Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Här postar du övriga inlägg relaterade till Asperger.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav småbarnsMamma » 2021-10-06 15:05:49

Jag vet knappt vart jag ska börja men jag letar efter någon som förstår mig. Antingen någon som känner igen sig i min mans beteende och som kan förklara, eller en anhörig till en Aspergare som varit / är i samma situation.

Han började att vara kall mot mig strax efter vi flyttade ihop och sedan Dess har det bara ökat. I början var det bara att plötsligt så kunde vi inte vara nära varandra och kramas eller så i soffan. Han visade ingen uppskattning varken med ord eller kroppsspråk hur mycket jag än försökte anstränga mig. Han visade stor besvikelse om jag inte höll vad jag sagt eller lovat. Sådant som jag tyckte inte var en stor grej kunde han bli väldigt arg över. Jag kunde tycka det kändes orättvist eftersom han också bröt mot regler eller vad man ska säga men då kunde han alltid på ett eller annat sätt förklara att det var mitt fel. Jag hade inte en tanke på att han skulle kunna ha någon diagnos på den här tiden. Åren gick vi fick barn flyttade till hus och den onda cirkeln fortsatte.

Kanske ska berätta att jag är blind också så det är säkert inte lätt att leva med mig. Jag kände mig mer och mer bortprioriterad då han inte visa hänsyn till varken mina känslor eller mitt handikapp. hans Ton var numera alltid hård och vass och pratade jag kunde han avbryta mig och ryta för han tyckte antagligen inte om det jag sa däremot när han pratade och jag flikar in med ett jaha eller kanske någon fråga för att Vara säker på att förstå vad han pratade om blev blev han skogstokig och skrek åt mig att jag inte skulle avbryta. Ofta om jag vad honom om att hjälpa till med något så sa han argt, jag ska... gå och städa i garaget eller gå och skita eller vad han nu tänkte göra. Allt annat var viktigare än det jag föreslog fler och fler omkring mig började ta upp med mig om att han inte behandla mig bra.

Till och med folk utifrån som inte känner oss hade sett saker och pratat med varandra det vill säga BVC sköterskorna. Jag hade mycket ångest. Jag blev sårad dagligen och har många gånger suttit och gråtit då han varit i samma rum Utan att han reagerat. Jag upplevde mer och mer att vad jag än gjorde så var det fel. Vi bråkade vid flertal gånger och ibland rött jag i men det gjorde bara saken värre så jag började bara svälja allt han sa istället Han har aldrig bett om ursäkt för någon av gångerna han gjort mig illa, han har aldrig slagit mig men hur tydligt jag än försöker tala om att han får mig att må dåligt när han gör si eller så så visar han noll empati. jag försöker förgäves säga till honom utan anklagande ton att saker måste vara på sin plats och det är jättesvårt att krypa runt och känna efter vad jag letar efter på ett helt golv eller i varenda skåp eller vrå och att man inte kan ställa kaffekoppar eller vattenflaskor utan kort nära kanten på bord och bänkar För de kommer spillas ut. Men hans kommentar har varit att du får väl leta eller du får väl torka upp då. Ibland har han sagt att han ska försöka bättra sig Men inget händer. de tillfällen jag tycker att det känns bra mellan oss så kan jag har försökt närma mig men bara jag nuddar honom så fräser han.

Jag har tyckt att han har varit egoistisk bara skyller allting på mig och stundvis hatat honom. Men jag älskar honom alldeles för mycket för att kunna lämna Han. De gånger jag försökt prata om problemen och säga vad jag har försökt gjort för att det ska bli bättre vad jag verkligen har försökt mitt allra bästa så har jag bara fått höra att det märks inte ett skit Och sen har jag många gånger funderat på om det kanske är mig det är fel på. Han kanske har rätt, det är jag som är jobbig dum i huvudet och dålig. Tänkte att jag ska trippa på tå för honom tills han mår bra är glad och kan bli sitt vanliga jag igen. jag blev utbränd efter sommarn och då sa han vid ett tillfälle, du är inte utbränd du är bara jävligt lat. Jag fick tid hos psykolog och jag berättade om Oss och så sa han att det låter som att han har Asperger eller så kan han vara narcissist.

