Ett program on ect och en patient uttalar sig om att hon tappat minnet efter behandlingen. ( inte bara en kort tid efter, utan bestående minnesproblem).
Kvinnan ville inte, men läkarna tvingade henne.
De ursäktar sitt tvång mot patienten att hon inte kunde veta vad som vad bäst för henne...

Läkarna vet inte tillräckligt om dess biverkningar.

Det är läkarnas ansvar, men de vill inte ta det.

Min släkting blev behandlad med ect. Hon är förstörd.
Jag blir ledsen varje gång jag ser henne.
Hon kommer aldrig få tillbaka det som försvann i o m elchockerna.

Tänker att är det inte ett medvetet val man gör så kan man nog bli väldigt rädd och sorgsen efteråt att man inte har ett minne.
Minne behövs väl för att grunda sina val på?? eller?
Att tvinga någon är ju jävligt konstigt att man kan göra. Att ta till ect är inga problem, men att sätta in resurser på andra medel att hjälpa går inte..

Jag är medveten om att vissa kanske har ect att tacka för att de fortfarande är i livet.

Men det fria valet ska man inte ta ifrån någon, frisk som sjuk.

Vissa läkare verkar ha en tendens att höja upp ect som lösningen på alla deprimerade personer, så är ju inte fallet.
Bra att det uppmärksammas!

Uppdrag granskning var det. Går med säkerhet i repris för den som vill se och missade denna gång.

Elektriska stolen. Jag har en nära släkting som läkarna tjatade på i flera veckor att ge samtycke till det, lyckligtvis hann de ändra sig precis samtidigt som släktingen ifråga tänkte ge vika för tjatet.

Programmet finns att se här:
http://svtplay.se/v/1776561/uppdrag_gra ... 16_otextad

Jag hade varit död idag om inte ECT-behandlingen funnits. Hellre några förlorade minnen än ett förlorat liv. Mina minnen hade jag inte haft nytta av som död ändå.
Det finns två sidor av varje mynt.

Att läkarna upphöjer ECT beror på att den behandlingen har en högre tillfriskningsgrad än någon annan behandling, inom något område. Sedan ska man naturligtvis få välja själv. Men är man tillräckligt förstörd av depression tänker man inte klart, så frågan är då om det är den fria viljan som styr?

tahlia skrev:Jag hade varit död idag om inte ECT-behandlingen funnits. Hellre några förlorade minnen än ett förlorat liv.

Men en del drabbas bara av bieffekterna av ECT. De får alltså både kognitiva problem OCH ökad ohälsa (som ökad självmordsbenägenhet).

Altus skrev:

tahlia skrev:Jag hade varit död idag om inte ECT-behandlingen funnits. Hellre några förlorade minnen än ett förlorat liv.

Men en del drabbas bara av bieffekterna av ECT. De får alltså både kognitiva problem OCH kommer närmare självmord.

Det är försvinnande få som mår direkt ut sämre av ECT-behandlingen. Tyvärr kan man ju inte peka ut dem före.

tahlia skrev:

Altus skrev:

tahlia skrev:Jag hade varit död idag om inte ECT-behandlingen funnits. Hellre några förlorade minnen än ett förlorat liv.

Men en del drabbas bara av bieffekterna av ECT. De får alltså både kognitiva problem OCH kommer närmare självmord.

De är försvinnande få som mår direkt ut sämre av ECT-behandlingen.

Källa?

ECT används på svåra depressioner, där medicin och terapi inte fungerar, alternativt vid svåra depressioner med su-risk där man inte vågar chansa på att vänta på eventuellt medicin som kan ta över en månad före de börjar verka. Jag personligen skulle föredra ECT framför svår depression.

Det beror ju förstås på hur man vill ha det med minnena. Själv har jag knappt några så jag skulle inte vilja ha nåt som tar bort några få jag har kvar. Iofs har jag säkert störande minnen också men tar den bort de andra så vet jag inte.. Men förstås om man själv inte har emot det, så.
Men som tvång däremot vet jag inte riktigt. Då borde andra alternativ kunna finnas? Tvinga någon till det där, jag är skeptisk. Isåfall efter eget val. Tvång låter som misshandel i mina öron, ursäkta de som tyckt det hjälpt dem.

