika hemska. Du är inte ensam om sådant.


Hmm, det ger intryck av att vara ett nationellt systemfel i att man diagnosisterar helt i onödan. Det är politik, vi har nog snarast en handikappindustri här i Sverige, en del av den offentliga personalkåren är sysselsatt med vård av inbillade handikapp. Resurser slösas på människor som inte vill ha dem och som snarare blir kränkta av att erbjudas vården. Hade sunt förnuft rådit i landet så hade man insett att det huvudsakligen är ett socialt handikapp, och jobbat just med den delen. Diagnostiserade personer borde få hjälp att komma in på arbetsmarknaden, istället för att mer eller mindre med tvång förtidspensioneras och vårdas.

Men, då skulle naturligtvis de som arbetar med detta inte få ut några arvoden, de tjänar ingenting på att människor blir oberoende. Att systemet utformats dåligt har inneburit detta. Den borgerliga alliansen har insett vansinnet i detta, fast det är förstås tragiskt att förändringarna ska drabba människor som redan blivit beroende av systemet. Ack, att inte byråkraterna från allra första början förstod att medborgare ska ges möjlighet att stå på egna ben, med sjukskrivning och dylikt endast som sista utväg. Det är så galet att människor ska vara så beroende av myndighetsbeslut här i landet, när de istället borde kunna fatta egna beslut och planera sin egen framtid.
Senast redigerad av Fedaykin 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Fedaykin
 
Inlägg: 8
Anslöt: 2008-09-05
Ort: Sundsvall

Inläggav tahlia » 2008-09-05 22:15:13

Hejsan granne och välkommen! :)

(Ska läsa hela din introduktion när jag inte är fullt så trött och inte har ett barn att lägga) ;)
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
tahlia
 
Inlägg: 10779
Anslöt: 2007-06-28
Ort: The Skog

Re: En historia om just hur vansinnigt det kan gå till i Sve

Inläggav MiaM » 2008-09-05 22:16:04

Välkommen hit, och jag beklagar verkligen vad du råkat ut för!

Christopher Gillberg i DN debatt skrev:Aspergers syndrom förekommer hos cirka 0,5 procent av alla barn. Den här gruppen barn är chanslös om inte deras handikapp igenkänns. Det rör sig om barn som har brister i social och känslomässig ömsesidighet. De är normalbegåvade, ibland överbegåvade inom ett smalt område. De kan bli superspecialister på astronomi eller dinosaurier, men också på sådant som inte är accepterat i samhället. Ofta har de ett behov av att upprepa saker och ting. För att kunna untvecklas trots sitt funktionshinder är många beroende av en personlig assistent eller annan "individuell hjälpare" som kan lära och träna dem i socialt samspel och hjälpa dem till intressen som är ofarliga och så att tvångshandlingar inte blir alltför destruktiva.


Hur är det, finns det studier som visar att det där stämmer? Alltså har man på något sätt liksom tvångs-AS/NPF-utrett vuxna människor ur nån slags tvärsnitt av befolkningen för att avgöra om det verkligen är så att ALLA verkligen är CHANSLÖSA utan hjälp?

Om det inte gjorts nån sån undersökning så är det fel att påstå att alla är chanslösa. Det KAN i så fall finnas rätt många personer som har icke-diagnosticerad AS som jobbar för fullt och funkar tillräckligt bra för att inte ha några direkta problem i samhället. Det är väl till och med troligt med tanke på det här med ärftlighet och högre mängd NPF-barn i silicon valley lixom...
Senast redigerad av MiaM 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
MiaM
 
Inlägg: 178
Anslöt: 2008-08-15

Inläggav MiaM » 2008-09-05 22:24:15

Fedaykin skrev:Tack för välkomnandet.

Zombie skrev:Välkommen hit! :)

En hemsk historia. Hur någon på kommunen än skulle berätta den, förutsatt ärligt, så ger man inte folk sådana upplevelser eller ett sådant liv.

Men att anklaga sossarna eller Gillberg är att slå i blindo. De är inga demoner av några mytologiska mått, de är inte ens övervägande onda. Orsakerna till sådant här är alltid många och sammantvinnade. Och de viktigaste omedelbara orsakerna finns nog att söka hos myndigheterna ifråga.