Nu har jag läst allt vad jag kan om Asperger och är säker på att det är det Han har. Jag börjar förstå varför vissa saker har varit som de varit och det bara fortsätter förvärras. Han har inte blivit ett elakt monster han har det antagligen jätte jobbigt. Jag har varit så jävla slutkörd och nu förstår jag att han varit Minst lika nere i skiten. Har fortfarande svårt att släppa den gången han trodde jag hade blodförgiftning och jag hade fet ångest i övrigt och jag var dum nog att säga hur ska det gå för barnen om jag dör, klarar du dig utan mig? Och han svarade ja jag skulle nog klara mig ännu bättre för då slipper jag höra ditt tjat och gnäll. . Men jag tror att jag kommer att komma över vissa saker och om jag får hjälp att lära mig hur jag ska hantera honom så hoppas jag att allting Kan bli bra jag kan väl inte vara ensam? Finns det någon som vill ge mig råd eller bara prata?
småbarnsMamma
 
Inlägg: 20
Anslöt: 2021-10-02

Destruktivtförhållande eller var det nu är

Inläggav Flia » 2021-10-06 16:39:00

Jag antar att det är du som också skrivit på Facebook, och jag har svarat dig där också.

Att bli arg när ens planer eller förväntningar ändras, är vanligt för aspies.

Allt annat som du beskriver är mest själviskt.

Men det är inte huvudsaken. Det viktigaste är hur du mår i förhållandet.
Mår man inte bra, och det inte går att prata om det, så är förhållandet inte sunt.
Det blir inte bättre än om ni inte kan prata.
Flia
 
Inlägg: 2315
Anslöt: 2008-11-28
Ort: Östhammar

Destruktivtförhållande eller var det nu är

Inläggav Alien » 2021-10-06 16:49:31

Har fortfarande svårt att släppa den gången han trodde jag hade blodförgiftning och jag hade fet ångest i övrigt och jag var dum nog att säga hur ska det gå för barnen om jag dör, klarar du dig utan mig? Och han svarade ja jag skulle nog klara mig ännu bättre för då slipper jag höra ditt tjat och gnäll. .

Asperger el inte så tycker jag han är en skitstövel. Hur kan man ens säga något sådant till en som är sjuk?

Ska du verkligen trippa på tå för honom resten av livet? Barnen också? Jag tycker inte det verkar som han älskar och respekterar dig el ens bryr sig om dig. Tycker han ägnar sig åt psykisk misshandel och gaslightning. Han trycker ner dig och försöker få dig att tro att allt är ditt fel, och du har redan börjat tvivla på dig själv.

Du behöver prata med vänner och släktingar så du får stöd och en annan bild av verkligheten är vad han försöker tuta i dig. Går du fortfarande hos psykologen?

Ärligt talat, vad tillför han för positivt i ditt liv?
Alien
Moderator
 
Inlägg: 39275
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Destruktivtförhållande eller var det nu är

Inläggav småbarnsMamma » 2021-10-06 17:30:53

vad du pratar om Facebook vet jag inte, har sökt mig hit just för att jag vill vara anonym. så då är det antagligen någon annan du pratat med :-) okej ja skönt att du säger det, har börjat förstå hans reaktioner vid vissa tillfällen. många gånger har han inte betett sig ok, om aspergern har någon inverkan blandat med hur han mådde och hur slutkörd han varit vet jag inte. Tänker att mycket kan ha kommit ut väldigt fel. jag kan säga att jag har inte mått bra. Och det har varit väldigt svårt att prata om hur vi har det och komma någonstans. Men är inte kommunikationen något som kan vara ett problem när man har Asperger?

Men som det känns nu känner jag mig hoppfull. Det är lugnare stämning här hemma Sedan jag tänker mig för, alltså på vad jag kan göra för att underlätta och även Även försöka tänka att han är inte sur även om det låter som det är på tonen. Om Han är självisk så lär det ju fortsätta på samma sätt trots att jag tänker utifrån hur jag Kan underlätta. Jag hoppas verkligen det kommer bli förändring i alla fall.
Flia skrev:Jag antar att det är du som också skrivit på Facebook, och jag har svarat dig där också.

Att bli arg när ens planer eller förväntningar ändras, är vanligt för aspies.

