Behandlingsresistent depression

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: Alien, Puzzle, marxisten, atoms, Sjuckert

Behandlingsresistent depression

Inläggav Flinta » 2017-05-10 19:54:48

kiddie skrev:Jag hittade bara en privat i mitt landsting. Måste leta fel måste ju finnas fler.


Vet någon om privata vårdgivare finns samlade i ngt register på nätet? För några år sedan ägde jag en bok som jag tror hette "Privat vård i Sverige år x", en form av katalog där man kunde hitta t ex privata psykiatriker, sjukgymnaster.
Flinta
 
Inlägg: 3443
Anslöt: 2007-07-21

Behandlingsresistent depression

Inläggav Richard » 2017-05-26 14:09:22

Defekt Mupp skrev:
Richard skrev:Jag har fått ca 35 st ECT-behandlingar o sen käkat maxdosen på Venlafaxin (har gått igenom en hel del andra mediciner också).

Nu så är det ganska bra med depressionen, har inga självmordstankar i.a.f.


Om man jämför dina inlägg på Flashback från 2004 och tidigare med de inlägg du skriver idag så ser man en märkbar skillnad i språklig kvalite till det sämre.

Du har fått tydliga hjärnskador av dina ECT-behandlingar, det går liksom inte att undvika eftersom ECT stimulerar genom att döda massor av dina egna hjärnceller så de spiller ut lagrat glutamin. Detta kadaverglutamin ger sedan i sin tur upphov till exitotoxisk lavinkaskad av mer glutamin eftersom frisläppt glutamin stimulerar till mer frisättande av glutamin.

Den stimulerande effekten från ECT är tillfällig och varar i snitt två veckor men hjärnskadan är permanent och varar resten av livet. Dessutom så innebär dina ECT-behandlingar att du kommer att drabbas av åldersdemens tidigare i livet än vad du skulle gjort annars.

Sorry, har inte sett detta svar förrän nu. Men det tror jag inte på. Jag har skrivit ca 25 000 inlägg sen 2002 på Flashback, självklart kan jag inte stå för mycket som jag har skrivit längre. Man kan nog gräva fram mycket skit om mig...

Men, när det gäller det språkliga tror jag inte att jag är sämre, jag skriver alltid korrekt, stavning och grammatik. Nått enstaka stavfel smyger sig självklart igenom ibland.

O jag har inte fått permanenta hjärnskador av ECT'n, inga minnesstörningar och liknande. Effekten sitter i fortfarande, med hjälp av medicin, äter fortfarande Venlafaxin, o sist jag fick ECT var 2005. Alltså ett år efter du började följa mig på Flashback. Jag själv anser att jag blivit betydligt mognare med tiden!

Det finns inga bevis för att ECT skulle orsaka åldersdemens tidigare!
Richard
 
Inlägg: 1551
Anslöt: 2005-10-12
Ort: Ängelholm

Behandlingsresistent depression

Inläggav Gripandekylig » 2017-11-07 1:21:42

Gripandekylig skrev:Nardil håller jag på att trappa ut då den har gjort sitt - och på ett synnerligen påtagligt vis har eliminerat all nedstämdhet och bekämpat det mesta av ångesten. Imorgon sänker jag ned till endast 1 tablett, från 6 st det senaste året (eller 9 st den första tiden) och den 7 juni kommer jag inte längre att vara påverkad av dess effekter.


Nu har jag varit utan farmakologisk antidepressiv behandling i ungefär ett halvår och jag känner mig någorlunda återställd: så gott som glad igen. Jag har visserligen behållit behandlingen med Neupro (rotigotin) 10 mg/dygn men den behandlar i högre grad dopaminmedierade skakningar uppkomna i striatum samt trötthet än någon form av klassisk antidepressiv verkan. I 7 år var jag kliniskt djupt deprimerad, diagnostiserad med en sällsynt långvarig svår egentlig depression, men nu mår jag bättre.