EDIT: En del andra på forumet har berättat om liknande saker eller andra mer eller mindre lika hemska. Du är inte ensam om sådant.


Hmm, det ger intryck av att vara ett nationellt systemfel i att man diagnosisterar helt i onödan. Det är politik, vi har nog snarast en handikappindustri här i Sverige, en del av den offentliga personalkåren är sysselsatt med vård av inbillade handikapp. Resurser slösas på människor som inte vill ha dem och som snarare blir kränkta av att erbjudas vården. Hade sunt förnuft rådit i landet så hade man insett att det huvudsakligen är ett socialt handikapp, och jobbat just med den delen. Diagnostiserade personer borde få hjälp att komma in på arbetsmarknaden, istället för att mer eller mindre med tvång förtidspensioneras och vårdas.

Men, då skulle naturligtvis de som arbetar med detta inte få ut några arvoden, de tjänar ingenting på att människor blir oberoende. Att systemet utformats dåligt har inneburit detta. Den borgerliga alliansen har insett vansinnet i detta, fast det är förstås tragiskt att förändringarna ska drabba människor som redan blivit beroende av systemet. Ack, att inte byråkraterna från allra första början förstod att medborgare ska ges möjlighet att stå på egna ben, med sjukskrivning och dylikt endast som sista utväg. Det är så galet att människor ska vara så beroende av myndighetsbeslut här i landet, när de istället borde kunna fatta egna beslut och planera sin egen framtid.


Nja, jag tror mer det här är en följd av att forskningen inte blev lika hårt granskad före internet slog igenom. Jag har förvisso gått på högskolan (dock ingen examen) men har inte läst ett dugg som kvalificerar mig till att ha med forskare inom NPF att göra, men jag kan ju ändå läsa texter på nätet, hitta vad som verkar vara tankevurpor och skriva om dem här på forumet, och andra kan läsa vad jag skrivit och kanske hålla med eller påpeka att jag har tänkt helt galet o.s.v...

Dessutom tror jag att forskningen sakta men säkert håller på att ändras sådär i största allmänhet. Om jag fattat det rätt så har det framförts en hel del kritik mot att västerländsk forskning har snöat in rätt hårt på falska dikotomier. http://sv.wikipedia.org/wiki/Dikotomi. En typiskt felaktig dikotomi är att säga att antingen har man asperger och har alla sorters problem på en gång, eller så har man inte asperger och har inga problem. Det är väl inte helt omöjligt att nåt sånt tänkande har dykt upp hos Gillberg, om nu den sortens tänkande var/är vanligt sådär i största allmänhet inom forskningen?

För övrigt tycker jag att beskrivningen av falsk dikotomi påminner lite om borderline... :lol:
Senast redigerad av MiaM 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
MiaM
 
Inlägg: 178
Anslöt: 2008-08-15

Re: En historia om just hur vansinnigt det kan gå till i Sve

Inläggav Fedaykin » 2008-09-05 22:28:03

MiaM skrev:Välkommen hit, och jag beklagar verkligen vad du råkat ut för!

Christopher Gillberg i DN debatt skrev:Aspergers syndrom förekommer hos cirka 0,5 procent av alla barn. Den här gruppen barn är chanslös om inte deras handikapp igenkänns. Det rör sig om barn som har brister i social och känslomässig ömsesidighet. De är normalbegåvade, ibland överbegåvade inom ett smalt område. De kan bli superspecialister på astronomi eller dinosaurier, men också på sådant som inte är accepterat i samhället. Ofta har de ett behov av att upprepa saker och ting. För att kunna untvecklas trots sitt funktionshinder är många beroende av en personlig assistent eller annan "individuell hjälpare" som kan lära och träna dem i socialt samspel och hjälpa dem till intressen som är ofarliga och så att tvångshandlingar inte blir alltför destruktiva.


Hur är det, finns det studier som visar att det där stämmer? Alltså har man på något sätt liksom tvångs-AS/NPF-utrett vuxna människor ur nån slags tvärsnitt av befolkningen för att avgöra om det verkligen är så att ALLA verkligen är CHANSLÖSA utan hjälp?



