Jag letar främst efter svaret om jag själv behöver ta SSRI. Själv tar jag inget, samt är rädd för biverkningarna.

"Serotonin is a neurotransmitter (i.e. brain chemical) involved in the regulation of a variety of crucial functions including mood, sleep, memory, and appetite (Brady, Siegel, Albers, & Price, 2005).

Researchers have found “evidence for abnormalities of the neurotransmitter serotonin in both epilepsy and autism” (Diane C. Chugani, 2004).

Another study recognized that these serotonin abnormalities in people with Autism Spectrum Disorder (ASD) involve decreased receptors and transporters in the brain for this critical neurotransmitter (Daly et al., 2012).

Researchers have also found data that, “suggest that humans undergo a period of high brain serotonin synthesis capacity during childhood, and that this developmental process is disrupted in autistic children” (D. C. Chugani et al., 1999)."

"the brains of autistic individuals have abnormalities in both serotonin transporter and dopamine transporter binding." - https://jamanetwork.com/journals/jamaps ... cle/210505

"Research has also linked low Serotonin with what we call the “negative symptoms” of schizophrenia. These symptoms are social and emotional in nature such as lack of social interest, inability to experience pleasure, difficulty in social interactions, impaired emotional reciprocity, difficulty with emotional expression, etc."
Låter väldigt likt autism.

Detta var bara ett par länkar jag klicka på. Finns nog mycket mer. Så som det låter så ligger en stor del av problemet hos en obalans av serotonin.

- Min fråga är om detta gäller dom flesta, att vi behöver SSRI för att må bättre?
- Hur många av er tar den?
- Hur är det med biverkningarna? Någon här sa att deras hår börja falla, eller att deras hår blev sämre. Har läst att vissa får dessa biverkningar. Vill själv inte ha dom.

Väldiga många negativa kommentarer/recensioner om SSRI. Har läst få fall där folk har lyckats bra med medicinen. Jag antar att dom det funkar för inte sitter på nätet och gnäller.

Vill också höra av folk som har fått det väldigt bra av medicinen.

Personligen har jag aldrig kunnat vara på någon medicin långvarig, så vet inte om denna skulle va bra för mig.

Har läst i böcker att det finns en mycket stark korrelation mellan Aspergers syndrom och ångestrelaterade sjukdomar. Stämmer bland annat för mig själv.

Det är dock oklart om ångesten beror på att man har en störning i hjärnan på grund av aspergern eller om svårigheterna av aspergern gör att man får ångest.

De länkar du hittat verkar öka på det första. Dvs att det finns en faktiskt medicinsk störning i hjärnan som gör att de som har asperger lättare drabbas av sjukdomar som kan kopplas till för låg serotoninnivå t.ex. depressioner och ångest.

Det är ju inte så enkelt som att SSRI gör att man får mer serotonin. Det hämmar återupptaget så att det utnyttjas på ett annat sätt och det är ju inte riktigt samma sak. Enligt kritikerna så förstör preparaten hjärnans normala sätt att fungera. Jag antar att det kan vara okej om hjärnan inte funkar som den ska ändå som vid en djupare depression. Men att experimentera med SSRI för ett tillstånd som det inte ens är indicerat för? Nja!

För mycket serotonin som ligger o skräpar i hjärnan är dåligt.
Man kan säkert ha för mycket och för litet serotonin samtidigt.
Kroppen är väldigt opedagogisk på det hela taget.

Det finns ganska omfattande studier gjorda på SSRI. Några oberoende har kommit fram till att vissa mediciner inte gav bättre kliniska resultat än placebo. Denna teorin har dock klart sämre stöd än de som är gjorda som visar att SSRI faktiskt fungerar för det de är utskrivna för.

Man kan också öka serotoninnivån genom att inta kosttillskott innehållande 5-HTP. Hur bra detta fungerar har jag ingen aning om. Johannesört är en annan medicin som också visat äs ge effekt på GABA i kliniska tester.

Läste nån artikel som menade att många patienter som får ssri skulle må bättre av ett preparat som verkade mer mot dopamin . Folk som har social fobi t ex, får ju ofta ssri, men enligt den där texten skulle många sociala fobiker inte alls lida brist av serotonin. Snarare kan för mycket ge mer ångest och inåtvändhet.

Tänker mig nån sorts amfetaminliknande preparat med minimerad euforiserande effekt skulle kunna ge bättre resultat på vissa sjukdomstilstånd. Vissa upplever ju att Voxra gör dem mer fungerande. Det ska tydligen verka mer på dopamin och noradrenalin och inget på serotonin.

För mig var SSRI (Citalopram) mer eller mindre sockerpiller trots maxdos. Avbröt behandlingen tvärt också utan några direkta utsättningsbesvär.

Jag vill veta mer om SSRI. Kan tänka mig att någon medicin skulle hjälpa mig, men är rädd för biverkningarna.