Allt annat som du beskriver är mest själviskt.

Men det är inte huvudsaken. Det viktigaste är hur du mår i förhållandet.
Mår man inte bra, och det inte går att prata om det, så är förhållandet inte sunt.
Det blir inte bättre än om ni inte kan prata.
småbarnsMamma
 
Inlägg: 20
Anslöt: 2021-10-02

Destruktivtförhållande eller var det nu är

Inläggav småbarnsMamma » 2021-10-06 17:59:55

ja hur kan man säga något sådant. Jag förstår inte heller faktiskt. Jag tycker det är svårt att avgöra om han trycker ner mig medvetet eller inte. Är det inte vanligt att Asperger skyller ifrån sig eller vad man ska säga, svårt att erkänna att han har fel. Det han har lärt sig och det han alltid har gjort är rätt. nej jag ska inte trippa på tå för honom. Det hjälpte ju inte och jag skulle bli orkeslös. Men jag försöker tänka mig för vad jag säger och hur jag säger det och när jag säger det är han i soffan och allt är lugnt medan jag kommer på något jag vill säga innan jag glömmer bort det när jag är i köket så tänker jag nu Att jag kan lika gärna säga det sen. Om det äntligen är tyst omkring honom kan det ju få vara det så länge det går. Han får ju ingen återhämtning på dagarna. Jag har frågat honom flera gånger om han struntar i att ställa bort halvfulla kaffekoppar och sådant Men han säger att han glömmer och inte tänker på det.

Ja jag har ju inte sagt någonting om hans bra sidor det kanske var dumt. Han är väldigt ärlig och okomplicerad. Man kan lita på honom verkligen, jag känner stor trygghet. Jag gillar hans humor och det är få som jag brukar klicka med. Nu var det länge sedan vi skrattade ihop men om det vänder så Är det verkligen något att se fram emot. Jag älskar honom verkligen och jag vet att han gör detsamma. För de få gånger han säger att han älskar mig då menar han det. Kommer inte ut spontant från honom men det kan jag lära mig att leva med. Jag vet inte det är hans charmiga personlighet som jag vet finns där inne någonstans. Nu efter jag fattat att han måste ha Asperger känner jag mig fan nykär igen. Jag tänker på den där gången när han sa det där eller den där gången när vi gjorde det där, Och upptäcker massa detaljer som stämmer in på diagnosen jag hoppas hoppas verkligen att det här kan bli till det bättre för det var verkligen ohållbart som vi hade det. Och att när jag tar upp det med honom, att han kan ta det till sig och göra en utredning för sitt eget bästa
Alien skrev:
Har fortfarande svårt att släppa den gången han trodde jag hade blodförgiftning och jag hade fet ångest i övrigt och jag var dum nog att säga hur ska det gå för barnen om jag dör, klarar du dig utan mig? Och han svarade ja jag skulle nog klara mig ännu bättre för då slipper jag höra ditt tjat och gnäll. .

Asperger el inte så tycker jag han är en skitstövel. Hur kan man ens säga något sådant till en som är sjuk?

Ska du verkligen trippa på tå för honom resten av livet? Barnen också? Jag tycker inte det verkar som han älskar och respekterar dig el ens bryr sig om dig. Tycker han ägnar sig åt psykisk misshandel och gaslightning. Han trycker ner dig och försöker få dig att tro att allt är ditt fel, och du har redan börjat tvivla på dig själv.

Du behöver prata med vänner och släktingar så du får stöd och en annan bild av verkligheten är vad han försöker tuta i dig. Går du fortfarande hos psykologen?

Ärligt talat, vad tillför han för positivt i ditt liv?
småbarnsMamma
 
Inlägg: 20
Anslöt: 2021-10-02

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Furienna » 2021-10-06 18:23:17

småbarnsMamma skrev:ja hur kan man säga något sådant. Jag förstår inte heller faktiskt. Jag tycker det är svårt att avgöra om han trycker ner mig medvetet eller inte. Är det inte vanligt att Asperger skyller ifrån sig eller vad man ska säga, svårt att erkänna att han har fel. Det han har lärt sig och det han alltid har gjort är rätt. nej jag ska inte trippa på tå för honom. Det hjälpte ju inte och jag skulle bli orkeslös. Men jag försöker tänka mig för vad jag säger och hur jag säger det och när jag säger det är han i soffan och allt är lugnt medan jag kommer på något jag vill säga innan jag glömmer bort det när jag är i köket så tänker jag nu Att jag kan lika gärna säga det sen. Om det äntligen är tyst omkring honom kan det ju få vara det så länge det går. Han får ju ingen återhämtning på dagarna. Jag har frågat honom flera gånger om han struntar i att ställa bort halvfulla kaffekoppar och sådant Men han säger att han glömmer och inte tänker på det.

Ja jag har ju inte sagt någonting om hans bra sidor det kanske var dumt. Han är väldigt ärlig och okomplicerad. Man kan lita på honom verkligen, jag känner stor trygghet. Jag gillar hans humor och det är få som jag brukar klicka med. Nu var det länge sedan vi skrattade ihop men om det vänder så Är det verkligen något att se fram emot. Jag älskar honom verkligen och jag vet att han gör detsamma. För de få gånger han säger att han älskar mig då menar han det. Kommer inte ut spontant från honom men det kan jag lära mig att leva med. Jag vet inte det är hans charmiga personlighet som jag vet finns där inne någonstans. Nu efter jag fattat att han måste ha Asperger känner jag mig fan nykär igen. Jag tänker på den där gången när han sa det där eller den där gången när vi gjorde det där, Och upptäcker massa detaljer som stämmer in på diagnosen jag hoppas hoppas verkligen att det här kan bli till det bättre för det var verkligen ohållbart som vi hade det. Och att när jag tar upp det med honom, att han kan ta det till sig och göra en utredning för sitt eget bästa.

Vad har fått dig att tro att han "måste" ha Aspergers?
Du har inte beskrivit en aspergare här, utan en riktig skitstövel som bryter ner dig.

Lämna honom!
Furienna
 
Inlägg: 3145
Anslöt: 2010-05-02
Ort: Örnsköldsvik

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav kattson » 2021-10-06 18:57:29

Tycker det låter som psykopat/sociopat (alltså antisocialt personlighetssyndrom med psykopatiska drag, inte den slentrianmässiga "lol, psykopat!" som ofta används).
kattson
 
Inlägg: 235
Anslöt: 2019-06-30
Ort: Stockholm

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Flia » 2021-10-06 19:06:50

Att inte kommunicera om sitt förhållande har inget med Asperger att göra.
Kommunikationsproblem vi kan ha handlar om att inte hänga med i det sociala spelet.
Flia
 
Inlägg: 2315
Anslöt: 2008-11-28
Ort: Östhammar

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav småbarnsMamma » 2021-10-06 19:25:00

ja det har du rätt i. Jag tänkte väl att jag kanske använt fel ord val när jag pratat med honom.
Flia skrev:Att inte kommunicera om sitt förhållande har inget med Asperger att göra.
Kommunikationsproblem vi kan ha handlar om att inte hänga med i det sociala spelet.
småbarnsMamma
 
Inlägg: 20
Anslöt: 2021-10-02

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav småbarnsMamma » 2021-10-06 20:30:27

oj jag vet inte alls skillnaden. Jag får läsa lite. Men psykopater brukar inte de vilja få sig själv att framstå som duktigare och bättre än alla andra och utnyttja folk i svagare positioner för att sedan trycka ner dem? Ja det tycker ni att han har gjort mot mig men resten då? Han vill inte synas i rampljuset eller visa upp någonting bra han åstadkommit till exempel. Han har då aldrig visat ett tecken på att han skulle på något sätt njuta av att se andra lida eller ha det sämre.

Brukar ta hem en kille som jag inte är säker på om han är utvecklingsstörd eller vad han är och bjuda han på mat ibland och så håller de på och pyssla på med något projekt ute. Finns ju ingenting han kan vinna på detta eller lura killen på något sätt. Även om Han är väldigt dålig på att visa empati så märks det att han bryr sig på andra sätt. Om han medvetet velat bryta ner mig så har det ju funnits massor med chanser han kunnat göra det på. För mig känns det omöjligt att han skulle vara psykopat men jag ska läsa på om det du nämnde i alla fall tack
kattson skrev:Tycker det låter som psykopat/sociopat (alltså antisocialt personlighetssyndrom med psykopatiska drag, inte den slentrianmässiga "lol, psykopat!" som ofta används).
småbarnsMamma
 
Inlägg: 20
Anslöt: 2021-10-02

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav kattson » 2021-10-10 8:30:23

småbarnsMamma skrev:oj jag vet inte alls skillnaden. Jag får läsa lite. Men psykopater brukar inte de vilja få sig själv att framstå som duktigare och bättre än alla andra och utnyttja folk i svagare positioner för att sedan trycka ner dem? Ja det tycker ni att han har gjort mot mig men resten då? Han vill inte synas i rampljuset eller visa upp någonting bra han åstadkommit till exempel. Han har då aldrig visat ett tecken på att han skulle på något sätt njuta av att se andra lida eller ha det sämre.

Brukar ta hem en kille som jag inte är säker på om han är utvecklingsstörd eller vad han är och bjuda han på mat ibland och så håller de på och pyssla på med något projekt ute. Finns ju ingenting han kan vinna på detta eller lura killen på något sätt. Även om Han är väldigt dålig på att visa empati så märks det att han bryr sig på andra sätt. Om han medvetet velat bryta ner mig så har det ju funnits massor med chanser han kunnat göra det på. För mig känns det omöjligt att han skulle vara psykopat men jag ska läsa på om det du nämnde i alla fall tack


Du känner han bäst.
Jag reagerade mest på "ställa grejer på bordskanten och se på när du välter ner dom, sen straffa dig". Tycker det låter som att rycka vingar av flugor för att se på hur dom beter sig. Inte nödvändigtvis pga "ondska", osäker på om sådana ens har det konceptet.

(Hur "läser" du det här förresten? En betrodd bekant som läser åt dig? Ett program?
kattson
 
Inlägg: 235
Anslöt: 2019-06-30
Ort: Stockholm

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Sheyen » 2021-10-10 8:53:23

Det spelar väl ingen roll om han har asperger eller vad som helst? Jag skulle aldrig tillåta att bli behandlad på det där sättet, så det borde inte du heller. Så jävla omanligt och osexigt.
Sheyen
 
Inlägg: 11723
Anslöt: 2010-10-24
Ort: Din Mamma

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Sheyen » 2021-10-10 8:54:45

kattson, som jag förstått det finns det nuförtiden väldigt användarvänliga telefoner och datorprogram för synskadade.
Sheyen
 
Inlägg: 11723
Anslöt: 2010-10-24
Ort: Din Mamma

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav småbarnsMamma » 2021-10-10 12:37:59

Okej förstår. Det är oftast vid ett senare tillfälle som jag kommer och spiller ut grejerna, så han behöver ju inte finnas i rummet eller ens vara hemma.Har känt att han skiter i mitt handikapp men samtidigt tror jag honom att han glömmer. Kanske inte är typiskt Asperger att glömma men jag började tänka att om han är totalt slut i skallen på grund av sitt handikapp och min oförståelse hittills så är det ganska mänskligt att glömma. men sedan att han inte tar på sig ansvaret och torkar upp känns förstås tråkigt. Tror inte riktigt han förstår att allt jag gör drar energi när jag måste känna istället för se.

Ja precis jag använder VoiceOver det finns i alla iPhone:-)
Du känner han bäst.
Jag reagerade mest på "ställa grejer på bordskanten och se på när du välter ner dom, sen straffa dig". Tycker det låter som att rycka vingar av flugor för att se på hur dom beter sig. Inte nödvändigtvis pga "ondska", osäker på om sådana ens har det konceptet.

(Hur "läser" du det här förresten? En betrodd bekant som läser åt dig? Ett program?
småbarnsMamma
 
Inlägg: 20
Anslöt: 2021-10-02

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Paladinen » 2021-10-10 12:52:11

Sheyen skrev:kattson, som jag förstått det finns det nuförtiden väldigt användarvänliga telefoner och datorprogram för synskadade.


