De starka verben blir allt svagare
6 inlägg
• Sida 1 av 1
De starka verben blir allt svagare
På den gamla goda tiden böjdes bl a följande verb starkt:
Simma - sam - summit
Dräpa - drap
Hjälpa - halp -hulpit
Stjälpa - stalp - stulpit?
Vräka -vrok
Väga - vog
Stå - stog (fortfarande kvar i talspråk)
De starka verb som finns kvar kanske är särskilt vanliga och finns kvar därför? När barn böjer så böjer de i början alla svagt (regelbundet), vilket visar att de omedvetet lärt sig huvudregeln.
Ligga - låg - legat
Sitta - satt - suttit (setat?)
Finna - fann - funnit
Se - såg - sett
Äta - åt - ätit
Dricka - drack - druckit
Gå - gick - gått
- Jag har gikt. - Det heter inte gickt farfar, det heter "gått".
Någon kan säkert komplettera med fler verb som böjts starkt förr och fylla i de former jag inte kan.
Simma - sam - summit
Dräpa - drap
Hjälpa - halp -hulpit
Stjälpa - stalp - stulpit?
Vräka -vrok
Väga - vog
Stå - stog (fortfarande kvar i talspråk)
De starka verb som finns kvar kanske är särskilt vanliga och finns kvar därför? När barn böjer så böjer de i början alla svagt (regelbundet), vilket visar att de omedvetet lärt sig huvudregeln.
Ligga - låg - legat
Sitta - satt - suttit (setat?)
Finna - fann - funnit
Se - såg - sett
Äta - åt - ätit
Dricka - drack - druckit
Gå - gick - gått
- Jag har gikt. - Det heter inte gickt farfar, det heter "gått".
Någon kan säkert komplettera med fler verb som böjts starkt förr och fylla i de former jag inte kan.
Re: De starka verben blir allt svagare
Alien skrev:Stå - stog (fortfarande kvar i talspråk)
Stog är en yngre (om jag minns rätt ursprungligen östmellansvensk) form för sto, av stod, analog med dog och log där g:et också är tillagt i efterhand; alla de formerna är starka.
Tre starka verb till av många fler:
brinna – brann - brunnit
ge – gav – gett (har numera hört yngre vuxna säga gedde)
klyva – klöv – kluvit (jämför kluven; där finns nog även medelålders som säger klyvt, klyvd)
stryka – strök – strukit (anmärkning som ovan)
... ...
Alien skrev:Stjälpa - stalp - stulpit?
Jodå.
Alien skrev:Sitta - satt - suttit (setat?)
Suttit (förr även sutit) lär faktiskt vara nyare analogibildningar till andra starka verb; setat lär vara äldre, men ännu äldre är sitit (med kort både i och t i första stavelsen, så idag skulle det ha lytt sitit eller sittit); jämför tyskans sitzen – saß/sass – gesessen.
Re: De starka verben blir allt svagare
Zombie skrev:Alien skrev:Stå - stog (fortfarande kvar i talspråk)
Stog är en yngre (om jag minns rätt ursprungligen östmellansvensk) form för sto, av stod, analog med dog och log där g:et också är tillagt i efterhand; alla de formerna är starka.
Le hade g (gh) i pluralen (och i konjunktiven), jfr. isl. hann hló, þeir hlógu.
Zombie skrev:Tre starka verb till av många fler:
brinna – brann - brunnit
ge – gav – gett (har numera hört yngre vuxna säga gedde)
klyva – klöv – kluvit (jämför kluven; där finns nog även medelålders som säger klyvt, klyvd)
stryka – strök – strukit (anmärkning som ovan)
... ...
Det finns även exempel på att stark böjning breder ut sig, såsom att bytte blir till böt.
Zombie skrev:Alien skrev:Sitta - satt - suttit (setat?)
Suttit (förr även sutit) lär faktiskt vara nyare analogibildningar till andra starka verb;
Även pluralformen sutto är en sådan bildning, liksom buro och stulo. De äldre formerna är såto, båro, stålo. Förebilderna för de nyare formerna finns hos tredje klassens avljudsverb, som har "ursprungligt" u i pret. ind. pl. och pret. konj.: funno, drucko, brunno, bundo m.fl. Jämför svenskans de sutto och drucko med isländskans þeir sátu og drukku.
Re: De starka verben blir allt svagare
Fler exempel på att svaga verb får stark böjning är ringa-rang och lysa-lös vilka jag kan komma på mig själv med att säga (inte att det är fel, tvärtom). Vet inte om supinum för dem är lika vanligt dock. Och i vissa dialekter är det ju mer produktivt, har hört klippa-klöpp-kluppit och säkert fler. Så det går inte uteslutande åt ett håll.
- Kaprifolranka
- Inlägg: 50
- Anslöt: 2011-08-24
Re: De starka verben blir allt svagare
Det går alltså även åt motsatta hållet, att svaga verb börjar böjas starkt. Ett annat exempel. Förr: sprida-spridde-spritt, nu även: sprida-spred-spridit. Och så blandar man: sprida-spred-spritt. Enligt dagens DN, Fråga om språket.
Så nu undrar jag om fler starka verb blir svaga (regelbundna) el tvärtom. Forskning behövs!
Så nu undrar jag om fler starka verb blir svaga (regelbundna) el tvärtom. Forskning behövs!
Re: De starka verben blir allt svagare
En variant är att sammansatta verb börjs svagt, som nämnts i en tidigare tråd
post601339.html#p601339Zombie skrev:Yngre folk har också börjat säga ansedde och övergedde.
Det vill säga vanliga substantiv och verb är uppenbarligen — eller har blivit — svåra att känna igen så fort de avleds eller sammansätts. Folk kopplar inte. Har ordet då en mindre vanlig böjning ersätter man alltså den med den man skulle använda i ett nybekant ord.
Sedan går det väl vidare därifrån. Tror faktiskt jag har hört "normala" vuxna säga lusar och gedde också ibland. Men omböjningen av de enkla orden är också en process för sig, som har varit igång i hundratals år.
Vilka är online
Inga användare online: Inga medlemmar, inga dolda och 0 gäster (baserat på aktiva användare under de senaste 5 minuterna)
Flest användare online samtidigt: 328, 2011-03-01 11:33:54
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster
Flest användare online samtidigt: 328, 2011-03-01 11:33:54
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster