Moggy skrev:Har lite svårt för buffliga klumpiga hundar som hoppar, bråkar, välter prylar och är "överallt på en och samma gång".

Ja, damphundar är ett otyg.

Jag älskar katter. Det finns inget som gör en så harmonisk som en spinnande katt vid fötterna.

Människor kan man bli hypernervös av. Dom har ju krav på hur man ska se ut. vara och uttrycka sig. Gör men det minsta lilla fel är det kört.

Angelic Fruitcake skrev:Djur är alltid bättre, jag är aldrig spänd eller obekväm. Älskar hästar, kor(kor är livsssmarta, de förstår att man mår bäst av att ta det lugnt) och de flesta pälsdjur, men kommer utan tvekan bäst överens med hundar. Jag kan läsa dem, de bryr sig om att ge tydligt gensvar och vill ge, inte bara ta. Katter däremot... de är ljuvliga, men själviska och ger bara när de får något ut av det själva och säljer sig till den som har bäst mat (iaf enligt min moster som måste bjuda å finmat för att katten inte ska flytta in till grannen XD).

Och snart kommer det hem en alldeles ny till mig, en alldeles ny livskamrat.

Kor är inte smarta men inger lugn, grisar är smarta.

Miche skrev:

Fatzer skrev:Skälv har jag varit foder värd ått Försvarsmakten och den hunden klarade deras test så jag fick lämna honom där jag var. Den 14 Sep så blir jag foder värd i gen ått försvarsmakten.

Underligt namn på en hund...

Välkommen till forumet, jag hoppas att du kommer att trivas.

Japp det är ett unligt namn på en hund men hans sysskon hette: Hanar: Fatzer,Fatman,Favorit.
Tikar: Fatzy,Fattis,Faxena,Faxy,Faxona,Fatala.

Om man stöter på en hund i från Försvarsmakten (FM) Kan man ta reda vilket år den är född. Alla hundar som är födda 2010 börjar på F och hundarna i år är det G.

Vid närmare eftertanke blir jag också galen när hundarna är för klängiga och påflugna. Ibland är vissa hundar som människor.

svartamolnet skrev:Vid närmare eftertanke blir jag också galen när hundarna är för klängiga och påflugna. Ibland är vissa hundar som människor.

Var för vissar du inte för hunden att du inte tycker om att den är klängig och påflugen.

Jag älskar hästar! Tycker om att klappa en katt eller hund.Har haft akvarium.

Hmmm..., kom på att sonen älskar hundar, men inte katter.
Jag glömde hundarna!
Jag är ganska dampig själv och det verkar som att hundar är poppis bland oss som är lite så här



ooOoo

Jag är rädd för hundar och hästar.

ibland ser jag in i ögonen på ett djur och får en instinktiv kontakt, ungefär som "oj den saken har ett medvetande precis som jag själv", ibland med människor också men sällan jag ser deras ögon utan att bli distraherad av annat såsom socialisering.
sen kan man ju försöka förstå sig på hur de upplever sig själva och sakerna runtomkring dom inklusive mig själv men det är en annan femma.

har haft två kattsystrar, en orm och en kanin men kaninen gillade jag inte, kanske jag hade gillat bättre att steka och äta den...
jag måste va en rovdjursmänniska

kullan skrev:Jag älskar katter. Det finns inget som gör en så harmonisk som en spinnande katt vid fötterna.

+1

Dom ska ju va lite som oss m AS så d e kanske inte så konstigt

Katter älskar jag. Hundar tycker jag om.

Alla andra djur trivs jag med.

Djur är generellt sett ärligare och mer logiska än människor.

Hundar älskar jag. Man kan få en bra kontakt utan att förställa sig eller anstränga sig. Ge hunden mat och motion, och bry dig om den så är den nöjd.

Fatzer skrev:

svartamolnet skrev:Vid närmare eftertanke blir jag också galen när hundarna är för klängiga och påflugna. Ibland är vissa hundar som människor.

Var för vissar du inte för hunden att du inte tycker om att den är klängig och påflugen.

Det gör jag.

Amamman skrev:Hej alla AS!
En fråga:
Tycker du om djur?
Dvs att klappa en katt eller krama en hund osv?
Är det samma som med fysisk kontakt mellan människor (tex kramar) eller är det annorlunda?
---
Är det vanligt bland Aspberger att ogilla djur?