Jag äter Paroxetin mot panikångest. Tror min panikångest beror på ångest p.g.a. autismen. Den funkar bra för mig, ytterst sällan jag får känningar, i så fall väldigt små. Om jag inte skulle må extremt dåligt förstås, men det gör jag typ aldrig. Den enda bieffekten för mig är muntorrhet. Jag har ätit det i 20 år, trappade ner en tredjedel ett tag, det gick rätt bra, men efter några månader fungerade det inte, så höjde tillbaka till samma dos igen.

Det jag har hört och läst om sammanhang mellan serotonin och autism gick ut på att folk med klassisk autism ofta har ovanligt hög serotonin. Det skulle då också förklara att folk med autism inte bryr sig så mycket om vad andra tycker. Däremot kan folk med NPF ofta ha för låg serotonin-nivå.

Om man nu har har diagnos inom autism-spektrum, så vet man inte riktigt om man nu har för hög eller för låg serotonin. Men.... har man depression, så kan man nog vara ganska säker på att man har för låg. Humörsvängningar brukar också tala för för låg serotonin.

Toblerone skrev: Men.... har man depression, så kan man nog vara ganska säker på att man har för låg. Humörsvängningar brukar också tala för för låg serotonin.

Det är en myt att serotoninbrist orsakar depression. Man har gjort tester där folk fick serotoninsänkande läkemedel. De fick inte depression.
Källa: Läkartidningen. http://www.lakartidningen.se/Functions/ ... leId=16969

Gör en bump på tråden. Vill också veta om er som tar SSRI långvarigt.

Personligen tror jag inte att folk har problem pga låg serotonin, däremot så tror att på att om man höjer nivåerna, så kan man lindra vissa symptom.

Karamell skrev:Jag äter Paroxetin mot panikångest. Tror min panikångest beror på ångest p.g.a. autismen. Den funkar bra för mig, ytterst sällan jag får känningar, i så fall väldigt små. Om jag inte skulle må extremt dåligt förstås, men det gör jag typ aldrig. Den enda bieffekten för mig är muntorrhet. Jag har ätit det i 20 år, trappade ner en tredjedel ett tag, det gick rätt bra, men efter några månader fungerade det inte, så höjde tillbaka till samma dos igen.

Muntorrhet kan inte vara kul. Hur är det med sexlusten, och hårfall?

Jag har ätit medicin i 4 år nu.

Jag har fått lite håravfall men tror det mer har o göra med att min pappa också är flintis okej jag är inte flintis än men håller på att bli.

Angående min sexlust så är den lägre jämfört med vad normala människor i min ålder har, men tror det mer beror på att jag är deprimerad än att jag tar medicin.

Har ännu inte hittat rätt medicin och rätt dos.

Och kronan går upp och upp. Kanske inbillning, men inte enligt alla andra.
Medicin? Genetiskt? Vem vet. Jag sörjer ena sekunden, och nästa är det bara najs

Dandelo skrev:Och kronan går upp och upp. Kanske inbillning, men inte enligt alla andra.
Medicin? Genetiskt? Vem vet. Jag sörjer ena sekunden, och nästa är det bara najs

Tar du något?

Nu har jag ångest igen. Att skriva om det hjälper inte. Kanske lite grann, men ångesten är fortfarande kvar. Just nu har inget hänt, men känner fortfarande oro.

Hur ska man egentligen veta om man bör ta medicinen eller inte?

Många andra med autism tar mediciner för att lindra sina problem.

Trefjorton skrev:

Dandelo skrev:Och kronan går upp och upp. Kanske inbillning, men inte enligt alla andra.
Medicin? Genetiskt? Vem vet. Jag sörjer ena sekunden, och nästa är det bara najs

Tar du något?

Nu har jag ångest igen. Att skriva om det hjälper inte. Kanske lite grann, men ångesten är fortfarande kvar. Just nu har inget hänt, men känner fortfarande oro.

Hur ska man egentligen veta om man bör ta medicinen eller inte?

Många andra med autism tar mediciner för att lindra sina problem.

Medicinen gör mig något avtrubbad på gott och ont. Inte sådär förskräckligt känslig mot ljud och rörelser, men blir fortfarande trött och utmattad av det. Lindrar ångesten en del med. Inte alltid, men som sagt, den avtrubbar.
Sedan har jag fler diagnoser än bara autism.

Sarah Öberg, näringsterapeut, kurera.se, ger svar på en fråga om serotonin som kan vara intressant oavsett autism eller ej:

https://kurera.se/expertpanelen/hur-hoj ... naturligt/

Vad gäller serotonin så brukar det hjälpa att öka serotoninnivåerna när vi känner oss nedstämda och oroliga. Serotonin bildas i kroppen, främst i magen och tarmen, från aminosyran tryptofan och är således en nedbrytningsprodukt av tryptofan. Det du kan göra på naturlig väg är att öka ditt intag av tryptofan via kosten du äter. Tryptofan finns till exempel i viltkött, lammkött, kyckling, keso, linfrön och bananer. Komplettera gärna med B6 och B3. Du kan också testa till exempel Hypermin med johannesört eller Saframyl som innehåller ett saffransextrakt. Båda ska påverka serotoninnivåerna i kroppen. Kombinera dock inte johannesört med andra läkemedel.

Tänk gärna på att andas djupt och lugnt, ända ner till magen, då serotonin styr vår andning. Du sänker din puls med upp till 5 slag per minut endast genom att ta ett par djupa andetag.

Det är viktigt att se över din tarm och tarmflora, och där har du en koppling till antibiotikakuren. Serotonin bildas i tarmen och är tarmreglerande, så är det viktigt att ha en frisk, hel tarm, med god tarmflora för att produktionen av serotonin skall fungera optimalt. Det är också viktigt att ha bra matsmältning för att du ska kunna bryta ner proteiner till aminosyror som till exempel tryptofan. Med dålig matsmältning och tarmflora, så kommer serotoninproduktionen att bli lägre. Om du misstänker att detta kan ha en koppling till en dålig tarm, så rekommenderar jag att du tar kontakt med en duktig näringsterapeut som kan hjälpa dig att läka din tarm och få bra tarmflora.

Min son är ju inte vuxen och kanske inte kan jämföras rakt av med vuxna, men han har börjat med Fluoxetin för att lindra den ångest som alla olika intryck och sociala situationer leder till - och han har haft en väldigt god effekt av den medicinen. Han har Asperger och ADD

Han orkar ha ett socialt liv efter skolan, klarar motgångar bättre och framförallt klarar av att vara mer självständig - vilket är en stor vinst för honom. Hade under insättning ett par dagar då han hade yrsel och kände sig sjösjuk, men det gick över ganska fort.

Isalel skrev: för att lindra den ångest som alla olika intryck och sociala situationer

Vissa säger att det inte hjälper mot sensoriska problem, samtidigt som jag läst att SSRI ges till folk med såna problem.

Det är så individuellt. Har tröttnat på att tänka på det här. Både för och nackdelar snurrar i huvudet, samtidigt som det känns som jag mister något om jag inte testar.

Har min årliga läkarmöte om en månad.

Jag tror det är väldigt individuellt på hur man svarar på SSRI-mediciner/behandling. Tycker du själv att du "fungerar" bra samt klarar av livet väl så finns det ingen anledning att börja med SSRI eller annan medicin. Har du dock problem med ångest, depression, social fobi etc annat som härleder ifrån din AS-diagnos så kan det möjligtvis underlätta dig i ditt liv så du får en mer dräglig tillvaro.

Det finns väldigt många olika biverkningar av SSRI medicin i överlag men jag tror inte risken är överdrivet stor för det. Testa annars och får du problem så kan du ju diskutera det med din läkare och avbryta behandlingen eller testa en annan medicin. Biverkningarna är nog sällan permanenta utan försvinner då du slutar med medicinen isåfall.

Själv har jag tagit Zoloft/Setraline i ca 13 år. I mitt fall främst hjälper mig med mina social problem; Innan jag började med zoloft så hade jag problem med att prata/kommunicera med andra personer. Det märker jag även om jag glömmer att ta medicinen någon dag, jag får 'svårare' att prata och kommunicera i överlag. Sen så hjälper det väl även mot min ångest, depression etc.

Jag har provat på flera olika;

SSRI: Sertralin, Flouxetin.
SNRI: Venlafaxin
TCA: Anafranil

Har vare sig fått någon positiv eller negativ effekt av SSRI och SNRI. Tar Anafranil nu med liten positiv effekt och många olika biverkningar, t ex yrsel, förstoppning, muntorrhet, m fl. Men jag vågar inte sluta med det, vill inte riskera att låsas in igen.

Känner mig som ett sär. Hatar att vissa människor är så effektiva med allt dom gör. Fattar inte hur dom är motiverade hela tiden.

Kan jag ha brist på serotonin/dopamin?

Generellt så tror jag inte att folk är deppiga pga bristen, utan att ha mer av dessa så kan man må bättre.

Jag hade inte på 1970-talets slut, en aning om orsaken till det, men mina tentaveckor hemma, i föräldrahemmet, var långt från tillfredsställande. Jag orkade till sist inte träna tal själv, utan läste halva tiden färdiga lösningar, andra halvan försökte jag få energi genom att läsa Science Fiction.

Jag klarade tentorna tillräckligt bra, men jag skulle ha velat ”lära för livet”. Och inte klarade jag att jobba många år innan jag blev ”kvaddad” och omplacerad.

Följaktligen undrar jag idag, om en Aspergerdiagnos och medicinering hade räddat mig kvar i yrket.

Idag, har jag med AS-diagnos samt schizofrenidiagnos, medicin mot negativa symtom. Helbra!

Hur är det med Buspirone/buspar? Hur är den jämfört med SSRI? Funkar dom bra?

Har läst att dom är mildare, och kanske därför bättre att testa först?