Tvingade nån mig att äta vissa tabletter jag själv velat sluta med (jag får minnesblockeringar av dem så jag vet inte ens hur man tar sig från en station till en annan, och sådana saker) jag skulle nog ta livet av mig som svar på det. Om det blev så. Om jag inte längre visste det jag fortfarande visste en vecka innan eller så. Jag vet redan hur det är med tillfälliga minnesblockeringar av behandlingar. Men det är ju vad jag säger utifrån mig själv.

Det är synd om de inte ser patienten som kapabel till att själv välja vad som är bäst för den. Ja, när det gäller en sån sak, och man ser hurdant det blev efteråt.
Ja, om det är så de sista ord jag säger så vet jag inte det där i tvångssyfte. Isådanafall, efter eget val. Jag vet inte om sådant där skall utföras i något hetsläge. Jag tror det är något patienten själv måste vara med på. Lite som tatueringar, gjort är gjort. Jag vet inte.

Men det kanske är så..den här kvinnan ville inte, och vad jag förstår av att ha läst detta, så blev hon ängslig av det? Jag tror att den som inte vill, kanske också reagerar så efteråt..den som vill, tycker att det fungerar?
Det kanske är en stark känsla hos personen angående behandlingen. Som det här med tatueringar till exempel. Det kanske känns som en permanent lösning, då vill man absolut inte om man inte vet hur slutresultatet blir. Kanske de patienterna blir s a s förstörda? Som egentligen inte ville från första början.

Nu är jag ingen beläst professor, men anser att sådant där bör man nog vara försiktig med. Är man oroad för suicidrisken borde ändå nåt annat finnas? Om patienten själv inte vill. Man vet ju inte hur intuitivt den känner att om jag går med på det här, så kanske det blir såhär efteråt och det vill jag inte? Kanske intuitionen säger en något? Vet som sagt inte, men att leka med sådant utan patientens egna vilja, jag är inte riktigt med på det. Ofta vet patienten hur den reagerar på vissa mediciner som den tidigare prövat tex. men läkarna lyssnar inte. Varför? undrar jag. Jag kanske är naiv, men sådana här drastiska saker utan den andras medgivande, det känns lite läskigt måste jag säga.

Man ser ju hur det gick där, hur den personen mår nu. Jag tror det beror mkt på hur man själv valt. Tycker man att det är ok, kanske det är bra? Man kanske har en sån stark känsla att den även finns där efteråt. Man ser ju det på den här berättelsen. Alltså, taskigt mot den som säger ifrån, tycker jag. Utan att vara beläst. Bara åsiktsargumenterad.

Altus skrev:Källa?

Ska leta upp en när jag inte är så satans trött. Enligt de papper om uppföljning och tillfriskningsprocent som jag fick ta del av innan jag skulle på min behandling så låg andelen av de som fick en positiv effekt på över 90%.

MsTibbs skrev:ECT används på svåra depressioner, där medicin och terapi inte fungerar, alternativt vid svåra depressioner med su-risk där man inte vågar chansa på att vänta på eventuellt medicin som kan ta över en månad före de börjar verka.

Stämmer inte. Som de sa i programmet så används det på en mycket bredare patientgrupp än så. Förra året genomfördes 45000 behandlingar. Norden är världsledande i antal utförda behandlingar.

Jag personligen skulle föredra ECT framför svår depression.

Ja, men risken är ju att man bara blir sämre, att man får permanenta biverkningar men ingen (eller tillfällig) lindring av depressionen.

Altus skrev:

MsTibbs skrev:ECT används på svåra depressioner, där medicin och terapi inte fungerar, alternativt vid svåra depressioner med su-risk där man inte vågar chansa på att vänta på eventuellt medicin som kan ta över en månad före de börjar verka.

Stämmer inte. Som de sa i programmet så används det på en mycket bredare patientgrupp än så. Förra året genomfördes 45000 behandlingar. Norden är världsledande i antal utförda behandlingar.

Det används mot vanliga livskriser. Jag är glad att jag vägrat kontakt med psykiatrin sedan jag blev myndig. Jag har ändå för stort ego för att ta livet av mig...

Det finns ju risker med allt. Alla blir tex inte hjälpta av just den eller den eller den medicinen. Kanske samma med ECT? Speciellt om man inte vet i förväg..när det snackas så mkt att minnen spelar roll för människor. För den som det inte gör det, bra. Men för de andra..? Eftersom alla inte är likadana. Samma saker spelar inte roll för olika människor.

