Bror Duktig skrev:Men å andra sidan så finns det ju inget boendestödsliknande inom LSS...

Va? Vad fasen handlar punkterna 2, 3 och 5 om då? Det är väl just något slags boendestöd som är poängen, trodde jag?

9 § Insatserna för särskilt stöd och service är
1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och
livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder,
2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den
del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt lagen (1993:389) om
assistansersättning,
3. ledsagarservice,
4. biträde av kontaktperson,
5. avlösarservice i hemmet,
6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt
under lov,
8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna,
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Lag (1997:723).

Admin:

Klipper in en rad inlägg från Om LVU och andra myndighetsingripanden där Bror Duktigs inlägg var det första inlägget i en diskussion som kom att handla om boendestöd. Detta inlägg fick stå kvar (och det är ur det Pemer citerar) men de följande flyttas hit.

Pemer, jag menade mer hjälp med organisering av hemmet. Städning och så. Jag kanske uttryckte mig oklart.

Personlig assistans är mer för personliga behov (eller om personen inte kan göra mat alls typ). Inte att organisera eller hjälpa med saker som beror på dålig motor eller planeringsförmåga eller exekutiv förmåga.

Ledsagarservice hjälper inte till med något i hemmet och får inte hjälpa till om man behöver ha med sig barnen när man går någonstans.

Avlösarservice är för barn. Alltså npf-barns föräldrar får avlösning. En aspergerförälder får inte avlösning om inte barnet har diagnos. Därför sade min drake till LSS-handläggare att jag skulle hoppas på att mitt barn fick diagnos.

Boendestöd är något jag först hörde talas om under min utredning och som jag läst om på detta forum. Men vad är det mer exakt?

Vill gärna veta vad de är för några - är det hemtjänsten, speciellt anställda eller något mer liknande kontaktpersoner?
Är det habiliteringen som bestämmer vad de ska göra?

Jag vet knappt vad jag ska fråga, eftersom jag vet så lite om detta! Upplys mig gärna.

Boendestöd är en kommunal stödfunktion, som du hittar via kontakt med en av kommunens biståndshandläggare (du kanske redan har en). Det är en slags "hemtjänst light", oftast inriktad på personer med psykiska och/eller neuropsykiatriska funktionshinder, där boendestödjarna hjälper till med saker i vardagen som brukaren har svårigheter med. Men det görs sällan åt brukaren, utan tillsammans med denne.

I Uppsala kommun har de ett arbetslag som bara arbetar med sådana som jag, d.v.s. autister av olika slag och grad (autism, AS, AD(H)D etc.) och andra typer av NPF.

Jag har boendestöd två gånger i veckan från den gruppen. De hjälper mig med att planera t.ex. resor och det stöd jag kan behöva under vägen, jag får hjälp med att handla i stökiga miljöer, och jag får hjälp med praktiska saker i hemmet de perioder jag är inskriven på sjukhus.

Hej!

Bror Duktig skrev:Pemer, jag menade mer hjälp med organisering av hemmet. Städning och så. Jag kanske uttryckte mig oklart.

Personlig assistans är mer för personliga behov (eller om personen inte kan göra mat alls typ). Inte att organisera eller hjälpa med saker som beror på dålig motor eller planeringsförmåga eller exekutiv förmåga.

Ledsagarservice hjälper inte till med något i hemmet och får inte hjälpa till om man behöver ha med sig barnen när man går någonstans.

Avlösarservice är för barn. Alltså npf-barns föräldrar får avlösning. En aspergerförälder får inte avlösning om inte barnet har diagnos. Därför sade min drake till LSS-handläggare att jag skulle hoppas på att mitt barn fick diagnos.

Ett inlägg i tråden. Boendestöd är kostnadsfritt och ingår i LSS. Det är ett mobilt team som kan hjälpa till med ett veckoschema, stötta i att komma i gång och städa, hjälpa till med rutiner för tvätt, hjälpa till att organisera skafferiet och så vidare. Boendestödet får egentligen inte städa. Om boendestödet ska gå in och städa, blir det i stället hemtjänst enligt SoL och man får betala enligt gällande hemtjänsttaxa.

Hälsningar

Lilla Gumman

Tack! Jag är så nydiagnostiserad att jag inte haft kontakt med habiliteringen ännu. Jag har förstått att de ska hjälpa mig att sköta mig själv, och hoppas verkligen att det ska fungera.

Jag bor i en mycket liten kommun, och den habilitering som ska kontakta mig (när som helst) ligger i en större grannkommun och där finns något slags autistteam. Möjligt att de har samarbete över kommungränserna här, det är inga avstånd att tala om.
Vad jag naturligtvis hoppas är att det är personer insatta i NPF som eventuellt besöker mig.

Min spontana tanke är att det borde vara skönare utan dem.

Ja, det var här jag har saknat ett inlägg jag hade filat på ganska länge som svar på Bror Duktigs svar på det jag skrev som Lilla Gumman citerar nu. Måste ha varit någon jäkla krasch i Internet Exploder innan jag var klar.

Kontentan av vad jag höll på och skrev den gången var väl ungefär att det låter som att en enskild kommun eller en enskild socialsekreterare kört en jäkla rövare, deras egen hårdare tolkning för att minimera utgifterna.

Boendestöd ingår de facto i LSS, och det finns ingen begränsning i lagstiftarnas intention som gör att någon av rättigheterna faktiskt inte ska gälla den som inte anses ha "tllräckligt omfattande" problem. Det ska gälla precis lika mycket rätten till hjälp med de problem som beror på igångsättningsproblem och så vidare.

Om sedan enskilda kommuner sitter och gör lokala inskränkningar i hur de erbjuder de behövande den hjälp som lagen medger... ja, det börjar vi bli alltför vana att se hur vanligt det är...

Hm. Jag har i alla fall hört att rent boendestöd inte ingår i LSS. De som utför boendestöd här, gör det som en insats i SoL, och är hos npf:are, psyksjuka, missbrukare m.m. Alla som har problem med att få hemmet att fungera.

De jobbar MED personerna, inte som hemtjänst.

När jag ser vilka rättigheterna i LSS är, så ser jag inte vilken av insatserna som skulle kunna innefatta boendestöd. Det finns i alla fall inget som uttryckligen kallas boendestöd.

nano skrev:Min spontana tanke är att det borde vara skönare utan dem.

För mig är boendestödet jättebra verkligen. Och gör att mitt hem ser ut som något annat än en exploderad antikaffär.
Jag har bra personer som kommer hit. Den ena är så bra att man kan umgås på ett privat sätt. Hon är också mycket engagerad på ett bra och intresserat sätt, i alla utsattas problem.

Det hade säkert varit en annan sak om blasépersoner hade kommit hit och hafsat igenom sitt jobb.

Alexis: Ja, NPF-gruppen i Uppsala är helt ny, den startade i april i år, så det är väl troligt att det saknas i många andra kommuner.

nano: Ja, helst av allt skulle jag slippa. Mest för att jag blir nervös av besök, men också för att jag skulle vilja kunna rå mig själv. Men tyvärr finns det saker som jag måste få hjälp med, och då är det skönt att få stöd att göra dem själv istället för att någon annan gör dem åt mig.

Lilla Gumman skrev:
Ett inlägg i tråden. Boendestöd är kostnadsfritt och ingår i LSS.

Egentligen inte eftersom boendestödet är en insats enligt SOL. Förvirrande eftersom den finns med bland paragraferna i LSS.

Just därför är boendestödet bara till för att tillförsäkra skäliga levnadsvillkor till skillnad från LSS som ska se till att man uppnår goda levandsvillkor.

Lakrits skrev:Men tyvärr finns det saker som jag måste få hjälp med, och då är det skönt att få stöd att göra dem själv istället för att någon annan gör dem åt mig.

Så jäkla bra sagt!!




Bra att det finns, synd att det behövs, som man kan säga om allt möjligt, från kondomer till paraplyer.

Jag har en habiliterare som kommer hem till mig då och då för att styra upp den stilla förödelsen av ihopsamlade/sparade pinaler och bråte som belamrar min lägenhet och källare och ge lite sparring i mina tankar kring ditt och datt. Det verkar bra.

alfapetsmamma skrev:Så jäkla bra sagt!! Bra att det finns, synd att det behövs, som man kan säga om allt möjligt, från

kondomer till paraplyer.

lol, visste inte att det fanns paraplykondomer eller är det kondomparaplyer?

atoms skrev:lol, visste inte att det fanns paraplykondomer eller är det kondomparaplyer?

Det är paraplykondomer: http://www.youtube.com/watch?v=EvowXjuKv_A

Mitt råd om boendestödjare: Försök hitta några som andra nyttjare kan rekommendera.

Jag skulle aldrig ta emot direkt hjälp av kommunen.

Rika med AS kan betala för en butler, det skulle jag kunna tänka mig. Däremot skulle jag aldrig vilja ha med någon nedlåtande, spelat överempatisk, jobbig halvförmyndare från kommunen att göra. Någon som kunde börja ställa krav och göra mig till kommunens slav.

Som det är nu är jag fri. Vinner jag mycket pengar anställer jag en butler/agent/fixare och fortsätter att vara fri. Jag kommer aldrig sälja min själ still Satan (kommunen) och bli vårdobjekt.

Jag fixar i och för sig det mesta själv. Sköter i praktiken hushållet hemma hos pappa. Det enda han sköter är räkningarna och inköpen. Städning, disk, matlagning etc är mina områden och det är inte svårt.

De områden jag tycker är jobbiga är t.ex att boka hotell och sånt. Om jag hade någon som fixade hotell och flyg åt mig hade jag rest jorden runt vid det här laget. Sånt fixar jag inte själv, inte så bra. Har faktiskt bokat hotell i Stockholm själv, men utomlands blir det värre. Jag fixar att boka inrikesbiljetter med SAS eller Malmö Aviation, det gör jag över internet. Jag klarar att checka in och gå ombord själv. Däremot blir det förvirrande så snart jag inte kan sköta allt automatiskt, över nätet t.ex.

Josef1 skrev:De områden jag tycker är jobbiga är t.ex att boka hotell och sånt. Om jag hade någon som fixade hotell och flyg åt mig hade jag rest jorden runt vid det här laget. Sånt fixar jag inte själv, inte så bra. Har faktiskt bokat hotell i Stockholm själv, men utomlands blir det värre. Jag fixar att boka inrikesbiljetter med SAS eller Malmö Aviation, det gör jag över internet. Jag klarar att checka in och gå ombord själv. Däremot blir det förvirrande så snart jag inte kan sköta allt automatiskt, över nätet t.ex.

Känner igen mig där. Men det är p.g.a. problem som dessa, som Osiris uppfann boendestödjare och småbröder.

Lakrits skrev:Känner igen mig där. Men det är p.g.a. problem som dessa, som Osiris uppfann boendestödjare och småbröder.

Jag föredrar Herre och Tjänare, där tjänaren bokar resor etc åt herren som avlönar honom.

Ett system där tjänaren även är någon slags förmyndare över herren och på intet sätt står i beroendeställning till denna är för mig otänkbart. Därför som jag aldrig skulle nedlåta mig till att släppa in någon överpositiv arbetarklasstölp i mitt liv som fick springa runt i sina Birkenstock och jeans och fixa praktiska saker som hotellbokningar åt mig.

Min assistent ska vara avlönad av mig, inte kommunen, och ska veta var gränsen går. Det är han som ska vara under mig, inte tvärtom. Precis som när en rik person anställer en hushållerska eller butler.

För mig finns ingen större mänsklig förnedring än att någon ur en lägre mental klass än mig själv får betalt av en kommun för att "hjälpa" mig. Därför som jag t.o.m skulle använda dödligt våld för att skydda mig mot en sån situation. Det är dock inte stor risk att jag någonsin kommer tvingas in i något sånt, men jag skulle däremot aldrig acceptera att en människa som var sämre/mindre värd än mig agerade "stöd".

Det enda området i livet där jag inte vill bestämma är sängen. I alla andra situationer är jag diktator.

Jo, det är ju just det, LSS ska ju syfta till "att den enskilde får möjlighet att leva som andra".

Och får man bostad med särskild service så ingår ju stödet i den.

Har man precis samma behov av precis samma stöd men råkar redan ha bostad ordnad, så påverkar ju inte det behovet av det stöd man behöver. Men då får man väl ställa saken på sin spets - ansök om bostad med särskild service enligt LSS. Så är det bara den särskilda servicen som behöver tillföras.

Josef1 skrev:

Lakrits skrev:Känner igen mig där. Men det är p.g.a. problem som dessa, som Osiris uppfann boendestödjare och småbröder.

Jag föredrar Herre och Tjänare, där tjänaren bokar resor etc åt herren som avlönar honom.

