Diagnos eller inte?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Diagnos eller inte?

Inläggav Jossie94 » 2019-12-21 3:29:17

Om en person har tex down syndrom så är det ju tydligt att personen har en diagnos eller rättare sagt en funktionsnedsättning eller vad man nu säger.

Men om en person har en diagnos som inte syns, hur ser personerna då att man har en diagnos?

Jag fattar ju om de märker att man inte kan sociala koder och sådant, men vilka är de då att sätta diagnosen? Är det inte mer fel på dem då att bara anta att personen har en diagnos och sedan försöka få personen att göra en utredning? Personen kanske inte ens fattar att den har en diagnos....

Ja detta har faktiskt hänt mig, så det är klart att jag undrar hur de såg på mig att jag hade en diagnos när jag inte ens visste om det själv, för jag var ju normal/neurotyisk.
Jossie94
 
Inlägg: 1562
Anslöt: 2019-06-25

Diagnos eller inte?

Inläggav Alien » 2019-12-21 12:59:44

Om man bor ihop med någon, är partner till någon el nära vän till någon, så kan förstås denna person märka det och ana vilken diagnos man har el iaf att det finns en diagnos. Är man däremot bara bekant så kan man visserligen också märka att något är "off" med en. Men då är det taktlöst att säga rent ut "du har en diagnos". Beror väl på, frågar vederbörande "vad är det för fel på mig, varför kommer jag inte överens med andra ...", då kan man föreslå en utredning.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46087
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Diagnos eller inte?

Inläggav antonius » 2019-12-21 13:38:51

Tror att NT:folket för det mesta skiter i vilket, de är så upptagna med sin smartfån, så de vinkar bara avvärjande med handen och mumlar ur mungipan att man är en knäppis bland alla andra knäppisar, för de har noll koll på diagnoser och bokstavskombinationer, generellt inte alla såklart, en del vet vad ADHD är för något för när de gick i skolan var det en bråkig jävel som hade det, och han sitter inne nu, osv, osv... :-)063
antonius
 
Inlägg: 21794
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Diagnos eller inte?

Inläggav Jossie94 » 2019-12-21 16:05:10

Jo men de frågasatte ju inte de andra personerna som hade diagnoser också, de fick ju inte höra att de hade diagnoser och behövde göra utredningar för det. Deras anledning var för att de var öppna med det, men jag kunde ju inte vara öppen med det eftersom jag inte visste om att jag hade en diagnos. Utan de var ju folk som bara antog det och så visade det sig vara sant.. Jag hade ju fattat litegrann men inte trodde jag att de berodde på en diagnos. Jag trodde det mer handlade om att folk var tråkiga. Men jag tror nog ändå att jag visste något hela tiden, men jag visste bara inte vad.
Jossie94
 
Inlägg: 1562
Anslöt: 2019-06-25

Diagnos eller inte?

Inläggav nomemorytoday » 2019-12-21 16:18:11

Who is down?
nomemorytoday
 
Inlägg: 3913
Anslöt: 2018-01-13

Diagnos eller inte?

Inläggav Liljan » 2019-12-21 16:41:42

Inga privatpersoner kan sätta en diagnos de kan bara vårdpersonal göra genom att göra en utredning andra kan bara tro att man har en diagnos.

Det kan ibland vara lättare att se saker utifrån, de flesta utgår från sig själva och ser sig på det viset ofta sig själva som normen. Undantag finns såklart, avviker man väldigt mycket, har stor självkännedom, funderar mycket på såna här saker eller läser psykologi (även på amatörnivå) är det lättare att se sig själv utifrån.

Att föreslå att någon ska göra en utredning är inte fel om det är sagt i välmening och på ett bra sätt för det är något som skulle kunna hjälpa personen och dem själva också. Alla skulle kunna vinna på det och må bättre av att personen hade en diagnos, både som förklaring, för att personen ska få hjälp, t.ex boendestöd och för att de ska veta hur de ska hantera personen (neurotiska är ofta fruktansvärt dåliga på att veta hur de ska bemöta personer som inte fungerar som dem)
Liljan
 
Inlägg: 1119
Anslöt: 2013-01-17
Ort: Stockholm

Diagnos eller inte?