Jag är övertygad om att Gillberg medvetet ljög där. Redan under tidigt 1980-tal påpekade Lorna Wing att andra personer med AS inte nödvändigtvis har lika stora problem som de personer hon beskrev, eftersom dessa befann sig på institutioner. Gillberg har däremot satsat fullt ut och uttalat sig kategoriskt, han påstår att man måste ha interventioner i alla fall. Det är helt och hållet fråga om vinstintresse, att maximera intäkterna för de som erbjuder vården. Naturligtvis leder detta också till att det blir ont om resurser för de som verkligen behöver vården, men det bryr sig nog inte Gillberg mycket om.

Om det inte gjorts nån sån undersökning så är det fel att påstå att alla är chanslösa. Det KAN i så fall finnas rätt många personer som har icke-diagnosticerad AS som jobbar för fullt och funkar tillräckligt bra för att inte ha några direkta problem i samhället. Det är väl till och med troligt med tanke på det här med ärftlighet och högre mängd NPF-barn i silicon valley lixom...


Jag är också övertygad om att det finns många människor med AS som inte blir diagnostiserade och som är fullt självförsörjande, även om de naturligtvis lever aningen annorlunda liv. I ett samhälle som USA skulle jag tro att majoriteten med AS klarar sig helt själv, så många där tycks ha bil, välinredd bostad, jobb och så vidare.. Här i Sverige behandlas nästan alla diagnostiserade som offer å andra sidan. Jag tror problemen är den onödiga diagnostiseringen som för in människor på handikappspår, och att det i största allmänhet är svårare att komma in på arbetsmarknaden i Sverige om man inte är stöpt i den form systemet förväntar sig. I en fri marknad är möjligheterna mer flexibla, nästan alla kan kompensera för sina handikapp.

Jag läste att 10% av Sveriges befolkning är sjuk- eller handikappförklarad.. Det är naturligtvis inte fråga om riktiga sjukdomar och handikapp, utan etiketter myndigheterna gett människor för att förklara dem ej arbetsföra, för att kompensera för ekonomins svagheter. I en fungerande ekonomi är en arbetsför människa alltid en tillgång, men i Sverige gäller inte det dessvärre. Av vad jag hört så började de sjukförklara allt och allt under 1990-talet efter att sådär två decennier gått utan att nya jobb skapats inom privatsektorn.
Senast redigerad av Fedaykin 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Fedaykin
 
Inlägg: 8
Anslöt: 2008-09-05
Ort: Sundsvall

Inläggav Zombie » 2008-09-05 22:40:15

edit: korsade Fedaykin ovan

Jo, men snälla nån, självklart är inte alla aspergare chanslösa utan hjälp. Inte ens om man räknar de "egentliga" som har problem nog att motivera en diagnos.
Men vad skrev Gillberg sin artikel ifrån? Kanske en desperation över att han såg människor gå under? Han kanske inte hade en aning om hur tjänstemän i vissa kommuner skulle tolka det? Bevisligen har han gjort oss mycket gott - det står också om i andra trådar på forumet.

Det här snacket om vad borgarna nu äntligen ska ha insett och att så förbannat många av oss redan är hospitaliserade: så enkelt är det inte. En del av oss är chanslösa utan hjälp. Och blir alltmer ju hårdare samhällsklimatet blir. Det är inte sossarnas fel. Borgarna har hittills inte visat något större intresse för dem. Inte heller har de vidtagit de åtgärder mot arbetsgivarnas anställningsovilja, eller den begynnande oviljan att släppa in oss i utbildningssystemet, som uppenbarligen behövs för att vi ska få riktiga jobb, nu när diagnosen har gett bieffekten att man behändigt kan straffa ut oss ur samhället.
Jag, som skriver det här, är inte sosse.

EDIT: Det som för mig låter som det vanliga USA-romantiserandet: har du belägg för det du skriver? Vad jag vet är deras samhälle fruktansvärt hårt, och som medellös aspie ur underklasserna vet jag inte om du har mycket chans till någonting. Dito "NT":s brukar inte ha det, liksom. Eller belägg för att misstänkliggöra svensk handikappvård i så svepande ordalag som du gör, eller Gillbergs motiv, för den delen?
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav Fedaykin » 2008-09-05 22:50:13

Zombie skrev:edit: korsade Fedaykin ovan

Jo, men snälla nån, självklart är inte alla aspergare chanslösa utan hjälp. Inte ens om man räknar de "egentliga" som har problem nog att motivera en diagnos.
Men vad skrev Gillberg sin artikel ifrån? Kanske en desperation över att han såg människor gå under? Han kanske inte hade en aning om hur tjänstemän i vissa kommuner skulle tolka det? Bevisligen har han gjort oss mycket gott - det står också om i andra trådar på forumet.


