linek skrev:Vilken extraordinär rebusmakare du är, nassepuh. Jag fetbehövde fusklappen. Okej, ingen tappar hakan av ännu ett bevis på att jag inte riktigt hänger med men låt mig få fråga om du har någon metod? Tillämpar du någon kreativitetsteori? Min abstrakta hypotes är inte så avancerad, det nya kommer från slumpen. Samma ymnighetshorn som evolutionen öser ur.

Slumpen, ja. Precis. En tanke leder till en annan.

Lattjade med programmet Apophysis som är freeware och kan laddas ned här.
Bilden byggs upp av algoritmer med oändliga parametrar att leka med innan rendering.

[img]http://goto.glocalnet.net/karl/bilder/flame_fraktal.jpg[/img]

Wow!

räknas myspace layout som jag gjort själv:

skärmdump av en med bilder på tori amos:


skärmdump av en med bilder av charles rennie mackintosh:


en med pet shop boys bilder:


en med bilder på darren hayes:

Å, en katt! Vilken överaskning.

Gillade den lila bäst. (Älskar Mackintosh!)

Hur gör man screenshots i Internet Explorer?

med printscrn-knappen!

Tack!

Inger skrev:Å, en katt! Vilken överaskning.

Gillade den lila bäst. (Älskar Mackintosh!)

Hur gör man screenshots i Internet Explorer?

Katten heter Sigge. Han bor granne med mej

Tack. Kul att du gillade den lila!

Jag ser du fick svar på din fråga. Bra!

Den här bilden är inspirerad av en dröm som jag hade natten mellan onsdag och torsdag:
[img]http://img247.imageshack.us/img247/2781/faceriddle11finalpn1.th.jpg[/img]
(Klicka på den lilla bilden för att se bilden i naturlig storlek).

I drömmen var det en massa ansikten med olika långa halsar i en cirkel runt en numrerad punktbild. Ansiktena satt ihop som vore de ett enda ansikte.


Nu ska jag sova kortare tid än det tog att skapa bilden [img]http://www.freesmileys.org/emo/sleep026.gif[/img]

Karl skrev:Bilden byggs upp av algoritmer med oändliga parametrar att leka med innan rendering.

Den bilden var riktigt snygg, som hämtad från mikrokosmos. Jag laddade ner programmet, men jag har inte lyckats få till något värt att visa än. Jag kanske försöker igen någon annan gång.

Tillägg:
Finns det något knep för att få till något mer än bara tunna linjer i apophysis?

underjord skrev:Finns det något knep för att få till något mer än bara tunna linjer i apophysis?

Min hjärna gick fullständigt i spinn av frågan.
Ville skriva 14 sidor om algoritmer och fraktaler men jag har nu sansat mig och tror mig förstå vad du är ute efter.

Du måste alltså rendera(CTRL+R) bilden innan du ser en grafisk bild av de parameter du har valt.
Var det svar på din fråga? Fråga igen annars.

Det finns en bra tutorial här:
http://www.arcanefractals.com/apop_tut1.shtml

underjord skrev:Den här bilden är inspirerad av en dröm som jag hade natten mellan onsdag och torsdag:

I drömmen var det en massa ansikten med olika långa halsar i en cirkel runt en numrerad punktbild. Ansiktena satt ihop som vore de ett enda ansikte.

Jag har tittat flera gånger på bilden och den blir intressantare för varje gång. Det känns som marängsmet i botten.
Härlig drömillustration!
Är den gjord i Photoshop?

Jodå, jag har lyckats rendera bilden, men mina bilder blir inte på långa vägar lika snygga som din. Jag får bara lite kurvor och krumelurer.

Jag skrev förresten för ett tag sedan ett program i java för att skapa sina egna fraktaler. Man ritar en generator och en grundfigur och sedan när man startar renderingen appliceras generatorn på grundfiguren via diverse itererade rotationer och skalningar enligt en viss algoritm. Jag har tänkt skriva om gränssnittet, men det har inte blivit av än. Jag kanske gräver fram det igen någon gång när jag har tid över.

Tillägg:
Tack för länken!

Karl skrev:Ville skriva 14 sidor om algoritmer och fraktaler men jag har nu sansat mig och tror mig förstå vad du är ute efter.

Hehe, det där känner jag igen. Det hände senast igår när min kontaktperson frågade mig om mitt mekande med datorn... Då kan jag gå igång riktigt och han brukar vara intresserad när han frågar, men...

Jag var nog faktiskt mer intresserad av dina 14 sidor, även om jag kanske inte har ork just nu att sätta mig in i det.

Karl skrev:Det känns som marängsmet i botten.

Jag har en annan version som ser ut precis som en tårta med stelnad glasyr och grädde.

Karl skrev:Härlig drömillustration!

Tack!

Karl skrev:Är den gjord i Photoshop?

Nu gick min hjärna fullständigt i spinn och jag ville berätta i detalj hur jag framställt bilden. Jag satt åtta timmar i sträck i går kväll [img]http://www.freesmileys.org/emo/chores034.gif[/img] och micklade fram den med ett program som heter GIMP (Gnu Image Manipulation Program). Photoshop har säkert fler finesser, men GIMP kommer inte långt efter och är dessutom gratis (det säger jag alltså inte för att göra reklam, utan som ett tips).

underjord skrev:Nu gick min hjärna fullständigt i spinn och jag ville berätta i detalj hur jag framställt bilden. Jag satt åtta timmar i sträck i går kväll [img]http://www.freesmileys.org/emo/chores034.gif[/img] och micklade fram den med ett program som heter GIMP (Gnu Image Manipulation Program). Photoshop har säkert fler finesser, men GIMP kommer inte långt efter och är dessutom gratis (det säger jag alltså inte för att göra reklam, utan som ett tips).

Jättefin bild (och fraktalerna och webbsidorna också).

Men vad jag verkligen vill veta om du nu ändå känner dig sugen på att förklara hur du gjorde den... Vem är det på den ursprungliga bilden?

Jag använde det här huvudet som grund:
[img]http://img411.imageshack.us/img411/3775/riddleheadem6.jpg[/img]
(Min "lovedoll" som jag köpte när jag sålde min ena njure eller, skämt åsido, jag var tvungen att sälja båda njurarna för att ha råd, så nu sitter jag här utan njurar, men vad gör man inte för konsten/kärleken!? )

När jag väl hittat ett ansikte som såg ut som ansiktena i drömmen (via googles bildsökning), vilket tog ett tag det också, kunde jag sätta igång med det riktiga hantverket.

nassepuh skrev:"relativa dividerade med boobies"

Tänkte Albert Einstein mycket på boobisar? Var det då han kom på teorierna om rumtidens krökning?

Roliga bilder förresten, nassepuh, och lite tänkvärda också. Det påminner mig om ett indiskt ordspråk:

Under havet mötas alla öar.

underjord skrev:Jag använde det här huvudet som grund:
[bild]

Lite besviken är jag. Inbillade mig att det skulle vara ett kändis-huvud och begrundade det hela ett bra tag (för länge kanske, tror den sunda gränsen går vid en kvart ungefär -vill inte avslöja hur länge jag satt och grubblade). Kanske var för catasas Tori Amos sida eller något (Tori Amos + rött hår = bild???? ). Och så döpte du bilden till faceriddle (riddle, pussla, lösning).

Men nu klipper jag alltså av den strängen. *schnipp!*

Pust...

Bilden var hemskt bra iaf. Tyckte den hade något satinaktigt över sig - såg organisk ut.

(Min "lovedoll" som jag köpte när jag sålde min ena njure eller, skämt åsido, jag var tvungen att sälja båda njurarna för att ha råd, så nu sitter jag här utan njurar, men vad gör man inte för konsten/kärleken!? )

Vad man inte gör? Trär döda möss på fingrarna?

Fejk edit: Nä, just ja... Nathalia Edenmont

Jag bara älskar det längst ner:

"På vägen tillbaka till redaktionen från Slakthusområdet får jag skjuts med en annan av hennes kunder, en äldre affärsman.

– Jag har precis börjat investera i konst och det är något så vackert i Nathalias bilder att man nästan häpnar. Att det råkar vara ett kaninöga i mitten är väl inte värre än att man investerar i ett par dyra krokodilskinnskor, säger han."

underjord skrev:Tänkte Albert Einstein mycket på boobisar? Var det då han kom på teorierna om rumtidens krökning?

Roliga bilder förresten, nassepuh, och lite tänkvärda också. Det påminner mig om ett indiskt ordspråk:

Under havet mötas alla öar.

Tack.

Just så. Under havet...

Eftersom du redan schnippat, så får väl jag schnippa jag också.

nassepuh skrev:Bilden var hemskt bra iaf. Tyckte den hade något satinaktigt över sig - såg organisk ut.

nassepuh skrev:Vad man inte gör? Trär döda möss på fingrarna?
Fejk edit: Nä, just ja... Nathalia Edenmont

Hehe... Jag har hört talas om henne, men har inte sett några av hennes verk - förrän nu. Jag var tvungen att kolla upp henne när hon nämndes och jag måste ju säga att det var fascinerande. Det får mig, lite långsökt kanske, att tänka på en annan konstnär (Marco Evaristti) som stängde in guldfiskar i mixrar och ställde ut. Besökarna kunde välja att trycka på knappen eller inte trycka på knappen. En del tryckte på knappen, andra inte.

Jag väntar på den dagen då en konstnär ska låta amputera sig och ställa ut det avschnippade.

nassepuh skrev:"På vägen tillbaka till redaktionen från Slakthusområdet får jag skjuts med en annan av hennes kunder, en äldre affärsman.

Någon någonstans någon gång jämförde en gång konstnärsskap med prostitution. Jag vet inte om det ligger något i det? Det kan kanske vara som att sälja ut delar av sig själv.

nassepuh skrev:och det är något så vackert i Nathalias bilder att man nästan häpnar. Att det råkar vara ett kaninöga i mitten är väl inte värre än att man investerar i ett par dyra krokodilskinnskor, säger han."