Det stämmer. En kompis har nån app på sin telefon som läser upp sms för han . Han har starr så han är nästan blind
Paladinen
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 1952
Anslöt: 2020-12-23
Ort: För han är min soldat någonstans i Sverige

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav småbarnsMamma » 2021-10-10 12:55:09

nej fler och fler säger samma sak här märker jag. Jag känner mig så missförstådd på något sätt. Har tänkt att allt pågått i en ond cirkel och att han inte ens märker hur illa det är. Och hoppades väl att om jag kan göra något som anhörig skulle han få orken tillbaka och sakta Åter igen börja betee sig som den mannen Jag älskar, förutsatt att han får det space han behöver. när jag började misstänka Asperger kännde jag mig hoppfull men det kanske är jag som borde ta mig i kragen och lämna trots att det tar emot så jävla mycket :-(
Är rädd att det inte bara är O manligt utan omänskligt för det skulle inte se bättre ut Om det vore jag som behandlat han på detta viset.
Sheyen skrev:Det spelar väl ingen roll om han har asperger eller vad som helst? Jag skulle aldrig tillåta att bli behandlad på det där sättet, så det borde inte du heller. Så jävla omanligt och osexigt.
småbarnsMamma
 
Inlägg: 20
Anslöt: 2021-10-02

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Sheyen » 2021-10-10 13:40:56

småbarnsMamma skrev:nej fler och fler säger samma sak här märker jag. Jag känner mig så missförstådd på något sätt. Har tänkt att allt pågått i en ond cirkel och att han inte ens märker hur illa det är. Och hoppades väl att om jag kan göra något som anhörig skulle han få orken tillbaka och sakta Åter igen börja betee sig som den mannen Jag älskar, förutsatt att han får det space han behöver. när jag började misstänka Asperger kännde jag mig hoppfull men det kanske är jag som borde ta mig i kragen och lämna trots att det tar emot så jävla mycket :-(
Är rädd att det inte bara är O manligt utan omänskligt för det skulle inte se bättre ut Om det vore jag som behandlat han på detta viset.
Sheyen skrev:Det spelar väl ingen roll om han har asperger eller vad som helst? Jag skulle aldrig tillåta att bli behandlad på det där sättet, så det borde inte du heller. Så jävla omanligt och osexigt.

Fast asperger eller ej; du bör inte ha ett förhållande med ett rövhål.

Man kan ändå inte bota asperger, så det spelar ju ingen roll om han har det.

Min man har asperger och han har aldrig varit elak mot mig. Han är den snällaste, smartaste och lugnaste jag någonsin träffat. Asperger gör en inte till en idiot, utan det fixar din kille nog bra själv.

Egentligen är det där helt onödigt, för du måste inte vara med honom. Du borde försöka hitta någon som är trygg i sig själv och som faktiskt hjälper dig, speciellt då du är synskadad och behöver viss ordning och hjälp. Det låter väldigt självdestruktivt att spendera sitt liv tillsammans med någon som stämmer in på din beskrivning av snubben.
Sheyen
 
Inlägg: 11723
Anslöt: 2010-10-24
Ort: Din Mamma

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Sheyen » 2021-10-10 13:44:38

Det finns ett sätt att snabbt ta reda på om han är bra för dig...

Vet han om att du funderat på hans eventuella psykiska ohälsa och framförallt; har han vetskap om den här tråden? Om svaret är "nej" är förhållandet skit. I en relation ska man kunna prata om allt.
Sheyen
 
Inlägg: 11723
Anslöt: 2010-10-24
Ort: Din Mamma

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Skogkatt » 2021-10-10 13:44:47

Detta låter mycket svårt, det måste vara svårt för dej. Men oavsett vad än han har eller inte har, så beter man sej inte så illa mot en människa. Jag bodde med en person som inte behandlade mig väl. Vad än jag gjorde så var det inte tillräckligt bra. Det hjälpte inte hur hårt jag än försökte. Jag tröttade ut mej själv och hon gav fan. Det fanns mycket egoism där. Jag älskade den tjejen och det är omänskligt svårt att lämna någon du älskar. Det är rena helvetet. Men om man inte behandlas som en människa, vad ska man göra, leva i misär hela tiden? Det är synd att världen är så ful och svår.
Skogkatt
 
Inlägg: 237
Anslöt: 2021-10-02

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Skogkatt » 2021-10-10 14:05:47