Gillberg skrev i en av hans böcker att det kan vara en bra idé att sätta barn med AS på SSRI:er, CS samt neuroleptika. Han har tagit uppdrag från läkemedelsföretaget Eli Lilly. Han står som bekant som huvudperson i Sveriges största forskningsskandal också, den för att skydda hans DAMP-diagnos som är utskrattad i resten av världen. I största allmänhet ger han ett mycket negativt intryck av AS i sina skrifter, nedvärderar vår intellektuella förmåga, insinuerar att en stor del av oss är mer eller mindre psykopater, påstår att AS går hand i hand med antisocial personlighetsstörning m.m... Jag har inte sett honom göra något gott å andra sidan, inte gett föräldrar tips likt Tony Attwood hur de ska uppfostra sina barn, Gillberg har inte gjort mycket annat än att måla upp en bild av personer som måste ha interventioner. Jag har följt honom ett tag, och är övertygad om att han har rent ont uppsåt, och han har tjänat miljontals kronor på det. Han motsätter sig granskning av sin "forskning" och hans syn på AS delas inte av andra forskare. Jag skrev t.ex. ett brev till Simon Baron-Cohen och tog upp Gillbergs försök att koppla samman AS med antisocial personlighetsstörning, och han svarade att han inte ansåg att det fanns någon sådan. Man gör inte sådana misstag som Gillberg om man har gott syfte...
Senast redigerad av Fedaykin 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Fedaykin
 
Inlägg: 8
Anslöt: 2008-09-05
Ort: Sundsvall

Inläggav Fedaykin » 2008-09-05 22:57:25

Zombie skrev:edit: korsade Fedaykin ovan

EDIT: Det som för mig låter som det vanliga USA-romantiserandet: har du belägg för det du skriver? Vad jag vet är deras samhälle fruktansvärt hårt, och som medellös aspie ur underklasserna vet jag inte om du har mycket chans till någonting. Dito "NT":s brukar inte ha det, liksom. Eller belägg för att misstänkliggöra svensk handikappvård i så svepande ordalag som du gör, eller Gillbergs motiv, för den delen?


USA - låg arbetslöshet i största allmänhet, och jag har stött på många personer på internetforum som är väletablerade i det samhället. Dels på Wrongplanet, dels på politiska forum. Det är den svenska modellen som gjort människor handikappade här, de är inte så handikappade som systemet ger sken av.

Den offentliga sektorn - anställda agerar cyniskt i sina egna intressen, och får man del av kakan beroende på hur många klienter man har så är det självklart att man maximerar antalet. En förståelse för hur system fungerar gör att man inser det, system fungerar inte så att man stoppar in resurser med god tanke och kan räkna med att man får ut det tänkta resultatet, utan för att uppnå något måste det i varje steg vara klart för de anställda att de ska nå målet. Marknadsekonomier löser det utmärkt, medan Sovjet visade fint hur planekonomin fungerade. Hade inte vårdgivare egoistiskt försökt ge vård till varenda person utan att de behövde den så hade man inte haft alla dessa fall med personer som utan att de vill ha den har påtvingats vård. De tjänar pengar oavsett om klienterna behöver vården eller inte.
Senast redigerad av Fedaykin 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Fedaykin
 
Inlägg: 8
Anslöt: 2008-09-05
Ort: Sundsvall

Inläggav Zombie » 2008-09-05 22:59:18

om Gillberg
Ursäkta. Men det här vet du inte mycket om. Sök på hans namn eller något annat lämpligt här på forumet, läs trådar, klicka på länkar, läs tipsade böcker.

om USA och Sverige
- läs på om hur samhällen fungerar. Och gör det i böcker, inte på nätet.
Och sedan skulle inte jag döma ett samhälle efter vad de säger som har chansen att vara med på nätet precis.

Sagt med all respekt för vad du personligen har råkat ut för.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Re: En historia om just hur vansinnigt det kan gå till i Sve

Inläggav HGJ » 2008-09-05 23:36:24

MiaM skrev:Välkommen hit, och jag beklagar verkligen vad du råkat ut för!

Christopher Gillberg i DN debatt skrev:Aspergers syndrom förekommer hos cirka 0,5 procent av alla barn. Den här gruppen barn är chanslös om inte deras handikapp igenkänns. Det rör sig om barn som har brister i social och känslomässig ömsesidighet. De är normalbegåvade, ibland överbegåvade inom ett smalt område. De kan bli superspecialister på astronomi eller dinosaurier, men också på sådant som inte är accepterat i samhället. Ofta har de ett behov av att upprepa saker och ting. För att kunna untvecklas trots sitt funktionshinder är många beroende av en personlig assistent eller annan "individuell hjälpare" som kan lära och träna dem i socialt samspel och hjälpa dem till intressen som är ofarliga och så att tvångshandlingar inte blir alltför destruktiva.


Hur är det, finns det studier som visar att det där stämmer? Alltså har man på något sätt liksom tvångs-AS/NPF-utrett vuxna människor ur nån slags tvärsnitt av befolkningen för att avgöra om det verkligen är så att ALLA verkligen är CHANSLÖSA utan hjälp?

Om det inte gjorts nån sån undersökning så är det fel att påstå att alla är chanslösa. Det KAN i så fall finnas rätt många personer som har icke-diagnosticerad AS som jobbar för fullt och funkar tillräckligt bra för att inte ha några direkta problem i samhället.

Så här skriver Christopher Gillberg på s. 123f i boken Barn, ungdomar och vuxna med Asperger syndrom:

Alla människor med Asperger syndrom som har något allvarligt problem med psykosocial anpassning måste få tillgång till en kompetent diagnostik och utredning. Däremot finns det inget krav på utredning eller diagnos i fall med god psykosocial anpassning. Kanske har så många som hälften av alla som uppfyller symptomkriterierna för Asperger syndrom en så pass acceptabel livssituation att varken de själva eller deras anhöriga finner skäl att konsultera läkare eller psykolog. Det finns då ofta ingen anledning att "tvinga sig på" med en diagnos. Bland dessa personer finns dock undergrupper med stora problem som de själva — och ibland deras föräldrar — inte inser eller vill erkänna betydelsen av i kontakten med andra. Det kan vara fråga om barn som i skolan uppfattas som mycket avvikande och som läraren finner det svårt, för att inte säga omöjligt, att undervisa. I sådana fall kan man behöva ta relativt lång tid på sig föra att nå fram med informationen till föräldrarna att barnet faktiskt behöver hjälp. Vissa fäder, och någon gång mödrar, som själva har Asperger syndrom eller autistiska drag kan tycka att lärare, psykolog eller skolläkare överdriver — se bara hur bra det har gått för föräldern som aldrig fått någon diagnos! I allmänhet kan man genom en tät kontakt med en sådan familj så småningom övertyga den om betydelsen av diagnos. Andra gånger inser man kanske, i den givna situationen, att föräldern har rätt och att en diagnos inte är nödvändig.
Senast redigerad av HGJ 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
HGJ
 
Inlägg: 4882
Anslöt: 2007-06-02

Inläggav Anastasia » 2008-09-05 23:42:11

Välkommen Fedaykin ! Tragisk historia du berättar, myndigheter kan vara läskiga och jag skulle nog hata samhället om jag varit utsatt för samma sak som du.

Jag vet inte tillräckligt mycket om världen för att kunna uttala mig om USA är så mycket bättre än vi. Gällande Gillberg håller jag med om att han har en negativ och överdriven syn på AS som även jag har tagit illa upp av, men jag tycker ändå det verkar lite osannolikt att han skulle ha rent onda avsikter, men vem vet. Svensk handikappolitik stör jag mig också mycket på, inte att människor får hjälp i sig utan på den respektlösa och nedvärderande attityden de allt som oftast har.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Anastasia
 
Inlägg: 626
Anslöt: 2008-06-21

Inläggav MiaM » 2008-09-06 4:36:35

Kan det vara så att Gillberg började bra men har liksom spårat ur? Alltså att han gjort mycket bra i början, men på de sista åren har det gått snett?