Ett system där tjänaren även är någon slags förmyndare över herren och på intet sätt står i beroendeställning till denna är för mig otänkbart. Därför som jag aldrig skulle nedlåta mig till att släppa in någon överpositiv arbetarklasstölp i mitt liv som fick springa runt i sina Birkenstock och jeans och fixa praktiska saker som hotellbokningar åt mig.

Min assistent ska vara avlönad av mig, inte kommunen, och ska veta var gränsen går. Det är han som ska vara under mig, inte tvärtom. Precis som när en rik person anställer en hushållerska eller butler.

För mig finns ingen större mänsklig förnedring än att någon ur en lägre mental klass än mig själv får betalt av en kommun för att "hjälpa" mig. Därför som jag t.o.m skulle använda dödligt våld för att skydda mig mot en sån situation. Det är dock inte stor risk att jag någonsin kommer tvingas in i något sånt, men jag skulle däremot aldrig acceptera att en människa som var sämre/mindre värd än mig agerade "stöd".

Tja, men då ser jag inga problem. Det är precis så det fungerar, jag beslutar om jag vill ha hjälp och vad jag vill ha hjälp med. Om du kände mig skulle du veta att jag inte låter mig hunsas av någon, vem det än vara månde. Jag skulle vidare ha svårt att skaffa mig en betjänt. Dels p.g.a. kostnaden, dels p.g.a. att jag under min uppväxt under perioder vistades i ett hushåll som höll sig med husa. Jag skulle med min autism/AS inte kunna ha en person rännande hemma hos mig på det viset. Hjälp en eller två gånger i veckan räcker gott.

Vad avser den pekuniära biten. Kommunen finansieras av skattebetalarna, d.v.s. bl.a. mig. Man kan se det som att jag köper en tjänst av kommunen till kraftigt rabatterat pris, och på köpet slipper en butler vars namn i värsta fall två gånger i veckan skulle påminna mig om "Fröken Julie" eller "Grevinnan och betjänten".

Dessutom är min lillebror varken arbetarklass, av en låg mental klass eller för den delen Birkenstocktoffelägare. Han äger däremot jeans.

Det enda jag är orolig för att det skulle komma hem någon till mig som inte är insatt i NPF i allmänhet och Aspergers i synnerhet. Jag förväntar mig nämligen att om personen känner till AS så är chansen större att personen behandlar mig med någorlunda respekt.

Jag har redan några underhuggare att köra med på jobbet, eftersom jag har en avdelning som jag basar för. Ingen risk att någon kommer och sätter sig på mig.

Kommer aldrig på frågan att någon utomstående skulle få komma och diktera i mitt hem.
Never.

missbutterfly skrev:Kommer aldrig på frågan att någon utomstående skulle få komma och diktera i mitt hem.
Never.

Du tänker på svärmödrar. Boendestödjare däremot dikterar inte någonting, utan tar snarare diktamen av brukaren.

Alexis skrev:Det enda jag är orolig för att det skulle komma hem någon till mig som inte är insatt i NPF i allmänhet och Aspergers i synnerhet. Jag förväntar mig nämligen att om personen känner till AS så är chansen större att personen behandlar mig med någorlunda respekt.

Jag har redan några underhuggare att köra med på jobbet, eftersom jag har en avdelning som jag basar för. Ingen risk att någon kommer och sätter sig på mig.

Jag förväntar mig det motsatta. De som är pålästa vad gäller AS är de som är nästan lyriska av att "jobba med en skitgullig AS-kille!" och helt plötsligt börjar deras dotter hälsa på en på stan med samma löjligt entusiatiska, "jag älskar hela världen och bryr mig om de svaga i samhället!" attityd.

Någon som inte vet ett skit om AS är däremot betydligt mer benägen att helt personligt säga vad de tänker och tycker. Jag kände många gånger att det jag behövde som barn var lite äkta spontanitet, inte en massa kärringar som "förstod mig". Mellan åldrarna 7 till 16 styrdes mitt liv av "tanter". Nu är jag sen 10 år helt fri från dessa, har inte ens haft tillfällig/begränsad kontakt med någon myndighet, men uppväxten var ett helvete just för att alla visste så mycket om AS.

De enda gångerna jag kände att jag var fri och kunde fly den påträngande värld andra tvingat på mig, var när jag kom till miljöer där folk knappt hört begreppet AS. Där kunde jag andas.