Det stämmer väl, även om krokodilskinnskor kanske inte är så himla vackra i och för sig.

underjord skrev:Hehe... Jag har hört talas om henne, men har inte sett några av hennes verk - förrän nu. Jag var tvungen att kolla upp henne när hon nämndes och jag måste ju säga att det var fascinerande. Det får mig, lite långsökt kanske, att tänka på en annan konstnär (Marco Evaristti) som stängde in guldfiskar i mixrar och ställde ut. Besökarna kunde välja att trycka på knappen eller inte trycka på knappen. En del tryckte på knappen, andra inte.

Första instinkten var att skratta åt det absurda i idén, andra att förfäras (nåja, fundera över om det var rätt sak att göra iaf), men tredje var faktiskt... fan, det är ju riktigt bra. Fångar ju hela den mänskliga essensen på något sätt.

Och så garvade jag lite till...

Hittade bilder på det också:



Själv tror jag att jag hade tryckt litegranna (bara liiiite) så att mixern hade susat till en snabbis utan att skada guldfisken. Kanske stått och funderat ett tag också... Lekt med tanken att vara Gud liksom. Kanske kunngjort att "nu låter jag dig leva lilla guldfisk". Visat nåd.

Tror inte jag skulle kunna skada en guldfisk men leker gärna med tanken att jag kan det.

Det är en glad tanke.

Jag och guldfiskarna...

Jag väntar på den dagen då en konstnär ska låta amputera sig och ställa ut det avschnippade.

New York Times:

"As for artist goes... this one really poored his hart into it..."

"På vägen tillbaka till redaktionen från Slakthusområdet får jag skjuts med en annan av hennes kunder, en äldre affärsman."

Någon någonstans någon gång jämförde en gång konstnärsskap med prostitution. Jag vet inte om det ligger något i det? Det kan kanske vara som att sälja ut delar av sig själv.

Hahaha.

"Jomen, det är lugnt gubben. Vi skriver 'kaninöga' på kvittot..."

nassepuh skrev:"Jomen, det är lugnt gubben. Vi skriver 'kaninöga' på kvittot..."

Hehe.

Det börjar bli dags för ett nytt alster; är det ingen som har något på gång? Trådstartaren själv kanske?

Det börjar bli dags för ett nytt alster

Så sant, så sant.

Här kommer ett från mig. Var beredd på att läsa en del och kanske gråta litet.

Späckhuggaren av Fredriksam

-----------------------------------------------------------------------------------

Späckhuggaren simmar i havet.

Han är 3 år.

Han kastar sig upp mot ytan och landar med ett öronbedövande plask.

Han är fri.

Han jagar en fisk.

Hans stora hjärta slår.

Familjen är nära honom.

De simmar tillsammans.

De har ingen tid att passa.

De är fria.

Plötsligt hamnar späckhuggaren i ett nät.

Han kan inte simma därifrån.

Nätet dras åt.

Han tas upp från sitt hem.

Familjen kallar på honom.

Han försöker kalla på dem.

Det är för sent.

Han är fångad.

Resan blir lång.

Späckhuggaren är rädd.

Ingen är där för att trösta.

Hans stora hjärta slår.

Efter en lång tid ser han vatten igen.

Det är en bassäng.

Han simmar i bassängen.

Den är inte stor.

Han kallar på sin familj.

Ingen svarar.

Han får mat och tränas göra konster.

Han försöker hoppa men kan inte.

Bassängen är alldeles för liten.

Konster visar han dock upp.

Applåderna dånar.

Helst vill han tillbaka till sin familj.

Han måste alltid göra konster.

Samma tid varje dag.

Timmar blir dagar. Dagar blir veckor.

Veckor blir månader. Månader blir år.

Folk applåderar.

Hans stora hjärta slår.

Han får skador av klorvattnet.

Publiken märker inget.

Han blir sjuk.

Varken tränare eller publik märker något.

Han är deras mjölkkossa.

Han kallar desperat på hjälp.

Ingen hör. Ingen kommer.

Han är ensam när han dör.

Hans hjärta börjar sakta ner.

ner..

ner..

Plötsligt kommer han till späckhuggarhimlen.

Hans gamla mamma och syskon är där.

Han kallar på dem.

Alla svarar.

Han mår bra igen och kan hoppa fritt.

Publiken sörjer honom.

Utredningar visar att bassängen var för liten.

Publiken bojkottar djurparken.

Månader senare köper de en ny späckhuggare.

Publiken kommer dit och applåderar.

Ingen kommer i håg den gamla späckhuggaren.

De som kommer i håg kanske tänker:

De är ju bara ett djur....

--------------------------------------------------------------------------------

Hoppas ni gillade historien och ev har synpunkter på den. En av mina inspirationer till historien var givetvis Keiko, men också Lolita och andra späckhuggare som finns i djurparker runt om i världen.