Jag vet inte vad du bör göra, om det var jag skulle jag be den personen att sitta ner och sen se honom rakt i ögonen och säga "om du inte börjar behandla mej bättre så åker jag och du kommer aldrig att se mej igen". Så han får något att tänka på, han kanske inte vet vad han kan förlora.
Skogkatt
 
Inlägg: 237
Anslöt: 2021-10-02

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Sheyen » 2021-10-10 14:51:10

Skogkatt skrev:Jag vet inte vad du bör göra, om det var jag skulle jag be den personen att sitta ner och sen se honom rakt i ögonen och säga "om du inte börjar behandla mej bättre så åker jag och du kommer aldrig att se mej igen". Så han får något att tänka på, han kanske inte vet vad han kan förlora.

Spoiler: visa
Haha sluta! Hon är ju blind, har hon sagt!


TS förlåt, men det var faktiskt lite kul.

Nä, men ärligt talat (skrivet) ska man inte vara med en sådan där person. TS behöver en lugn, harmonisk, trygg partner som hjälper henne och vill att hon lyckas i livet.
Sheyen
 
Inlägg: 11723
Anslöt: 2010-10-24
Ort: Din Mamma

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Furienna » 2021-10-10 17:39:31

Sheyen skrev:
Skogkatt skrev:Jag vet inte vad du bör göra, om det var jag skulle jag be den personen att sitta ner och sen se honom rakt i ögonen och säga "om du inte börjar behandla mej bättre så åker jag och du kommer aldrig att se mej igen". Så han får något att tänka på, han kanske inte vet vad han kan förlora.

Spoiler: visa
Haha sluta! Hon är ju blind, har hon sagt!


TS förlåt, men det var faktiskt lite kul.

Nä, men ärligt talat (skrivet) ska man inte vara med en sådan där person. TS behöver en lugn, harmonisk, trygg partner som hjälper henne och vill att hon lyckas i livet.

Just det!

Jag har i och för sig aldrig haft något förhållande.
Det är kanske därför, som det är obegripligt för mig hur man kan älska någon som gör en illa.
Men det är absolut inte bra för någon att behöva leva som TS gör.
Det kan ju inte vara bra för barnen heller.
Det är mycket troligt att de antingen blir misshandlade också eller tar efter sin pappas sätt.
Kanske både och...
Furienna
 
Inlägg: 3145
Anslöt: 2010-05-02
Ort: Örnsköldsvik

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Paladinen » 2021-10-11 6:37:17

Känslor är tyvärr inte logiska eller rationella.

Jag har flera gånger i mitt liv funderat varför vänner är med dåliga partners då det inte finns någon logisk förklaring till att man skulle vilja vara det och den enda logiska förklaringen är att känslor är inte logiska.

Med det sagt så förtjänar alla en partner som behandlar en med kärlek och respekt . Hade jag varit du TS så hade jag krävt en förändring och hade den inte skett till det bättre så hade jag lämnat han , livet är för kort för att kasta bort på "idioter"
Paladinen
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 1952
Anslöt: 2020-12-23
Ort: För han är min soldat någonstans i Sverige

Destruktivt förhållande eller vad det nu är

Inläggav Flia » 2021-10-11 12:41:52

Paladinen skrev:Känslor är tyvärr inte logiska :? eller rationella.

Jag har flera gånger i mitt liv funderat varför vänner är med dåliga partners då det inte finns någon logisk förklaring till att man skulle vilja vara det och den enda logiska förklaringen är att känslor är inte logiska.

Med det sagt så förtjänar alla en partner som behandlar en med kärlek och respekt . Hade jag varit du TS så hade jag krävt en förändring och hade den inte skett till det bättre så hade jag lämnat han , livet är för kort för att kasta bort på "idioter"


Det är en hel vetenskap, som börjar i väldigt liten skala, och eskalerar så att man vänjer sig.
Samtidigt är det ofta kvinnor (för det är mest kvinnor) med dlig självkänsla som fastnar i destruktiva förhållanden.
Flia
 
Inlägg: 2315
Anslöt: 2008-11-28
Ort: Östhammar

Återgå till Övriga Aspergerfrågor



Logga in