Rubriken på denna tråd är ju "Egna alster".
Det här är min lilla dotters alster, men eftersom hon har en del arvsmassa från mig och dessutom legat i MIN mage i drygt 9 månader så känns det nästan som mitt eget lilla verk...




Hon har använt sig av Airbrush (sprutfärg) i olika storlekar i Paint Shop Pro.

http://maldita01.wordpress.com/
Det där är min blogg, där skall jag lägga upp mer av en berättelse jag just nu skriver. Kom gärna med synpunkter på den engelska översättningen!

[img]http://g.helgon.se/g/%7B36F/%7B36F2211A-0199-4FFC-A689-65CCE5F32E17%7D.jpg[/img] Mobilsmycke till en vän.

En kolteckning av min dotter.

Ljusstake smidd för ungefär 25 år sedan, tavlan är min yngsta dotters alster

Ett av min 5-åriga dotters senaste alster.

Gick på silversmide för flera år sedan, några alster till döttrarna.

[img]http://i41.tinypic.com/s1jf41.jpg[/img]

Admin

Minskade bilden för att bättre passa sidan.

De var fina!

Är glad över att jag vågade måla idag igen. Vägen från mörker till ljus, den ensammes väg. Bara en grund, ej klar, men så glad över att redan grunden blev hyfsat bra. Frestades att låta det stanna där, i enkelheten.




Men jag kommer nog att fortsätta på den pedantiska vägen, typ nedan, en överarbetad strukturtavla, papier maché, granitfärg och mycket annat. Budskapet hämtat ur bibeln: "den skatt vi har den har vi i lerkärl"



Ur en krossad människa KAN ev något gott och vacker komma ut, t ex förståelse och medkänsla. Den är här gestaltad i silverpulverform!

Talang, Debbido!
Der känns som att det finns en stark personlig investering i tavlorna, ett engagemang. Det är inte enbart en fråga om formstudier här och det gillar jag.

KrigarSjäl skrev:Talang, Debbido!
Der känns som att det finns en stark personlig investering i tavlorna, ett engagemang. Det är inte enbart en fråga om formstudier här och det gillar jag.

TACK KrigarSjäl! Uppmuntran är aldrig fel, särskilt inte i frågan om måleri. Det har ju varit dött i åratal. Claes Ohlsson slutade nästan att sälja ramar för duk. Anna Odells konstprojekt var att hota hoppa från Västerbron och Lars Wilks att utmana islam med en rondellhund. Folk hängde upp tyg på väggarna eller murade in intressanta saker i dem.

Jag är en konstnärssjäl. Tjänade rätt bra på mina tavlor under det glada 80-talet, i Stockholm, där det bor människor! Men sedan, 2000-tal och småstad. Dött. Man fick knappt betalt för materialet. Vad GÖR man? Kan ju inte lagara upp 100 dukar hemma. Tavlorna måste säljas.

ÄR MÅLERIET TILLBAKS? Nån som vet? Tycker jag anar tendenser åt det hållet? OM det blev inne med tavlor igen - då skulle jag nog kunna avnjuta min ensamhet och göra något vettigt av min fullt "normala" konstnärssjäls-ångest.

Jag använder ångesten som bränsle med det jag vill är inte att visa upp ondska eller rostiga ölsburkar i dimma, nej, jag vill visa på meningen med lidandet, skönheten i det brustna och förstås i den underbara naturen.

Inget att tacka för, du måste ju själv veta att du kan dina saker. Jag gillar konst som är skapad och inte bara avbildar. Och det har du lyckats med. Vill jag se en perfekt avbildning tar jag ett kort, när jag ser konst ska det vara kreativitet bakom.

KrigarSjäl skrev:Inget att tacka för, du måste ju själv veta att du kan dina saker. Jag gillar konst som är skapad och inte bara avbildar. Och det har du lyckats med. Vill jag se en perfekt avbildning tar jag ett kort, när jag ser konst ska det vara kreativitet bakom.

Hmmm. Tja, jag utgår ofta från några foton jag tagit, eller grejer jag målar av, fast jag lägger ju till ett statement. Det brukar vara: Kärleken (ljuset) övervinner allt. Jag försöker nog hjärntvätta mig själv.

Tavlan jag grundade idag gav mig en tankeställare: ska jag fortsätta - lägga till trädstammar, löv, hundkexblommorna, grässtrån??? Nu är det bara antytt. Blommorna kan lika gärna vara havererade fiskmåsar eller småspöken. Hmmm.... Vart är jag på väg? Några goda råd?

Debbido

Jag tycker de är bra som de är, uttrycksfulla nog. Det är väl bara en fördel att betraktaren ges möjligheter att fylla i efter sina/våra associationer.

Jag gillar dem också. Krigis satte ord på varför.

Visst är det fantastiskt med målerier som ser ut som foton, det är ju verkligen ett geni som kan måla en sådan tavla, men...

Trots allt en tavla som speglar en själ, som tilltalar något annat än ögat, det är sådana tavlor som ger människor något som de inte kan hitta själva. Det är sådana tavlor du målar Debbido, tavlor som lever ett eget liv och som sprider mer än njutning för ögat!

Debbido, jag vill försöka ge dig ett råd när det gäller enstaka tavlor. Tänk inte så mycket på vad du vill måla, om du ska lägga till ditt eller datt, låt din själ uttrycka sig och se vad det blir.

Fortsätt att måla för din egen skull och jag hoppas att du kan få komma ut och sälja dina tavlor så att du får mat på bordet. Det kanske är dags att sätta upp en webbshop och sälja dom den vägen?

EDIT, la till ett stycke om råd.

Instämmer med övriga och säger: det kan väl rent allmänt vara klokt att hellre under- än överarbeta. Lägga till är lättare än att dra ifrån, i värsta fall kanske man kan göra en ny version med det där ytterligare steget man inte var säker på. Annars är det ju en inte så självklar nåd att ha lyckats vara enkel (och våga stanna där).

Jag slängde nyss snabbt ihop de här två i paint:

Debbido skrev:Är glad över att jag vågade måla idag igen. Vägen från mörker till ljus, den ensammes väg. Bara en grund, ej klar, men så glad över att redan grunden blev hyfsat bra. Frestades att låta det stanna där, i enkelheten.




Men jag kommer nog att fortsätta på den pedantiska vägen, typ nedan, en överarbetad strukturtavla, papier maché, granitfärg och mycket annat. Budskapet hämtat ur bibeln: "den skatt vi har den har vi i lerkärl"



Ur en krossad människa KAN ev något gott och vacker komma ut, t ex förståelse och medkänsla. Den är här gestaltad i silverpulverform!

'
Mycket fina. Jag tycker om den lite dystra färgsättningen. Jag skulle gärna vilja veta vilka tekniker du använder när du målar speciellt för att få den häftiga reliefen i andra tavlan.

Vaken skrev:




Mycket fina. Jag tycker om den lite dystra färgsättningen. Jag skulle gärna vilja veta vilka tekniker du använder när du målar speciellt för att få den häftiga reliefen i andra tavlan.

JAG VILL TACKA ER ALLESAMMANS!!! för att ni är så härligt bekräftande!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/0002020B.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

Jag är allt frestad att fortsätta med den översta tavlan. De dystra färgerna finns där eftersom enbart sorgen kan framhäva saligheten. Jag börjar alltid en tavla med riktigt mörka färger, sedan jobbar jag mig uppåt. Som sagt, det är en grund.

Den nedersta tavlan: Tapetklister och papper fastklistrad på målad masonit. Krossade en kruka och tecknade av den (inget papper under den) Tidningspappret gjorde mig yr i huvudet så jag ställde undan tavlan i 8 år!

Sedan tog jag med den till Aktivitetshuset. Där hade de en massa sprayer: granitfärg, guld, silver etc. (Finns många strukturfärger: sand, olika stenfärger, med korn i) Jag sprayade då över tidningspappret så att jag kunde se vad jag höll på med. (Fick en reprimand för att de andra höll på att kävas av lukten) Märkte att en del spännande veck inte syntes längre så jag drog över dem lätt med ljusare färger. Blandade bronstinktur med silverpulver som jag målade "anden i krukan" med. Akrylmedium och fernissa. Klart. Det tog bara 8 år - Jippi!


(hoppas nu få bättre kontinuitet i arbetet!)

Från hakan upp till huvet ca 1,5 cm. Gjord av Fimo.

Inte klar än. En bra grej med det här materialet är att man kan jobba hur länge som helst med det tills man värmer det i ugnen.

mnordgren skrev:

Väldigt skickligt gjort!!!!

Någon som har någon åsikt om vad man kan ta betalt för en tavla som min krossade kruka ovan? Om man förstorar upp den märks det väl att det är en hel del jobb nedlagt.