HGJ: tack för bokcitatet!
Senast redigerad av MiaM 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
MiaM
 
Inlägg: 178
Anslöt: 2008-08-15

Inläggav rapchic » 2008-09-06 8:49:16

ang usa:

hoppas du inte blir sjuk i usa då eftersom man inte får sjukförsäkring om man har AS (vanligt är det iallafall) och om du inte nämner det blir du stämd. så bli inte sjuk och råka inte ut för olyckor medans du är där
Senast redigerad av rapchic 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
rapchic
 
Inlägg: 4284
Anslöt: 2008-02-22
Ort: Lycksele

Inläggav Fedaykin » 2008-09-06 9:40:12

Anastasia skrev:Välkommen Fedaykin ! Tragisk historia du berättar, myndigheter kan vara läskiga och jag skulle nog hata samhället om jag varit utsatt för samma sak som du.

Jag vet inte tillräckligt mycket om världen för att kunna uttala mig om USA är så mycket bättre än vi. Gällande Gillberg håller jag med om att han har en negativ och överdriven syn på AS som även jag har tagit illa upp av, men jag tycker ändå det verkar lite osannolikt att han skulle ha rent onda avsikter, men vem vet. Svensk handikappolitik stör jag mig också mycket på, inte att människor får hjälp i sig utan på den respektlösa och nedvärderande attityden de allt som oftast har.


Tack för stödet. Jag tror också Sverige har ett unikt drag i att man ser ned på varandra så mycket. Så fort en medborgare får lite makt i Sverige så är det som att han kan bete sig hur som helst och behandla personerna under honom som barn, ett arv från monarkin som vi aldrig blivit av med. Jag tror inte att man i något annat land i västvärlden har ett sådant förakt för den enskilda människan från myndighetshåll, detta är något som skulle ha förändrats när vi lämnade kungastyret bakom oss om det inte vore för att välfärdsstaten infördes, den har gjort att människor fortfarande ses som viljelösa och hjälplösa offer. Vårdgivare med den attityden som försökte sig på privat verksamhet skulle naturligtvis aldrig ha en enda kund.

Jag läste också någonstans på NKMR:s hemsida om en bok som någon skrivit om vården i Sverige, hur den var något massproducerat utan någon mänsklighet alls i den, jag tittade snabbt efter den men hittade inte den. Det stämde mycket bra in på den bild jag har fått av Sveriges offentliga sektor.

Det är också rätt intressant att jämföra myndighetskulturerna i USA och Sverige; I Sverige är vi fostrade från barnsben att acceptera statens roll i våra liv, att den kan se ned på oss och se oss som lallande idioter, en elitistisk mentalitet. I USA skulle man istället lyncha den myndighetsperson som behandlade människor så, man är mycket fientlig mot det som kallas elitism. USA ger faktiskt intrycket av att vara ett mycket varmare samhälle än Sverige trots den snedvridna bild vi matas med av landet i svensk massmedia. I Sverige etablerar staten stereotyper av människor vilka ligger till grund för myndighetspersoners bemötanden innan de ens träffat sina klienter. Det är mer eller mindre så att innan en vårdgivare ens erbjudit sin vård så misstror han redan den som ska få den. Attityden är förstås "här får du din standardvård, jag hoppas verkligen den passar dig och att du inte har något att anmärka på, din otacksamma sate!" Även om arbetsförmedlingen inte är någon form av vård så har de samma attityd där. Det stora felet är tron att staten centralt kan utforma lösningar som passar något större antal människor.

Här i Sverige matas vi med statens bild av andra länder så att inte människor får för sig att myten om världens bästa land inte stämmer. Vad det gäller myndighetskultur så är nog snarare Sverige västvärldens bottenmärke.
Senast redigerad av Fedaykin 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Fedaykin
 
Inlägg: 8
Anslöt: 2008-09-05
Ort: Sundsvall

Inläggav Bjäbbmonstret » 2008-09-06 11:26:30

Fedaykin skrev:USA - låg arbetslöshet i största allmänhet, och jag har stött på många personer på internetforum som är väletablerade i det samhället. Dels på Wrongplanet, dels på politiska forum. Det är den svenska modellen som gjort människor handikappade här, de är inte så handikappade som systemet ger sken av.


