Hej!

Är jag den enda aspien som mått dåligt/ fastnat i negativa tankar (av tvångsmässig karaktär) så gott som dygnet runt sedan 12-års åldern?
(Med undantag för några dagars paus några gånger per år och bättre perioder på somrarna, dock bara under tonåren - är nu 22)

Om det finns andra här, har ni kommit ur det och i så fall hur?


Hälsningar från en som febrilt försöker återfinna livet.

För mig har det inte upphört, började då jag var 10 år. Undrar om fler än vi två har fastnat i detta? Riktigt jobbigt att jämt oroa sig för sin familj, mycket ångest. Tvånget har dock blivit bättre med åren, är snart 36 år.

Fyller 20 i april och har mått skit sedan slutet av sexan~

Jag fick faktiskt bort mina skräcktankar som handlade specifikt om badhuset och skolgympan med hjälp av ECT. Och då hade jag haft dessa tvångstankar som jag även drömde om i cirka 20-25 års tid.

Men det generaliserade ångestsyndromet, det kan jag inte bota. Det är bensodiazepiner varje dag i resten av mitt liv som gäller. Depressionen gick inte bort heller, verkar inte vara depression jag har, det stämmer in mer på schizofreni av kataton typ. Det som verkade vara katatoni försvann efter ECT, men är gradvis på väg tillbaka.

Mina tvångstankar är starkt ihopkopplat med mitt specialintresse (filosofi), massor av existentiella knutar (svarslösa frågor), och har nog pågått sedan jag gick i sexan ungefär. Är 17 just nu. De har inneburit ett starkt dysemotionistiskt mönster, kan inget annat än att se dåliga saker i mig själv och min levnad....Massor av saker som snurrar runt och kommer fram obemärkt...Med ADHD, blir det ännu mer kaos, och ångest.