Mediciner hjälpte mig att få ork nog att ta tag i livsstilsförändringar och det blev dessa som aktiverade mig nog för att tillfriskna. Innan jag fann det läkemedel som fungerade för just mig gick jag, som står att läsa om högre upp i tråden, igenom cirka tio ineffektiva antidepressiva behandlingar. Slutligen sattes Nardil (fenelzin) in i högsta dos och successivt konfigurerades min hjärna om till att göra mig mindre stresskänslig, minska den dagliga ångesten, närmast eliminera all nedstämdhet och bota sömnbesvären nästan helt.

I oktober, förra året, började jag gå på promenader en gång i veckan, strax därpå började jag att simma på måndagar, i februari simmade jag även på fredagar, i mars lade jag till löpning tisdag + torsdag samt cykling på onsdagar. I april reste jag till Portugal på träningsläger med svenska skidlandslaget och, efter 7 träningspass om dagen, kom jag hem därifrån och ökade den fysiska aktivitetsnivån ytterligare genom att lägga in styrketräning på schemat.

Hela tiden visste jag dock att jag behövde akta mig för ortorexi så efter en bestämd tidsgräns på, kanske 60 dagar, slutade jag att följa mitt träningsschema lika slaviskt. Under sommaren noterade jag genuina leenden och skratt och jag valde att försöka aktivera mig mer socialt för att återanpassa mig till den studentlivsstil jag egentligen lever - när jag är frisk.

Juridikstudierna hade jag, redan för ganska lång tid sedan, insett att jag inte trivdes med; så jag valde att byta inriktning - trots att jag är 26 år och därmed kommer att ta min nya examen tidigast när jag är 32 år. Därför sökte jag in till utbildningar som mer matchar mina specialintressen (apotekarprogrammet bl.a.). I slutet av augusti började jag så skolan igen, men det blev inte farmakologi utan jag hamnade på psykologprogrammet. Det har jag nu studerat i drygt 3 månader och jag trivs!

Med ovanstående vill jag hjälpa er som fortfarande mår så som jag gjorde för ett år sedan, som jag gjorde under min tid som moderator här och som jag har gjort under hela den tid jag har varit aktiv här på AspergerForum. Jag vill hjälpa er genom att försöka att ge er hopp. Jag mår nästan bra nu igen. Nu vill jag leva och nyfiket upptäcka vad som händer imorgon. Även djupa och långvariga behandlingsresistenta depressioner kan gå över.

Samtidigt känner jag fortfarande en konstant osäkerhet: "är jag verkligen frisk, och tänk om jag blir sämre igen". Acceptans är nog nyckeln för att inte låta den osäkerheten eskalera till oro och ångest. Vidare hjälper det enormt mycket att ha flera trygga människor omkring sig som assisterar under det här tillfrisknings- och återanpassningsprojektet.

Veckovis möter jag min boendestödjare och min studiementor (som är färdigutbildad psykolog) som båda hjälper mig att planera veckorna rent materiellt och varje månad möter vi tillsammans en arbetsterapeut vid HAB som hjälper till med mer formella förbättringar i planering och strukturering. Utöver dem har jag fortfarande kontakt med psykiatrin: som är redo att återinsätta Nardil vid första tecken på försämring.

Jag hoppas att fler av er som jag lärt känna här på AspergerForum, som också har känt er deprimerade, också ska kunna må bättre snart - så att vi en dag kan säga att vi har varit deprimerade, sjuka och ångesttyngda tillsammans - men även glada, friska och tillfreds tillsammans :-)154
Gripandekylig
 
Inlägg: 1618
Anslöt: 2012-12-27
Ort: Uppsala

Behandlingsresistent depression

Inläggav Alien » 2017-11-07 2:15:11

Vad skönt att läsa att du mår bra igen efter så många års depression!
Alien
Moderator
 
Inlägg: 31150
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansverige

Behandlingsresistent depression

Inläggav triggerhappyD » 2017-11-07 6:54:08

Härligt att höra Gripandekylig! :-)154
triggerhappyD
 
Inlägg: 1070
Anslöt: 2015-06-01

Behandlingsresistent depression

Inläggav Sjuckert » 2017-11-07 14:13:08

Gripandekylig: Ja, det var verkligen skönt att höra att det äntligen har vänt! Det var ett hoppfullt inlägg.
Sjuckert
Moderator
 
Inlägg: 937
Anslöt: 2013-05-11

Återgå till Aspergare och vården



Logga in