USA:s låga löner innebär att många måste har två jobb för att klara sig.
De som inte klarar sig så träffar du antagligen inte på Wrongplanet. De som lever ett hårdare liv har inte samma tillgång till dator.

Jag tycker det verkar som du har haft en jäkla otur som kommit från en familj som behövt socialtjänstens insatser och därmed så mycket lättare blivit indragen i insatssvängen själv. Det ska inte vara avgörande. Och arbetsförmedlingens kontrollfunktion har alltför ofta fått överskugga dess uppgift att hjälpa folk med jobb tyvärr.
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Bjäbbmonstret
 
Inlägg: 10568
Anslöt: 2007-11-15
Ort: Mälardalen

Inläggav mnordgren » 2008-09-06 11:36:42

Hur skiljer sig det du skriver om det svenska samhället från den jättenegativa bild som vissa vill ge av USA?
Senast redigerad av mnordgren 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
mnordgren
 
Inlägg: 9553
Anslöt: 2007-09-16
Ort: Vaffövillduvetadedå?

Inläggav Charley? » 2008-09-06 12:07:25

Ärligt talat så ser jag inte att några myndigheter har agerat fel. Du fick din första lägenhet genom soc, de hjälpte dig med detta och du gick med på det. Trodde du att de bara skulle lämna dig ifred efteråt? Soc är skyldiga att följa upp personer som de har hjälpt. I ditt fall verkar det också som att det är nödvändigt för dig att ha kontakt med soc då du skriver att du inte klarar av varken arbete eller studier. Hur försörjer du dig? Är du diagnosticerad?

Och använd inte ordet våldtäkt när du beskriver statens försök till att hjälpa de som ligger längst ner, det är jävligt okänsligt mot kvinnor som faktiskt blivit våldtagna.
Senast redigerad av Charley? 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Charley?
Inaktiv
 
Inlägg: 4750
Anslöt: 2007-11-22

Inläggav Fedaykin » 2008-09-06 12:29:51

Charley? skrev:Ärligt talat så ser jag inte att några myndigheter har agerat fel. Du fick din första lägenhet genom soc, de hjälpte dig med detta och du gick med på det. Trodde du att de bara skulle lämna dig ifred efteråt? Soc är skyldiga att följa upp personer som de har hjälpt. I ditt fall verkar det också som att det är nödvändigt för dig att ha kontakt med soc då du skriver att du inte klarar av varken arbete eller studier. Hur försörjer du dig? Är du diagnosticerad?

Och använd inte ordet våldtäkt när du beskriver statens försök till att hjälpa de som ligger längst ner, det är jävligt okänsligt mot kvinnor som faktiskt blivit våldtagna.


Jag frågade inte efter din syn på något av detta och din replik är oönskad. Men, för att besvara frågorna:

1. När jag fick lägenhet genom socialtjänsten informerades jag inte om någonting av detta, de sa ingenting om att jag skulle behöva gå igenom något sådant. Allt jag fick veta var att jag fick den för att det var olämpligt att jag bodde hos min alkoholiserade mor.

2. Jag har inga problem alls att klara av arbete och har verkligen försökt få det, men detta bemötande har gjort mig emotionellt skärrad, det var verkligen som en våldtäkt, jag har bara velat undvika samhället efter det.

3. Socialfolket diagnostiserade uppenbarligen mig utan att informera mig då en diagnos enligt lagen ska krävas för dessa stödåtgärder, så jag förmodar att jag har en officiell diagnos.

4. Jag läste om hur våldtäktsoffer reagerar och jag kan gott säga att hur jag upplevde detta bemötande från myndigheternas sida var 100% likadant. Från den engelska Wikipedia-sidan om effekterna av våldtäkt:

feeling numb and detached, like being in a daze or a dream, or feeling that the world is strange and unreal
difficulty remembering important parts of the assault
reliving the assault through repeated thoughts, memories, or nightmares
avoidance of things, places, thoughts, and/or feelings that remind the victim of the assault
anxiety or increased arousal (difficulty sleeping, concentrating, etc.)
avoidance of social life or place of rape


Jag upplevde alla dessa saker som följd av bemötandet.