Om det är vanligt vet jag inte (kanske starta en omröstning?), men att det förekommer vet jag ju.

Själv är jag helt galen i pälsiga djur som hund, katt, kanin, marsvin etc. Jag vill automatiskt smeka och klappa dem. Människor är jag mer hämmad inför.

Nu kan man visserligen inte lita på djur heller. Senast idag smekte jag en vacker röd katt som spann och buffade med huvudet. Men plötsligt bet han mig. Sedan lade han sig på rygg och såg oskyldig ut. "Bitas? Moi? Ser du inte hur gullig och ofarlig jag är!"

Men i kattens hjärna ligger lek och gos väldigt nära jakt på byten, så jag förlåter det primitiva (o)djuret. De är ändå inte så farliga och dolska som människor.

it attacks if it has too

Fegis - kom igen då!


Både gillar och ogillar djur ungefär som vem som helst. Men har nog ett annorlunda förhållningssätt och syn på dem. Beröring är också enklare med djur än människor.

treeman skrev:
it attacks if it has too

Liknar min hund när hon tycker att jag inte lyder tillräckligt snabbt!

Alien skrev:Liknar min hund när hon tycker att jag inte lyder tillräckligt snabbt!

Haha


Okay. Sött typ!

@Alien, du har uppenbarligen inte hört talas om något som kallas för "kärleksbett", ett ganska vanligt förkommande beteende både bland både hundar och katter (säkerligen bland andra däggdjursarter med).

Bettet är en markering för uppskattning och har ingen avsikt att skada (även om det händer ibland, vi människor har en betydligt känsligare hud än de flesta av våra pälsbeklädda vänner).

Du (och någon annan jag sett skriva om det i forumet) behöver alltså inte oroa dig över något rovdjursbeteende, människor som gosar med djur är i stort sett alltid uppskattade av djuret så länge som djuret inte känner sig förhindrat att fly om det behovet plötsligt uppkommer.

Nedanstående artikel är turligt nog en sällsynt händelse och jag misstänker hjärnblödning.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13700041.ab

Ja, även djur kan bli galna, t ex denna hund som plötsligt anföll sin egen matte: http://malmo.lokaltidningen.se/hunden-b ... 19660/2334

Miche skrev:@Alien, du har uppenbarligen inte hört talas om något som kallas för "kärleksbett", ett ganska vanligt förkommande beteende både bland både hundar och katter (säkerligen bland andra däggdjursarter med).

Bettet är en markering för uppskattning och har ingen avsikt att skada (även om det händer ibland, vi människor har en betydligt känsligare hud än de flesta av våra pälsbeklädda vänner).

Du (och någon annan jag sett skriva om det i forumet) behöver alltså inte oroa dig över något rovdjursbeteende, människor som gosar med djur är i stort sett alltid uppskattade av djuret så länge som djuret inte känner sig förhindrat att fly om det behovet plötsligt uppkommer.

"Kärleksbett" är väl just en förskönande omskrivning av att kattens hjärna inte alltid kan skilja på lek och jakt (deras lek är ju just låtsasjakt). Försöker jag snabbt dra undan min arm som katten slagit klorna i, så hårdnar greppet automatiskt. Så det gäller att ta det lugnt och långsamt dra bort armen. Människan har ju avlat fram både hundar och katter som liknar sina vilda släktingar som ungar även som vuxna, och ungar är lekfulla.

Det finns också ett annat slags bett när katten tröttnat på kelandet. Då biter den till, även fast den haft möjlighet att hoppa bort i stället. Det gäller att ha koll på svansen, svänger den är det en varningssignal.

När min hund var valp så var hon också mycket lekfull och bet mig ständigt i händerna och fötterna. Ingenting fick henne att sluta. Men när hon blivit vusna slutade hon självmant. Och nu biter hon aldrig (däremot hoppar hon på mig om jag inte lyder så jag får blåmärken).

När man leker med en dragleksak så ser man vilddjuret titta fram. Då finns det risk för att ens hand blir biten av misstag. När hon fångat leksaken så ruskar hon den för att bryta nacken på bytesdjuret, en medfödd instinkt.