Jag tror faktiskt det spelar in vad man föredrar. Föredrar man att låta bli då skall man få slippa. Andra kan ju gärna få en behandling om de tycker det är OK. Det är som med att missbruka, du väljer som själv.. Det är absolut inte samma sak, men jag menar, det måste inte fungera för att någon säger det. Speciellt när man är starkt emot något så tror jag att resultatet kan också bli något sådant?

Tvångsmedicineringar har inte heller funkat, för att någon annan ansett det, har jag själv märkt. jag mådde sämre av vissa mediciner de tvingade i mig, än innan, på olika sätt. Det enda som hände var att jag blev zombie, i princip. Mina problem löstes inte för det, tyvärr. Nu är det inte samma sak som ECT, men eftersom det skedde i tvångssyfte så blev iallafall jag lite besviken och slutade så fort jag fick chansen. (För jag mådde ändå inte direkt bättre, men de ansåg väl det). Det kanske man inte kan efter en ECT..

Visst, bra för de som vill. För resten tycker jag det verkar rätt...
Bedrövligt. Jag hoppas hon kan få må bra på något sätt ändå. Själv skulle jag också bli helt förtvivlad och då, kanske ännu en gång fundera på självmord. Om jag inte längre mindes de saker jag ville minnas. Småtaskigt att inte lyssna på patientens egna vilja. Jag har bara en känsla av att det är det som var problemet. Hon hade en egen känsla om någonting. Klart man inte ville att hon skulle begå självmord eller må dåligt, men...jag tror hennes känsla är kvar i nuläget eftersom hon verkar förstörd. I sådanafall tycker jag de kan skämmas hellre än ursäkta sig. Hon ville ju inte ens från första början. Ok, välvilja, men det har vi ju hört innan. Hur många gånger har de ignorerat patienternas egna viljor?

Kan låta hur dumt som helst. Jag har bara en känsla, vet inte. Själv skulle jag absolut inte vilja utsättas för nå fler minnesblockeringar. Man ser ju nu att det blev inte direkt bättre bara för att det var deras välvilja? ! Hennes närmaste ser ju hur hon mår i nuläget? Var välviljan utifrån viktigare än hennes egna vilja/känsla?

----------
Vanliga livskriser? Hoppsan, skrev nåt till psyk förut. Kanske erbjuder de detta för mig snart? Jag vet inte, jag. Börjar undra varför jag skrev till dem.

Den förfärlige snömannen skrev:

Altus skrev:

MsTibbs skrev:ECT används på svåra depressioner, där medicin och terapi inte fungerar, alternativt vid svåra depressioner med su-risk där man inte vågar chansa på att vänta på eventuellt medicin som kan ta över en månad före de börjar verka.

Stämmer inte. Som de sa i programmet så används det på en mycket bredare patientgrupp än så. Förra året genomfördes 45000 behandlingar. Norden är världsledande i antal utförda behandlingar.

Det används mot vanliga livskriser. Jag är glad att jag vägrat kontakt med psykiatrin sedan jag blev myndig. Jag har ändå för stort ego för att ta livet av mig...

Med några undantag så undvek jag hela sjukvården så länge jag kunde, med motstridiga resultat. På den positiva sidan så slapp jag hamna i psykiatrins klor (hade varit helt hjälplös så sjuk och osäker som jag var), men det innebar också att jag inte kunde bli sjukskriven vilket jag hade ett stort behov av. När jag till slut vände mig till vården så hade jag blivit så pass stark att jag kunde få ut av den precis det jag ville.

Det finns risker med all behandling. Jag fick mindre trevliga hjärnskador av Cipramil.

Vad gäller ECT har jag mycket svårt att avgöra vilka minnesstörningar som kommer av den och vilka jag skulle haft ändå pga psykos och depression.

Är omåttligt glad att jag tack vare ECT blev av med min svåra ångestlåsning från skolgympan dock, som härjade mig dag och natt och blockerade så jag alltjämt hade svår ångest.

I mitt fall var det ingen som hymlade om detta med de permanenta minnesstörningarna. Tvärt om så bestämde jag i samråd med doktorn att avbryta behandlingen i förväg pga svåra minnesstörningar. Och det faktum att omgång 2 inte hjälpte nämnvärt, att omgång 1 nog åstadkommit det som kunde åstadkommas, jag fick nöja mig med det måendet.