Inläggav antonius » 2019-12-21 20:37:06

Diagnostik kan syfta på:

*Medicinsk diagnostik – en bedömning av en patients hälsotillstånd och en identifiering av eventuella sjukdomar eller tillstånd

*Teknisk diagnostik – från givna insignaler, utlästa givarvärden och en modell av hur systemet uppför sig i dess olika tillstånd bestämma i vilket av tillstånden ett system befinner sig

"Medicinsk diagnostik är en bedömning av en patients hälsotillstånd och en identifiering av eventuella sjukdomar eller tillstånd. För att en diagnos ska kunna ställas krävs ofta särskilda medicinska undersökningar: exempelvis undersökning av blod, EKG eller röntgenundersökning"

Från wiki. Men det står inte egentligen att man måste vara läkare eller något slags ingenjör, för att ställa en diagnos, men antar att andra instanser kräver det, t ex apotek, FK, etc... :-)063
antonius
 
Inlägg: 21794
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Diagnos eller inte?

Inläggav Nissen » 2019-12-21 22:06:40

Nåja! Diagnos kan förstås också förstås i en mer informell mening, där man inriktar sig på att förstå vad TS menar. Men det är en intressant fråga.

Jag har gått några kurser på habiliteringen och träffat ett tjugotal aspiesar, och i samtliga fall har de varit avvikande på ett ganska tydligt sätt, så att jag om jag träffat dessa människor privat utan koppling till NPF, så hade jag troligen reagerat och i a f misstänkt att de var aspiesar. De klär sig lite udda, pratar på ett speciellt sätt så att jag som själv har diagnos och är väl förtrogen med dragen och uppmärksam på människors beteende, kan se vilka som skulle kunna vara aspiesar. I något fall har jag också stött på bekantas barn i tonåren, där jag velat hjälpa dem med att så tanken att barnet kunde ha Asperger och vara hjälpt av att få en tidig diagnos – något som jag aldrig fick.

Å andra sidan märks det ö h t inget på mig, vilket kan vara rätt påfrestande.
Jag frågade faktiskt en av psykologerna på habiliteringen, som höll i kurserna, efter att ha lagt fram resonemanget ovan, om det syntes något alls på mig, eftersom jag vet att jag ser normal ut och uppfattas som normal (och t o m extra kapabel) av min omgivning. Hon sade att om hon träffat mig privat hade hon trots sin djupa kunskap om Asperger inte kunnat misstänka något, men att hon efter en något längre tid skulle ha reagerat på att det var något i mitt minspel generellt som inte riktigt stämde.

Det här är som sagt ganska påfrestande, eftersom folk jag möter förväntar sig att jag ska vara normal och t o m vara särskilt duglig (även socialt) eftersom jag lätt ger det intrycket. När det blir tydligare att jag har vissa väldigt bestämda och fasta egenheter, så blir folk jag kommit lite närmare besvikna eller rent av paranoida och tror jag driver eller j-vlas med dem. T.ex. vill folk gärna att jag ska sitta i styrelser eller t o m som ordförande, eller för den delen vara en perfekt partner. Men då jag vet att jag inte kan hantera en sådan position tackar jag vänligt men bestämt nej, och blir då anklagad för att inte ta ansvar, vara otacksam eller driva/j-vlas med folk – antingen explicit eller genom att de jag avvisat behandlar mig med misstänksamhet.

Jag är rätt säker på att ingen av mina vänner ens kan tänka sig att jag skulle kunna vara en aspie, utan det är bara jag som känner det på insidan – en känsla av att inte passa in, inte vara en "riktig" fullständig person, som blir utmattad av socialt umgänge och behöver återhämtning även efter trevligt sådant.
Nissen
Ny medlem
 
Inlägg: 3
Anslöt: 2014-10-28

Diagnos eller inte?

Inläggav Kentarou » 2019-12-21 23:31:29

nomemorytoday skrev:Who is down?


En läkare från 1800-talet.

Du skrev down med gemem så jag vet inte om du menade läkaren. Här kan du läsa om honom om du är intresserad.

https://history.rcplondon.ac.uk/inspiri ... ngdon-down
Kentarou
 
Inlägg: 763
Anslöt: 2019-05-17

Diagnos eller inte?

