Det bästa ni lärt er

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Det bästa ni lärt er

Inläggav Marjatta » 2020-03-16 21:56:53

Vad av det som ni lärt er om att leva som aspig, har ni haft mest nytta av? på vilket plan som helst. Var har ni lärt er detta? Bok, tips, psykolog, egen lärdom?

1.
Vad:
Jag är nu rätt ny i denna insikt så jag har inga gigantiska erfarenhet att ösa ur. På första plsts skulle jag ändå sätta planering. Sitter jag kvällen innan och skriver ner vad som ska ske under morgondagen, i vilken ordning och ev. också tid, ökar chansen fantastiskt att jag ska få saker gjorda.

Var:
Hos en terapeut.

2.
Vad:
Jag har insett att jag alldeles för lätt kapar kontakten med människor. Som ung var det tvärtom, då försökte jag bara stå ut. Någonstans började jag att istället gå. Lämna. Det blev min nya standardmetod. Jag har överdrivit den, delvis pga att när det blir känslomässigt blir det så starkt och ohämmat. Svart-vitt tänkande, som di kallar't. Jag säger inte att det blir lätt att hitta en annan metod men nu har jag iaf ett problem identifierat.

Var:
Boken Aspergirls av Rudy Simone, ett kapitel om "Burning Bridges". (Det var egentligen det enda jag verkligen tyckte var bra i den boken, kanske för att jag redan hört talas om ganska mycket av det övriga. Och så ligger ju fokus där på flickor och tjejer, inte tanter.)
+
Boken Living Well on the Spectrum av Valerie Gaus (vad gäller det känslomässiga som ligger bakom, det svart-vita tänkandet)
+
Samma terapeut som ovan.
Marjatta
 
Inlägg: 281
Anslöt: 2020-02-15
Ort: Stockholm

Det bästa ni lärt er

Inläggav notwoodstock » 2020-03-17 6:07:22

Att när någon skrev att kontakter är viktiga, så tror jag Bibeln säger att möte och ödmjukhet finns som två betydelser av ett grekiskt ord i Nya Testamentets grundtext. (Behöver kollas.)

Och att först när man pratar på samma plan kan kontakten fungera.

En Amerikan från Asperger Experts skrev också om att han insett att först när man förstått ett problem, så kan man ge sig i kast med det.
notwoodstock
 
Inlägg: 3255
Anslöt: 2013-12-22
Ort: Stockholm

Det bästa ni lärt er

Inläggav Bazooka » 2020-03-21 0:33:15

En psyktant fick mig att fatta att jag inte alls hade social fobi utan att jag har drag åt det autistiska hållet. En oerhörd lättnad.

Sen: på råd från min mycket sociala hustru - gå hem tidigt från allt socialt. Ingen märker att jag har dragen men det utmattar mig. Så gag lämnar alltid först.
Bazooka
 
Inlägg: 206
Anslöt: 2012-11-03

Det bästa ni lärt er

Inläggav Flinta » 2020-03-21 20:43:54

Bästa? Vet ej.
Det tog nog några år efter diagnosen men insikten att "Det som är bra för många, rentav majoriteten av människor, behöver inte vara bra eller rätt för mig" vet jag hjälpt mig och fortsätter hjälpa..
Flinta
 
Inlägg: 4448
Anslöt: 2007-07-21

Det bästa ni lärt er

Inläggav Kidzi » 2020-03-21 21:23:05

Att jobba med att förstå andra. Detta tycker jag inte är en aspig grej, vissa aspergare jobbar hårdare än NT på det. En del NT kan inget om andra och skiter i dem.

Att det går att göra avkall på lite av sin kantighet så att man inte sårar andra.

Att man inte får göra så mycket avkall att man ständigt själv blir sårad.

Att man inte är gjord av sten trots att NT säger det. Att man förstår själv att man kan bli sårad när NT är kantiga mot AS.


Att inse att har man ett behov av ett lägre tempo måste man respektera det. Annars går man sönder.

Att ingen ska komma och säga till en att Det där klarar inte du, trots att det kanske är en av ens styrkor. Att ingen ska komma och säga att Det där klarar du lätt, trots att det är en av ens svagheter eller man inte orkar pga depp/utmattning.

ATT VI ÄR MÄNNISKOR. (Under ett helt år som nydiagnostiserad trodde jag att vi var omänskliga mutanter som helst skulle dödas. Blev tillsagd att vi är inte bra på NÅGOT, vi kan inte vara bättre än andra på specifika saker, vi borde inte finnas. För vi är djur/freaks/själlösa.) På en vanlig MR kan man inte ens se minsta skillnad på en NT- och en aspergerhjärna.
Kidzi
 
Inlägg: 699
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Det bästa ni lärt er

Inläggav Mountain_lion » 2020-03-23 5:35:10

Det enda är väl att jag har förstått att jag inte är i mig själv en social katastrof, utan att det finns en underliggande orsak till att jag fungerar som jag gör.
Mountain_lion
 
Inlägg: 1248
Anslöt: 2013-07-18
Ort: Halland

Det bästa ni lärt er

Inläggav Lynx-66 » 2020-03-23 13:06:08

Läsa, tycker jag.
Läser mycket om mina intressen alltså.
Lynx-66
 
Inlägg: 279
Anslöt: 2019-11-16
Ort: Stockholm

Det bästa ni lärt er

Inläggav Teagirl » 2020-03-24 10:07:46

Att tyda djur och alla små signaler som andra missar, kunde till exempel se på hästen att den hade ont när hans vänstra näsborre drogs upp lite, jag såg tecken på skador och sjukdomar när inte ens veterinären såg dom så jag fick tvinga dom flera gånger till ytterligare och dyra undersökningar med flera av hästarna jag haft.