Det är inte kul att tappa minnet, det är otäckt och ger en känsla av tappad kontroll men jag skulle inte vilja ha ECTn ogjord för det. Det finns inte på kartan.

Då är det ju förstås bra om man känner att den gjort någon nytta och inte ångrar det.

Ja, är det någon av mina behandlingar jag ångrar bittert så är det att jag var en idiot som godtog att äta Cipramil och Fontex istället för benso i flera år fast den hjälpte nada och gjorde mig fet och gränspsykotisk samt hypomanisk.

Bara för att jag hoppades att om jag var en duktig flicka och åt min gröt skulle jag få ångestdämpande medicin i Nangijala.

Jag tycker att alla behandlingars problem verkar mörkas väldigt mycket. ECT är beprövat och dokumenterat - varför smyger man med sanningen? Sanningen om minnesstörningarna. Att det förekommer att patienter får permanenta förändringar. Att en del i det hela är att ECT är stigmatiserat och gökboifierat är klarlagt.

Det är fortfarande "ELCHOCKER" med hela svenska folket.

Jag tycker gott man kunde låta folket veta sanningen, så skingras mystiken kring denna behandling.

Man fick inte höra någonting i programmet om huruvida ECT haft någon bra effekt på de missnöjda patienterna i inslaget. Väldigt vinklat för att svartmåla ECT. Uppenbarligen fungerar de i dagsläget på något plan eftersom de orkar vara med i tv. Det skulle inte en svårt deprimerad person klara. En sådan är typ sängliggande och vet knappt vad den heter, är helt borta i skallen och kan ingalunda redogöra för komplexa ting såsom hur ens ECT-behandling förflöt.

Ja, ge ut sanningen så kan man får börja nån gång? Det är ju onödigt att ge sig in på saker man inte vet..säger inte att jag aldrig gjort det. Känner mig i princip sån när det kommer till mediciner jag provat också exempelvis.

Hoppsan, nu hade jag läst det som att kvinnan och släktingen var samma person, men jag har samma tankegång ändå som när jag skrev.

Jag vet inte, hon i tv kanske tror att hon får nån ersättning för det som hänt? Men visst, allt kommer nog inte med som det brukar.

Ja, sån där är jag när jag ätit viss medicin, jag vet knappt vad jag heter, vad som är höger eller vänster jag är dock ute och går (även om jag hellre har lusten att bara sova) men jag kan inte redogöra för nånting. Förrän som nu, efteråt. Och om jag kan det, högst i skriftform. Skulle vara oroad om den känslan bestod av någon form av behandling.

EL-shocker är inget nytt. Förstår inte varför de inte erbjuder lobotomering. Ska det göras så ska det göras på riktigt. Jag har borrmaskin, så bara jag kan testa mig fram och jag kan dölja eller förvanska mina resultat så kommer jag garantera ett tillfrisknande till 99%. Gäller att vara frisk om man ska ha med psykiatrin att göra om andra kan bestämma åt en.. 45.000 behanlingar var många gånger fler än vad jag trodde. Värst är ju de som inte får bestämma själva men att de inte upplyser är lika illa. De går ut med fel information och säger att behandlingen inte kan ge några varaktiga bieffekter, skuldbelägger den som efteråt påstår det.

Altus skrev:

MsTibbs skrev:ECT används på svåra depressioner, där medicin och terapi inte fungerar, alternativt vid svåra depressioner med su-risk där man inte vågar chansa på att vänta på eventuellt medicin som kan ta över en månad före de börjar verka.

Stämmer inte. Som de sa i programmet så används det på en mycket bredare patientgrupp än så. Förra året genomfördes 45000 behandlingar. Norden är världsledande i antal utförda behandlingar.

Låt oss då skriva bör användas.

Altus skrev:

Jag personligen skulle föredra ECT framför svår depression.

Ja, men risken är ju att man bara blir sämre, att man får permanenta biverkningar men ingen (eller tillfällig) lindring av depressionen.

Chansen är större än riskan om man har en svår depression.

Det var ett rätt dåligt gjort inslag. Man får finna sig i att några personer får permanenta skador, om många fler blir bättre. Problemet är att det inte används bara i extremfall.

Det ska bli intressantare nästa vecka när det handlar om tvångsvården.

Fortsättningen kommer alltså ikväll 20:00.