Inläggav Vildsvin » 2019-12-22 1:39:42

Liljan skrev:Inga privatpersoner kan sätta en diagnos de kan bara vårdpersonal göra genom att göra en utredning andra kan bara tro att man har en diagnos.


Det är förstås inte en diagnos i medicinsk mening, utan ett konstaterande att personen fungerar klart sämre än genomsnittet på vissa områden och att det påverkar hur man förhåller sig till personen.

Nissen skrev:T.ex. vill folk gärna att jag ska sitta i styrelser eller t o m som ordförande, eller för den delen vara en perfekt partner. Men då jag vet att jag inte kan hantera en sådan position tackar jag vänligt men bestämt nej, och blir då anklagad för att inte ta ansvar, vara otacksam eller driva/j-vlas med folk – antingen explicit eller genom att de jag avvisat behandlar mig med misstänksamhet.

Sitta i styrelse för en ideell förening ser jag som en ganska vanlig sysselsättning för högfungerande med NPF. Är det ett politiskt parti med olika fraktioner så kan de enas om personer i styrelsen som båda fraktionerna hoppas är lätta att påverka. Rollen som kassör är mer krävande än att vara ordförande, speciellt om man har anställda, då får det inte bli fel med löner och skatter. En obetald räkning kan lätt bli en katastrof.
Vildsvin
 
Inlägg: 2289
Anslöt: 2011-01-03

Diagnos eller inte?

Inläggav slackern » 2019-12-22 5:15:02

Vildsvin skrev:Sitta i styrelse för en ideell förening ser jag som en ganska vanlig sysselsättning för högfungerande med NPF. Är det ett politiskt parti med olika fraktioner så kan de enas om personer i styrelsen som båda fraktionerna hoppas är lätta att påverka. Rollen som kassör är mer krävande än att vara ordförande, speciellt om man har anställda, då får det inte bli fel med löner och skatter. En obetald räkning kan lätt bli en katastrof.


Sitta i styrelsen är helt klart ett nedköp för ingen vill ta på sig det ansvaret så det tvingas folk till som har svårt att säga nej.
slackern
 
Inlägg: 43696
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Diagnos eller inte?

Inläggav nomemorytoday » 2019-12-22 18:19:00

Kentarou skrev:
nomemorytoday skrev:Who is down?


En läkare från 1800-talet.

Du skrev down med gemem så jag vet inte om du menade läkaren. Här kan du läsa om honom om du är intresserad.

https://history.rcplondon.ac.uk/inspiri ... ngdon-down

Du tänkte rätt.

Tack!
nomemorytoday
 
Inlägg: 3913
Anslöt: 2018-01-13

Diagnos eller inte?

Inläggav Jossie94 » 2019-12-22 23:43:43

Nissen skrev:Nåja! Diagnos kan förstås också förstås i en mer informell mening, där man inriktar sig på att förstå vad TS menar. Men det är en intressant fråga.

Jag har gått några kurser på habiliteringen och träffat ett tjugotal aspiesar, och i samtliga fall har de varit avvikande på ett ganska tydligt sätt, så att jag om jag träffat dessa människor privat utan koppling till NPF, så hade jag troligen reagerat och i a f misstänkt att de var aspiesar. De klär sig lite udda, pratar på ett speciellt sätt så att jag som själv har diagnos och är väl förtrogen med dragen och uppmärksam på människors beteende, kan se vilka som skulle kunna vara aspiesar. I något fall har jag också stött på bekantas barn i tonåren, där jag velat hjälpa dem med att så tanken att barnet kunde ha Asperger och vara hjälpt av att få en tidig diagnos – något som jag aldrig fick.

Å andra sidan märks det ö h t inget på mig, vilket kan vara rätt påfrestande.
Jag frågade faktiskt en av psykologerna på habiliteringen, som höll i kurserna, efter att ha lagt fram resonemanget ovan, om det syntes något alls på mig, eftersom jag vet att jag ser normal ut och uppfattas som normal (och t o m extra kapabel) av min omgivning. Hon sade att om hon träffat mig privat hade hon trots sin djupa kunskap om Asperger inte kunnat misstänka något, men att hon efter en något längre tid skulle ha reagerat på att det var något i mitt minspel generellt som inte riktigt stämde.

Det här är som sagt ganska påfrestande, eftersom folk jag möter förväntar sig att jag ska vara normal och t o m vara särskilt duglig (även socialt) eftersom jag lätt ger det intrycket. När det blir tydligare att jag har vissa väldigt bestämda och fasta egenheter, så blir folk jag kommit lite närmare besvikna eller rent av paranoida och tror jag driver eller j-vlas med dem. T.ex. vill folk gärna att jag ska sitta i styrelser eller t o m som ordförande, eller för den delen vara en perfekt partner. Men då jag vet att jag inte kan hantera en sådan position tackar jag vänligt men bestämt nej, och blir då anklagad för att inte ta ansvar, vara otacksam eller driva/j-vlas med folk – antingen explicit eller genom att de jag avvisat behandlar mig med misstänksamhet.

Jag är rätt säker på att ingen av mina vänner ens kan tänka sig att jag skulle kunna vara en aspie, utan det är bara jag som känner det på insidan – en känsla av att inte passa in, inte vara en "riktig" fullständig person, som blir utmattad av socialt umgänge och behöver återhämtning även efter trevligt sådant.




Jag var på ett möte häromdagen där jag pratade om min diagnos bland annat och då sa en utav de som höll i mötet att när det gäller tex praktiker så har då handledare en tendens att att bara sätta personen i arbete och bara anta att personen klarar av det.

Jag känner precis likadant! När jag var liten och var en sk neurotypisk /normal person så försökte jag bara passa in, men folk tyckte ju att jag var annorlunda, jag var lite, vadå annorlunda? jag är ju precis som er. En helt vanlig tjej som försöker passa in. Jag såg ju ut som dem och sminkade mig och var bara en osäker tjej som följde strömmen. De flesta var ju så så jag antog ju då att det var så man skulle vara, det var ju normalt, hela min värld var ju normal.

När min diagnos kom då kom alla kraven på mig, hur jag skulle bete mig och vad jag kunde eller inte, för det visste ju allihopa. Jag fick inte vara, känna tänka eller så. Precis som du säger så var det som att de inte trodde på det jag sa, som att jag hittade på att jag hade svårigheter eller hur jag mådde/kände. Att jag bara kände det inombords som en känsla och att det inte alls var så fallet. Det var ju inte på riktigt.

Jag minns gånger jag sa att jag hade ont i magen, vilket jag iofs typ alltid haft men då i detta fallet så var det nog för att jag precis bytt skola pga mobbing (en vanlig skola med en stor klass), jag skulle börja i den nya skolan med en helt annan miljö (en Asperger skola med små klasser) så bara det blev en omställning och dessutom hade jag ont i magen på det.

Även med praktik platser så kände många att jag bara avslutade dem, men de visste ju inte varför och även fast jag förklarade varje gång varför, så kunde de komma kommentarer såsom detta klarar du, varför söker du inte jobb, jag tror du har svårt med din uthållighet mm..

Problemet var ju inte att de frågade för de ville väl utan problemet var ju att de kändes som att de dels inte förstod min diagnos eller inte ville förstå, samt hade höga krav på mig hur jag skulle vara och så.

Folk har till och med erkänt att de hade höga krav på mig och trodde väl pga det att jag var normal och klarade av saker. Men när jag sedan fick min diagnos och hade svårigheter med olika saker som jag knappt fick möjlighet till att bearbeta, så var det som att de ville förneka att det var så. Jag menar jag kan ju förstå att det blir en chock att ha en bild av någon och sen så får man veta hur det egentligen ligger till och då blir den där bilden lite oklar. Jag tror också att balansen at ha en diagnos och inte ha det blev oklar också, för ibland förstod de mig (så fel jag hade) och bland var det som att de trodde jag hittade på. Som de där med att jag hade ont i magen, folk bara men det går över, ta en alvedon...De utgår ju från sig själva men fattar ju inte att allt inte är självklart och att alla inte fungerar precis som dem. Man är ju olika så bara för att en kanske blir bra av tex att ta en alvedon så betyder det inte att alvedon hjälper alla.

Jag tål inte ipren tex men jag vet att ipren kan hjälpa andra. Jag brukar ta Alvedon och detta är ju ett bevis på att ipren hjälper vissa och inte och samma sak med Alvedon, att ibland hjälper det och ibland inte.
Jossie94
 
Inlägg: 1562
Anslöt: 2019-06-25

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in