Jag har lätt för att umgås med djur och förstår dom bättre än människor, djur har alltid varit mitt liv, det jag är bra på. Jag hanterade hästar som ingen klarade av redan när jag var 11 år och dom vuxna var rädda för dom hästarna och hade gett upp hoppet så jag har rehabiliterat flera hästar innan jag blev för sjuk i anorexin. Började med att min foderhäst jag hade när jag var 11-12 körde med mig, bet i luften, struntade i mig när jag red och var allmänt ohanterbar. Insåg att det här går inte att lösa på människovis så jag började betrakta hästar och hur dom beter sig och jobbade med honom lös och gjorde det med kroppsspråk (hästiska). Då släppte det och vi blev jätte nära varandra.

Upptäckte några år senare att det fanns ett namn på metoden som det skrevs böcker om av proffs NH (Natural Horsemanship) och hittade boken Mannen som lyssnar till hästar (Inte att förväxla med Mannen som talar med hästar). Hittade en extrem idol, Monty Roberts och insåg att det som han åkte runt och lärde ut över hela världen var något jag hade lärt mig på egen hand när jag var 11 år. Hästen som jag till slut köpte hade dömts ut som farlig och omöjlig, dom försökte rida in henne när hon var 10 år med en utbildad beridare men hon misslyckades och alla ansåg att hästen var ett omöjligt fall. Hon gick inte att borsta, sadla, promenera med, tvätta, rida- inget. Jag såg dock att det fanns en liten rädd varelse som bara ville bli förstodd, så jag bad ägaren att låta mig rida in henne. Fick först nej eftersom jag bara var 15 år men jag tjatade och tjatade och hoppade i smyg upp och red barbacka i skogen o grimma ibland när hon ansågs omöjlig att rida och till sist fick jag tillåtelsen om mina föräldrar var med. Det var början på en 12 år lång kärlek. Jag jobbade med henne från marken i ett halvår för att bygga upp henne.

Sen skaffade jag hund för 10 år sedan och där ser jag också varje liten detalj, jag hör på andningen vad min hund vill, jag ser på hans kropp och vi har tränat och tävlat mycket med stor framgång. I september köpte jag en 6 månaders valp som aldrig gått i koppel, inte hade någon erfarenhet av att jobba med människor så han var ju totalt ointresserad av mig. Han kunde inte ett enda kommando och var en riktig rackare. Vi trodde på allvar att han var allmänt korkad och att det här skulle aldrig gå att få ordning på Men gudars så charmig han var. I början var jag rädd att jag tagit mig vatten över huvudet men det visade sig att alla hans hyss och fantasi tycker att träning är rolig. Först gick inget, jag "pratade" ju hundiska som jag kallar det men med fel dialekt. Jag "pratade" som med min äldre hund och gamlingen och ynglingen är totala motsatser så jag ändrade metod och läste in just honom och vips så bara small det till och han visade sig vara en stjärna.

Så ja, det bästa jag lärt mig är att se djur, förstå djur, hantera djur, rehabilitera djur och träna med dom. Jag är stolt över att jag pratar "djuriska" och mitt liv skulle inte fungera utan djur.
Teagirl
 
Inlägg: 267
Anslöt: 2014-11-27

Det bästa ni lärt er

Inläggav Teagirl » 2020-03-24 10:18:29

Som tillägg, djur för mig är inte bara ett intresse på lite mellannivå. Ägnar HELA mitt liv åt djur, lever för dom.

Under min uppväxt läste jag om hästar flera timmar varje dag, jag hade en hästrasbok som jag kollade i varje dag och lärde mig utantill. När vi fick internet satt jag på forum och tittade på till salu annonser och jag började spara till en egen häst när jag var i 5 års åldern, sparade alla present och julpengar jag fick. Mina föräldrar slog vad med mig om ifall jag på en viss tid kunde skriva ner 50 hästraser. Jag skrev 80 raser och hade kunnat fler med lite längre tid. Sen redogjorde jag för mina stackars föräldrar om var varje ras ursprungligen kommer ifrån, mankhöjd, vikt, exteriör, användningsområde, färger, närbesläktade raser, rasens utveckling genom åren, vilka mentala egenskaper dom har osv osv.

Mina föräldrar blev väl lite förvånade över all denna fakta jag rabblade upp men tror inte dom var så värst intresserade av Ryska travhästars vanligaste färg eller hur mycket en Akhal-Theke väger :wink: :roll:

Vi slog vad om 10 kr, i efterhand inser jag att jag borde jag krävt lite mer :wink:
Teagirl
 
Inlägg: 267
Anslöt: 2014-11-27

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in