Och lär dig lite respekt innan du svarar på några fler av mina inlägg, tack? Annars bryr jag mig nog inte om att läsa dem.
Senast redigerad av Fedaykin 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Fedaykin
 
Inlägg: 8
Anslöt: 2008-09-05
Ort: Sundsvall

Inläggav Fedaykin » 2008-09-06 12:44:45

Bjäbbmonstret skrev:
Jag tycker det verkar som du har haft en jäkla otur som kommit från en familj som behövt socialtjänstens insatser och därmed så mycket lättare blivit indragen i insatssvängen själv. Det ska inte vara avgörande. Och arbetsförmedlingens kontrollfunktion har alltför ofta fått överskugga dess uppgift att hjälpa folk med jobb tyvärr.


Tack för stödet, känns som att det är långt ifrån alla som är empatiska nog att kunna sätta sig in i hur jag upplevde det.
Senast redigerad av Fedaykin 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Fedaykin
 
Inlägg: 8
Anslöt: 2008-09-05
Ort: Sundsvall

Inläggav Charley? » 2008-09-06 13:07:42

Fedaykin skrev:Jag frågade inte efter din syn på något av detta och din replik är oönskad. Men, för att besvara frågorna:

1. När jag fick lägenhet genom socialtjänsten informerades jag inte om någonting av detta, de sa ingenting om att jag skulle behöva gå igenom något sådant. Allt jag fick veta var att jag fick den för att det var olämpligt att jag bodde hos min alkoholiserade mor.

2. Jag har inga problem alls att klara av arbete och har verkligen försökt få det, men detta bemötande har gjort mig emotionellt skärrad, det var verkligen som en våldtäkt, jag har bara velat undvika samhället efter det.

3. Socialfolket diagnostiserade uppenbarligen mig utan att informera mig då en diagnos enligt lagen ska krävas för dessa stödåtgärder, så jag förmodar att jag har en officiell diagnos.

4. Jag läste om hur våldtäktsoffer reagerar och jag kan gott säga att hur jag upplevde detta bemötande från myndigheternas sida var 100% likadant. Från den engelska Wikipedia-sidan om effekterna av våldtäkt:

Jag upplevde alla dessa saker som följd av bemötandet.

Och lär dig lite respekt innan du svarar på några fler av mina inlägg, tack? Annars bryr jag mig nog inte om att läsa dem.

Okay, om du försörjer dig själv och bor i en bostad du skaffat själv så har ju soc ingen rätt att lägga sig i. Men så länge du försörjs eller får bostad av dem så är du deras ansvar. Dessutom är det socs ansvar att följa upp barn/ungdomar/unga vuxna/alla som har råkat illa ut någon gång och försöka ha koll på att deras liv fungerar någorlunda.

Du kan inte starta en tråd på ett diskussionsforum och sedan säga "jag frågade inte efter din åsikt", det är ju störtlöjligt. Jag säger bara vad jag tycker om systemet, det är synd att du tycker att du blivit "våldtagen" (och som sagt, hade du blivit våldtagen på riktigt hade du vetat hur respektlöst det är att använda det ordet i det syfte som du gör), men utifrån din berättelse kan jag inte se att soc gjort något fel.
Senast redigerad av Charley? 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Charley?
Inaktiv
 
Inlägg: 4750
Anslöt: 2007-11-22

Inläggav Zombie » 2008-09-06 13:46:05

MiaM skrev:Kan det vara så att Gillberg började bra men har liksom spårat ur? Alltså att han gjort mycket bra i början, men på de sista åren har det gått snett?

Jag hänger inte med i förstahandskällorna och kan inte säga om det ligger något i det minus den vulgära överdriften.
Men tre saker vet jag, för de är uppenbara:
- pajkastningen gäller inte bara Gillberg, utan större delen av vetenskapsvärlden på området;
- förtalarna har lyckats;
- och det innebär att de har fått vår hjälp (utom Docfrasses, min och någons till) att såga på den gren vi själva sitter på.
(Och konstigt hade det varit annars, när de finns ända in i nyhetsmedia, som folk desperat vill tro är opartiska.)

*************************************************************

Fedaykin: jag lider med dig i din berättelse. Jag kan faktiskt också förstå dina utfall mot Sverige och din idealisering av USA. Jag kan tänka mig att du har behövt de sakerna för att klara dig. Men de är inte grundade i verkligheten.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 15:49:21, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Återgå till Övriga Aspergerfrågor



Logga in